Etikett: USA

Publicerat

Rastafari och patriarkatets skugga

”Bådas dreads hade lossnat ur hästsvansarna och ringlade vilt kring axlarna på dem som giftrankor. (…)

”Vad är du för karl som spöar kvinnor? Va?” sa Lij. ”Dina egna döttrar?” (sid 396)

 

”Det här är Babylon” av Safiya Sinclair är en berättelse med självbiografiska inslag som utspelar sig under 80-talet och 90-talet på Jamaica. Vi får följa en rastafari familj som lever enligt religionens strikta regler och patriarkala förtryck. Sinclairs far som ser sig själv som ”jag-mannen” är den som styr över kvinnorna i familjen. Hans förakt mot de vita växer och familjen är fattig.

Fadern börjar försörja sig som reggae-musiker och reser till Japan för att få ett skivkontrakt. Till en början ser allt bra ut då han hittar framgång i Asien och skickar bilder på sig själv i solglasögon i en grön bil och roliga presenter i form av japanska tv-spel och vackra anteckningsböcker. Men lyckan är kortvarig då han förlorar sitt kontrakt och reser hem besviken utan sin nya bil. Familjen börjar röka harsh, till och med lillasystern som bara är 3 år. Fadern tar ut sin ilska på barnen genom att aga dem.

De ska fostras till att bli fruar till rastamän som enligt tradition har många fruar och får inte bära smink och smycken. Sinclairs hår tvinnas till dreadlocks av olika religiösa skäl både för att likna Haile Selassies lejon och göra motstånd mot västerländska skönhetsideal. Men Sinclair är olycklig över hur hon ser ut och mobbas i skolan för sitt utseende. Trots detta anser vissa i hennes omgivning att hon är vacker. Sinclair drömmer om att bli modell i USA men drömmen krossas då hennes agentur anser att hennes dreads inte är mångsidiga nog. Hon försöker utmana normerna genom att säga att det gör henne unik eftersom det inte finns några andra modeller med dreads men reser hem besviken.

I Jamaica är majoriteten kristna medan rastafari är en utsatt minoritet. Hon isoleras av både pappan och vänner men hittar ett utlopp för sina känslor i skrivandet och lyriken. Olyckligt nog leder även detta till ytterligare objektifiering då hennes mentor som endast benämns som ”den gamla poeten” visar sig vara pedofil och börjar utnyttja henne sexuellt.

Trots att hennes barndom kantades av misshandel och övergrepp, bryter sig till sist Sinclair fri. Hon lämnar fadern för gott efter att han hotat med att döda henne och hennes syster. Men Sinclair längtar hem till Jamaica. Överallt i USA ser hon spår av det koloniala förtrycket av både indianer och svarta. De vita grannarna vinkar inte tillbaka när hon passerar dem, utan reagerar med kyla och går in igen till sina fina hus med välskötta gräsmattor. Barnfamiljer äter picknick i skuggan av statyer som föreställer kolonialherrarna. Sinclair börjar känna sympati mot fadern som trots att han var en elak man, ändå hade rätt i att det finns social orättvisa i världen. Sinclair återvänder till Jamaica för att försonas med fadern. Hennes brorsdotter föds, och hennes bror Lij säger att han vill att nästa generation ska få friheten att välja sin religion, vilket inger hopp för framtiden.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text på Legimus.

Läs även ”Allt jag fått lära mig” som handlar om en mormons kamp, med liknande religiöst och patriarkalt förtryck:

Publicerat

Utvandrarna

”Hora för dig, kyrkvärd? Vad sade du till mig förr i världen? När du kom till mig med riksdalerna i ena handen och kuken i den ann’ra?”

–  det kontroversiella citatet från romanen ”Utvandrarna”

 

 

”Utvandrarna” är en ny filmatisering av Vilhelm Mobergs klassiska verk, Utvandrarserien som gavs ut 1949-1959. Filmen utkom under pandemin 2021 och skiljer sig markant från Jan Troells filmatisering som utkom 1971.

Precis som originalet skildrar den nya filmen emigrationen från Sverige till Nordamerika. Filmen utspelar sig i Småland på 1800-talet då de kända romankaraktärerna Karl-Oskar och Kristina söker sig till Minnesota efter år av missväxt och fattiga förhållanden. Deras gård brinner ned och ett av deras barn dör, vilket skildras i en stark scen då Karl-Oskar snickrar en kista i barn storlek som han sedan slår sönder i förtvivlan. Filmen är indelad i tre delar, först tiden i Sverige, resan över Atlanten och till sist deras nya liv i Amerika (som spelades in i Västra Götaland istället för i USA på grund av pandemin).

