Etikett: internaliserad homofobi

Publicerat

Het romans på kall is

”Gay. I’m not gay. (…) Not in public. I can’t… I would not be able to go home.”

”Your family?”

”Russia. I could not go home to Russia.” (p 202)

 

”Heated Rivarly” av Rachel Reid är det nya Tik-Tok fenomenet som även fått en filmatisering via Netflix. Berättelsen handlar om den ryska hockey-spelare Ilya och hans rival Shane… som också är hans hemliga älskare.

På isen hatar de varandra. Alla tycker Ilya är ett rövhål som skryter om sina framgångar. Han spelar aggressivt och offensivt på isen medan hans rival är mjukare, mer strategisk och feminin. Dessa roller dyker även upp i sovrummet då Shane är den som är mer följsam och passiv. Rivaliteten byts snart ut mot ett flertal heta sexscener.

Även svårare ämnen får dock plats som bisexualitet, internaliserad homofobi, och situationen för HBTQ-personer i Ryssland. Ilyas mor begick självmord, och hans far lider av Alzheimers. Han tvekar inför att komma ut som gay eftersom han vet att han kommer att bemötas av fördomar och hat i hemlandet. Vid ett tillfälle går den internaliserade homofobin nästan överstyr då Ilya funderar på om han borde gifta sig med den vackra Svetlana med det blonda långa håret, inte för att han älskar henne utan för att han vill få amerikanskt medborgarskap och ses som ”normal”.

Parets hemliga möten påminner till viss del om ”Brokeback Mountain” som har ett liknande tema om förbjuden homosexuell kärlek. Däremot är denna berättelse lite mildare, och det finns inga direkta fysiska hot mot killarna i jämförelse med våldet och hatbrotten i ”Brokeback Mountain” även om diskrimineringen i Ryssland nämns till viss del.

Boken har blivit en bästsäljare och fått både ris och ros av läsare. Många läsare upplever romansen som ”spicy” och menar att vi inte riktigt får lära känna killarna innan vi hoppar rakt in i sexscenerna redan i början av boken. I en artikel i Expressen ”Bögsexet på tv suger som fan” riktar den homosexuella författaren Jonas Gardell kritik mot serien eftersom den är skriven av en heterosexuell kvinna och upplevs som ”könlös”, möjligtvis för att göra den lättare för alla oavsett kön att relatera till.

Åsikterna går dock isär då hockey-spelaren Brock McGillis som är den första som är öppet gay uttrycker att han gillade berättelsen men har svårt att tro att de heterosexuella hockeykillarna som har en ganska smal syn på maskulinitet kommer att läsa serien, trots att de kanske är de som borde läsa den mest av alla.

Serien som finns i sju delar, finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Observera att boken innehåller flera grafiska sex scener.

Titta även på filmen ”Brokeback Mountain” som är baserad på Annie Proluxs bok ”Berättelse från vidderna”:

Publicerat

Barndomens sista jul i Disneyland

”You, from a regular background, are out for a stroll in your neighbourhood. Not planning to go far, you didn’t bother to change out of your casual grey hoodie with matching tracksuit bottoms and sandals. Then suddenly a sleek Porsche pulls up beside you, and out steps a glamorous Hollywood star. It feels surreal. Then out of the blue, she comments, ”Nice sandals”. (p 148)

”Before We Forget Kindness” är en mysig bok i den japanska serien ”Before the Coffee Gets Cold” som blivit populär internationellt och på Tik Tok. Vi återkommer till kaféet, denna gång i Tokyo.

Boken har flera berättarperspektiv, vi får följa en grupp ångerfulla karaktärer som vill resa i tiden för att göra upp med sitt förflutna. Novellsamlingen ger oss fyra mysiga berättelser som genomsyras av magisk realism och vardagsdramatik. Upplägget känns igen från de tidigare böckerna. Våra protagonister gör en kort tidsresa som varar tills kaffet kallnar.

I den första berättelsen ”The Son” möter vi en ung vardags hjälte, den sju-åriga Yumi som är ett skilsmässobarn. Han vill återvända till julaftonen i Disneyland då hans föräldrar släppte bomben på honom att de skulle skiljas. Med munnen full av gräddig jultårta börjar han gråta. Mogen som han är, vill han dock återvända till dagen, utan tårar denna gång. Konflikten ligger i berättarröstens inre känslor, istället för en extern konflikt. Märk skillnaden mellan ett typiskt amerikanskt narrativ då barnen ofta får ansvaret att förhindra en skilsmässa, vilket inte alltid är realistiskt. Fokuset ligger istället på känslor och det bitterljuva slutet på barndomen, då han vill dricka kaffet svart som en mogen vuxen men ändå smyger in lite mjölk och socker.

I den sista berättelsen ”The Valentine” får vi istället ta del av en lustig kärlekstriangel där all kärlek är obesvarad. Den populära och snygga tjejen blir ett objekt av avund för protagonisten som är kär i en kille som inte lägger märket till henne. Det visar sig dock att den populära tjejen egentligen är en nörd som älskar historia och japanska slott, och pratar som en samuraj på sin fritid. Inte bara det utan det visar sig också att hon är lesbisk och omedveten om sin popularitet, då hon inte bryr sig om killarna. Ett typiskt japanskt narrativ då många japaner väljer att visa en väldigt städad bild utåt men har ett rikt inre liv, och är helt annorlunda privat.

