Hur jämställda är vi i Sverige?

Summanen, Edward - Queera tider - 29726442 - Rabén & Sjögren”Den första muminboken kom 1945 och Tove använde viktiga personer runt sig som inspiration. Den lugna och trygga Too-ticki har sin förebild i livskamraten Tuulikki Pietilä. Samkönade relationer avkriminaliserades så sent som 1971 i Finland. Romansen med teaterregissören Vivica Bandler inleddes 1946, när samkönade relationer inte var accepterade i Finland. Tove lät därför muminfigurerna Tofslan och Vifslan vara kodord för Tove och Vivica. Den skrämmande figuren Mårran var en symbol för hotet mot deras kärlek.” (sid. 189 – 190)

”Queera tider” av Edward Summanen är en facklitterär bok om HBTQ+ från ett historiskt perspektiv. HBTQ är en förkortning för homosexuella, bisexuella, transpersoner och det någorlunda kontroversiella paraply begreppet queer. Ibland är även ett A inkluderat vilket står för ”asexuella” (personer med lågt eller inget intresse för sex).

I denna bok förklarar Summanen olika termer och flaggor som finns för att förklara HBTQ+ identiteter ytterligare som icke-binär transperson (person som identifierar sig som könsneutral eller båda/några av könen samtidigt) och intersexperson (född med två biologiska kön).

Summanen har intervjuat flera personer i boken för att få olika perspektiv. Han berör även flera historiska och berömda personer som identifierade sig som HBTQ+ som till exempel Mumins författare Tove Jansson och Karin Boye som var bisexuella.

Den samiska aktivisten och konstnären Timimie Märak intervjuas för att även få med minoritetsbefolkningens perspektiv.  Steve Sjöquist som överlevde HIV och AIDS-pandemin på 80-talet och idag mår bra tack vare de förbättrade bromsmedicinerna berättar också om sina upplevelser.

Summanen går igenom historiska händelser kopplat till HBTQ+. Här är en tidslinje över några händelser som tas upp i boken:

  • 600 f.Kr. – Sapfo, den första kända kvinnliga poeten, skriver kärleksbrev till andra kvinnor, vilket ger upphov till ordet ”lesbisk” efter ön Lesbos.
  • 1713 – Ulrika Eleonora Stålhammar tros vara den första svenska icke-binära transpersonen i Sverige då hen lever som både man och kvinna. Hen blir arresterad och hamnar i fängelse.
  • 1882 – Danska konstnären Lili Elbe är den första transpersonen i världen som genomgår könsbekräftande kirurgi.
  • 1932 – Eva-Lisa Bengtsson startar den första klubben för transpersoner.
  • 1943 – Sista gången som någon straffas för att vara lesbisk i Sverige. Händelsen är också känd som ”Lesbiska ligan”.
  • 1944  – Samkönat sex avkriminaliseras men HBTQ-personer blir inte byxmyndiga förrän vid 18 års ålder.
  • 1950 – RSFL, som är Sveriges äldsta organisation för HBTQ-personer, grundas.
  • 1966 –  Rolf Dunås föreslår i Uppsala Nya Tidning att ordet ”hen” som är inspirerad av finskans könsneutrala ”hän” ska läggas till i ordlistan.
  • 1972 – Transpersoner får byta kön juridiskt och få könsbekräftande vård.
  • 1978 – Samkönat sex får samma byxmyndiga ålder som heterosexuellt sex (15 år).
  • 1979 – Demonstration i trappan på Socialstyrelsen, vilket medför att vara transperson inte längre räknas  som en psykiskt sjukdom.
  • 1980 – HIV och AIDS-pandemin i Sverige. Flera homosexuella män smittas men blir dåligt bemötta av sjukvården.
  • 1995 – Samkönade par får gifta sig i Sverige men får bara kalla sig för ”partners” officiellt.
  • 1996 – En homosexuell kyss mellan två män visas på TV för första gången i programmet ”Rederiet”. En krislinje öppnades för de som ”blivit illa berörda av kyssen”.
  • 1998 – Första Prideparaden i Stockholm.
  • 2005 – Samkönade par får rätt till insemination.
  • 2009 – Samkönade par får gifta sig och får kalla äktenskapet för vad de vill. Anti-diskrimineringslag för HBTQ-personer upprättas.
  • 2013 – Steriliseringskravet för transpersoner som vill genomgå könbekräftande behandling tas bort.
  • 2014 – Första Prideparaden i Sápmi för samer.
  • 2015 – Könsneutrala pronomen ”hen” läggs officiellt till i Svenska Akademins ordlista.
  • 2016 – Ensamstående får rätt till insemination.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

