Peter May förutspår COVID-19

Lockdown | Modernista”Men man måste inte vara särskilt smart för att inse att det bara behövs en enda infekterad person från Vietnam, Thailand eller Kambodja, som flyger till London, New York eller Paris, så har man sått fröet. Vi flyger en hel del i vår globala värld.

Vi har skapar de perfekta kuvöserna för att virus ska växa och sprida sig på bussar, flygplan och tunnelbanetåg. Denna mänskliga katastrof är bara en tidsfråga.”

”Lock Down” är en deckare som utspelar sig i London under en fiktiv pandemi som är inspirerad av fågelinfluensan. Även om man lätt kan tro att Peter May inspirerades av den nuvarande pandemin COVID-19, började May att skriva på denna berättelse år 2005.

Han blev då refuserad eftersom en global pandemi som tvingar hela samhället att stänga ner, ansågs vara för ”orealistisk”. När pandemin tog fart 2020 grävde May fram sitt gamla manuskript som han gömt i en mapp på sin dator och bestämde sig för att ge ut boken efter alla dessa år.

”Vi har en helt ny anläggning i Frankrike, skräddarsydd för att producera FluKill. Vi kan producera medicinen snabbare och mer effektivt än någon annan. Och vi gör regelbundna kvalitetstester för att försäkra oss om att den är effektiv.”

”Ert vaccin är inte särskilt effektivt.” Journalistens avmätta ton avspeglade hela befolkningens förbittring över att någon vann ekonomiskt på katastrofen.”

”Det beklagar vi verkligen.” sa Blume. ”Inte av någon krass, kommersiell anledning, utan för att det kunde ha räddat liv.”

I denna berättelse får vi följa kriminalkommissarien Jack MacNeil som planerar att sluta som polis men får under sitt sista arbetsdygn ett farligt uppdrag. MacNeil är deprimerad då hans äktenskap är över, hans karriär och framtid som chef är borta och hans familj har insjuknat i pandemin.

Ett mördat barns kropp har hittats på en byggarbetsplats i ett hål som ska täckas med cement. Alla på byggarbetsplatsen är stressade och ilskna då detta är infarten till ett akutsjukhus. Vården är överbelastad och när MacNeil kräver att stänga av mordplatsen får han till svar att detta inte är utilitaristiskt. I jakt på mördaren, beger sig MacNeil ut i ett nedstängt och  militärt övervakat London som är epicentrumet för pandemin. 

Igenkänningsfaktorn är stor då pandemin lurar kring alla hörn. Vi får se skräckslagna byggarbetare ta ett steg tillbaka när MacNeil kommer då de är rädda för luftburet virus. Ett vaccin FluKill är i produktion men visar sig inte vara så effektivt som de hoppades på, vilket liknar dagens oro inför biverkningarna av COVID-19 vaccin som Pfizer och Moderna.

Samma konspirationsteorier som vi ser idag återfinns i boken då en kinesisk person anklagas för att ha spridit viruset och att viruset var artificiellt skapat i ett labb. Likheterna  mellan COVID-19 och pandemin i denna bok är så stora att det nästan blir en spoiler i sig själv…

Boken finns på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus. Förlaget är Modernista och omslagsdesign är av Lars Sundh.

Att leva i en bubbla av alkohol

”Mamma, när pappa är borta, kan inte du inte dricka vin då?”

 

Rebecka Åhlund är skribent och journalist. Hon berättar i denna självbiografi om sin alkoholism och hur hon blev nykter. Åhlund beskriver titeln ”Jag som var så rolig att dricka vin med” som ironisk; hon kanske inte var så rolig trots allt när hon spydde och festade, för att sedan hämta barnen från skolan medan hon fortfarande var onykter.

Åhlunds alkoholberoende tog fart när hon flyttade till London med sin man. Barkulturen påverkade henne, hon kände en slags samhörighet när hon drack tillsammans med andra människor oavsett om hon kände dem eller inte. Hon fick sig en rejäl tankeställare en dag när sonen förtvivlat bad henne att inte dricka vin längre. Åhlund reagerade likt ett barn, blev defensiv och skrek att hon fick göra som hon ville eftersom hon var ”vuxen” och ansåg att hon hade kontroll över situationen. Hon ångrade detta i efterhand och insåg att hon var en dålig mamma.

Åhlund gick med i en stödgrupp för alkoholister men klasskillnaderna var tydliga. Hon reflekterar över hur hon som vit, blond, rik och kvinna har vissa privilegier som andra från de lägre siktena i samhället inte har. I hennes fall var alkolholismen en dold sjukdom som inte syntes utanpå eller ifrågasattes av omgivningen. I stödgruppen fanns det en hemlös äldre man; en klassisk A-lagare som kissar på sig och sover utomhus. En annan alkoholist i stödgruppen drack på grund av en sjukdom, som mildrades av alkoholen. Varje individ var unik. Åhlund beskriver alkoholismen som ”demokratisk” eftersom alla oavsett ålder, etnicitet, hudfärg, sexuell läggning, kön och klasstillhörighet är jämlika inför alkoholens tröst. Trots detta skämdes Åhlund över de övriga gruppmedlemmarna och ville inte följa med dem när hon blev inbjuden till fika. Hon hade fortfarande en falsk bild av sig själv som hon försökte upprätthålla och ansåg sig vara bättre.

Biografin är skriven i dagboksform och sträcker sig över ett år. Det sker en del upprepningar men detta kanske också är realistiskt med tanke på beroendesjukdomen som beskrivs. Åhlund diskuterar impulskontroll, hur hon helt plötsligt kunde få ett sug för alkohol mitt under dagen oavsett sinnesstämning. Hur lätt det är att tanklöst dricka och hur svårt det faktiskt är att sluta. Åhlund berättar personligt men också samtidigt med distans om sin sjukdom.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok och e-ljudbok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.