Boken är en riktigt mysig feelgood, som nästan fått kultstatus då flera andra böcker kopierat dess upplägg. En del upprepningar sker dock, då den härmar sitt eget upplägg men med en ny uppsättning karaktärer. Känslorna bearbetas flitigt, men kan ibland inge känslan av att läsaren blir skriven på nästan. Dock en utomordentligt bra bok för alla Japan-älskare då vi får ta del av kulturen och hur vanliga människor interagerar, och kommunikationen som ibland kan vara lite krånglig då de har svårt att uttrycka sina sanna känslor och tankar, då bilden utåt är mycket viktig.

Ta del av dessa berättelser och flera andra i boken som finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Om ni känner er besvikna av bristen på katter i boken (trots att en pryder alla omslag i serien) läs även ”The Full Moon Coffee Shop” som har ett liknande upplägg, fast istället för människor är alla servitriserna talande lyckokatter med magiska förmågor, som använder astronomi för att hjälpa de vilsna besökarna:

Läs även ”Before Your Memory Fades” som tillhör samma serie, men med ett fokus på nordliga Japan, Hokkaido:

Publicerat

Mumintrollens släktsaga

”Länge mindes jag den tiden via ett gammalt, tyvärr nu borttappat skolfotografi, på vilket jag står vit i ansiktet mitt i ett hav av små mörka kullar med lysande ögon. Jag är den enda ljusa punkten. Det ser mycket komiskt ut. Med mitt vita pottklippta hår och min ljusa hudfärg blev jag som en lysande bollformad utomjording, som verkligen inte hörde hemma där.” (sid 332)

”Tre öar – mamma, pappa och jag” är en självbiografi av spanska läraren Sophia Jansson som var brorsdotter till Tove Janssson, hjärnan bakom de älskvärda Mumintrollen. I sin debutbok berättar Jansson om livet med pappa Lasse som var Tove Janssons bror och stod den berömda författaren mycket nära.

Boken sträcker sig från 30-talet till 60-talet. Jansson berättar sin släkthistoria som kantas av år av fattigdom, klasskillnader, krig och en hybrid identitet mellan det svenska, det finska och det spanska. Spänningar i familjen uppstår då männen blir tvungna att kriga.

Viktor Jansson som benämns som ”Faffan” var Toves far och Sophias farfar. Han vurmade för Tyskland eftersom han stred under kriget 1917-1918 medan Tove å andra sidan började teckna för satirmagasinet Garm och gjorde narr av Hitler och Stalin. Det var också här Muminfigurerna föddes, tills Tove gav ut sin första bok ”Kometjakten” år 1946 som har starka kopplingar till krigets fasor, då Mumin och hans vänner måste fly från den symboliska kometen som hotar att utplåna dem alla.

Även sexualitet är ett återkommande ämne då Tove var bisexuell och tillsammans med konstnären Tuulikki som benämns i boken som Tooti, samma namn som Muminfiguren som representerar henne. Även pappa Lasse brottades med sin bisexualitet, och drunknade nästan i havet efter att ha försökt segla iväg till Amerika med en vän för att starta ett nytt liv med en ny identitet. Han överlevde dock och Sophia Jansson föddes. Hon uppger att hon aldrig tänkte på sina släktingars sexualitet som barn, Tooti och Tove var alltid tillsammans, så var det bara.

Sophia växte upp i en äventyrlig familj. Både pappa Lasse och faster Tove längtade sig bort från civilisationens alla måsten. De älskade att campa ute på öar och resa. Sophia spenderade stora delar av sin barndom på ön Ibiza där hon lärde sig spanska men var det enda ljushyade blonda barnet vilket ledde till att hon stack ut och blev mobbad även om hon också hittade vänner på ön, i grannflickorna Maria och Antoñita.

Lasse och Tove var mycket händiga, de byggde stugor av det material de hittade och var vana vid att överleva på bara konserver och knäckebröd efter krigets svält. Tråkigt nog kantades Sophias barndom av en alkoholiserad mor som led av depression och självmordstankar, som gick bort vid 38 års ålder.

Tove Jansson gick bort 2001, och i år Mumin fyller 81 år. Sophia är den som ärvt Mumins kulturarv och rättigheterna till karaktärerna. Vi kan ana att Mumintrollen kanske inte bara är fantasifigurer utan ekon av Sophias släktingar. Pappa Lasse som älskade botanik och att samla på fjärilar och frimärken speglas i Hemulen.  Det osynliga barnet som gråter när hon tänker på havet, speglar Toves thalassofobi som är rädslan för att drunkna, möjligtvis en referens till olyckan då Lasse nästan miste livet. För att inte nämna Morran, en figur som är alldeles för rädd för att bli utstött av samhället, vilket ofta tolkas som internaliserad homofobi.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punkskriftsbok via Legimus.

Läs även ”Anteckningar från en ö” som är en snabbläst självbiografi av Tove Jansson, där hon själv berättar om livet på ön:

Och ”Kometen kommer” som är en någorlunda omarbetad version av ”Kometjakten”: