Myggornas herre

”Den noppriga t-shirten räcker att täcka stormagen men jackan gör det inte. Jag får vatten i luftstrupen, kan inte ens dricka som folk. Eija höggravid är en mäktigare gestalt än fjället.” (sid 29)

 

”Ovanjorden” är en roman om en samisk familj och deras förskollärare Oskar som också är berättarrösten i boken. Han har själv samiska rötter men har förlorat sin identitet som same. Författaren Mikael Berglund har samiska rötter långt tillbaka men identifierar sig som svensk. Han har dock vuxit upp bland samer och fått hjälp av kvinnliga renskötare med research för romanen.

Oskar som är 18 år och förskolelärare i Ammarnäs, kallas skämtsamt Fröken Oskar. När han lämnat av ett barn möter han renskötaren och motorcykeltjejen Eija. Hon är redan tillsammans med en annan renskötare och väntar hans barn men trots detta uppstår en förbjuden kärlek mellan Oskar och Eija. Eija känner sig bortglömd av sin man som spenderar den mesta tiden med renarna ute på fjället.

”Jag tar inte åt mig, Nájmie skulle aldrig kalla mig för dádtja. Kanske den där gången när jag fes i hennes rum, typiskt kolonialherrebeteende.” (sid 200)

Oskar nästlar sig in i deras familj med hans relation till förskolebarnet som ursäkt, men känner samtidigt en skuld både för otroheten och för sitt intresse för sitt samiska arv. Man kan ana att Oskar ser det som en konstig form av kulturell appropriering men samtidigt har han också samiskt arv i familjen då hans farfar pratade samiska med honom efter han blev dement. Oskars far antas också vara same trots att han heter Bengt. Oskar börjar tvivla både på sig själv och sina släktingar som troligtvis har blivit assimilerade och förlorat sina samiska namn.

”Jag står på gårdsplanen och klappar myggen mot halsen där Eijas läppar var. Ge fan i min kyss, myggjävel.” (sid 95)

Förutom det samiska arvet beskrivs även naturen. Myggsvärmar under sommaren stör kärleksparet, en mygga landar på kyssmärket han fått av Eija. Försurning och andra miljöproblem sker, Oskar tar på sig att rädda naturen men vet ej om det är förgäves. Romanen är inte dyster men samtidigt finns det en slags hopplöshet över Oskar som varken förstår sig på samerna, Eijas mystiska beteende eller sig själv. Detta illustreras med umesamiska uttryck som inte översätts, meningen går förlorad för både Oskar och den svenska läsaren (förutsatt att hen inte kan umesamiska).

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus.

Den samiska kärleken

”Hur säger man i hjärtat, till hjärtat, mitt hjärta? Sånt står inte i ordboken, Vilda behöver áddjás hjälp. I en anteckning i mobilen skriver hon: Tsåhke jali vájmmo. Hjärta eller hjärta.” (sid 28)

 

”Fjärilshjärta” är en ungdomsroman av den samiska författaren Moa Backe Åstot som även skrivit ”Himlabrand”. I denna berättelse får vi följa den 13-åriga Vilda som just kommit in i puberteten och blivit nyfiken på sitt samiska arv.

Vildas samiska morfar/áddjá har börjat lära henne språket och låtit henne ärva en gammal bröllopskolt. När morfar tragiskt går bort i en hjärtattack blir Vilda lämnad ensam med sitt identitetssökande. Alla på begravningen bär kolt, förutom hon och lillasystern Irma. En känsla av att inte höra till sprids genom Vilda, då hon står där i kyrkan i sin svarta klänning.

En snygg äldre kille som heter Samuel som är renägare och talar flytande samiska dyker också upp på begravningen. Vilda börjar fantisera om honom, att han ska bli hennes pojkvän och att de ska ha ett samiskt bröllop när de blir vuxna. Hon byter till och med musiksmak för att imponera på honom. Samuel är till en början artig eftersom Vildas áddjá var en renskötare som han beundrade när han levde men efter ett tag börjar han tycka att hon är jobbig eftersom han inte är intresserad och dessutom alldeles för gammal för henne.

Vildas identitet ifrågasätts när hon börjar ta selfies i sin mormors kolt och posta dem på sociala medier. Har Vilda rätt att kalla sig same om hon inte har några renar? Vad är egentligen en same? Vilda börjar tvivla på sig själv men ger inte upp hoppet om att kunna återuppta sitt modersmål och samiska arv.

”Fjärilshjärta” har stora likheter med Ann-Helén Laestadius ungdomsroman ”Sms från Soppero” men är skriven i en mer modern tid. Laestadius roman kom ut 2007 och börjar visa sin ålder då Agnes Nintendo DS-spel och sms är det som nämns, i kontrast till Backes roman som istället bytt ut dem mot Irmas Nintendo Switch och sociala medier. Vad som inte skiljer dem åt är båda protagonisternas längtan till det samiska arvet som undanhållits dem och deras besatthet av snygga samiska pojkar (vilket delvis ifrågasätts i Backes mer moderna roman).

