Vinnare av Lilla Eyvind Johnsson 2023

Årets vinnare av novelltävlingen är Axel Vallström från NA20. Hans novell ”Brevet till självet” handlar om en gammal far som lider av demens och börjat glömma sina nära och kära.

Han blir förföljd om natten av den mystiska Varelsen i spegeln som är lika skrämmande som döden själv och börjar författa ett brev för att minnas vem han är. Det spännande slutet finns att läsa på biblioteket (eller i filen ovan).

Motiveringen löd: ”Eleven har skrivit en spännande novell om en sjukdom som många har en relation till. Karaktärsbeskrivningarna och gestaltningarna av huvudkaraktärens inre förmedlade och förstärkte känslorna som är essensen hos novellen. Novellen är ett fint sätt att belysa den hemska sjukdomen som demens är.

På andra sidan älven

”Jag hade alltid tänkt att Farbror har ett klokt hjärta, men han visade sig vara barbar. Bara en helt hjärtlös människa kunde låta våra kor gå till slakt.” (sid. 254)

 

”Älven” är en bok av den tornedalska författaren Rosa Liksom. Hon växte upp på den finska sidan av Tornedalen och baserade boken på hennes släktingars berättelser om hur de flydde över Torne älven till den svenska sidan under Lapplandskriget på 40-talet, då Finland stred mot Nazityskland.

I denna berättelse som utspelar sig år 1944, får vi följa en finsk 13-årig flicka som flyr tillsammans med sina boskap och systrar. Älven delar flickans två identiteter då den svenska sidan beskrivs som annorlunda än den finska. Maten är annorlunda och det finns socker, vitt mjöl, orangea bollar som egentligen är mandariner och lustiga små paket som innehåller kladdiga russin.

Öst byts ut mot väst men släkten och meänkieli förenar dem. Dock sker en assimilering då meänkieli anses som ett språk som måste undantryckas då det ses som mindre fint än rikssvenskan. En präst som dyker upp i berättelsen liknar till och med minoritetsspråket med prostitution och alkoholism, som anses som synd.

Flickan och hennes närstående får lida mycket under berättelsens gång. Flickans far är ute i kriget och tros vara död, hennes mor förlorar ett spädbarn och flickorna blir utsatta för sexuella övergrepp av de tyska soldaterna i utbyte mot att de låter dem behålla sina kor, som är deras möjlighet till försörjning. Korna har namn och egna personligheter då de skildras genom ett barns ögon.

Bråk och knivslagsmål bryter ut i flyktinglägret mellan männen då de anser att de inte har någon framtid utan arbete. Sjukdomar härjar men de utsatta får inte den sjukvård som de behöver utan blir istället beskyllda. Flyktingarna får klä av sig nakna och skämmas när de ska duschas. De så kallade ”sinnesslöa” fraktas iväg med en buss till Umeå. Till och med den stakars skomakaren som bara råkar stamma skickas iväg. En hård och orättvis värld beskrivs men trots detta verkar flickan ha hopp för framtiden.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och finska samt som talbok med text på Legimus. Om ni är intresserade av att läsa böcker på meänkieli och övriga minoritetsspråk kan ni ladda ned Bläddra-appen.

Häxans straff

”Hon var liten, minst av dem alla. Ingen kunde tro att hon fyllt sju år. Men vad hjälpte det? Var man sju fick man inte längre bo hemma.” (sid 9)

 

”Straff” är en roman av den samiska och tornedalska författaren Ann-Helén Laestadius. I sin nya roman återkommer Laestadius återigen till samernas förtryck, denna gång i en historisk berättelse som växlar mellan 50-tal och 80-tal.

Vi får möta en grupp samiska barn med olika personligheter som tvingas gå i nomadskola för att assimileras och lära sig svenska. Alla som yttrar ett ord på sitt modersmål blir agade och anklagas för synd. De döper om den skrämmande husmodern till Häxan då hon utövar allt grymmare straff mot de stackars samiska barnen.

Boken har flera berättarröster. En av dem är Jon-Ante som är en liten och svag pojke. Den tuffa Nilsa och hans gäng mobbar honom på grund av ett missförstånd mellan deras fäder som är renägare. Jon-Ante krymper ihop och slutar tala möjligtvis för att han har selektiv mutism men också på grund av språkbarriären.

