Etikett: Nobelpristagare

Publicerat

Nobelpristagare 2025 – László Krasznahorkai

László Krasznahorkai: "Vivimos un cambio de época similar al fin de ...

Årets nobelpristagare i litteratur är den ungerska författaren László Krasznahorkai (f. 1954) som även skrivit manus för film. Han är främst känd för sina postmodernistiska och dystopiska skildringar och för sitt samarbete med Béla Tarr, en ungersk filmregissör som inspireras av vår svenska Ingmar Bergman.

Motiveringen löd:

”För hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter.”

Krasznahorkai föddes i Gyula i sydöstra Ungern, vilket påverkat hans skrivande. Han beskriver sin hemstad som ”en ganska konstig och melankolisk plats, full av ensamma, egendomliga människor”. När han var 11 år berättade hans far som var advokat att de var judar, något som han hemlighållit.

Han har haft flera yrken som gruvarbetare, pianist, jazzmusiker och kulturarbetare. Han har även arbetat socialt med minoriteter som romer. Efter att han studerat juridik och ungerska på universitet bestämde han sig att försörja sig på sitt författarskap, vilket han gjort sedan 1989.

År 1989 skedde stora politiska förändringar i Ungern vilket skildras i hans romaner. Författaren har dock uttryckt sig kritiskt mot Ungers styrelseskick och menar att farliga krafter fortfarande styr landet. Han uttrycker dock att han inte vill skriva om politik, utan kritiserar kommunism och samhället i stort. Krasznahorkai har också levt 10 år i Japan och Kina, och inspirerats av österländsk konst och filosofi.

Nedan är en lista över några av hans mest kända verk:

Satantango (1985):

En dystopisk berättelse om ett samhälle som håller på att lösas upp. Under flera trista och regniga dygn, bryter ett bråk ut mellan tio trasiga människor. Alla vill åt det ungerska brännvinet pálinka och börjar bedra och lura varandra. Berättelsen tros vara en allegori för Ungern och östblocket kollaps, vilket författaren nekat till. Boken har filmatiserats av Béla Tarr.

The Melancholy of Resistance (1989):

En surrealistisk skräck berättelse som kretsar kring en cirkus som anlänt i en liten ungerska stad. Cirkus truppen sprider ondska i staden, invånarna börjar hålla sig fast vid olika ideologier allt från musik, kosmologi och fascism. Karaktärerna kontrasterar med varandra som den onda fru Eszter och hennes passiva och svaga make Valuska, den enda som är god i berättelsen.

Seiobo There Below (2008):

En novellsamling med fokus på religion och filosofi. Den japanska gudinnan Seiobo återvänder till de dödligas värld i jakt på att hitta någonting som är perfekt. Traditionell japansk kultur möter mångkultur.

Källa: Alex Författarlexikon

Publicerat

Nobelpriset i litteratur 2023 – Jon Fosse

Endelig ble det Fosse! - BOK365.no

Årets nobelpristagare i litteratur är den norska författaren Jon Fosse (född  29 september 1959). Han har sedan sin barndom brunnit för litteraturen och kreativt skrivande, han började skriva dikter och noveller när han bara var 12 år gammal. Han skriver främst på nynorska och hans författarskap består av romaner, noveller, dikter, barnböcker, essäer och dramaturgi.

Förutom årets nobelpris har Fosse vunnit fler fina priser för sitt författarskap bland annat har han vunnit Ibsen-priset för bästa norska skådespel 1996 och 2010 samt Svenska akademins nordiska pris 2007. (Källa: Alex författarlexikon)

Här är några av Fosses titlar som översatts på svenska och snart finns inne på vårt bibliotek:

Publicerat

Internationella kvinnodagen – boktips

”En ung mor står i ett träsk tillsammans med en grupp partisaner. Alla är tysta, för att inte dra på sig tyskarnas uppmärksamhet. Hennes bröst spränger av mjölk och hennes lilla barn gnyr av hunger. Men om barnets skrik inte kan tystas genom amning? Om barnets skrik röjer hela gruppen? Modern tar knytet med barnet och sänker det i träsket. Då blir det tyst. Gruppen är räddad.”

År 2015 vann den ukrainska författaren Svetlana Aleksijevitj nobelpriset i litteratur. I denna bok ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” som kom ut 1985 och översattes till svenska 2012 har Aleksijevitj sammanställt intervjuer med 800 kvinnor som stred för Röda armén i Sovjet under andra världskriget.

Aleksijevitj föddes i Ukraina 1938 men är uppvuxen i en vitrysk by som bestod endast av kvinnor. Många män i Vitryssland dog under kriget men bland dem fanns även några kvinnor. Man räknar att upp till 1 miljon kvinnor deltog i kriget men har sedan dess glömts bort i historien. Att döda och kriga var männens uppgift. Kvinnorna blev inte hyllade som hjältar utan tvärtom kände skam och kunde inte gifta sig nu när de hade blod på sina händer.