Något som skiljer den nya filmatisering från originalet är att innehållet kortats ned kraftigt och några karaktärer saknas som t ex Karl-Oskars bror Robert och Kristinas morbror Danjel som förföljdes för sin tro. Religionen spelar dock fortfarande en viktig roll i den nya filmen. Ulrikas karaktär är med i filmen men har tonats ned något. Hon är fortfarande prostituerad och kritisk mot prästen som betalar för sex vilket var kontroversiellt när romanen kom ut på 40-talet.

En annan skillnad är att atmosfären är väldigt dyster och ackompanjeras av sorglig musik och en gråbrun palett. Även Kristinas karaktär har blivit alltmer deprimerande då hon antas lida av psykisk ohälsa och kanske till och med självmordstankar. Möjligtvis kan detta referera till Mobergs självmord 1973 då han dränkte sig i en sjö utanför sitt hus efter att han kämpat med depression i flera år.

Den nya filmen skildrar även ursprungsamerikanerna på ett mer sympatiskt sätt. Lill-Märta går vilse i skogen efter att Kristina förnekat henne rätten till utbildning på grund av hennes kön. Hon blir räddad av en indiankvinna som ger henne en kappa att värma sig med, vilket ses som en synd av deras kristna grannar.  Rasismen är något som delvis ifrågasätts då Lill-Märta står på sig och undrar om det egentligen är indianerna som bor där. Jämför med Troells grafiska och våldsamma 70-tals film då indianerna framställs som galna vildar som dödar gravida nybyggarkvinnor och sätter deras foster på pålar som trofé.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Om ni vill se den gamla versionen så finns den också, både som fysisk film och som e-film via Cineasterna.

Publicerat

Lita inte på de vuxna

”Knausgård  skrev dessutom om gatan här nedanför. (…) Han nämner ”invandrarkillarna” som han stöter på, om ”de som går så förbannat långsamt och tror att de äger trottoaren. Svart bakåtkammat hår, svarta skinnjackor, svarta byxor, och åtminstone en av dem hade pumaskor med loggan fram på tån, vilket jag alltid tyckt ser så larvigt ut. Guldkedjor om halsen, lite vingliga, liksom outvecklade armrörelser.”

Du ställde dig i upp i soffan och skrattade rakt ut i luften: ”Så sjukt!” tjöt du. ”Det där kan ju vara vi!” (sid 199-200)

”Blir du ledsen om jag dör?” är en verklighetsbaserad berättelse om  ungdomsledaren och bokens författare Nicloas Lunabbas vänskap med en stökig invandrarkille, Elijah.

Lunabba träffar Elijah när han är 8 år och spelar basket. Lunabba ser genast att pojken har det svårt hemma med en mamma som är alkoholist. Han saknar en trygg fadersfigur. Pojken är utåtagerande och går på en skola i Malmö som anses vara ”Sveriges sämsta skola”.

Elijah stoltserar med att han är ”bäst på att vara sämst”. En invandrarkille som ser ut som både en arab och en afrikan är det väl ingen i Sverige som gillar. Dessutom lever han ju upp till de negativa stereotyperna då han hänger på stan med grabbarna, hamnar i bråk och sätter eld på gardinerna i skolan.

Trots detta känner Lunabba sympati för pojken och bjuder in honom i sitt hem. Han kan identifiera sig med pojken då han själv hade en stökig uppväxt med en våldsam far och en mamma som dog tidigt i cancer. Kanske behöver pojken egentligen bara en vuxen som bryr sig om honom?

Detta blir starten på något nytt då Elijah med tiden börjar bli mer empatisk. Han börjar plocka upp efter sig hemma och får bättre betyg i skolan. Till sist får han till och med ett basketstipendium i USA och blir proffsspelare.  Han visar stolt upp sina betyg via Skype som alla är A och B efter det amerikanska skolsystemet.

Trots denna solskenshistoria, pågår gatuvåldet hemma i Malmö. Elijahs två kompisar har börjat umgås i kriminella kretsar. Den ena spränger sig själv i luften då han försöker döda en barnfamilj och den andra skjuter en jämnårig pojke som visar sig vara son till en av Lunabbas vänner. Pojkarna skyller på Lunabba, eftersom de anser att det var orättvist att bara Elijah fick stöd av de vuxna.