Samernas samhälle är väldigt patriarkalt med strikta könsroller, något som påverkar Nilsa både som barn och vuxen. Han har vuxit upp med en våldsam far som dricker och lärt sig att inte kuva sig. Detta blir ett problem då hans bror som egentligen bara vill bli vän med Jon-Ante inte längre klara av den hårda jargongen.

Även religion är ett viktigt ämne i boken. Else-Maj som också går på nomadskolan börjar be till Gud och blir kristen. Eventuellt börjar hon dras till laestadianernas möten där folk gråter högljutt och ber om förlåtelse. Jojken är syndig och Häxan som också visar sig vara laestadian fruktar den eftersom hon tror att barnen kommunicerar med djävulen.

Tiden går och barnen blir vuxna. Häxan som egentligen heter Rita Olsson blir gammal och faller ihop. Nilsa får redan på att hon finns på ett äldreboende och ruvar på hämnd. Han vill utöva ett straff likt det han själv fått genomlida men hämnden är inte alltid ljuv.

Laestadius tar upp flera viktiga ämnen i boken. Vi får lära känna samerna på djupet men likt den tornedalska förövaren som svär på meänkieli i hennes tidigare roman ”Stöld” finns det också en antydan på att Häxan Rita Olsson bär på en inre litenhet. Hon nedvärderar samernas språk men samtidigt talar hon själv finska, ett språk som också ansetts som mindre värt än svenskan. Hennes religiösa övertygelser skildras i en scen då ett av de samiska barnen låtsas åkalla en ande vilket skrämmer Häxan då hon inte kan skilja på fantasi och verklighet.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok och punktskriftsbok via Legimus. Läs även Laestadius tidigare romaner ”Stöld” och ”Sms från Soppero”.

TikTok favoriter – Before Your Memory Fades

”On his head, this old gentleman was wearing a top hat, despite being inside. Looking over at him was like watching a scene from a movie set in the late ninteenth or early twentieth century. (…) He really did blend in with the café like a part of the decor.

”There’s no point trying to talk to him,” Reiji called. Because he’s a ghost.” (p. 54-55)

”Before Your Memory Fades” är en japansk roman som utspelar sig i hamnstaden Hakodate som ligger i den nordligast delen Hokkaido. Med inslag av magisk realism, får vi följa med ett gäng olika karaktärer på en resa i tiden.

Berättelsen äger rum i det magiska kaféet Donna Donna. Där finns en magisk stol som tillåter besökarna att resa i tiden men till ett pris. De måste beställa en kopp kaffe som de måste dricka upp innan det kallnar, annars går de ett grymt öde till mötes och blir dömda att för evigt hemsöka kaféet som spöken.

En man klädd i fin kostym och hög hatt sitter alltid på den tidsresande stolen och läser sin bok. Endast när hans vålnad tar en paus för att flyga mot toaletten, har besökarna en chans att resa i tiden. De får dock inte resa sig från stolen och kan inte förändra det förflutna eller framtiden. De får däremot en chans att återse en person som de saknar eller vill få ett bättre avslut med.

Med en enkel prosa berör berättelsen olika teman som hopplöshet, kärlek, nostalgi och sorgen efter att ha mist en nära vän, syster eller själsfrände. Vi får träffa en ung kvinna som vill konfrontera sina bortgångna föräldrar som adopterade bort henne, två systrar och ett kärlekspar som skiljts åt av döden och en känd komiker som bär på en stor sorg bakom sitt leende.

Berättelsen handlar om att hantera döden och sorg men också att gå vidare i livet och bearbeta sina känslor. Sachi, den 7-åriga ägaren som häller upp det magiska kaffet är besatt av en bok som heter What If the World Were Ending Tomorrow? One Hundred Questions. Denna bok är ett återkommande tema då karaktärerna får olika moraliska frågor som de måste fundera på. Ska man skydda de man älskar från sorg eller gör man dem då bara en björntjänst? När är vita lögner berättigade?

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Serien finns i tre delar ”Before the Coffee Gets Cold” och ”Tales from the Café” som utspelar sig i Tokyo.

