Mumintrollens släktsaga

”Länge mindes jag den tiden via ett gammalt, tyvärr nu borttappat skolfotografi, på vilket jag står vit i ansiktet mitt i ett hav av små mörka kullar med lysande ögon. Jag är den enda ljusa punkten. Det ser mycket komiskt ut. Med mitt vita pottklippta hår och min ljusa hudfärg blev jag som en lysande bollformad utomjording, som verkligen inte hörde hemma där.” (sid 332)

”Tre öar – mamma, pappa och jag” är en självbiografi av spanska läraren Sophia Jansson som var brorsdotter till Tove Janssson, hjärnan bakom de älskvärda Mumintrollen. I sin debutbok berättar Jansson om livet med pappa Lasse som var Tove Janssons bror och stod den berömda författaren mycket nära.

Boken sträcker sig från 30-talet till 60-talet. Jansson berättar sin släkthistoria som kantas av år av fattigdom, klasskillnader, krig och en hybrid identitet mellan det svenska, det finska och det spanska. Spänningar i familjen uppstår då männen blir tvungna att kriga.

Viktor Jansson som benämns som ”Faffan” var Toves far och Sophias farfar. Han vurmade för Tyskland eftersom han stred under kriget 1917-1918 medan Tove å andra sidan började teckna för satirmagasinet Garm och gjorde narr av Hitler och Stalin. Det var också här Muminfigurerna föddes, tills Tove gav ut sin första bok ”Kometjakten” år 1946 som har starka kopplingar till krigets fasor, då Mumin och hans vänner måste fly från den symboliska kometen som hotar att utplåna dem alla.

Även sexualitet är ett återkommande ämne då Tove var bisexuell och tillsammans med konstnären Tuulikki som benämns i boken som Tooti, samma namn som Muminfiguren som representerar henne. Även pappa Lasse brottades med sin bisexualitet, och drunknade nästan i havet efter att ha försökt segla iväg till Amerika med en vän för att starta ett nytt liv med en ny identitet. Han överlevde dock och Sophia Jansson föddes. Hon uppger att hon aldrig tänkte på sina släktingars sexualitet som barn, Tooti och Tove var alltid tillsammans, så var det bara.

Sophia växte upp i en äventyrlig familj. Både pappa Lasse och faster Tove längtade sig bort från civilisationens alla måsten. De älskade att campa ute på öar och resa. Sophia spenderade stora delar av sin barndom på ön Ibiza där hon lärde sig spanska men var det enda ljushyade blonda barnet vilket ledde till att hon stack ut och blev mobbad även om hon också hittade vänner på ön, i grannflickorna Maria och Antoñita.

Lasse och Tove var mycket händiga, de byggde stugor av det material de hittade och var vana vid att överleva på bara konserver och knäckebröd efter krigets svält. Tråkigt nog kantades Sophias barndom av en alkoholiserad mor som led av depression och självmordstankar, som gick bort vid 38 års ålder.

Tove Jansson gick bort 2001, och i år Mumin fyller 81 år. Sophia är den som ärvt Mumins kulturarv och rättigheterna till karaktärerna. Vi kan ana att Mumintrollen kanske inte bara är fantasifigurer utan ekon av Sophias släktingar. Pappa Lasse som älskade botanik och att samla på fjärilar och frimärken speglas i Hemulen.  Det osynliga barnet som gråter när hon tänker på havet, speglar Toves thalassofobi som är rädslan för att drunkna, möjligtvis en referens till olyckan då Lasse nästan miste livet. För att inte nämna Morran, en figur som är alldeles för rädd för att bli utstött av samhället, vilket ofta tolkas som internaliserad homofobi.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punkskriftsbok via Legimus.

Läs även ”Anteckningar från en ö” som är en snabbläst självbiografi av Tove Jansson, där hon själv berättar om livet på ön:

Och ”Kometen kommer” som är en någorlunda omarbetad version av ”Kometjakten”:

Spökskrivarens hämnd

”Hon tilläts aldrig prata om något annat än immigrant upplevelsen, att hälften av hennes familj dog i Kambodja, att hennes pappa tog livet av sig på trettioårsjubileet. (…)

Hon behandlades som ett museiföremål. Det var hennes säljargument – att vara en kinesisk tragedi.” (sid 303)

”Yellowface” är en kritikerrosad roman från 2023 av R. F. Kuang som även är docent vid Yales universitet i asiatiska språk- och litteraturstudier. I denna tragikomiska berättelse får vi följa två författare som är väldigt olika, June och Athena.

June har storslagna författardrömmar och är avundsjuk på Athena som just fått sitt stora genombrott med sina romaner som fokuserar på kinesisk historia och kultur. Vår opålitliga berättare June är fast övertygad om att författarkollegan är en snöflinga som saknar riktig talang och istället bara utnyttjar sin familjs trauma och etnicitet för att sälja fler exemplar av sina böcker.

