Årets nobelpristagare i litteratur är den ungerska författaren László Krasznahorkai (f. 1954) som även skrivit manus för film. Han är främst känd för sina postmodernistiska och dystopiska skildringar och för sitt samarbete med Béla Tarr, en ungersk filmregissör som inspireras av vår svenska Ingmar Bergman.
Motiveringen löd:
”För hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter.”
Krasznahorkai föddes i Gyula i sydöstra Ungern, vilket påverkat hans skrivande. Han beskriver sin hemstad som ”en ganska konstig och melankolisk plats, full av ensamma, egendomliga människor”. När han var 11 år berättade hans far som var advokat att de var judar, något som han hemlighållit.
Han har haft flera yrken som gruvarbetare, pianist, jazzmusiker och kulturarbetare. Han har även arbetat socialt med minoriteter som romer. Efter att han studerat juridik och ungerska på universitet bestämde han sig att försörja sig på sitt författarskap, vilket han gjort sedan 1989.
År 1989 skedde stora politiska förändringar i Ungern vilket skildras i hans romaner. Författaren har dock uttryckt sig kritiskt mot Ungers styrelseskick och menar att farliga krafter fortfarande styr landet. Han uttrycker dock att han inte vill skriva om politik, utan kritiserar kommunism och samhället i stort. Krasznahorkai har också levt 10 år i Japan och Kina, och inspirerats av österländsk konst och filosofi.
Nedan är en lista över några av hans mest kända verk:
Satantango (1985):
En dystopisk berättelse om ett samhälle som håller på att lösas upp. Under flera trista och regniga dygn, bryter ett bråk ut mellan tio trasiga människor. Alla vill åt det ungerska brännvinet pálinka och börjar bedra och lura varandra. Berättelsen tros vara en allegori för Ungern och östblocket kollaps, vilket författaren nekat till. Boken har filmatiserats av Béla Tarr.
The Melancholy of Resistance (1989):
En surrealistisk skräck berättelse som kretsar kring en cirkus som anlänt i en liten ungerska stad. Cirkus truppen sprider ondska i staden, invånarna börjar hålla sig fast vid olika ideologier allt från musik, kosmologi och fascism. Karaktärerna kontrasterar med varandra som den onda fru Eszter och hennes passiva och svaga make Valuska, den enda som är god i berättelsen.
Seiobo There Below (2008):
En novellsamling med fokus på religion och filosofi. Den japanska gudinnan Seiobo återvänder till de dödligas värld i jakt på att hitta någonting som är perfekt. Traditionell japansk kultur möter mångkultur.
Källa: Alex Författarlexikon
”Palten började, palten satte punkt. Att äta palt var som att födas och dö, det var fullkomligheten, där fanns allt som behövdes för en människokropp. Och när palten var uppäten sa den aldrig amen. När den var uppäten hade man själv försvunnit. (…) Inget fanns där längre, utom palten.”