TikTok favoriter – Sången om Akilles

”Paris lägger an pilen.

”Var ska jag sikta? Jag har hört att han är osårbar. Utom i…”

”Han är människa” säger Apollon. ”Inte en gud. Om du skjuter honom dör han.” (sid 332)

 

”Sången om Akilles” är Madeline Millers debutroman som utkom 2011. I denna berättelse omarbetar Millers de grekiska myterna, i detta fall Iliaden som handlar om halvguden och krigaren Akilles.

Fokuset ligger på romansen och erotiken mellan Akilles och hans barndomsvän Patroklos, en prins på landsflykt efter att av misstag dödat ett barn som mobbade honom. Akilles är annorlunda än de andra, som ser ner på Patroklos för att han har syndat. Akilles är en smart individ som inte låter sig påverkas av grupptryck. I alla fall till en början.

Akilles mor är emot deras relation. Hon förklär Akilles till en vacker kvinna och skickar honom till en prinsessa för att råda bot på hans dragning till Patroklos. Prinsessan blir gravid med Akilles barn men passionen kvarstår mellan de två männen.

Akilles öde är att strida i kriget i Troja. Patroklos är vid hans sida som hans tjänare men blir snart medveten om krigets grymheter. Kvinnor tillfångatas och våldtas. Han försöker råda bot på detta genom att rädda så många kvinnor han kan och blir till och med vän dem. Akilles har dock sin heder som krigare, då kvinnorna till sist blir en bytesvara i kriget känner sig Patroklos besviken på mannen han älskar, då han alltid står på de utsattas sida.

Miller återberättar myten ur ett feministiskt perspektiv. Kärleken mellan två män är något som har varit kontroversiellt och har till och med suddats ut i många omskrivningar. Miller har dock fått god kritik bland annat på sociala medier som TikTok då hon vågar se de kända myterna med mer moderna ögon istället för att lägga allt fokus på traditionell maskulinitet.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och engelska. Den finns även som svensk talbok med text på Legimus. Läs även ”Kirke” av samma författare som är en omskrivning av Odysséen.

Kriget mot kroppen

”När min dotter var sju år och tog ett bad med kompis, bubblor och barbiedockor hörde jag kompisen plötsligt säga: ”Jag måste banta, kolla min mage.” (…)

Innan jag ens hann öppna dörren sa min dotter med märkligt mörk röst: ”Vi pratar inte så i den här familjen, man dör om man pratar så.” Lisa berättar om sin moster som bantat sig till döds och tyckte att kompisen skulle sluta bums. Kompisen sa: ”Oj, vad hemskt, dog hon?” och Lisa svarade: ”Ja, jättehemskt.” (sid 204)

”Kriget mot kroppen” handlar om samhällets syn på övervikt. Boken är ett samarbete mellan den tjocka konstnären Stina Wollter och överviktsläkaren Erik Hemmingsson.

Wollter berättar om sin barndom då hon kallades för ”Tjocken” av sin pappa medan hennes diabetes-sjuka syster kallades för ”Lången”. Systern följde en strikt diet vilket olyckligtvis utvecklades till anorexi. I 30-årsåldern fanns det inget kvar av Wollters syster. Hon hade bantat sig till döds och avled 1992.

I boken tar Wollter och Hemmingsson upp bland annat hur sjukvården felbehandlar överviktiga personer. Flera röster hörs i boken som är tagna direkt ur livet:

En mamma berättar om hur hennes dotter som var 170 cm lång och vägde 68 kg anklagades lida av fetma av skolsköterskan trots att hennes BMI borde ligga på normalviktig.

En transperson berättar om att han inte fick den könsbekräftande vården som han behövde innan han gick ned i vikt.

Andra röster berättar om hur de fått felaktiga råd att de måste gå ned i vikt för att bli friska trots att de egentligen led av övriga sjukdomar som inte var kopplade till deras övervikt.

En person som lider av psykisk ohälsa efter att ha blivit sexuellt utnyttjad som barn får rådet att de måste peppa sig själv att banta för då kommer allt att lösa sig.

En överviktig person som tränar på gymmet hamnar ofrivilligt på sociala medier då en supermodell lägger ut en bild där hen byter om i omklädningsrummet och syns halvnaken i bakgrunden.