Boken slutar till och med i ett otäckt transkriberat telefonsamtal då pojken som blev skjuten vädjar efter hjälp till 112 men får svaret att han inte kan ha blivit skjuten i huvudet om han kan ringa dem. Detta sker medan han ligger och förblöder bredvid sin mördade kompis som redan dött av skottskadorna.

”Blir du ledsen om jag dör?” är en viktig berättelse om våldet som pågår i vårt eget land och om invandrarkillarna som inte får det stöd som de behöver från samhället och blivit svikna av de vuxna. Boken handlar också om rasism och stereotyper då det är lätt att avhumanisera dem precis som Knausgård gjorde i sin bok, istället för att ge dem en röst.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok 24 oktober på Legimus.

Publicerat

Min mörka Vanessa

Min mörka Vanessa”En eftermiddag berättar Strane att mitt namn kommer från Jonathan Swift, den irländske författaren, att Swift en gång kände en kvinna som hette Ester Vanhomright, som kallades Essa.

”Han plockade isär hennes namn och satte ihop det till ett nytt”, sa Strane. ”Van-essa blev Vanessa. Som blev du.”

Jag säger det inte, men ibland känns det som om det är precis vad Strane gör med mig – plockar isär mig och sätter ihop mig till någon annan.” (sid. 102)

”Min mörka Vanessa” är en roman som handlar om sexuella övergrepp mot barn. I denna mörka berättelse får vi följa den fiktiva gestalten Vanessa både i dåtid och i nutid. Berättelsen växlar mellan år 2000 då 15-åriga Vanessa inleder ett förbjudet kärleksförhållande med sin 42-åriga lärare Jacob Strane och 2017 under #MeToo vågen då Vanessa är 32 år.

En kvinna som gick på samma skola som också utsatts för övergrepp hör av sig till Vanessa och vill att hon också ska vittna mot läraren. Vanessa lever dock i förnekelse och vägrar att stötta henne. Hon lider av Stockholmssyndromet och har under hela sitt vuxna liv manipulerats av pedofilen som hon fortfarande umgås med.

År 2000 är Vanessa en vanlig tonåring som lever ett normalt liv. Förutom att hennes familj betraktas som lantisar och en konflikt som blossar upp med bästa kompisen som bara har ögon för sin nya pojkvän, är Vanessa lycklig. Hon har däremot väldigt dålig självkänsla då hon har komplex för sitt eldröda hår. Vanessas passion är att skriva poesi men hon saknar självförtroendet att visa sina dikter för någon.

Vanessa börjar att gå i en litteraturklubb efter skolan där engelska läraren och förövaren Mr. Strane lurar. Han manipulerar henne över tid genom att låtsas berömma henne för hennes skönhet och dikter.

Mr. Strane använder klassisk litteratur som Vladimir Nabokovs ”Lolita” och Jonathan Swifts dikter som handlar om äldre mäns attraktion till unga flickor, som vapen för att rättfärdiga övergreppen. Vanessa är en opålitlig berättare och romantiserar pedofilen och deras förbjudna kärleksförhållande.

Små ögonblick då läraren tafsar på henne i smyg  under bordet då han låtsas rätta hennes läxor till grövre övergrepp som till slut slutar i grov våldtäkt. Till slut lyckas han lura hem henne och våldtar henne när hon sover. Han tvingar henne till och med ha på sig en barnslig pyjamas med jordgubbar på och vill bli kallad för ”pappa” när övergreppet sker.

Trots att händelsen är traumatiserande är Vanessa i Mr. Stranes våld. Omgivningen reagerar och litteraturklubbens enda medlem tar dem på bar gärning men trots detta har ingen civilkurage nog att gripa in.

Författaren Kate Elizabeth Russell har fått viss kritik för sin roman och anklagats för både plagiat och kulturell appropriering av den latinamerikanska bisexuella författaren Wendy Ortiz som gav ut ”Excavation” en självbiografi med liknande teman år 2014.

“I do not believe we should compel victims to share the details of their personal trauma with the public. Opening up further about my past would invite inquiry that could be retraumatising.” – Kate Elizabeth Russell

Russell har svarat på denna kritik med att erkänna att hon delvis inspirerades av Ortizs biografi samt 80 andra titlar. Även om själva berättelsen är fiktiv har Russell också erkänt att hon själv upplevt sexuellt våld som tonåring. Kritikerna har velat ha bevis på att övergreppen har skett men Russell anser att detta är alltför personligt och är inte redo att diskutera de traumatiska minnena.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att berättelse innehåller väldigt grafiska beskrivningar av sexuellt våld.