Krig har alltid genom tiderna skildrats genom en manlig blick. Vi får ta del av flera ögonblick från ett kvinnligt perspektiv:

En kvinna som får mens mitt under ett anfall och måste amputera sina ben med bara en såg och en flaska brännvin som bedövning.

En kvinna som dekorerar sin kanon med vackra blommor, blir slagen för detta feminina uttryck men trots detta insisterar att behålla blommorna som tröst.

En kvinna som skrattar åt soldaterna som tillfångatagit en tysk flicka som våldtas och dödas av männen trots att hon visste att hon led.

En kvinna som försöker rädda en kamrat som håller på att drunkna men det visar sig att hon bara brottats med en enorm fisk.

En kvinna som tvingas offra sitt spädbarn för att rädda gruppen men inte får något tack utan blir utfryst i byn.

En kvinna som skjuter en tysk soldat på håll och blir först upprymd men sedan inser hon den hemska sanningen: hon har dödat en annan människa.

Två kvinnliga soldater med kort hår som misstas för män och blir felkönade – för det finns väl inga kvinnliga soldater?

En rörande och hjärtskärande bok om en bortglömd historia som kanske kan komma att återupprepas i nutid. I dagens krig mot Ryssland uppges var sjunde ukrainsk soldat vara av kvinnligt kön trots att kvinnorna är tillåtna att fly till skillnad från männen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Elib och talbok via Legimus.

Publicerat

Ukrainska författare

Nikolaj Gogol (1809-1852):

Kappan och näsan

Petersburgsnoveller

Anna Achmatova (1889-1966):

Ett poem utan hjälte och andra dikter

Dikter: urval

Svetlana Aleksijevitj (född 1948):

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Bön för Tjernobyl

Zinkpojkarna

Vasilij Grossman (1905-1964):

Reporter i krig: dagboksanteckningar från andra världskriget

Detta folk är odödligt

Joseph Conrad (1857-1924):

Mörkrets hjärta

Isaak Babel (1894-1940):

Berättelser från Odessa

Budjonnys röda ryttararmé

Publicerat

”She is just like us” – Malala Yousafzai intervjuar flyktingar

”In July, I was invited to a movie called ”He Named Me Malala”. I went with a dozen friends from school, all refugees.

After the film, we went to a lunch and were shocked when Malala walked in to join us. It felt as if we were meeting a movie star! But then she sat down and started asking us questions, and I realised, She is just like us.” (p. 89)

Malala Yousafzai är en kvinnorättsaktivist från Pakistan och den yngsta nobelpristagaren för Nobels fredspris. Hon blev skjuten 2013 av talibanerna efter att hon protesterat mot regimen genom att stå upp för flickors rättighet att gå i skolan.

I denna bok intervjuar Yousafzai nio unga tjejer som alla tvingats fly från sina hemländer på grund av förtryck och våld. Boken är uppdelad i två delar. Hon inleder med en förkortad version av sin egen flykt och sedan berättar hon varje tjejs historia i korta kapitel.

Den första tjejen är Zaynab som berättar i kapitlet ”Why me and not her?” hur hon flydde från Yemen till Egypten och sedan till slut till USA. Hon fick uppleva bland annat bombhot och blev utslängd hemifrån när hon insjuknade i tuberkulos. Hon skiljdes från sin syster Sabreen när systern av okända anledningar fick avslag på sin ansökan.

I nästa kapitel ”No Turning Back” berättar Sabreen sin historia, hur hon och hundratals andra flyktingar tvingades fly i små fiskebåtar. Detta kom som en chock för Sabreen som hade blivit utlovad en rymlig båt med tre måltider om dagen. Detta visade sig vara långt ifrån sanningen då busschauffören täckt för fönsterna i bussen, skrek åt dem att hålla tyst, hotade dem med en kniv och rånade dem i slutet av bussfärden för att kunna försörja sin familj. Sabreen fick en panikattack när de skulle på den alldeles för trånga fiskebåten och fick bli buren ombord.

En annan tjej som Yousafzai intervjuade var Marie Claire från Kongo-Kinshasa som flydde först till Zambia och sedan till USA. Hon minns inte mycket av sin tidiga barndom i Kongo-Kinshasa förutom att de ständigt var på flykt på grund av kriget och sov i buskarna.

Hon berättar om mobbningen och rasismen hon utsattes för i Yemen. Flyktingar var inte välkomna men familjen hade inget val. En natt bröt en grupp maskerade män in sig i deras hem och våldtog och misshandlade hennes mor till döds. Modern offrade sig för att skydda Marie Claire och hennes syskon. Pappan blev också svårt misshandlad men lyckades av ett mirakel överleva sina skador.

Marie Claire och hennes familj flydde senare till USA och hon blev den enda i sin familj som fått högre utbildning än grundskolan. Hon fick möjligheten till ett bättre liv, både tack vare möjligheten till utbildning men också hennes egna ambitioner och hårt arbete.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Läs också Malalas självbiografi som även finns i lättläst format. Se också den filmatiserade versionen ”He Named Me Malala”.