Nya filmer – november 2019
Therese Henriksson berättar om romanen ”Kyla”
Det som fick mig att skriva just den här berättelsen var en kombination av händelser.
Det första var en promenad tidigt en vintermorgon. Min hund Smulan och jag gick nere på isen i Mockträsk. Det var jättekallt och mörkt. Jag hoppades att min pannlampa inte skulle slockna. Sedan gick jag hem och lade in ved i vår öppna spis.
När jag slog på teven visade den ett nyhetsinslag om ”rysskylan” som hade drabbat hela Sverige. De pratade om köldskador och sådant. Sedan kom ett nyhetsinslag om cyberhot mot elsäkerhet och kommunikationer. De sa att våra system för el och mobilkommunikation hackades så mycket som tjugotusen gånger per år. Elförsörjning och mobilnät skulle kunna slås ut.
Vad händer om elen försvinner länge, och man inte kan ringa när det är så här kallt? funderade jag.
Jag tittade på min termometer. Det var -34 grader ute.
I den stunden dök Sofia sexton år upp i mitt huvud. Hon var tuff, förstod jag, och det skulle komma att behövas. Sedan var bröderna Simon och Theo snart där, de också. Jag insåg att de var ensamma hemma i en lägenhet, och att strömmen hade gått. Det blev snabbt kallare inne hos dem.
Jag började nysta i berättelsen, och hittade Elias. Jag kände att det fanns känslor och spänningar mellan karaktärerna.
Men värst var kylan. Den skulle kunna bli riktigt farlig.
Då skuttade jag upp till mitt arbetsrum och började skriva.
– Therese Henriksson
Källa: Goodreads
Bildkälla: Pixabay
Den manliga ensamheten
”Fredriks decennium som invandrare i Pattaya präglades av kolossalt mycket festande, supande, knarkande och sex med prostituerade kvinnor. Han lärde sig inte tala språket, han tog inte till sig kulturen och han integrerades inte i majoritetssamhället. Och han levde inte som laglydig invandrare.
– I dagen läge är ju Sverige sjukt alltså, fortsätter Fredrik.
De anser att Sverige har en vårdslös invandringspolitik som leder till att nyanlända lever på alldeles för generösa bidrag och struntar i att lära sig det svenska språket, struntar i att söka jobb och struntar i att tillföra något till samhället.”
”Thailandssvenskarna” är en reportagebok av den modiga journalisten Joakim Medin. Hans reportage och analysartiklar fokuserar på demokratifrågor, politik, högerpopulism, högerradikalism, mänskliga rättigheter, väpnade konflikter, flyktingkriser och fattigdomsfrågor.
Boken bygger på anonyma intervjuer som Medin har gjort med ett flertal svenska män i 20-80 årsåldern som köper sex i Thailand. I Thailand är prostitution mycket vanligt och det uppges finnas över 100 000 prostituerade kvinnor trots att prostitution är olagligt för både säljare och köpare i Thailand. Trots att det är förbjudet att sälja sexleksaker och potenshöjande läkemedel på gatan, blomstrar sexturismen.
Medin har använt en metod som kallas för wall-raffa som går ut på att han lurar intervjuobjektet med en falsk identitet. Han låtsas vara en sexturist som tycker att invandringen förstört Sverige, för att komma närmare de svenska sexturisterna och undersöka hur det egentligen ligger till.
Flera sexturister uttrycker hypokritiska åsikter gentemot invandring och hur Sverige misslyckats med att integrera flyktingar i majoritetssamhället, samtidigt som de själva lever på sjukpension som de egentligen inte har rätt till som betalas av den svenska staten. Flera thailandssvenskar uppger sig ha funktionsvariationer som ADHD och har tidigare varit involverade i kriminalitet. Trots detta påstår de att de tycker synd om våldtäktsoffer i Sverige och att det är förskräckligt att gängvåldet har ökat i södra Sverige.
Medin diskuterar även den manliga ensamheten som är särskilt utbredd i glesbygden i norra Sverige. Flera osäkra och ensamma män hittar tillfykt hos de thailändska kvinnorna som är vana vid att vara underordnade männen. De thailändska kvinnorna hamnar ofta i beroendeställning till sina svenska makar eftersom de kan bli utvisade om de inte gifter sig med och behagar mannen.
Medin har tagit kontakt med kvinnojouren i Luleå som berättat om ett fall där en thailändsk hustru isolerades och misshandlades av sin man. Hon fick inte lära sig det svenska språket, objektifierades och var tvungen att bli hemmafru även när hon ville söka jobb. Kvinnojouren i Luleå uppger att det finns tusentals thailändska fruar i Norrbotten som far illa och inte har någon att anförtro sig åt.
Joakim Medin fördjupar sig i hur sexturismen blev så utbredd i Thailand, hur dagens könsroller påverkat de högerextremas åsikter och självkänsla och hur prostitution har blivit en normaliserad och självklar del av det thailändska samhället. Till skillnad från de flesta kulturer så förväntas kvinnorna försörja familjen när de blir äldre vilket bidrar till ökad prostitution. Över 60 % av thailändska män uppger att de någon gång köpt sex och förlorade oskulden med en prostituerad.
”Thailandssvenskarna” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.