Publicerat

Det enda planet på himlen

Det enda planet på himlen - Natur & Kultur”Den som fastnade mest hos mig – det var nästan som mina ögon kunde zooma in honom där uppe  – var en blond herre i kakibyxor och ljusrosa skjorta, och när han hoppade, hoppade han nästan som om han hängde på ett kors, som Jesus. Han hoppade med blicken riktad mot himlen, och så föll han.”

 

”Det enda planet på himlen” är en ögonvittnesskildring av de som överlevde terrorattacken mot World Trade Center och USA:s försvarsdepartement Pentagon 11 september 2001.

Titeln refererar till George Bushs plan som var det enda på himlen eftersom den övriga flygtrafiken ställts in. Presidenten var på besök på en flickskola och var mitt uppe i en sagostund då Andrew Card kom fram och viskade i hans öra: ”A second plane hit the second tower. America is under attack.” Bush läste klart sagan för barnen innan han gick.

Totalt dog 2 996 personer och över 6 000 skadades i USA:s största terrorattack. De flesta dog när norra tornet kollapsade kl. 10.28. De övriga brann inne eller begick ”självmord” genom att hoppa från byggnaden (vilket ledde till kontroverser då djupt religiösa familjemedlemmar ansett att detta var fel trots situationen). Alla passagerarna i de kapade planen hade ingen chans att överleva och dog omedelbart.

Fyra plan kapades totalt: American Airlines Flight 11 (norra tornet) , United Airlines Flight 175 (södra tornet), American Airlines Flight 77 (Pentagon) och United Airlines Flight 93 (troligtvis Vita huset eller Kapitolium – men havererade i Shanksville tack vare de modiga passagerarnas insats). Kaparna tillhörde den islamistiska terroristgruppen al-Qaida. Detta var andra gången som World Trade Center blev attackerat av terrorister, det första attentatet skedde 1993 då al-Qaida bombade en källare.

Boken har inte löpande text utan berättas växelvis av offren, deras anhöriga och räddningspersonal. Även några avlidna vittnar i boken, via transkripten från de inspelade samtalen.

”Jag snubblade på något, och hamnade ovanpå någon: en polis. Han skrek: ”Mina ögon brinner!” och samtidigt sa han till mig: ”Oroa dig inte, allt kommer att ordna sig.” Jag tror att det är inställningen hos någon som är tränad på det viset.”

Under katastrofen miste många oskyldiga människor sina liv men många dog också som hjältar. Den första som rapporterade om terrorattacken var den kinesiska flygvärdinnan Betty Ong på Flight 11 men flygtornet som kontaktades tog inte situationen på allvar. Det första officiellt identifierade offret var den homosexuella prästen Mychal Judge som kom med brandkåren för att stötta och be för de avlidna i byggnaden innan den kollapsade.

”Medan jag sprang fick vinden fatt i bakdelen av min hjälm, och jag såg hjälmen flyga iväg. Hjälmen flög snabbare och högre, och jag kunde se den medan jag sprang. Det var som Trollkarlen från Oz. Vid det här laget, när byggnaden kom längre och längre ner, var lufttrycket så kraftigt – man uppskattar att det nästan höll tornadostyrka – att det lyfte mig från marken och jag flög genom luften.”

Säkerhetschefen Rick Rescorla som hade varit med om terrorattacken 1993 bidrog till att rädda ca 2 700 liv. På hans begäran hade de investerat i utrustning som evakueringsstolar (för att lättare ta sig nedför de många trapporna). Han hade också analyserat och förutspått att ett flygplan skulle kunna flyga in i byggnaderna eftersom de var ett lätt mål eftersom de var så höga.

Rescorla var också en av de mest handlingskraftiga under katastrofen då han trotsade rekommendationerna och evakuerade nästan hela avdelningen Morgan Stanley. Endast sex personer dog, inklusive Rescorla själv som inte ville lämna platsen tills alla evakuerat. För att uppmärksamma de anställda om farorna gick han runt med en megafon. Några (kanske inte helt pålitliga) källor uppger även att han tog av sig byxorna för att få uppmärksamhet under paniken.

