”När hon kommer fram till morsan och polisen bakom glasrutan stryker hon undan håret. Kilar in en hårslinga bakom örat. Jag tror först hon ska vända sig om för att kontrollera var jag står. Kolla om jag är kvar. Men det gör hon inte. Istället lägger hon båda händerna på bänken framför glaset, där man står och fyller i papper eller beställer ett nytt pass. Hon pressar fingrarna mot träskivan. Benen skakar när hon tittar på polisen.
Jag skulle vilja anmäla en våldtäkt.” (sid 165)
”De tar allt ifrån mig” är en bok av den augustprisnominerade författaren Linda Jones. Berättelsen handlar om en fiktiv norrländsk ort, Marken. Vi får följa den 15-åriga Frida, en pojkflicka som älskar att jaga och vill följa i sin tuffa mors fotspår. Mamman är jaktlagets ledare och är den som styr och ställer i den annars mansdominerade miljön.
Glesbygden karaktäriseras av förfall. Allt lägger ned, snart till och med älgjakten. Ett oidentifierat djur som döps till ”Korsningen” dyker upp, och allt konstigare händelser börjar ske. ”Järven” som är en macho skogsmulle börjar bli paranoid då hans liv börjar barka utåt. Hans älskade jakthund hittas slaktad, hans fru får ”tjejcancer” i livmodern och hans son blir anklagad för att ha våldtagit Fridas vän under en fyllefest. Hans ilska mot samhället växer, då han börjar få allt värre våldsfantasier. Detta hat späds på då alla jägare får i uppdrag att döda Korsningen, för att få tillbaka älgjakten som definierar dem och deras maskulinitet. Snart är det inte bara djur som de jagar utan även människor.
Samtidigt börjar en ny kille i Fridas klass. Han heter Frej och är i skarp kontrast med jägarna en väldigt feminin gotisk emo kille som har långt svart hår och glittrigt nagellack. Alla börjar mobba honom då de tror att han är gay. Frida blir dock förtjust i honom, då han vågar stå upp för sina åsikter. Han är djurvän och vegan, och är villig att ifrågasätta om allt verkligen måste handla om jakt och att hävda sig.
Vi anar snart att ”Korsningen” kanske inte bara är en oidentifierad varelse utan en symbol för rädslan för det okända. Att inte passa in eller vara den som utmanar normer anses lika hotfullt för jägarna som det konstiga djuret, oavsett om det gäller att anmäla en våldtäkt, vara vegan eller en feminin man.
Boken innehåller mycket slang och möjligtvis en del stereotyper om Norrland som målas upp som en förfallen glesbygd utan rättvisa, där alla är lite skitiga och jargongen är hård.
Boken påminner delvis om ”Jag for ner till bror” av Karin Smirnoff då miljön i boken kantas av misär, isolering och förfall, samt med ett fokus på våld mot kvinnor och barn. En annan bok som ofta jämförs med Jones berättelse är ”Löpa varg” av Kerstin Ekman då startskottet är en pensionerad jägares möte med en varg.
Läs även Jones tidigare bok ”Bete sig” som handlar om att hitta friden i skogen och ”Lejonflock” som utspelar sig på Bergnäset i Luleå och handlar om jämställdhet:
”För några år sedan dog min bror en alldeles för tidig död. Vi trodde båda på livet före döden och han kämpade in i det sista. (…) Han dog, men jag fortsätter att längta för oss båda. Jag fortsätter att längta efter fler stunder av total närvaro där tid och rum inte finns. Smaken av choklad eller vildhallon, ögonblicket efter ett napp i Paukibäcken, regnbågens och norrskenenets färger, känsla att hitta rätt med fiolen och uppslukas av en tonfylld bubbla, eller mötas av ett leende hos någon jag tycker om.” (sid 167)