Sameblod

”Du är bara en lappunge som ingen vill ha.”

”Era hjärnor är inte tillräckligt utvecklade.”

 

”Sameblod” är en film från 2016 som berör samernas situation under 30-talet. I denna film får vi följa Elle Marja, en samisk tjej som går i nomadskola för samer och utsätts för dåtidens rasbiologiska mätningar.

I början av filmen får vi möta Elle Marja som gammal då hon går på sin samiska systers begravning. Denna tillställning blir alltför känslosam när Elle Marjas barnbarn, som är intresserad av sitt samiska arv dyker upp i kolt. Elle Marja har länge försökt förneka sin kultur och under hela sitt liv försökt att bli ”en riktig svensk”.

Elle Marja blickar sedan tillbaka till sin barndom då hon levde som en renskötande same. Till en början är hon inte alltför förtjust i att gå i nomadskolan och tvingas lära sig svenska. När hon inte pratar svenska utan sitt samiska modersmål blir hon och de andra barnen agade av läraren.

När Elle Marja blir utsatt för både rasism från svenskarna i hennes omgivning och rasbiologiska mätningar får hon till slut nog. Hon bestämmer sig för att hon inte vill vara same längre och klär ut sig till ”svensk” genom att stjäla en klänning och gömma sin kolt. Elle Marja går på en fest där hon träffar en snygg svensk kille från Uppsala som hon blir handlöst förälskad i, troligtvis för att han symboliserar det privilegierade svenska liv som hon önskar att hon hade. Elle Marja drömmer om att utbilda sig men får inte eftersom samer inte får vidareutbilda sig.

 

Recension: Sameblod är en gripande historia för alla

Efter en konflikt med sin syster och ytterligare misshandel från läraren bestämmer sig Elle Marja för att bränna upp sin kolt och byta namn till det svenskklingande ”Kristina”. Hon rymmer hemifrån och beger sig mot Uppsala för att träffa killen från festen.

Men hennes resa mot svenskheten blir inte lätt eftersom kulturkrockar sker och Elle Marja har varken pengar, bostad eller arbete. Hennes svenska vänner som insett att hon är same ser henne som exotisk och vill att hon ska jojka på fester trots att hon skäms. Hon lyckas dock komma in på en skola för svenskar men stöter på problem då det är dags att betala skolavgiften. Hon beger sig därför tillbaka norrut mot Lappland för att sälja sina renar.

”Sameblod” är en viktig film om Sveriges urfolk vars historia ofta har glömts bort. Även om de rasbiologiska mätningarna skedde på 30-talet sitter såren fortfarande kvar djupt inne i Elle Marja, precis som för många samer idag.

Filmen har belönats med ett flertal priser som priset för ”Bästa unga regissör” (Amanda Kernell) och ”Bästa europeiska film” på filmfestivalen i Venedig 2017, Guldbaggen, Juryns stora pris på Seattles filmfestival 2017 och ”Dragon award best nordic film” på Göteborgs filmfestival 2017.

Filmen finns att låna på svenska (och samiska) på vårt bibliotek.

Himlabrand

”Áhkko slog upp boken på bordet framför dem och plockade fram sina egna foton. De jämförde dem med Harald Lundgrens bilder. Helt olika perspektiv. Ett och samma folk.

”Du ser”, sa hon och pekade, ”Han gjorde ett urval av korten han tog. I den här boken hamnade enbart de foton som stödde hans teorier om hur samer skulle se ut.”

Många av samerna Lundgren hade fotograferat såg slitna ut. De hade ett särpräglat utseende som Ánte inte kände igen sig själv i. Ida hade haft rätt i det hon sa. Hur skulle han kunna hitta sig själv i en samling bilder som en rasbiolog hade valt ut? En samling där det viktiga var utseendet.

”Inte ser alla samer likadana ut”, sa áhkko. ”Eller något annat folk. Herregud, nej. Det är bara trams att mäta människor på det här viset.”

”Himlabrand” är Moa Backe Åstots debutroman. Författaren är själv same och ville utöka utbudet av samisk ungdomslitteratur då hon som barn läste Ann-Helén Laestadius böcker om och om igen då utbudet var smalt.

I denna berättelse får vi följa den samiska huvudpersonen Ánte som just insett att han är homosexuell och har romantiska känslor för sin barndomsvän Erik. Olyckligt nog är Erik redan upptagen då han är ihop med flickvännen Julia. Trots detta visar han intresse för Ánte som brottas med sina känslor. Ánte försöker förneka sina känslor och börjar dejta den snyggaste tjejen på skolan men han klarar inte av att ljuga för sig själv.

Åstot har också funderat kring utbudet av ungdomslitteratur med HBTQ-teman. Hon påpekar att det är positivt att HBTQ har börjat normaliseras alltmer på senare år men ville ta upp detta från ett samiskt perspektiv eftersom kulturen präglas av patriarkatet. Åstot anser att samerna inte har kommit lika långt när det gäller frågor kring genus och sexualitet.

I berättelsen får vi även se den tråkigare sidan, då Ántes samiska pappa och de andra männen i byn uttrycker starka homofobiska åsikter. En homosexuell man i byn som Ánte var vän med har till och med blivit tvungen att flytta eftersom mobbningen eskalerade.

Berättelsen berör också samernas historia och diskrimineringen som de utsattes för under det tidiga 1900-talet. Ánte råkar köpa en bok på Jokkmokkmarknaden som handlar om samisk rasbiologi. Han ser bilder på samer som förnedrats och blivit fotograferade och hittar till och med några släktingar.

Även en verklig person finns med i boken, Harald Lundgren (Herman Lundborg) som var chef för rasbiologin på Statens Institut i Uppsala. När Ántes áhkko (farmor) ser honom riva sönder boken i frustration, påpekar hon att det inte är någon idé att riva sönder, det är viktigt att minnas deras släktingars sorg eftersom deras historia ofta har glömts bort.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska och kommer ut som talbok den 3 maj på Legimus. Läs även ”Queera tider” av Edward Summanen som innehåller en intervju med den icke-binära samiska aktivisten Timimie Märak.

Samernas sorg

Stöld”Kistan stod tung på gården utanför Hannas och Antes hus. Vit och enkel utan kransar på. Mattias kunde knappt titta på den. (…)

Lasses svägerskor och några gamla släktingar prasslade med papper, det skulle sjungas på samiska. Men de flesta kunde texterna utantill, de äldre kunde ändå inte läsa på sitt eget språk. (…)

Mattias såg att áhkku inte sjöng. Hon knep ihop munnen och stirrade rakt fram, ut mot vägen. Hennes broscher var slarvigt fastsatta. (…) Alla andra var perfekta. Mattias hatade allt. Men där stod han själv och var likadan, rak i ryggen som han blev med kolten på.”

”Stöld” är en samisk roman av Ann-Helén Laestadius. Detta är hennes första roman då hon tidigare skrivit romantiska ungdomsböcker som ”Sms från Soppero” som handlade om unga samer och hur de förhåller sig till sin identitet.

I denna roman får vi följa den samiska flickan Elsa i olika skeende i hennes liv. Berättelsen utspelar sig i Norrland och börjar med att Elsa utsätts för ett hatbrott  då hon blir av med sin första ren som hon var väldigt stolt över. Trots att hon bara är 9 år utsätts Elsa för dödshot av den rasistiska förövaren, vilket påverkar hennes psykiska hälsa.

Förövaren är från Tornedalen och anser att han har rätt att jaga ren trots att det är samerna som äger dem. Han skär av renens öra med Elsas samiska märke, som blir en symbol för förtryck då Elsa har örat med sig i vanten hela tiden, som påminner henne om skammen över att vara annorlunda.

Hon blir tystlåten och vågar inte berätta för någon att hon sett sin ren bli plågad till döds även när pappan tar henne till polisen för att vittna. Elsa som är religiös, börjar skuldbelägga sig själv då hon tror att det är hon som är skyldig till  renens död och därför kommer att hamna i helvetet.

Hatet hänger ständigt över Elsa och hennes familj då de får utstå rasistiska kommentarer och mikroaggressioner för sitt samiska ursprung. Allt från nedsättande skällsord som ”lapp” och renar som plågas till döds av tjuvjägare för köttets skull. Polisen bortprioriterar hatbrotten och anser att de har annat att göra. Som en utsatt minoritetsgrupp får de inget stöd av samhället.

Rasismen är inte det enda problemet som Elsa och hennes familj brottas med. Elsas mor är inte 100 % same utan har bara delvis samiskt påbrå och räknas därför som en så kallad ”rivgu”. Trots detta har mamman själv valt att identifiera sig som same och bär stolt sin kolt. Även klimatförändringarna hotar då renarna inte kan beta längre då skare bildas på marken. 

Som flicka påverkas Elsa av samernas könsroller då hennes bror Mattias anses vara den som borde ta hand om renarna även om Elsa också vill vara delaktig. Även männen påverkas av könsrollerna då de präglas av en slags macho-kultur som gör det svårt att visa känslor och vara sårbar.

Därför är psykisk ohälsa vanligt och självmordsstatistiken hög. Mattias kompis den skojiga och utåtriktade Lasse, är en av dem som förlorar kampen då han som ung same inte längre ser något hopp inför framtiden och till sist tar sitt liv.

Författaren berättar i intervju med ”Vi Läser” (nr 1, 2021) att trots att hon själv är same, har hon varit rädd för att skildra samerna på ett felaktigt sätt eftersom de är en utsatt minoritet. Hon bor numera i Solna och är inte renskötare själv men hon har flera släktingar som bor i norr och har renar, som hjälpt henne med research då hon fått följa med ut i renskogen.

Laestadius inspirerades också av ”Girjasdomen” som fattades förra året och innebar att samebyn Girjas nu bestämmer över jakten i området. Detta ledde till en våg av näthat och tjuvjakt. Författaren ville belysa samernas nutida problem.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus. Laestadius inkluderar även nordsamiska ord i boken eftersom hon själv inte fick lära sig sitt modersmål när hon var barn. Läs även ”Himlabrand” av Moa Backe Åstot som också handlar om samernas könsroller men med ett HBTQ-perspektiv.

Vinnare av Augustpriset 2020

”Det var sista sommaren vi var där. Nej, det var nog sista våren… Márte Jovnna hade en dröm och jag kommer ihåg den, den handlade om att samerna fick fara till kyrkan i Tromsö. Renhjorden kretsade runt, runt kyrktornet tills det föll. (…) Sedan fick vi veta mer om konventionen och vi fick veta att vi inte får tillbaka komma.”

”Herrarna satte oss hit” är en rörande berättelse om samernas historia och tvångsförflyttningar från Norge till Sverige under 20-talet. Journalisten och författaren Elin Anna Labba har sammanställt flera berättelser, brev, fotografier och jojktexter i denna bok (endast i den fysiska boken, ej i e-boken).

Boken vann Augustpriset 2020 i kategorin facklitteratur. Juryns motivering löd:

”Elin Anna Labba beskriver renskinn som ”så mjuka att det känns som att handen ska smälta när man stryker dem”. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighets-papper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia.”