”Jeremy sa att det fanns tre andra killar som var lika stora som honom, och att de skulle kasta sig över kaparen med bomben och försöka ta tillbaka planet. (…)Han var amerikansk judomästare, så han kunde det där med självförsvar. Han skämtade: ”Jag har kvar min smörkniv från frukosten.”

Den kanske mest kända hjälteinsatsen skedde på United Airlines Flight 93. Kaparna hade otur eftersom det fanns många fysiskt starka personer ombord: en judomästare, en rugby spelare, en kvartsback, en tyngdlyftare och en fallskärmsjägare. Tillsammans försökte de ta sig in i förarkabinen med hjälp av en mat vagn. Det är oklart om de lyckades innan planet kraschlandade men deras hjälteinsats bidrog till att terroristerna inte nådde sitt mål och många oskyldiga skonades även om de själva miste livet. Händelsen har även filmatiserats.

Läs om över 500 tragiska hjältar i ”Det enda planet på himlen” som finns på vårt bibliotek på svenska.

Publicerat

En tragisk kärlekshistoria

”Och nog fick vi vår regnbåge. Inte bara en, utan två på samma vecka. (…) Inte ens Disney hade kunnat iscensätta någonting sådant, ordet fenomenal räcker inte till. Jag började gråta.”

 

”Vi är Orlando – En amerikansk tragedi” är en reportagebok om skjutningen som inträffade 12 juni 2016 på nattklubben Pulse i Orlando, inte långt ifrån Disney-World. Händelsen har spekulerats vara ett hatbrott eftersom den primära målgruppen på klubben var latinamerikaner inom HBTQ-spektrumet (även om heterosexuella och cispersoner också var välkomna). 49 personer sköts och 53 skadades allvarligt vilket gör händelsen till den näst dödligaste masskjutningen i USA:s historia efter 11 september.

Händelsen räknas som ett terrordåd då gärningsmannen Omar Mateen motiverades av islamistisk extremism och hade kopplingar till IS. Det är oklart om han valde just denna klubb på grund av homofobi eftersom det spekuleras att han ursprungligen riktade in sig på andra klubbar som inte var specifikt inriktade på HBTQ-personer men ändrade sig på grund av alla säkerhetsvakter runt Disney-området.

Källor uppger däremot att Mateen uttryckt homofobiska åsikter vid flera tillfällen. Precis innan dådet hade Disney anordnat en Pride parad som de kallade ”Gay Day” vilket antas ha motiverat gärningsmannen. Ingen vet vad som egentligen försiggick i hans huvud och eftersom polisen blev tvungna att skjuta honom för att rädda gisslan som han hållit fast på toaletten i flera timmar,  förblev hans motiv  ett mysterium. Oavsett gärningsmannens avsikter slog brottet hårt mot HBTQ-befolkningen.

I denna reportagebok får vi följa flera överlevare och familjemedlemmar till de som miste livet under denna tragiska natt. Hilton har valt att inte skriva en löpande text där han intervjuar en respondent i taget utan följer händelseförloppet steg för steg då nattklubbens besökare ömsom beskriver vad som hände och hur de reagerade i olika situationer. Även vårdpersonal, poliser och politiker intervjuas för att ge sin version av händelsen.

Nattklubben Pulse upprättades 2004 till minne av  Barbara Pomas bror John som var homosexuell och dog 1991 i AIDS . Klubben var en mötesplats för stadens HBTQ-invånare med särskilt fokus på latinamerikaner. Just denna natt som kallades ”Latina Night” spelades spansk musik vilket var viktigt för de latinamerikanska HBTQ-personerna som tillhörde flera minoriteter samtidigt och därför var särskilt utsatta.

Hilton berättade om skrivprocessen under seminariet ”Vi är Orlando” på den digitala bokmässan 2020. Han berättar om de anhöriga till de döda som han träffade och hur han anlände i Orlando medan rättegången fortfarande pågick. Författaren berördes av hur alla hjälptes åt under krisen och menar att även om boken kallas ”En amerikansk tragedi” så skulle den lika gärna kunnat heta ”En amerikansk kärlekshistoria”.

Läs denna rörande reportagebok på vårt bibliotek eller som talbok på Legimus. Läs också Hiltons tidigare böcker ”No tears for queers” som också handlar om hatbrott mot HBTQ-personer. Böckerna hittar ni i vår regnbågshylla under facklitteratur.

