Etikett: opålitlig berättare

Publicerat

Den maskerade rosen

”He can give you a real rose while I can only give you a paper one.” (p 206)

 

”When Haru Was Here” är en sockersöt romantisk ungdomsbok av den vietnamesiska författaren Dustin Thao som också skrivit ”You’ve Reached Sam”. Vi får följa Eric som är en ung gaykille som trampas med trauma från sitt förflutna. Magisk realism genomsyrar berättelsen, då gränsen mellan sanning, fiktion och det övernaturliga suddas ut. Vi märker snart att vår huvudperson är en opålitlig berättare då han ibland fabulerar och drömmer ihop de perfekta scenerna, som nästan känns som tagna ur en riktigt smörig romantisk manga.

Eric har en barndomsvän, Daniel som han har en pirrig romans med, men efter en kyss på taket under en stjärnklar himmel börjar de glida isär trots att de varit vänner sedan länge och gjort allt ihop. Under en skolresa till Japan övernattar Eric med Daniel men ger sig en dag ut på äventyr i det okända landet och tar helt fel tåg vilket medför att han går vilse.

Som räddaren i nöden dyker Haru som talar flytande engelska upp. Han jobbar på sin familjs washipappersaffär, och erbjuder sig att guida honom. De spenderar en rolig eftermiddag ihop, tar del av japansk kultur och stjärnfestivalen som handlar om två käresta som inte kunde vara tillsammans. När det är dags för Eric att bege sig tillbaka till Daniel, ber Haru honom om hans nummer. Han räcker över en papperslapp som flyger iväg medan tågdörrarna stängs, likt en film.

Efter denna märkliga upplevelse försöker Eric återgå till vardagen i Chicago men saknaden efter Haru värker i bröstet. Han flörtar med ett flertal killar som är mer eller mindre ytliga, tills det är svårt som läsare att hålla koll på alla särskilt när berättarrösten har svårt att skilja på fiktion och verklighet. Erics sorg efter att ha mist flera personer i sitt liv börjar så småningom bearbetas, vilket också är där den övernaturliga delen av berättelsen kommer in då han kan se spöken. Vi kan ana att hans himlastormande romanser och äventyr kanske är ett sätt att fly verkligheten. Det finns vissa likheter med Thaos tidigare bok som också berör samma tema då huvudpersonen får ett samtal av sin döda japanska pojkvän Sam, som precis som Haru väver in en del mytologi i berättelsen.

Identitet är också ett ämne som skildras, i detta fall hur det är att växa upp med en hybrid identitet i Amerika då Erics mamma är från Vietnam men han behärskar endast delvis språket. Mamman talar sitt modersmål som översätts, medan Eric svarar på engelska. Detta vävs också in med hans HBTQ-identitet då hans mors ideal om maskulinitet speglar kulturen som hon kommer ifrån.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Läs även ”You’ve Reached Sam” av samma författare:

Om ni vill läsa en ännu mörkare bok som också skildrar parasociala relationer och gränsen mellan fiktion och verklighet, läs Sayaka Muratas nya bok ”Vanishing World”:

Se även filmen ”All of us Strangers” som också handlar om en homosexuell man som blir hemsökt av döda familjemedlemmar, även den grundad i japansk mytologi:

 

Publicerat

De ensamma pojkarna

”En gång läste jag på Flashback om att den döda pojken hette Simon, och den unga tjejen Simonsson i efternamn, och att det på den upphittade kniven stod Simme – att det fanns nån tanke hos mördaren. Jag glömde att det var jag.” (sid 75)

 

”Våran pojke” är en mystisk berättelse av den augustnominerade Luleå-författaren Mikael Yvesand. Precis som sin förra bok ”Häng City” som handlade om ett stökigt killgäng i Luleå, skildrar denna bok en ung 90-talists barndom och uppväxt. Johan är vår opålitliga berättarröst, en kille med vild fantasi som är rapp i munnen men osäker och ensam.

Johans ensamhet skildras redan från 90-tals barndomen då hans föräldrar ber honom gå ut och leka. Han sätter sig i snödrivan och tänker på hur långt livet är, med tydliga tecken på barndoms depression. En pedofil ögnar honom, några romska småpojkar utmanar honom vem som kan kasta flest snöbollar på sophuset. Johan hittar vänner i Tino och Euro, men ju äldre de blir ju mer splittras kompisgänget och Johan blir återigen ensam med sina tankar. Vi börjar ana att något inte står rätt till då gränsen mellan fantasi och verklighet börjar suddas ut, tills vi inte längre kan skilja på vad som är sant och inte av det som vår opålitliga berättare delar med oss.