Wollters egen son leker en lek i badkaret då han försöker skära av fettet på magen med en (påhittad) kniv efter att ha hört en kompis pappa klaga på att han måste banta. Detta sker trots att hon berättat för barnen om mostern som bantade sig till döds.

Wollter trycker på vikten av att behandla tjocka medmänniskor med respekt men menar att hon inte vill uppmuntra till ohälsosamma vanor, något som hon ofta anklagas för på sociala medier. Hon vill belysa de tjockas situation då de nedvärderas av samhället och har svårare att få jobb, partner och rätt sjukvård.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Att leva med döden

”När Tilda öppnar dörren smiter Knut förbi Agnetas ben. Hon står upp framför Tilda. Blockerar ingången. fast hon är liten gör blicken henne stor. (…)

Dom är lika långa när Tilda har ytterskor på sig. Mu biigá, säger hon i det blonda håret. Drar med handen över dotterns rygg som för att säga allt blir bra fast allt är åt helvetet.” (sid 168)

”Kaffe med mjölk” är den samiska författaren Ella-Maria Nuttis debutbok. I denna berättelse får vi följa en samisk mor och hennes dotter. Fokuset ligger på vardagsdramatiken mellan dem men modern har en mörk hemlighet. Hon har bara några dagar kvar att leva eftersom hon har fått lungcancer efter år av kedjerökande.

Titeln refererar till hur stockholmare ofta dricker kaffe med mjölk eller trendiga latte. Detta kan tyckas som en liten obetydlig detalj men visar på hur dottern har förändrats sedan hon flyttade ned till Stockholm. Hemma i Gällivare/Jiellevárri dricker de kaffet svart och bittert och samerna har sin egen kaffekultur. Romanen handlar mycket om just detta, att det sker klassresor och kulturkrockar i nutid även inom Sveriges gränser.

Berättelsen har ett unikt språk med dialekt från Gällivare och ”hittepå” ord som lysrörsfint, fulperuk och argbanka. Som alla mammor och döttrar har de sina egna uttryck och ibland dyker även enstaka ord från deras modersmål upp. Ett språk som mamman inte har pratat på flera år men som hon aldrig har glömt trots att hon levt ett väldigt assimilerat liv.

Även om man som svensk inte kan relatera till samernas sorg så är igenkänningsfaktorn stor då berättelsens fokus ligger på vardagsrealismen utan att försköna varken livet eller döden.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via E-lib och som talbok via Legimus.

Sjöhästar

”Du behandlar vår kärlek som om det vore en form av estetiskt utövande. För dig är kärlek en fantasi som du konstant måste förverkliga genom att klä i ord. Men jag är här, Nilo! Jag är för fan en person!”

 

”Sjöhästar” är en unik berättelse skriven av slam-poetry mästaren Niklas Mesaros.  Poetry-slam är när man tävlar om att läsa upp poesi högt i max 3 minuter och är en blandning mellan teater, monolog och stand-up. Mesaros bakgrund märks i boken, då språket är symboliskt och ofta mycket blommigt.

Berättelsen handlar om två icke-binära transpersoner Nilo och Nasim, ett par i 20-årsåldern som har varit tillsammans i 5 år men inte längre älskar varandra. Mesaros har valt att skriva boken i första person då Nilo som är berättarrösten benämns i jag-form och Nasim i du-form. Även könsneutrala pronomen används som ”en” istället för ”man” och ”hen” istället för ”han” eller ”hon”. Könsöverskridande uttryck nämns som användning av glittrig ögonskugga m.m.

”Vad läsaren inte vet är om den handlar om två killar, två tjejer eller om en tjej och en kille, eller två ickebinära. Jag tror inte det gjorts tidigare, jag har i alla fall inte ramlat över nån bok som undviker att könsbestämma karaktärerna.” – Niklas Mesaros, ”Jag attraheras av feminina killar och maskulina tjejer”, intervju med QX

Vi får följa Nilo under den sista veckan i hens relation med Nasim, innan de gör slut. Nilo framstår som en osäker individ som är emot att döma andra människor men motsägelsefullt nog också själv är väldigt dömande. Hens mindervärdighetskomplex är dock till viss del förståeligt då hen både får utstå trakasserier och blir vid ett tillfälle överfallen på tunnelbanan av ett gäng som består av fulla fotbollshuliganer.