Samerna och deras ättlingar berättar ömsom hur de upplevde tvångsförflyttningarna. Den norska staten hade blivit alltmer nationalistiskt vilket ledde till diskriminering av samerna som tvingades bege sig mot svenska marker.

De blev utlovade bra renbetesmarker vilket senare visade sig vara en lögn. Renarna blev också upproriska då även de kände att de var på väg söderut åt fel håll. Samernas kåtor (förutom de som de kunde ta med sig) och ägodelar blev ofta kvarlämnade eller övervuxna av ogräs. Samiska namn byttes till svenska namn.

”Hon ville tillbaka till Norge. Hon ringde mig och Susanna och frågade om vi kunde köra henne till Norge. När vi inte kunde försökte hon få personalen på äldreboendet att ta henne dit. Minnena fanns kvar där. (…) En gång var hon på rymmen, de hittade henne mellan Kåbdalis och Kitajaur. Hon hade en sådan där packning och stav. (…) Hon pratade aldrig om det. Hon skulle bara dit.”

”Vad sa hon?”

”Bara att hon ville hem.”

1925 kom en ny lag som krävde att samerna skulle flytta annars måste de slakta hela sin renhjord och anamma en annan livsstil. Samerna fick inte tala sitt språk, flytta in i moderna hus eller ha modernt utrustade kåtor. Trots att det varit skolplikt sedan 1842 i Sverige fick de samiska barnen gå i nomadskolor där de förbjöds tala sitt modersmål och betraktades som ”en lägre stående ras”.

De norska samerna kunde för det mesta inte svenska och var ofta analfabeter. De visste inte vad de skrev under för kontrakt eftersom de sällan var översatta till samiska som var deras modersmål. Ibland ljög till och med staten och sa att vissa samer som tvångsförflyttats fått bidrag vilket de inte hade.

Vi får även ta del av berättelser från de samiska kvinnorna och deras barn. Många kvinnor som tvångsförflyttades var gravida när de gick med rajderna (tåg av renar som transporterar saker). En mor Ristiinná fick tvillingar men kunde inte ta hand om båda barnen. Efter ett tufft beslut fick hon adoptera bort sin ena dotter Ella till en svensk kvinna. När Ella återförenades vid 3 års ålder med sin mor grät hon eftersom hon inte kände igen henne och förstod inte samiska eftersom hon endast talade finska.

Några samer tyckte däremot att förändringarna var något som de kunde anpassa sig till då det fanns samer och ibland till och med släktingar i Sverige också. De talade dock inte samma samiska men de kunde lära sig.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via Bibblo.se. På Bodens stadsbibliotek finns även den nordsamiska versionen att låna. Boken finns även tillgänglig som talbok på Legimus på både svenska och nordsamiska. Om ni vill lära er mer om samernas historia kan ni läsa om dem på NE.se.

Samernas nationaldag

Den 6 februari är samernas nationaldag. Dagen har firats sedan 1993.

Den 6 februari 1917 hölls det första samiska landsmötet i Trondheim. Under kongressen samlades samer från hela Skandinavien för första gången för att diskutera viktiga frågor angående samer.

På mötet blev sången Sámi soga lávlla, med text av Isak Saba, utsedd till den samiska nationalsången. Dagen brukar firas med den samiska flaggan och jojk.

Nedan är några bok- och filmtips som handlar om samer och utspelar sig i både nutid och dåtid:

Rackarungen som blev suffragette

”Här jag kommer.

Djäflar anamma.

Här ska bli ett fint reportage.

Jag har blivit skickad hit.

I gondolen har jag sprit.

För att stimulera mig.

Artikeln den blir fin Tjohej.”

Ester Blenda Nordström var en svensk journalist och författare (f. 1891 – d. 1948) som trotsade normerna om hur flickor och kvinnor skulle vara. Hon levde under en tid då kvinnor inte hade rösträtt eller samma mänskliga rättigheter som män. Nordström körde motorcykel och bröt mot klädkoden genom att bära långbyxor, vilket var ovanligt för kvinnor på den tiden.