Publicerat

Gun Love

”Eftersom mamma översatte världen för mig förstod jag att alla bar omkring på hemligheter och trasigheter och smärtsamma ord som inte gick att tvätta bort med tvål. I kyrkan kunde hon svepa med blicken över bänkarna, böja sig mot mig och viska: Pearl, älskling, alla här inne är rädda för att dö.”

 

”Gun Love” är en roman som handlar om fattigdom, kärleken mellan dotter och mor och USA:s vapenfråga. Boken är skriven av Jennifer Clement som ofta fokuserar på de utsatta människorna i samhällets lägre skikt. Clement är amerikansk-mexikan och har varit ordförande i Mexikos PEN-klubb (Poets, Essayists, Novelists) som fokuserar på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Berättelsen handlar om den 14-åriga albinon Pearl och hennes mor Margot. De är hemlösa och bor i en gammal köroduglig Mercury från 1994. Berättelsen utspelar sig i gränslandet mellan USA och Mexiko. Händelserna filtreras genom Pearls ögon som aldrig har bott i en vanlig lägenhet och ser baksätet i bilen som sitt hem.

Trots de dåliga levnadsförhållanden har Pearl en bra relation med sin mor. Margot är en romantisk drömmare som tittar på stjärnorna och brinner för musik. Hon låtsas spela piano på bilens dammiga instrumentbräda och målar naglarna i roliga färger medan Pearl låtsas köra bilen.

Allt ställs till sin spets när en man med mörkt långt hår dyker upp. Mannen heter Eli och bär alltid med sig två gevär även när han går till kyrkan. Margot blir besatt av Eli och hans vapen medan Pearl glöms bort och blir ersatt.

Relationen mellan mor och dotter försvagas då Eli mutar Pearl med cigaretter för att hålla henne borta från bilen. Eli börjar smuggla vapen med den lokala prästen som använder våld för att styra i samhället. Samhället präglas av starka könsroller då pistolerna associeras med maskulinitet och dominans medan kvinnor som Margot och deras granne Rose är underordnade männen.

”En alla hjärtans dag fick Rose en 9 mm-pistol av sergeant Bob. När en man ger en kvinna ett vapen är det för att han litar fullt och fast på henne, sa sergeant Bob. Den kommer aldrig att bli en änkemakare. Vissa pistoler är änkemakare men den här är hederlig. Den är mycket mer användbar än en chokladask. Jag kommer hellre hem och får se en rättsläkare bära ut en man som har gett sig på henne än jag kommer hem till en nybakad äppelpaj.”

Vapen och våld blir ett alltmer vanligare inslag i Pearls vardag och det slutar med att hon själv håller ett vapen i handen. Precis som att ha bilen som sovplats, blir pistolerna normaliserade i Pearls ögon eftersom hon formas av miljön hon lever i och de vuxna runt omkring henne.

”Gun Love” är däremot ingen debattbok. Berättelsen handlar delvis om hur USA:s lagar om vapen påverkar den unga Pearl men det finns också gråzoner eftersom pistolerna ibland räddar dagen. ”Gun Love” är en berättelse om familjer, de som vi föds inom och de som vi själva skapar.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska och svenska samt som e-bok via Bibblo.se och som talbok med text via Legimus. Läs också ”En bön för de stulna” av samma författare som handlar om mexikanska mödrar vars döttrar blivit kidnappade av drogkarteller.

Publicerat

Den skandalomsusade presidentsonen och drömprinsen

”O, fathers of my bloodline! O, ye kings of olde! Take this crown from me, bury me in my ancestral soil. If only you had known the mighty work of thine loins would be undone by a gay heir who likes it when American boys with chin dimples are mean to him.”

 

”Red, White & Royal Blue” är Casey McQuistons debutroman som är inriktad till målgruppen New Adult (sena tonåren och 20-årsåldern). Hennes romantiska ungdomsroman har blivit en succé och toppat bästsäljarlistan i New York Times. McQuistons har delvis baserat berättelsen på sina egna intressen då hon är intresserad av politik och identifierar sig som en bisexuell kvinna.

McQuistons fick idén till boken under presidentvalet 2016 då hon inspirerades av två böcker som hon läste; ”The Royal We” och en biografi om Hillary Clinton. Författaren funderade kring de litterära stereotyperna; den charmiga prinsen som inte kan uttrycka känslor och den rebelliska presidentsonen som hamnar i skandaler och gör livet surt för sina föräldrar. McQuistons tyckte att det vore roligt och intressant att kombinera dessa två stereotyper i en kärlekshistoria.