Nilo är också extra utsatt på grund av hens utländska härkomst eftersom pappan flydde från Budapest till Sverige med familjen. Även flyktingarnas perspektiv lyfts fram via Nilos vän Anya som är muslim och har tvingats fly till Sverige.

När hon visar sig vara dödssjuk och inte har någon familj som bryr sig blir dock melodramat med Nasim mindre viktigt i Nilos ögon, då hen börjar se på tillvaron med andra ögon och blir tvungen att konfrontera både sin egen och Anyas dödlighet. Boken handlar på så sätt delvis om privilegier både de som Nilo inte har som icke-binär transperson men samtidigt också åtnjuter som en fullt frisk svensk medborgare.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via E-lib och som talbok med text via Legimus.

Om ni är intresserade av att läsa fler böcker om icke-binära karaktärer (Mesaros har fel i att de inte finns!) kan ni även hitta dessa titlar i vår regnbågshyllan:

Torka aldrig tårar utan handskar

”Jag vill, i mitt liv, få älska någon som älskar mig.”

 

”Torka aldrig tårar utan handskar” är en tv-serie som är baserad på Jonas Gardells trilogi: Kärleken, Sjukdomen och Döden. Varje bok i serien är ett avsnitt. Berättelsen utspelar sig 1982 i Stockholm då HIV- och AIDS-pandemin just brutit ut. Berättelsen fokuserar på den största riskgruppen, unga homosexuella killar.

Vi får följa ett antal färgstarka karaktärer: Benjamin som är strikt religiös och vuxit upp som Jehovas vittne, Rasmus från den lilla värmländska orten Koppom som blev mobbad under uppväxten, Paul som är väldigt feminin och spelar lite bimbo men egentligen är mycket klok och flera andra.

Benjamin är ute och missionerar som vanligt när han en dag knackar på Pauls dörr och blir inbjuden. Paul som är i färd med att plocka fram julpyntet flörtar med Benjamin och upplyser honom om att det är uppenbart att han också är homosexuell. Benjamin får en chock men inser att det är sant. Men dessa två livsstilar krockar med varandra och han blir tvungen att välja. Benjamin väljer kärleken.

Benjamin blir dock inbjuden till Pauls julfest där flera andra gaykillar också dyker upp. En av dem är Rasmus som just flyttat från Värmland till Stockholm för att leva ut sina begär, vilket han inte kunde på den mindre orten där alla pratade bakom ryggen på honom eller skrek skällsord. Benjamin och Rasmus blir kära efter en snöig romantisk julpromenad och flyttar eventuellt ihop trots att Rasmus inte är troende.

Benjamin hemlighåller sitt förhållande för familjen och säger att Rasmus bara är en vän. Rasmus tar detta mycket personligt och börjar vara otrogen mot sin pojkvän trots att Benjamin inte är intresserad av att ha ett öppet förhållande. Till slut får Rasmus HIV efter att han haft oskyddat sex med flera killar.

Det glada kompisgänget blir sorgligt nog mindre och mindre då sjukdomen sprider sig mellan männen. Några av de som blir smittade begår självmord på grund av skammen. Till slut kan inte ens Paul hålla modet uppe då han har både svamp i munnen och är mycket trött men trots detta försöker fira jul med de andra som vanligt. Julmiddagen blir dock endast en liten sallad och det är bara två kvar i gänget som har överlevt.

De dödas föräldrar vill inte veta av sina söners pojkvänner och bryr sig mer om sina egna rykten. Historier ljugs ihop att de hade flickvänner och dog i cancer. Men Paul bestämmer sig att han minsann ska dö med värdighet eftersom han är stolt över den han är.

Gardell lånar mycket från sitt eget liv då han själv är homosexuell och överlevt HIV- och AIDS-pandemin. Han har också skrivit mycket om sitt förhållande till sin tro och Gud, ett sökande som återfinns i Benjamins karaktär då han blir tvungen att ompröva hela sin världsbild.