När de är ensamma låtsats dock June att hon är bästis med Athena, trots hennes rasistiska vanföreställningar. När Athena som är någorlunda alkoholpåverkad föreslår att de ska ha en tävling om vem som kan äta flest pannkakor, slutar det olyckligt då Athena kvävs till döds och June är oförmögen att hjälpa henne.

Det är oklart om detta var med vilja eller ej men June ser tragedin som ett utmärkt tillfälle att stjäla Athenas manus till en outgiven roman om diskrimineringen av kinesiska soldater under första världskriget. Detta är inte ett ämne som June håller varmt om hjärtat. Hon och hennes förlag börjar göra konstiga ändringar i texten för att få de ljushyade karaktärerna att framstå som bättre. De börjar till och med diskutera en filmatisering med kända vita skådespelare som huvudrollerna och kinesiska popidoler med stark brytning som soldaterna, för vem ser en episk krigsfilm för handlingen?

Trots hennes kulturella appropriering och bristande research om det viktiga ämnet blir hennes plagierade roman en stor succé. Till en början i alla fall, snart snappar sociala medier som Twitter/X och Goodreads upp felaktigheterna i romanen och börjar skicka dödshot. För att mildra detta bestämmer sig June och förlaget att döpa om henne till Juniper Song och retuscherar alla hennes foton till att se asiatiska ut. En ny identitet skapas, ett så kallat ”yellowface”. Spänningen trappas upp då en anonym användare är henne på spåren, och utger sig för att vara Athenas spöke.

Denna berättelse kan tyckas smått knasig när man läser synopsen men tyvärr är det ett ämne som blir alltmer aktuellt. Kultur kriget i USA rasar och böcker av marginaliserad röster blir censurerade, om de överhuvudtaget blir utgivna till att börja med.

På senare år har hashtaggen #OwnVoices lyfts fram på bland annat Goodreads, vilket har fått både positiva och negativa konsekvenser då marginaliserade röster fått chansen att marknadsföra sina böcker men samtidigt har också gatekeeping och snedvriden identitets politik skett då författare blivit tvungna att till exempel komma ut när de skrivit böcker om HBTQ-karaktärer. Ett exempel på detta är författaren Becky Albertalli som skrev ”Love Simon” och kom ut som bisexuell trots att hon hade föredragit att hålla sina sexuella preferenser privata.

Lustigt nog har även den svenska identiteten stulits, bland annat har flera bokförlag i Lettland hittat på svenska pseudonym för att framstå som mer ”exotiska”. Ännu lustigare är att Trump-familjen har låtsats ha svenska rötter genom att säga att några familjemedlemmar som kom från Kallstadt i Tyskland egentligen kom från Karlstad i Sverige, med syfte att locka fler judiska kunder. Detta medförde att desinformation spreds, att USA:s president hade svenskt påbrå vilket han inte har.

Nya utmaningar tillkommer också med AI-genererade böcker som börjat dyka upp på marknaden. Nyligen gjorde Jacob Lundström som arbetar på Dagens Nyheter ett experiment, han skapade en falsk identitet som Lova Ängsryd och genererade både text och bild till en barnbok som han gav ut som ”Familjen Nilsson och den mystiska appen”. Skojigt nog snappade ett bibliotek upp på boken och köpte in den, utan att inse att den var helt skapad av en robotförfattare!

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på både svenska och engelska samt som talbok med text via Legimus. För ett kontrasterande perspektiv, läs även ”Imogen, Obviously” av Becky Albertalli som handlar om en ung bisexuell tjej som brottas med sin identitet:

Nobelpriset i litteratur 2023 – Jon Fosse

Endelig ble det Fosse! - BOK365.no

Årets nobelpristagare i litteratur är den norska författaren Jon Fosse (född  29 september 1959). Han har sedan sin barndom brunnit för litteraturen och kreativt skrivande, han började skriva dikter och noveller när han bara var 12 år gammal. Han skriver främst på nynorska och hans författarskap består av romaner, noveller, dikter, barnböcker, essäer och dramaturgi.

Förutom årets nobelpris har Fosse vunnit fler fina priser för sitt författarskap bland annat har han vunnit Ibsen-priset för bästa norska skådespel 1996 och 2010 samt Svenska akademins nordiska pris 2007. (Källa: Alex författarlexikon)

Här är några av Fosses titlar som översatts på svenska och snart finns inne på vårt bibliotek:

En romsk kvinnas kamp

”Jag hade tur som föddes på sommaren. Alla som föddes på vintern överlevde inte.”

 

”Taikon” är en dokumentärfilm om den romska författaren Katarina Taikon. Hon är mest känd för sin barnboksserie Katitzi. Filmen är baserad på Lawen Mohtadis biografi om Taikon: ”Den dag jag blir fri”.

