”Natalie’s like a border collie, my mother used to say to the other women at church. She needs a project, otherwise she starts chewing the cabinet corners. Are you saying my son is a project? I imagined Doug saying. No, I imagined my mother replying. I’m saying he’s the cabinet corner.”
”Yesteryear” är en roman om könsroller och så kallade ”tradwives” vilket är ett fenomen som spritt sig över de mer konservativa delarna av USA men också andra delar av världen. Idén går ut på att kvinnor ska återvända till köket och tjäna sina män som passiva husfruar.
Vi får följa den opålitliga berättaren Natalie som bor med maken Caleb som är en wannabe cowboy, men uppenbarligen saknar kompetens för att sköta en bondgård. På sociala medier framställer de deras liv som idylliskt med hembakat bröd, färsk mjölk och fina djur. Bakom scenerna är dock inte allt som det ska. Natalie har barnflickor och hushållerskor som är anställda för att ta hand om hemmet och den ”hembakade” limpan visar sig i själva verket vara köpt från snabbköpet. Hinken med mjölk är full av koskit.
När Natalie blir kritiserad på sociala medier slår hon ifrån sig. Hon kallar dem för ”the angry women” och beskriver sig själv som en god husfru och mamma, något som hon tycker kvinnorna på Internet borde avundas och sträva efter. Caleb börjar engagera sig politiskt åt det högerextrema hållet, medan Natalie föder allt fler barn. Hon anser att en kvinnas roll i livet är att skaffa så stor barnkull som möjligt. Dock börjar sexlivet dö ut då maken inte har någon lust i sovrummet. I hemlighet gillar han inte deras liv och hade drömt om att bli förskollärare istället, men gav upp detta eftersom att yrket ansågs för feminint. En av barnflickorna slutar och riktar allvarliga anklagelser mot paret, men återigen slår Natalie ifrån sig.
En skarp vändning sker då hon en dag vaknar upp på 1800-talet. Hennes man och barn är där men de är utbytta mot föråldrade versioner. Maken slår, våldtar och misshandlar och familjen lever i fattigdom och misär. Brödet är hårt, och det finns ingen el eller hushållsutrustning. Natalie är i chock då hon inser att livet som hon romantiserat egentligen var väldigt hårt för kvinnorna som i dåtid saknade rättigheter och sexuell autonomi. Natalie inbillar sig att hon är med i en TV-show och att hennes tidsresor är påhittade vilket senare visar sig vara delvis sant då berättelsen blir alltmer abstrakt mot slutet då det inte är uppenbart vad som är fiktion eller verklighet. Natalies mentala hälsan faller isär alltmer tills hon inte längre vet själv.
”Yesteryear” handlar om kvinnors rättigheter och krafterna som strävar emot social rättvisa. Kvinnor och andra grupper har genom åren fått fler rättigheter men samtidigt finns det fortfarande de som motsätter sig detta och tänker bakåtsträvande. Rättigheter kan ibland hotas med att tas bort bland annat rätten till abort och att bestämma över sin egen kropp vilket är en het politisk debatt i USA bland så kallade ”pro-lifers”.
Något unikt med denna berättelse är att den ses utifrån en kvinnas perspektiv, som värdesätter ett system som inte gynnar henne egentligen. Det finns flera verkliga exempel som bland annat Hannah Neeleman som driver det populära kontot ”Ballerina Farm” med 21 miljoner följare. Hon och hennes make är mormoner och har åtta barn. Flera kontroverser i boken speglar ”Ballerina Farm” som fått kritik för att de uppmuntrat till att bland annat dricka opastöriserad mjölk vilket har många hälsorisker.
Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska på vårt bibliotek. Talboken är i nuläget under produktion men kommer snart.
Om ni är intresserade av att läsa en bok om ett liknande ämne läs även ”Allt var bättre förr” som utspelar sig på 1970-talet och diskuterar hemmafruar och män som misshandlar från ett svenskt dåtida perspektiv:
”Bådas dreads hade lossnat ur hästsvansarna och ringlade vilt kring axlarna på dem som giftrankor. (…)
”Knausgård skrev dessutom om gatan här nedanför. (…) Han nämner ”invandrarkillarna” som han stöter på, om ”de som går så förbannat långsamt och tror att de äger trottoaren. Svart bakåtkammat hår, svarta skinnjackor, svarta byxor, och åtminstone en av dem hade pumaskor med loggan fram på tån, vilket jag alltid tyckt ser så larvigt ut. Guldkedjor om halsen, lite vingliga, liksom outvecklade armrörelser.”
”En eftermiddag berättar Strane att mitt namn kommer från Jonathan Swift, den irländske författaren, att Swift en gång kände en kvinna som hette Ester Vanhomright, som kallades Essa.
”Den som fastnade mest hos mig – det var nästan som mina ögon kunde zooma in honom där uppe – var en blond herre i kakibyxor och ljusrosa skjorta, och när han hoppade, hoppade han nästan som om han hängde på ett kors, som Jesus. Han hoppade med blicken riktad mot himlen, och så föll han.”
”Och nog fick vi vår regnbåge. Inte bara en, utan två på samma vecka. (…) Inte ens Disney hade kunnat iscensätta någonting sådant, ordet fenomenal räcker inte till. Jag började gråta.”
”Eftersom mamma översatte världen för mig förstod jag att alla bar omkring på hemligheter och trasigheter och smärtsamma ord som inte gick att tvätta bort med tvål. I kyrkan kunde hon svepa med blicken över bänkarna, böja sig mot mig och viska: Pearl, älskling, alla här inne är rädda för att dö.”
”O, fathers of my bloodline! O, ye kings of olde! Take this crown from me, bury me in my ancestral soil. If only you had known the mighty work of thine loins would be undone by a gay heir who likes it when American boys with chin dimples are mean to him.”
”I think we must be closer to being alive than adults. They’ve been alive too long to remember the passion of life. Maybe the only animals on this Earth that really understand life are the insects that are born and mate and die within seconds. They’re really the ones that understand it all.”