Alex Claremont-Diaz är son till den (tråkigt nog) fiktiva första kvinnliga presidenten som blev vald efter Barack Obama. Han är 21 år och kommer ursprungligen från Mexiko. Hans drömkarriär är att själv bli politiker och efterträda sin mor. Olyckligtvis nog hamnar han i en skandal med den 23-åriga prinsen av Wales, Henry under ett bröllop då de hamnar i slagsmål efter att ha druckit några glas öl vilket slutar med att de välter en flera meter hög bröllopstårta.

Alex blir tvungen att åka till England och umgås med prinsen för att få händelsen att verka som en olycklig fadäs och reparera banden mellan USA och England. Efter att ha motvilligt umgåtts med Henry börjar han däremot ifrågasätta sitt omotiverade hat gentemot honom och upptäcker att han också har en sårbar sida.

Alex har sedan collegetiden förnekat sin sexuella läggning men börjar motvilligt utveckla känslor för Henry. Henry verkar känna likadant men oroar sig för ytterligare skandaler eftersom det finns förlegade regler och traditioner som försöker förneka hans identitet som homosexuell.

”Red, White & Royal Blue” är en berättelse som delvis fokuserar på politik och diskriminering gentemot HBTQ-personer och andra minoriteter. Trots detta trycker också berättelsen på hopp för framtiden och vikten av att förändra orättvisa system och stå upp för vem du är.

McQuistons gör en jämförelse med dagens politiker och kungligheter som har stora möjligheter och resurser att skapa förändring i samhället med aktivister som har få materiella fördelar men trots detta gör så gott de kan med vad de har. När Alex och Henry blir svikna av sina rika föräldrar och förlorar sina positioner, efter att deras kärleksbrev läckt ut på internet, är det frivilliga HBTQ-aktivister som stöttar dem istället. Detta illustreras i en rolig scen då HBTQ-aktivisterna ”Dykes on Bikes” jagar iväg motdemonstranterna och de religiösa extremisterna – på cykel!

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. I vår regnbågshylla kan ni hitta HBTQ-böcker på både svenska och engelska.

Publicerat

Karibisk folktro och magisk realism

”I think we must be closer to being alive than adults. They’ve been alive too long to remember the passion of life. Maybe the only animals on this Earth that really understand life are the insects that are born and mate and die within seconds. They’re really the ones that understand it all.”

 

”Hurricane Child” är en berättelse om utanförskap, första kärleken och magisk realism. I berättelsen får vi följa den 12-åriga Caroline från den karibiska ön, Water Island. Berättelsen är baserad på karibisk folktro; kontakten mellan den verkliga världen och andevärlden. Caroline föddes under en orkan och har en övernaturlig förmåga att  kommunicera med andar och se spöken.

Caroline som är väldigt ensam, börjar bli förföljd av en gammal kvinna i svart som visar sig vara en ande som kommit för att meddela ett hemligt budskap till henne. Caroline är mobbad i skolan av både eleverna och lärarna. Hon saknar vuxna att anförtro sig åt och hennes pappa är ofta frånvarande. Hennes mor försvann spårlöst och tros vara död men Caroline är övertygad om att anden har kommit för att återförena dem.

En dag börjar en ny elev på Carolines skola, Kalinda från Barbados som är hennes raka motsats. Kalinda är självsäker och för sig som en afrikansk drottning. Hon stolt över sin härkomst och sitt utseende, vilket gör att hon blir snabbt populär även bland de rasistiska mobbarna som tidigare trakasserat Caroline. Till Carolines stora förvåning verkar hon dessutom vara intresserad av henne och är den enda i klassen som inte ignorerar henne.

Det visar sig så småningom att Kalinda också har en förmåga att se andar. För Caroline känns det som en tyngd lyfts från hennes axlar, då hon ensam burit på sin hemlighet och äntligen har en kompis som förstår henne. Kalinda lovar att hjälpa henne hitta sin försvunna mor.

När de kommer allt närmare varandra, börjar starkare känslor blossa upp mellan dem och Caroline inser att hon är förälskad i Kalinda. Känslorna verkar vara besvarade men Kalinda kommer från en religiös familj och Caroline är rädd för att mista sin första och enda vän.