Det spekuleras också att hon var bisexuell och hade en hemlig kärleksaffär med Carin Frisell, trots att lesbiska förhållanden var förbjudna enligt svensk lag.

Nordström växte upp i en rik familj i Stockholm men vägrade vara en ”fin flicka”. Hon tyckte om att busa och var inte rädd för att smutsa ned sig. På den tiden var det vanligt att aga barn men Nordström lät sig inte vikas. När prästen agade Nordström och hennes kompis för att de brutit mot reglerna, hämnades hon genom att plantera tusen löss i hans säng.

Hon skrev senare barnboks-serien ”Rackarungen” baserad på sin uppväxt som senare inspirerade Astrid Lindgrens Pippi-böcker. I och med detta skedde en förändring inom barn- och ungdomslitteraturen då barnböcker började fokusera på att underhålla barn istället för att uppfostra dem.

Efter studentexamen på Wallinska skolan 1910 blev hon journalist på Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter. Hon ingick i den så kallade Ligan och var nära vän med den feminisitiska journalisten och suffragetten Elin Wäger. Kvinnliga journalister togs inte på allvar förr i tiden, så Nordström fick använda olika signaturer som ”pojken” och ”Bansai”.

Nordström använde ofta en metod som numera kallas för ”wallraffa” som är en form av undersökande journalistik. 1914 skapade hon sig en falsk identitet som piga på en gård, för att senare skriva ett reportage om sina upplevelser. Pigorna var underbetalda, levde i ohygieniska förhållanden och var näst intill tvingade till slavarbete.

Nordström var med om mycket under sin livstid. Hon kämpade för den kvinnliga rösträtten som gick igenom 1921. Hon tågluffade i Amerika, var nomadlärare i Lappland för samiska barn i ett halvår, för att sprida kunskap om utsatta minoritetsgrupper i norra Sverige. Hon kämpade också mot svälten under finska inbördeskriget och räddade flera byar. Nordström reste världen över och upplevde bland annat jordbävningar i Japan och vulkaner i Hawaii.

Biografin finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som klassuppsättning. Boken finns även tillgänglig som e-bok via Bibblo.se och talbok via Legimus.

Om ni är intresserade av att läsa om fler svenska kvinnor som skrivit historia och förändrat samhället kan ni söka i databasen SKBL – Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.

Augustpriset 2018

Svenska Förläggareföreningen delar varje år ut Augustpriset i kategorierna: årets svenska skönlitterära bok, årets svenska fackbok och årets svenska barn- och ungdomsbok.  Dessa böcker vann Augustpriset 2018.

Årets skönlitterära bok:

”Ædnan” betyder landet, marken och jorden på gammal nordsamiska och är en tjock men luftig epos (en längre berättelse skriven i vers) som berör samernas situation från början av 1900-talet till idag. Författaren Linnea Axelsson som själv har samisk släkt, lyfter fram det kvinnliga perspektivet. Vi får följa tre olika kvinnor; Ristin, Lise och Sandra under tre generationer.  Kvinnorna får utstå olika former av diskriminering på grund av sitt samiska påbrå bland annat tvångsförflyttningar och rasbiologiska mätningar.

Axelsson lyfter även fram personer med funktionsvariationer då Ristins son Nila har autism och inte kan tala, vilket drar paralleller både till hur samerna inte fick tala sitt modersmål och hur personer i nutid med funktionsvariationer ofta hamnar utanför arbetsmarknaden.

Årets facklitterära bok:

”Svälten” är en populärhistorisk faktabok som handlar om missväxten i Sverige år 1867-1869. Författaren Magnus Västerbro förklarar orsakerna och konsekvenserna av svälten, som i sin tur ledde till massemigrationen till Nordamerika. Västerbro lyfter fram den lilla människan, då han väljer att berätta om enskilda individer och hur de påverkades av katastrofen.