Vi hoppar till ett annat perspektiv och får följa Jonna i Luleå som bor med en teve spelande kille som åldras baklänges. Hon är döpt efter Johans undulat, vi kan ana att killen kanske också är en representation av Johan själv då han stannat av i utvecklingen och sitter vid datorn hela dagarna.

En plötslig vändning sker då Johan helt oförklarligt knivmördar en liten stökig pojke som påminner om han själv som barn, samt ett vittne innan han flyr från brottsplatsen. Vad hans motiv var är oklart, även för honom själv. Dock råder detta inte bot på tristessen han känner eftersom han lyckas komma undan med morden. En man går förbi vattenpölen där den stackars mördade pojken ligger men kliver över honom. Återigen sker ett osynliggörande, de stökiga pojkarna glöms bort precis som i Häng City. Det ska ju ändå inte bli något av dem. Man föds, töms och pantas helt enkelt.

Johan börjar arbeta som städare, och livnär sig på frysmat, han lever ett tråkigt liv, som endast poppas upp av hans mytomani. Mycket av humorn ligger i språket och hans knasiga fantasier, som blir alltmer absurda. Yvesand uppger att han inte inspireras av andra författare utan vill skriva som folk ungefär pratar i verkligheten, vilket leder till mycket trovärdiga gestaltningar av tonårskillarna och barnen i berättelsen. Det finns ett barnperspektiv i berättelsen, något som ibland kan vara svårt att sätta sig in i som vuxen författare men som Yvesand återigen lyckas med.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek, som e-bok via Biblio-appen och som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus.

Läs även Yvesands tidigare bok ”Häng City” som också handlar om de bortglömda pojkarna, som tar inspiration från Yvesands egna ensamma barndom då hans mamma dog tidigt:

Publicerat

Tik Tok favoriter – Hon som blev kvar

”Det här är inte Lenora från den otäcka ramsan. Det är inte ens Lenora från porträttet på bottenvåningen – ung och samtidigt mogen och möjligen i just den stunden med tankar att mörda sin familj. Den här Lenora är gammal, skröplig, en skugga. Jag tänker på när jag läste Dorian Grays porträtt i high school. Det här är motsatsen till den boken – porträttet i korridoren blir fräschare för varje dag medan Lenoras nedbrutna kropp sonar hennes synder.” (sid 33)

”Hon som blev kvar” av Riley Sager har beskrivits som en ”popcornthriller” som får läsaren att vända blad snabbt då spänningen tätnar. Boken vann läsarna på Goodreads hjärtan då den nominerades till en av de bästa deckarna 2023 men förlorade i omröstningen mot Freida McFaddens bok ”Hembiträdets hemlighet”. De två böckerna har dock stora likheter, om man tycker om den ena är det troligt att man även gillar den andra!

Berättelsen utspelar sig i New England, som ligger i nordöstra Amerika och skiftar mellan dåtid och nutid. År 1929 sker en hemsk tragedi på den ståtliga herrgården då en rik familj mördas brutalt. Endast dottern Lenora överlever, och blir genast den huvudmisstänkta. Skvallret sprider sig som en löpeld, snart sjunger barnen otäcka ramsor om flickan som dödade dem alla.

Vi hoppar till nutid, år 1983 då vårdbiträdet Kit McDeere tar ett jobb på herrgården för att vårda den gamla och skröpliga Lenora. Hon flyttar in i huset, tacksam över att inte längre behöva bo hos sin far som verkar dölja något. Precis som Lenora har hon blivit anklagad för mord på sin mor som var mycket sjuk och svalt för många tabletter, vilket polisen spekulerar är ett assisterat självmord. Kit märker snart att det tidigare vårdbiträdet lämnat i all hast, hennes böcker och dyra märkeskläder ligger kvar i lådorna, fortfarande orörda med prislapparna på.

Lenora som har selektiv mutism och inte talat på länge har inte gått ut på många, många år. Hon har dock en gammal skrivmaskin som hon kan kommunicera med. En dag skriver hon att hon måste berätta allt som verkligen skedde år 1929. Hon berättar ömsom Kit, vi hoppar mellan de två berättarrösterna i varje kapitel.

Spänningen tätnar då Kit inser att hon inte kan lita på någon, då inte bara Lenora visar sig vara en opålitlig berättare, utan även alla omkring henne, personalen, hennes far, kanske till och med hon själv då hon blir allt mer paranoid och börjar misstänka alla. Identitet är ett tema som löper genom boken då nästan alla karaktärer går under fingerade namn, då de ljuger om vem de egentligen är. Sexualitet och otrohet är också ett återkommande tema då Lenora blir gravid som tonåring vilket gör hennes kontrollerande far ursinnig trots att han själv är notoriskt otrogen mot sin fru, och det sker även en homosexuell kärleksaffär i bakgrunden, något som var tabubelagt på 20-talet.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text via Legimus och som e-bok via Biblio-appen.