”Hurricane Child” är en poetisk skildring av en karibisk flickas uppväxt. Författaren Kheryn Callender (numera känd som Kacen Callender efter namnbytet) har baserat karaktärerna och miljön från sina egna erfarenheter då hen identifierar sig som en icke-binär transperson och är uppvuxen på den karibiska ön Water Island.  Öns kultur skildras utifrån en inhemsk persons synvinklen; Caroline åker båt till skolan, äter karibisk mat och läser litteratur skriven av karibiska författare.

Turism är också ett ämne som diskuteras, både positivt och negativt. Det uppstår en tydlig segregation då turisterna och den inhemska befolkningen kommer i kontakt med varandra, till exempel den sura fiskargubben som är emot all sorts turism och turisterna själva som endast ser ön som en semesterort. Berättelsen visar också på hur turism och integration kan vara positivt, då Caroline och Kalinda för första gången kommer i kontakt med andra HBTQ-personer då de ser ett lesbiskt äldre par som semestrar på ön.

Berättelsen handlar om att hitta sig själv men också acceptera sin identitet, då Caroline till sist lär sig att stå upp för sig själv och säga ifrån när hon blir illa behandlad.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska.

Publicerat

Från arbetardotter till First Lady

”If you don’t get out there and define yourself, you’ll be quickly and inaccurately defined by others.”

  • – Michelle Obama

 

”Min historia” är Michelle Obamas självbiografi. Hon var den första First Lady som var en afroamerikansk kvinna. I sin biografi berättar hon om sitt personliga liv, uppväxt och äktenskap med Barack Obama istället för att fokusera på politik. Hon siktar på att vara en förebild för unga kvinnor världen över och förespråkar för en sund och hälsosam livsstil. Obama ser sin biografi som en slags självhjälpsbok.

Obama gjorde en klassresa, hon gick från att dela en trång lägenhet med sin bror i Chicago, till det Vita huset med dess 6 våningar, 132 rum, 35 badrum och 28 öppna spisar. Vi får följa hennes resa från afroamerikansk arbetardotter till USA:s First Lady.

Hon berättar med humor och glimten i ögat om vardagen med Barack Obama, hur den tidigare presidenten även har sina lite knasiga sidor. Hur han slänger strumporna på golvet och hur han alltid hittar sin egna privata lilla gömma oavsett vilken bostad de flyttar till, som han belamrar med tidningar (på golvet), högar av papper och sina romaner (läser ofta sju på en gång). Hon brukar se till att ”gömman” har en dörr som hon kan stänga så att hon slipper se kaoset.

Obama trycker på vikten av att ha en bra utbildning. När hon hamnade i en stökig klass på lågstadiet, såg hennes mor, en hårt arbetande hemmafru till att hon fick hamna i en mer ambitiös och lugnare klass. Obama är tacksam för mammans stöd och funderar ofta hur det gick för de klasskamraterna som blev kvarlämnade i den stökiga klassen med otillräckliga lärare. Vem hade Michelle Obama blivit om hon stannat kvar i klassen och aldrig insett vidden av en bra utbildning? Obama är stolt över att hon blivit en förebild för färgade flickor och beviset att man kan nå sina mål i livet även om de initiala förutsättningarna tyvärr inte alltid ser lika ut för alla.

Obama berättar också om det svåra med att vara både färgad och First Lady. Hur ens ord granskas, överanalyseras och ibland förvrängs av media. Obama och hennes familj var särskilt utsatta på grund av sin hudfärg, bland annat då Barack Obama blev anklagad för att inte vara född i Amerika och därmed inte en giltig president. Obama nämner inte den nuvarande presidenten Donald Trump särskilt mycket i sin biografi men hon trycker på att de falska ryktena och ”bevisen” han spred om sin föregångare var oacceptabla då Obama-familjen fick ta emot dödshot som resultat.

Hon berättar också om hur det var att axla ansvaret för parets gemensamma barn. Hon brottades med flera missfall och blev till slut gravid med hjälp av provrörsbefruktning. När Barack Obama var upptagen med politiken fick hon själv sköta om och uppfostra barnen, vilket kändes jobbigt för henne. Hon motsatte sig först att han kandiderade som president eftersom hon var rädd för att politiken skulle äta upp hela privatlivet. Paret fick bland annat gå i terapi.

Obama berättar i början av boken då hon, efter att makens period som president var över, för första gången var ensam hemma utan vakter och övrig personal. Hon gjorde en varm macka och gick ut och njöt i solen på verandan.

Boken finns tillgänglig på vårt biblioteket på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.