”Can you… can you wait a sec while I get dressed?”
Mosscap nodded happily. ”Of course. Can I watch?”
”No.”
”Ah.” The robot looked a touch disappointed but shrugged it off.” (p 56)
”A Psalm for the Wild Built” är en mysig liten bok som handlar om två färgstarka karaktärer, en icke-binär buddhistisk munk som driver omkring rastlös och serverar te i en utopisk värld och hens robot kompanjon Mosscap.
Vår huvudkaraktär Dex lever i en värld där alla krig har upphört och människorna börjat ta vara på planeten. En högteknologisk verklighet är numera ett minne blott då alla robotarna har flytt från städerna för att bli självständiga. Elektronik byts inte ut, alla har samma dator och telefoner i flera år.
Mötet med Mosscap är förunderligt då människor och robotar har levt enskilt sedan långt tillbaka. Dock blir detta inte en våldsam episod som det kanske skulle ha blivit i en thriller med mer action. Dex är osäker på sin identitet och plats i världen, och Mosscap är nyfiken på människorna och försöker samla information vilket leder till flera lustiga fadäser. Dex frågar om Mosscap har ett kön och en identitet men roboten fattar inget av människornas lustiga påhitt.
Miljön är lugn och trivsam medan Mosscap observerar, förflyttar sig Dex med sin vagn, och träffar olika kunder som alla verkar leva mer hektiska liv trots utopin. En snygg singel pappa med två bebisar på höften och en medelålders kvinna som har äktenskaps problem köper en kopp te, men istället för att de blir tröstade, erbjuder de istället tröst till den vilsna munken. Ett roligt sätt att omvända berättelsen, då vi alla skulle kunna tjäna på att vara lite trevligare mot servicepersonal vi möter i vår vardag. Att Dex valt att vara en hen-person är inte heller något som problematiseras, utan ses som en naturlig del av det jämställda samhället hen lever i.
Boken är snabbläst med sina 160 sidor. Den finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.
Om ni är intresserade av att läsa en bok med ett liknande tema, låna även ”In the Lives of Puppets” som lustigt nog är en gay re-telling av Pinocchio som också utspelar sig i en värld där robotarna har tagit över:



”Can you… can you wait a sec while I get dressed?”
”Because it gets worse

”Knud verkade ointresserad av sex, men han tyckte inte om krångligheter, var less på sin mamma som inte kunde släppa taget om sin son, och så låg det i hans natur att finna erotik i språk. En sådan person ville jag gärna ha som reskamrat.” (sid 57)
”I’ll miss you at school…”
”De stora fjällen skyddade oss mot vinden, mot världen. Jag satt på en stor sten på stranden en dag i viken och tänkte på min farbror. Hans jolle hittades här i närheten. Min farbror fanns inte i jollen men där fanns tomma ölflaskor, ett par svarta gummistövlar med foder och ett brev till aanaa. Vid hans minnesgudstjänst sa de att det var en olycka. (…) Jag skulle lära mig att flyga helikopter och flyga in i mina föräldrars hus medan de var på jobbet. Så skulle de inte kunna ljuga om min död.” (sid 264-265)





”Titta på hans händer! Han gör narr av georgisk dans!”





”You can’t tell whether people are gay by what they look like.”

”I’ve been interested in clothes since I was a kid. I always wanted to wear my big brother’s clothes.

”Du behandlar vår kärlek som om det vore en form av estetiskt utövande. För dig är kärlek en fantasi som du konstant måste förverkliga genom att klä i ord. Men jag är här, Nilo! Jag är för fan en person!”