Årets barnbok:

”Gropen” är en bilderbok som lyfter fram barnens perspektiv. Barnens favorit lekplats, gropen utanför gymnastiksalen, visar på hur barn kan uttrycka sig kreativt och självständigt med hjälp av lekens kraft. De vuxna lärarna saknar fantasi och tänker praktiskt, de vill ta bort gropen så att ingen skadar sig. Emma Adbåge, som vunnit flera priser för sina böcker, visar med hjälp av bild och text hur begränsade barnen känner sig när de inte får fantisera och leka fritt utan måste följa de inrutade rutinerna som de vuxna har bestämt.

Samisk mytologi och fantasy

”Middagsmörker” av Charlotte Cederlund

”Jag landar i istiden. Så känns Kirunas snökaos jämfört med det skånska slask jag lämnat bakom mig. Det förvånar mig inte ett dugg att flygplanet bara var halvfullt. Ingen vid sina sinnens fulla bruk reser norrut i november när Norrland begravts i snö och kyla.”

Charlotte Cederlunds debutantbok är en thriller med fantasy- element som väver in samisk mytologi och kultur.

Huvudpersonen Allí Sunna är 16 år och har precis blivit föräldralös. Hon har nyligen förlorat sin pappa i cancer och hennes mor dog under mystiska omständigheter natten då hon föddes. Allí blir tvungen att flytta upp till Norrland för att bo med sina samiska släktingar som hon aldrig tidigare haft kontakt med. Hennes far har i flera år vägrat att låta henne utforska sin samiska identitet vilket medfört att hon varken behärskar det samiska språket eller har kunskap om kulturen och dess historia.

Allí har komplex för sitt öga som är täckt av en vit hinna. Hon har blivit mobbad för sitt utseende i flera år och får ytterligare svårigheter att passa in när hon flyttar till det lilla samiska samhället.

Allí blir misshandlad av sin morfar som har alkoholproblem och lider av depression. Han beskyller henne för moderns mystiska död, mormoderns självmord och menar att hon är en häxa som för olycka över familjen.

Som tur är hittar hon stöd hos gammelmormodern Ráijá, en lustig liten gumma som går sin egen väg och fortfarande bor i en traditionell samisk kåta. Ráijá varnar henne för uråldriga krafter som kommer att vakna till liv igen men Allí tror att hon bara är gammal och skrockfull.

En dag får hon syn på en vit varg som försvinner i snöyran. När hon berättar om vargen för byn drar byns ordförande Ivvár igång en vargjakt för att skydda byns renar. Allí som är en djurvän och vegetarian är emot detta och försöker övertala honom att stoppa jakten. Ivvár vill inte lyssna på henne, han präglas av ett starkt ”vi och dem” tänk och ser henne inte som en ”sann same”. Allí får veta att hans starka åsikter kommer från en personlig tragedi då hans son fick utstå ett hatbrott på grund av sin samiska utstyrsel vilket ledde till hans död. Ivvár är fast besluten att straffa mördarna, oavsett vad det kommer att kosta.

När Ivvár till sist fångar in vargen och ska skjuta den med sitt gevär, blir Allí förhäxad av en magisk kraft som gör att hon stoppar honom i sista sekund. Vargen visar sig vara hennes skyddsande och de hamnar i andevärlden där Allí träffar sin bortgångna mor, som förklarar att hon är en noadi, en samisk schaman. Hennes uppgift är att skydda samebyn från en magisk kraft som kommer att hota samhället och upprepa den blodiga historien från hundra år sedan då spänningar uppstod mellan samerna och svenska kyrkan.

”Middagsmörker” är första delen av Idijärvi-trilogin som väver samman den verkliga historien av vårt svenska ursprungsfolk blandat med magi och spänning. Boken finns tillgänglig på svenska och som talbok via Legimus. Hela trilogin finns tillgänglig på vårt bibliotek.

Bokens förlag är Opal och formgivaren är Anna Henriksson.