”Han gick in ytterligare en kvart senare och nu la han handen på pojkens axel. Jonas? Dags att vakna.
Han försökte vara lugn men ändå bestämd på rösten samtidigt som tanken slog honom att han inte skulle ha något vettigt svar om Jonas hade vänt på huvudet och frågat varför?”
”Pojken med smörkniven” är en lättläst roman om hur livet kan se ut för en person som är annorlunda och inte passar in inom samhällets ramar. I denna berättelse får vi möta Adrian som känner sig vilsen i livet och vänder sig till droger, ytligt sex och gängvåld för att stå ut med tillvaron.
Detta löser dock inte hans problem långsiktigt. Hans tjej är less på honom och tycker han borde skaffa sig ett riktigt arbete och bli en normal hederlig medborgare. Adrian lyckas få jobb som en personlig assistent och får i uppdrag att ta hand om en pojke som heter Jonas.
Jonas har ”lågfungerande” autism och behöver personlig assistans för att klara vardagen. Adrian ser hur han blir behandlad av personalen på boendet och trots att han själv är lite av en gangster kan han inte låta bli att känna empati för pojkens utsatta situation. Pojkens liv består av inrutade rutiner, dels på grund av hans autism men också dels för att alla har gett upp hoppet om honom och på sätt och vis förminskat honom som person. Adrian vägrar att se honom som ett objekt som måste vårdas och kommer närmare pojken men en oväntad tragedi förändrar allt.
Berättelsen är delvis baserad på författaren Jonas Hörbergs egna erfarenheter som personlig assistent. Hörberg uppger dock på Debutantbloggen att han inte baserat berättelsens karaktärer på verkliga personer.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även ”En oväntad vänskap” av Abdel Sellou och ”Autisterna” av Clara Törnvall.


”Han gick in ytterligare en kvart senare och nu la han handen på pojkens axel. Jonas? Dags att vakna.
”När Tilda öppnar dörren smiter Knut förbi Agnetas ben. Hon står upp framför Tilda. Blockerar ingången. fast hon är liten gör blicken henne stor. (…)
”Supandet och rökandet, Franco Andrades idiotsnack, Polos viljelösa skratt, drickats lindrande domning, som aldrig var så stark som Polo hade önskat, bara knappt tillräckligt för att göra tankarna trubbiga och slipa bort världens vassa kanter. Det var det skälet han drack så snabbt, som om han sprang kapplöpning med den fete, ända tills flaskan eller ölen och ciggen tog slut och det inte gick att skrämma bort de blodtörstiga moskiterna längre.”
”Det går några dagar. Några veckor. Med tiden framstår det som allt mindre konstigt att Jocke och Davve försvunnit i en pantautomat, sånt händer väl ibland. Man föds, töms och pantas. (…)
”Du behandlar vår kärlek som om det vore en form av estetiskt utövande. För dig är kärlek en fantasi som du konstant måste förverkliga genom att klä i ord. Men jag är här, Nilo! Jag är för fan en person!”





”Att helt plötsligt se alla sina tillhörigheter se ut som en hög sopor, det var riktigt smärtsamt.”
”Hon är rädd för depressionen. Den går som en skugga, en jätte, runt hennes hus med långsamma obönhörliga steg. Om hon håller på så här och fuckar upp sina rutiner är det som att hon lämnar dörren öppen. Så att den där jätten kan huka sig och kliva in och ta henne.”