I denna film får vi se hennes kamp för romernas rättigheter. På 60-talet fanns endast 900 romer i Sverige men de fick inte leva som andra svenskar. De skulle endast vara ett ”exotiskt” inslag i den svenska kulturen och ansågs inte behöva varken utbildning, arbete eller bostäder.

I filmen får vi se romer som bor i kalla och trångbodda husvagnar under vintern. Taikon berättar att hon är tacksam att hon föddes på sommaren. Många romer som föddes under vintern överlevde inte på grund av de hårda förhållandena.

Taikon arbetade en tid på en glassbar i centrala Stockholm men fick ekonomiska problem eftersom hon var alltför generös med kunderna. Hon gav bort glassen gratis till de som hon blivit vän med och anställde alla som var arbetslösa. Taikon fick inte möjlighet att utbilda sig förrän hon var 26 år. Hon förespråkade för utbildning och menade att om romerna bara fick en chans att utbilda sig, skulle de också kunna förändra sin situation.

Flera personer som kände Taikon intervjuas i filmen bland annat hennes syster Rosa Taikon. Hon berättar att Taikon egentligen var väldigt osäker som person. Efter att ha haft alkoholproblem i flera år och hennes äktenskap spruckit, hamnar Taikon i hjärtstillestånd. Hon överlevde men fick så svåra hjärnskador att hon hamnade i koma i 13 år, tills hon dog 1995.

Taikon fick även möjlighet att medverka i en film om romer, vilket blev starten på hennes karriär som skådespelerska. Rosa Taikon berättar att filmerna om romerna var väldigt stereotypa, eftersom Taikon var tvungen att tala dålig svenska eftersom ”det inte var trovärdigt annars”.

Taikon var även politiskt aktiv då hon träffade Martin Luther King, Tage Erlander och Olof Palme. Hon krävde att politikerna skulle göra något åt romernas utsatta situation men upplevde att Palme svek henne eftersom romerna inte fick det bättre.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Rackarungen som blev suffragette

”Här jag kommer.

Djäflar anamma.

Här ska bli ett fint reportage.

Jag har blivit skickad hit.

I gondolen har jag sprit.

För att stimulera mig.

Artikeln den blir fin Tjohej.”

Ester Blenda Nordström var en svensk journalist och författare (f. 1891 – d. 1948) som trotsade normerna om hur flickor och kvinnor skulle vara. Hon levde under en tid då kvinnor inte hade rösträtt eller samma mänskliga rättigheter som män. Nordström körde motorcykel och bröt mot klädkoden genom att bära långbyxor, vilket var ovanligt för kvinnor på den tiden.

Det spekuleras också att hon var bisexuell och hade en hemlig kärleksaffär med Carin Frisell, trots att lesbiska förhållanden var förbjudna enligt svensk lag.

Nordström växte upp i en rik familj i Stockholm men vägrade vara en ”fin flicka”. Hon tyckte om att busa och var inte rädd för att smutsa ned sig. På den tiden var det vanligt att aga barn men Nordström lät sig inte vikas. När prästen agade Nordström och hennes kompis för att de brutit mot reglerna, hämnades hon genom att plantera tusen löss i hans säng.

Hon skrev senare barnboks-serien ”Rackarungen” baserad på sin uppväxt som senare inspirerade Astrid Lindgrens Pippi-böcker. I och med detta skedde en förändring inom barn- och ungdomslitteraturen då barnböcker började fokusera på att underhålla barn istället för att uppfostra dem.

Efter studentexamen på Wallinska skolan 1910 blev hon journalist på Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter. Hon ingick i den så kallade Ligan och var nära vän med den feminisitiska journalisten och suffragetten Elin Wäger. Kvinnliga journalister togs inte på allvar förr i tiden, så Nordström fick använda olika signaturer som ”pojken” och ”Bansai”.

Nordström använde ofta en metod som numera kallas för ”wallraffa” som är en form av undersökande journalistik. 1914 skapade hon sig en falsk identitet som piga på en gård, för att senare skriva ett reportage om sina upplevelser. Pigorna var underbetalda, levde i ohygieniska förhållanden och var näst intill tvingade till slavarbete.

Nordström var med om mycket under sin livstid. Hon kämpade för den kvinnliga rösträtten som gick igenom 1921. Hon tågluffade i Amerika, var nomadlärare i Lappland för samiska barn i ett halvår, för att sprida kunskap om utsatta minoritetsgrupper i norra Sverige. Hon kämpade också mot svälten under finska inbördeskriget och räddade flera byar. Nordström reste världen över och upplevde bland annat jordbävningar i Japan och vulkaner i Hawaii.

Biografin finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som klassuppsättning. Boken finns även tillgänglig som e-bok via Bibblo.se och talbok via Legimus.

Om ni är intresserade av att läsa om fler svenska kvinnor som skrivit historia och förändrat samhället kan ni söka i databasen SKBL – Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.