”I’ve googled ”how to forgive yourself.” The first result from a reputable source says: ”Take responsibility. Face your guilt.” I scroll down. ”Telling yourself that you are a bad person is not constructive, but feeling guilt can help you avoid repeating mistakes. Make Amends-” I pause. How do I make amends with someone who isn’t alive? I scan the rest of the article. It doesn’t say.” (p. 128-129)
”Is This A Cry For Help?” är en roman om en utmattad lesbisk bibliotekarie och rätten till det fria ordet. Darcy jobbar på ett bibliotek i Amerika där censuren börjar krypa sig in i hennes vardag.
När en låntagare tittar på en erotisk film för en skoluppgift på bibliotekets lånedator hamnar den stackars bibliotekarien mitt i slagfältet för den heta debatten om vilken sorts media som biblioteket får tillhandahålla med. När en journalist för en högerextrem tidskrift intervjuar henne sprids nyheten om ”porrtittaren” i biblioteket som en löpeld. Snart börjar även böckerna att granskas och censureras, särskilt de som innehåller HBTQ-tematik och berättelser om andra utsatta minoriteter.
Samtidigt brottas Darcy med psykisk ohälsa. Hennes tidigare pojkvän innan hon insåg att hon var homosexuell har tagit livet av sig. Han var 10 år äldre än henne men levde ett pojkaktigt liv med TV-spelsberoende, ett fallfärdigt hem och drickande med killkompisarna. Darcy plågas av skuldkänslor både för att ha mist en person som en gång var hennes närmaste och för den egna sexualiteten som växer alltmer med trakasserierna av henne och hennes kollegor på biblioteket. En av hennes kollegor Mordecai som är transperson får sina barndomsbilder postade på sociala medier med hotfulla meddelanden.
Som om detta inte vore nog, blir hon utsatt för hämndporr av en okänd konservativ man som går under användarnamnet Eagle88 samtidigt som en anonym låntagare börjat skicka underliga mejl om frågor om homosexualitet bland fåglar men också om abort och tonårsgraviditet. Darcy blir orolig för den anonyma låntagaren då hon själv gjorde en abort som tonåring, vilket påverkat henne psykiskt. Mysteriet tätnar då hon och hennes kollegor börjar nysta i vilka dessa avsändare kan vara…
Berättelsen kan bitvis verka lite tragikomisk men berör ett hett ämne i inte bara Nordamerika utan även numera i Sverige. Bannlysta och censurerade böcker uppmärksammas samtidigt som material hotas med att censureras särskilt barnböcker med HBTQ-tematik och sagostunder. Rätten till bibliotek är inget att ta för givet då demokratiska värderingar som rätten till sin berättelse ifrågasätts av politiker. Boken visar dock på att det finns de som står upp för yttrandefriheten, även i motgångar.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Läs även ”That Librarian” som handlar om en liknande konflikt, fast i den verkliga världen:



”I’ve googled ”how to forgive yourself.” The first result from a reputable source says: ”Take responsibility. Face your guilt.” I scroll down. ”Telling yourself that you are a bad person is not constructive, but feeling guilt can help you avoid repeating mistakes. Make Amends-” I pause. How do I make amends with someone who isn’t alive? I scan the rest of the article. It doesn’t say.” (p. 128-129)
”But Allah uses the royal we in the Quran all the time! Why can’t we use a royal they? Because that’s what the transgenders use.” (p 71)


”Can you… can you wait a sec while I get dressed?”
”Because it gets worse

”Knud verkade ointresserad av sex, men han tyckte inte om krångligheter, var less på sin mamma som inte kunde släppa taget om sin son, och så låg det i hans natur att finna erotik i språk. En sådan person ville jag gärna ha som reskamrat.” (sid 57)
”I’ll miss you at school…”
”De stora fjällen skyddade oss mot vinden, mot världen. Jag satt på en stor sten på stranden en dag i viken och tänkte på min farbror. Hans jolle hittades här i närheten. Min farbror fanns inte i jollen men där fanns tomma ölflaskor, ett par svarta gummistövlar med foder och ett brev till aanaa. Vid hans minnesgudstjänst sa de att det var en olycka. (…) Jag skulle lära mig att flyga helikopter och flyga in i mina föräldrars hus medan de var på jobbet. Så skulle de inte kunna ljuga om min död.” (sid 264-265)





”Titta på hans händer! Han gör narr av georgisk dans!”





”You can’t tell whether people are gay by what they look like.”
