Årets nobelpris går till den 76-åriga Anne Carson från Kanada. Nobelpriset har funnits sedan 1901 och priset till vinnaren är 12 miljoner kronor. Utöver skrivandet är hon även översättare, litteraturkritiker och poet. Under tonåren blev hon influerad av sin latinlärare och förtjust i de grekiska myterna som präglat hennes författarskap. Hennes författarskap berör erotik och begär även samkönad kärlek.
Motiveringen löd:
”För hennes djärva och infallsrika verk, som i lekfull dialog med den klassiska traditionen har skapat nya former för den samtida litteraturen.”
Hon debuterade 1998 med ”Röd självbiografi” som är en versroman baserad på de antika grekiska myterna, specifikt Herakles-myten. Diktjaget Geryon, är en pojke men också är ett rött monster med vingar. Han skriver en självbiografi vid fem års ålder. När han blir äldre lämnar han sin våldsamma familj. Han blir olyckligt förälskad i en annan man, Herakles. Erotisk laddning uppstår då Geryon blir överväldigad av lusten och åtrån. Berättelsen fortsätter i uppföljaren ”Red Doc” då Geryon ger sig ut på en resa.
Ett citat från ”Red Doc”:
“To feel anything
deranges you. To be seen
feeling anything strips you
naked. In the grip of it
pleasure or pain doesn’t
matter. You think what
will they do what new
power will they acquire if
they see me naked like
this. If they see you
feeling. You have no idea
what. It’s not about them.
To be seen is the penalty.”
Hon har även skrivit ”Eros den bitterljuva” som är en essäbok som utforskar erotisk romantik i det antika Grekland. Carson väver in samtid och antiken i varandra. Boken var en utvidgning av Carsons doktorsavhandling från 1981 om Sapfo som var en känd poet på ön Lesbos. Boken kan lånas som e-bok på Biblio.
Ett citat från boken:
”The English word ’symbol’ is the Greek word symbolon which means, in the ancient world, one half of a knucklebone carried as a token of identity to someone who has the other half. Together the two halves compose one meaning. A metaphor is a species of symbol. So is a lover. (…)
Every hunting, hungering lover is half a knucklebone, wooer of a meaning that is inseparable from its absence. The moment when we understand these things – when we see what we are projected on a screen of what we could be – is invariably a moment of wrench and arrest. We love that moment, and we hate it. We have to keep going back to it, after all, if we wish to maintain contact with the possible. …
Sappho drew this conception together and called Eros glukupikron. [bittersweet].”
”Han höjer ett mörkt ögonbryn, lutar sig framåt och stödjer armbågarna mot knäna.
”Titta på hans händer! Han gör narr av georgisk dans!”
