Ihågkom oss till liv

”Jag tänker på föreställningen om Sverige som så homogent och rågblont fram tills nu. Men det har levts andra liv här.” (sid 69)

 

”Ihågkom oss till liv” är en serieroman av Johanna Rubin Dranger som handlar om Förintelsen. Denna bok är tillägnad Drangers judiska släkt som dödades och diskriminerades. Serieromanen känns särskilt relevant i nutid då den välkända serieromanen ”Maus” som också handlar om Förintelsen förbjudits och censurerats på amerikanska skolbibliotek.

Dranger kämpar med att pussla ihop släktens historia som till stora delar blivit bortglömd och utplånad. Namn har glömts bort, som om personerna aldrig har funnits. Vi får ta del av flera människoöden, bland annat en pojke vid namn Faivel. Han var mycket liten när han blev offer för Förintelsens ondska.

Efter mycket blod, svett och tårar lyckas Dranger få sina bortglömda släktingarnas namn: Perla, Sonia och Faivel inristade på Förintelsemonumentet i Stockholms stora synagoga bara för att sedan inse att hon troligtvis fått deras dödsår fel.  Detta visar tydligt på hur det ibland kan vara svårt att bevara historia om utsatta minoriteter eftersom uppgifterna ofta mörkats för att dölja övergreppen de utsattes för.

Serieromanen har därmed vissa likheter med Mats Jonssons ”När vi var samer” då båda författarna har levt väldigt assimilerade liv och haft svårt att fylla i vissa luckor när de gjort sin research.

Dranger berör också hur de svenska judarna behandlades under Förintelsen. Hon hittade sina släktingar i ett register över judar och andra förintelsemotståndare som gjordes av nazisten och Sverigedemokraten Erik Walles. Han hade bland annat dokumenterat information som när de kom till Sverige m.m. Registret skapades i syfte att ange dessa personer vid ett nazistiskt maktövertag. Tyvärr skedde detta i vårt grannland Norge då de norska judarna arresterades, vilket visar på hur sårbara de svenska judarna verkligen var vid denna tidpunkt.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även ”Maus: en överlevandes historia” av Art Spiegelman som finns på vårt bibliotek.

När vi var samer

”Jag insåg att inget skett av en slump, det fanns en plan från statens och maktens sida att vi skulle försvinna. Och jag var den perfekta skogssamen; jag visste inte ens att jag var det. Jag visste knappt var skogssamer var! Det äcklade mig.”

 

”När vi var samer” är en serieroman som fokuserar på skogssamernas historia. Författaren och tecknaren Mats Jonsson har själv skogssamiska rötter men har saknat kunskap om sina släktingars kultur.  Hans farfar var same men var tvungen att sälja sina renar och blir ”svensk”.

Skillnaden mellan skogssamerna och de mer omtalade fjällsamerna är att de är verksamma i skogen under hela året. De flyttar alltså inte upp till fjället på sommaren. Skogssamerna är en utsatt grupp som oftast glöms bort och inte exotiseras på samma sätt som fjällsamerna. De led av fattigdom, hög barnadödlighet och utanförskap.

Den mest kända skogssamen var Kristina Katarina Larsdotter (1819-1884) som också kallades ”Stor-Stina”. Hon var främst känd för sin längd (218 cm) och var en av världens längsta kvinnor. Jonsson skildrar delvis hennes liv, hur hon visade upp sig mot betalning men inte respekterades som person då hon blev förminskad till ett utställningsföremål.

Jonsson går igenom skogssamernas historia som sträcker sig från 1800-talet till nutid. Boken handlar främst om svenska statens övergrepp och kulturella folkmord mot samerna och koloniseringen av Sápmi. Uppgifterna och de historiska dokumenten kan vara lite luddiga vilket medfört att Jonsson ibland fått göra gissningar om vilka faktauppgifter som är trovärdiga och inte.

Ironiskt nog, har seriealbumet inte främst uppmärksammats för sitt budskap om samernas förtryck utan på grund av Jonssons kritik mot Stockholm och hans hemlängtan till Ådalen, Ångermanland. I en artikel i DN uppger Jonsson att Stockholm har gjort honom ”folkilsk”. Flera skribenter hakade på i sina egna artiklar där de uttryckt sitt eget missnöje för Stockholm.

Trots denna oväntade debatt, blev serieromanen den första tecknade serien som blev nominerad till Augustpriset 2021. Jonsson var så glad att seriekonsten äntligen uppmärksammades att han inte brydde sig om att han inte vann. Tecknaren hoppas dock att seriens faktiska budskap om rasismen mot skogssamerna kommer att tas mer på allvar framöver, istället för att vrida om budskapet till att allt (som vanligt) måste handla om Stockholm och storstadsbornas naturromantik.

Serien finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek. Utkommer som talbok 28 december på Legimus.

Mats Jonsson var även närvarande på Bokmässan 2021. Se programmen ”När vi var samer” och ”Samisk ursprung” kostnadsfritt online.

Teckenspråkets dag

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första land i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk. (Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Här är några boktips på böcker med döva karaktärer:

”Vad sa du?” av Ida Bäckström

I denna biografi berättar Ida Bäckström om sin dövhet. Bäckström drabbas av plötslig dövhet först på det ena örat och sen på båda öronen.  Hennes tillvaro förändras helt, vilket påverkar hennes jobb som frisör och hennes fritidsintressen. Bäckström blir tvungen att anpassa sig efter sin funktionsvariation och skaffa cochlea-implantat. Bäckström reser till Bali och Nepal för att hitta sig själv och bearbeta sin känslor.

 

”Seger – En dövhistorisk seriebok” av Viktor Jägerlund

Viktor Jägerlund är en döv serietecknare och berättar i denna seriebok om de dövas historia. Boken är lättläst och sammanfattar kort hur teckenspråket legaliserades och uppkom. Teckenspråket antas vara ett av världens första språk eftersom det användes när grottmännen kommunicerade med varandra under jakt.

 

”A Silent Voice” av Yoshitoki Oima

En mangaserie om en japansk döv flicka, Shoko. Hon börjar ny i klassen och blir snabbt favorit-offret för mobbaren Shoya och resten av klassen. Hon tvingas byta skola på grund av mobbningen, vilket leder till att klassen istället börjar mobba Shoya. Sju år senare lider han av depression och självmordstankar. Han har starka skuldkänslor gentemot den döva flickan som han mobbade och bestämmer sig lära sig teckenspråk för att kunna be henne om ursäkt.