Läs även Katarina Widholms tetralogi ”Räkna hjärtslag” som handlar om ett liknande tema, med förbjuden kärlek mellan män och en huvudkaraktär som också är hembiträde och börjar nysta i de mörka hemligheterna hos familjen hon jobbar för:

Ett annat tips är ”Hembiträdet” som tidigare nämnt har stora likheter med Sagers bok, då de båda handlar om en desperat kvinna som blivit anklagad för mord och flyttar in hos en mystisk familj med våldsamma och mörka hemligheter:

 

Publicerat

Min mörka Vanessa

Min mörka Vanessa”En eftermiddag berättar Strane att mitt namn kommer från Jonathan Swift, den irländske författaren, att Swift en gång kände en kvinna som hette Ester Vanhomright, som kallades Essa.

”Han plockade isär hennes namn och satte ihop det till ett nytt”, sa Strane. ”Van-essa blev Vanessa. Som blev du.”

Jag säger det inte, men ibland känns det som om det är precis vad Strane gör med mig – plockar isär mig och sätter ihop mig till någon annan.” (sid. 102)

”Min mörka Vanessa” är en roman som handlar om sexuella övergrepp mot barn. I denna mörka berättelse får vi följa den fiktiva gestalten Vanessa både i dåtid och i nutid. Berättelsen växlar mellan år 2000 då 15-åriga Vanessa inleder ett förbjudet kärleksförhållande med sin 42-åriga lärare Jacob Strane och 2017 under #MeToo vågen då Vanessa är 32 år.

En kvinna som gick på samma skola som också utsatts för övergrepp hör av sig till Vanessa och vill att hon också ska vittna mot läraren. Vanessa lever dock i förnekelse och vägrar att stötta henne. Hon lider av Stockholmssyndromet och har under hela sitt vuxna liv manipulerats av pedofilen som hon fortfarande umgås med.

År 2000 är Vanessa en vanlig tonåring som lever ett normalt liv. Förutom att hennes familj betraktas som lantisar och en konflikt som blossar upp med bästa kompisen som bara har ögon för sin nya pojkvän, är Vanessa lycklig. Hon har däremot väldigt dålig självkänsla då hon har komplex för sitt eldröda hår. Vanessas passion är att skriva poesi men hon saknar självförtroendet att visa sina dikter för någon.

Vanessa börjar att gå i en litteraturklubb efter skolan där engelska läraren och förövaren Mr. Strane lurar. Han manipulerar henne över tid genom att låtsas berömma henne för hennes skönhet och dikter.

Mr. Strane använder klassisk litteratur som Vladimir Nabokovs ”Lolita” och Jonathan Swifts dikter som handlar om äldre mäns attraktion till unga flickor, som vapen för att rättfärdiga övergreppen. Vanessa är en opålitlig berättare och romantiserar pedofilen och deras förbjudna kärleksförhållande.

Små ögonblick då läraren tafsar på henne i smyg  under bordet då han låtsas rätta hennes läxor till grövre övergrepp som till slut slutar i grov våldtäkt. Till slut lyckas han lura hem henne och våldtar henne när hon sover. Han tvingar henne till och med ha på sig en barnslig pyjamas med jordgubbar på och vill bli kallad för ”pappa” när övergreppet sker.

Trots att händelsen är traumatiserande är Vanessa i Mr. Stranes våld. Omgivningen reagerar och litteraturklubbens enda medlem tar dem på bar gärning men trots detta har ingen civilkurage nog att gripa in.

Författaren Kate Elizabeth Russell har fått viss kritik för sin roman och anklagats för både plagiat och kulturell appropriering av den latinamerikanska bisexuella författaren Wendy Ortiz som gav ut ”Excavation” en självbiografi med liknande teman år 2014.

“I do not believe we should compel victims to share the details of their personal trauma with the public. Opening up further about my past would invite inquiry that could be retraumatising.” – Kate Elizabeth Russell

Russell har svarat på denna kritik med att erkänna att hon delvis inspirerades av Ortizs biografi samt 80 andra titlar. Även om själva berättelsen är fiktiv har Russell också erkänt att hon själv upplevt sexuellt våld som tonåring. Kritikerna har velat ha bevis på att övergreppen har skett men Russell anser att detta är alltför personligt och är inte redo att diskutera de traumatiska minnena.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att berättelse innehåller väldigt grafiska beskrivningar av sexuellt våld.