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Sms från Soppero

”Agnes såg att det var samiska och hennes hjärta började slå snabbare. Hon kände igen enstaka ord. Men vem skickade ett sms på samiska?

 

”Sms från Soppero” är en samisk ungdomsroman från 2007 som handlar om den 13-åriga Agnes som bor i Solna. Hon har fjällsamisk släkt från sin mammas sida men behärskar inte språket och utövar inte kulturen på något sätt. Boken är första delen i en serie i tre delar.

En dag får hon ett underligt sms av en kille från Soppero som verkar vara kär i henne. Problemet är bara att sms:et är skrivet på samiska. Hon reagerar nästan stereotypiskt svenskt: vem skickar sms på samiska? Agnes inser snart att detta är ett språk som samiska ungdomar faktiskt talar och bestämmer sig för att översätta med hjälp av sin mammas gamla samiska läroböcker och plötsligt öppnar en helt ny värld upp sig för henne.

Även om startskottet för hennes identitetssökande handlar om att flörta med en kille (vilket kanske inte låter helt feministiskt), är Anges längtan till sina samiska rötter gestaltad på ett fint sätt.

Vi får ta del av den samiska kulturen både via den samiska pojkvännen som heter Henrik och Agnes släktingar. Vi får se Agnes áhkku (mormor) baka gáhkku (samiskt bröd) på samma självklara sätt som en svensk farmor bakar kanelbullar. Vi får se Henrik sticka iväg på sin fyrhjuling på samma sätt som en svensk kille åker iväg på sin moppe, när hans samiska mamma klagar på att han träffar en svensk tjej eftersom hon vill att han ska ta över renarna. Även dofterna beskrivs som Agnes morfar som alltid luktar rökt kött precis som jägare i Norrland ofta gör.

På så sätt finns det ändå en igenkänningsfaktor även för den svenska läsaren vilket hjälper till att normalisera de samiska karaktärerna och deras kultur istället för att beskriva dem som exotiska. Agnes identitetssökande under tonåren är något som många kan relatera till oavsett om de tillhör ett urfolk eller är svenska.

Berättelsen berör dock den tråkigare sidan av att vara både svensk och same samtidigt. Både internaliserat från Agnes och hennes mammas håll och från den samiska kusinen som har förutfattade meningar om ”halvsamer” vilket leder till gatekeeping och snedvriden identitetspolitik.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via E-lib och som talbok via Legimus. Finns även tillgänglig på samiska i appen Bläddra där man kan hitta flera böcker på minoritetsspråk.

Samernas nationaldag – 6 februari

Samernas nationaldag firas över hela Sápmi sedan 1993, för att hedra minnet av det första samiska landsmötet som hölls i Trondheim den 6 februari 1917. Landsmötet i Trondheim samlade för första gången samer från norr till söder över nationsgränserna för att diskutera gemensamma frågor.

Samerna är ett av världens ursprungsfolk och det enda i Europa. De har förtryckts historiskt, på 1600-talet av Svenska kyrka då det var olagligt för samerna att utöva sin religion och kultur. Om en same jojkade eller spelade på trummor kunde hen få dödsstraff. Kyrkan trodde att samerna utförde trollkonster och tvingade dem att konvertera till kristendomen.

På 1800-1900-talen utsattes samerna för biologisk rasism. Samerna ansågs vara underlägsna och ha ett särskilt utseende. Deras kroppar mättes och fotograferades. Även idag uppstår konflikter då renskötseln påverkas negativt av gruvdrift, vattenkraftverk, tjuvjakt m.m.

(Källa: samer.se)

Boktips:

Stöld, Ann-Hélen Laestadius: Roman om den samiska renskötardottern Elsa som blir hotad av en tjuvjägare som dödat hennes ren. Skildrar samernas situation i nutid då Elsa tidigt blir medveten om rasismen och sin utsatthet som same efter hatbrottet. Belyser även den utbredda psykiska ohälsan och höga självmordsstatistiken bland unga samiska män.

Himlabrand, Moa Backe Åstot: Ungdomsroman med HBTQ-tema. Den tonåriga renskötaren Ánte har alltid vetat att han vill ta över familjens renar men möter fördomar på grund av samernas syn på homosexualitet och könsroller.

Sameblod: Film från 2016 som berör samernas situation under 30-talet. I denna film får vi följa Elle Marja, en samisk tjej som går i nomadskola för samer och utsätts för dåtidens rasbiologiska mätningar. Handlar främst om identitet och att förneka sin kultur, då Elle Marja bestämmer sig för att bli ”svensk”.