En romsk kvinnas kamp

”Jag hade tur som föddes på sommaren. Alla som föddes på vintern överlevde inte.”

 

”Taikon” är en dokumentärfilm om den romska författaren Katarina Taikon. Hon är mest känd för sin barnboksserie Katitzi. Filmen är baserad på Lawen Mohtadis biografi om Taikon: ”Den dag jag blir fri”.

I denna film får vi se hennes kamp för romernas rättigheter. På 60-talet fanns endast 900 romer i Sverige men de fick inte leva som andra svenskar. De skulle endast vara ett ”exotiskt” inslag i den svenska kulturen och ansågs inte behöva varken utbildning, arbete eller bostäder.

I filmen får vi se romer som bor i kalla och trångbodda husvagnar under vintern. Taikon berättar att hon är tacksam att hon föddes på sommaren. Många romer som föddes under vintern överlevde inte på grund av de hårda förhållandena.

Taikon arbetade en tid på en glassbar i centrala Stockholm men fick ekonomiska problem eftersom hon var alltför generös med kunderna. Hon gav bort glassen gratis till de som hon blivit vän med och anställde alla som var arbetslösa. Taikon fick inte möjlighet att utbilda sig förrän hon var 26 år. Hon förespråkade för utbildning och menade att om romerna bara fick en chans att utbilda sig, skulle de också kunna förändra sin situation.

Flera personer som kände Taikon intervjuas i filmen bland annat hennes syster Rosa Taikon. Hon berättar att Taikon egentligen var väldigt osäker som person. Efter att ha haft alkoholproblem i flera år och hennes äktenskap spruckit, hamnar Taikon i hjärtstillestånd. Hon överlevde men fick så svåra hjärnskador att hon hamnade i koma i 13 år, tills hon dog 1995.

Taikon fick även möjlighet att medverka i en film om romer, vilket blev starten på hennes karriär som skådespelerska. Rosa Taikon berättar att filmerna om romerna var väldigt stereotypa, eftersom Taikon var tvungen att tala dålig svenska eftersom ”det inte var trovärdigt annars”.

Taikon var även politiskt aktiv då hon träffade Martin Luther King, Tage Erlander och Olof Palme. Hon krävde att politikerna skulle göra något åt romernas utsatta situation men upplevde att Palme svek henne eftersom romerna inte fick det bättre.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

En vittnesskildring om krigets grymheter

”Vad vill du bli när du blir stor?”

”Arkitekt, så att jag kan bygga upp Aleppo igen.”

 

”Till min dotter” (For Sama) är en syrisk dokumentär från 2019. Filmen är producerad av Waad Al-Kateab som skapade denna film till sin dotter Sama. ”Till min dotter” är en vittnesskildring om krigets grymheter men handlar också om de modiga hjältarna som stannat kvar och fortsätter kämpa varje dag.  Hon är filmare och journalist men går under ett pseudonym eftersom regimkritiska kan straffas med döden. Hon har även varit med i flera brittiska nyhetskanaler där hon dokumenterar om kriget.

Waad och hennes make Hamza har varit kritiska mot regimen sedan de var studenter vid Aleppos universitet. Vi får se studenter som protesterar mot orättvisan med flaggor och plakat men tystas av polisen med våld. Waad och hennes vänner blir tvungna att gömma sig i bilen och köra iväg trots att de utanför bankar på rutorna.

Hamza var gift men skilde sig från sin fru efter att han bestämde sig för att bli kvar i Aleppo och starta ett sjukhus för att rädda de skadade. Waad och hennes dotter lever i ständig skräck då de ofta hör de ryska stridsflygplanen och aldrig vet när deras hus kan bli träffat.

Hennes dotter Sama har vuxit upp med kriget och ifrågasätter inte det på samma sätt som de vuxna gör eftersom hon aldrig har vetat något annat. Medan mamma täcker för öronen när en bomb faller ned vid deras hus, fortsätter flickan att leka. När pappas sjukhus bombas av en granat och Sama försvinner i kaoset hittar de henne helt lugn då hon suger på sin nappflaska och leker med en ansiktsmask.

”Vilket liv har jag fött dig till? Hur ska du kunna förlåta mig?”

Filmen innehåller filmsnuttar som är tagna direkt i krigets kaos. Vi får bevittna flera grymheter via den skakiga kameran. Massmord på regimkritiska som begravs i en massgrav. En liten pojke som dör efter att ha blivit träffad av en bomb när han var ute och lekte med sina bröder och en sörjande mamma som bär iväg hans lilla kropp.

Men trots detta får vi även se ljusglimtar av hopp och skratt i vardagen. Vi får se Hamza göra kejsarsnitt på en gravid kvinna som blivit träffad av en bomb. När allt ser mörkt ut får han igång barnets hjärta. Vi får se barnen och Sama leka med en gammal buss som blivit sönderbombad. Barnen delar upp sig i lag och tävlar om vem som kan måla om bussen i regnbågens färger och skriver positiva slogan på den. En pojke som just förlorat alla sina vänner antingen för att de blivit dödade eller flytt från kriget, drömmer om att bli arkitekt och bygga upp staden igen.

Men kampen är ännu lång. Sjukhus bombas och mat krisen är påtaglig då deras middag består av lite ris med en massa ohyra som kryper omkring i det. Barnen har lärt sig att skilja på klusterbomber och granater. Husen är kalla och Hamza och de övriga anställda blir glada då de hittar en granat som fortfarande är varm så att de kan värma sina händer. Trädgården som Waad och Hamza har kämpat med hela våren sprängs i luften då grannhuset bombas. Waad lyckas endast rädda en ros som ska få växa utanför Aleppo.

Filmen finns att låna på vårt bibliotek  eller som e-film på Cineasterna. Observera att filmen innehåller mycket grafiskt och känsligt material bland annat lemlästade personer, döda kroppar och mycket blod.