Berättelsen blir också en viktig historielektion om hur personer som inte passade in på samhällets normer blev behandlade illa av sjukvården. När Paul läser i tidningen om en man som dött i AIDS på grund av en blodtransfusion, benämns han som ”oskyldig” vilket ifrågasätts.

Filmen finns att låna på vårt bibliotek på svenska. Låna även i bokform, alla tre delar finns i bibliotekets regnbågshylla. Vi har även en klassuppsättning av den första delen i serien.

Ärren bär jag med stolthet

”En kort stund är jag som paralyserad. Tusentals tankar far genom huvudet men jag lyckas inte fånga en enda av dem. Men så möts jag av killarnas blickar. Med dödsskräck i ögonen står de halvt gömda bakom en dörr. Stilla och alldeles tysta, endast iklädda kalsonger. De tittar på mig som om de förväntar sig att jag ska lösa den fruktansvärda situationen vi just hamnat i, på samma sätt som jag går emellan under ett av alla deras syskonbråk. Men det här kan jag inte lösa. Lågorna är för stora. Hettan är för stark.” (sid 16)

”Ärren bär jag med stolthet” är sexbarnsmamman Emma Schols självbiografi som är skriven i samarbete med Frida Funemyr. Schols överlevde en brand i sitt hus i Edsbyn morgonen 3 september 2019. I denna bok berättar hon om sina upplevelser och livet efter branden.

Schols väcktes av två av sina söner som lekte på nedervåningen. Branden tros ha startat på grund av en sliten datorladdare men Schols vet inte säkert. Nedervåningen var redan i lågor and Schols öppnade ytterdörren för att sätta sina söner i säkerhet. Detta ledde dock till att syre kom in, vilket orsakade en explosion. Schols skyddade sönerna med sin kropp.

Trots att hon redan var skadad, låste hon ut sönerna så att de inte skulle komma in igen och begav sig mot den brinnande övervåningen där de övriga fyra barnen befann sig. Trappan brann och skinnet på Schols fotsulor flög av när hon sprang. Hon lyckades med nöd och näppe rädda det minsta barnet Mollie som bara var två år och var kvar i spjälsängen.

De övriga barnen hade varit smarta nog att ta sig ut själva och hämta hjälp från grannarna. Grannfrun blev dock så rädd när hon såg sin oigenkännliga sönderbrända granne att hon sprang iväg gråtandes i chock. Familjens hund blev tyvärr kvar inne och somnade in av röken.

Schols hade fått 93 procent brännskador och skulle egentligen inte ha överlevt. Hon fördes till brännskadecentrum vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon var nedsövd och opererades 70 gånger. De pumpade in 40 liter vatten i henne. När läkarna var tvungna att vända på henne, var smärtan olidlig.

I början kunde hon inte äta, dricka, prata, gå eller sitta. Hon fick inte träffa sina barn och började bli orolig att alla inte hade klarat sig. Hon drömde mardrömmar och led av vanföreställningar. Schols inbillade sig till och med att en av hennes söner dött och att alla lurade henne med falska fotografier! Sonen mådde dock bra och fick tillsammans med sina syskon till slut träffa sin mamma. Den minsta blev dock rädd då hon inte kände igen sin mamma eller förstod att hon var skadad eftersom hon räddat hennes liv.

Schols systrar arrangerade så att hon fick träffa sin idol Carola Häggkvist, som blivit berörd av hennes öde. Hon hyllades på sociala medier och i TV men möttes även av omotiverat hat. Hennes äktenskap klarade inte av påfrestningarna och hon hade dessutom blivit förälskad i sin betydligt äldre vän Ola. Folk i byn la näsan i blöt och skrev elaka kommentarer att hon borde ha dött i branden men Schols känner att de positiva kommentarerna ändå balanserade ut näthatet.

Successivt växte hennes hår ut igen, hon kunde gå och äta själv igen. Idag är hon fysiskt aktiv igen och kan med hjälp av olika hjälpmedel bege sig ut på skogspromenad, löparrundor och till och med bergssklättring.

Schols hoppas att hennes berättelse kommer att inspirera människor som har det svårt och visa att man aldrig ska ge upp hoppet.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok 28 februari.