Etikett: rasism

Publicerat

En hjälplös honkatt

”James broke the silence.

”Okay, what’s something you wanted when you were a kid that you have now? A dream, or a birthday wish.”

What did I want as a kid? I wanted to never grow up.

”A boyfriend,” I finally said, lying.” (p 46)

”Kitten” av Stacy Yu är en unik roman som handlar om att åldras och bli vuxen men också att fastna i hjälplösheten. Den asiatiska huvudkaraktären Katie som är uppvuxen i Amerika är 22 år och arbetslös, utan några konkreta mål i livet. Hon blir tillsammans med en äldre vit man som visar sig vara ägare till en gullig kattunge, Silver.

Skenet bedrar dock då den hjälplösa ”kattungen” är 10 år vilket blir 56 kattår. Silver visar sig snart vara en symbol för Katies egen stagnation och längtan att återvända till barndomen. Hennes ekonomiska situation blir alltmer sträv då hennes bankkonto är tomt. Vännerna som hon har skulder hos tycker att hon kan betala dem. Hon har ju trots allt en rik kille, och skulle kunna bli hans sugarbaby. Trots längtan efter att förbli en passiv flickvän finns det något i Katie som motsätter sig detta då det känns fel att leva som sin pojkväns ”husdjur”.

Katies relation med hennes mamma blir också alltmer ansträngd. Mamman har en liknande emotionell arkitektur då hon som asiatisk kvinna i Amerika med en lätt brytning ofta diskrimineras och infantiliseras. Hon blir besatt av att vara liten och börjar låna Katies gamla skoluniform då hon är för mager för att komma in i vuxna kläder, möjligtvis på grund av ätstörningar.

”Kitten” är en abstrakt berättelse som använder ett djur som symbol för kvinnornas hjälplöshet och stagnation. Bitvis kan scenerna med katten tolkas som konstiga eller våld mot djur då den förmänskligas genom att dricka kaffe eller dess försök att ”återvända till havet” där pojkvännen hittade den som barn. Katten blir därmed en symbol för längtan efter friheten, och ska antagligen inte tolkas bokstavligen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Om ni vill läsa en mer lättsam berättelse om en asiatisk kvinna och en katt, läs även ”Hon och hennes katt”:

Publicerat

Drömmen om det förflutna

”Natalie’s like a border collie, my mother used to say to the other women at church. She needs a project, otherwise she starts chewing the cabinet corners. Are you saying my son is a project? I imagined Doug saying. No, I imagined my mother replying. I’m saying he’s the cabinet corner.”

 

”Yesteryear” är en roman om könsroller och så kallade ”tradwives” vilket är ett fenomen som spritt sig över de mer konservativa delarna av USA men också andra delar av världen. Idén går ut på att kvinnor ska återvända till köket och tjäna sina män som passiva husfruar.

Vi får följa den opålitliga berättaren Natalie som bor med maken Caleb som är en wannabe cowboy, men uppenbarligen saknar kompetens för att sköta en bondgård. På sociala medier framställer de deras liv som idylliskt med hembakat bröd, färsk mjölk och fina djur. Bakom scenerna är dock inte allt som det ska. Natalie har barnflickor och hushållerskor som är anställda för att ta hand om hemmet och den ”hembakade” limpan visar sig i själva verket vara köpt från snabbköpet. Hinken med mjölk är full av koskit.

När Natalie blir kritiserad på sociala medier slår hon ifrån sig. Hon kallar dem för ”the angry women” och beskriver sig själv som en god husfru och mamma, något som hon tycker kvinnorna på Internet borde avundas och sträva efter. Caleb börjar engagera sig politiskt åt det högerextrema hållet, medan Natalie föder allt fler barn. Hon anser att en kvinnas roll i livet är att skaffa så stor barnkull som möjligt. Dock börjar sexlivet dö ut då maken inte har någon lust i sovrummet. I hemlighet gillar han inte deras liv och hade drömt om att bli förskollärare istället, men gav upp detta eftersom att yrket ansågs för feminint. En av barnflickorna slutar och riktar allvarliga anklagelser mot paret, men återigen slår Natalie ifrån sig.

En skarp vändning sker då hon en dag vaknar upp på 1800-talet. Hennes man och barn är där men de är utbytta mot föråldrade versioner. Maken slår, våldtar och misshandlar och familjen lever i fattigdom och misär. Brödet är hårt, och det finns ingen el eller hushållsutrustning. Natalie är i chock då hon inser att livet som hon romantiserat egentligen var väldigt hårt för kvinnorna som i dåtid saknade rättigheter och sexuell autonomi. Natalie inbillar sig att hon är med i en TV-show och att hennes tidsresor är påhittade vilket senare visar sig vara delvis sant då berättelsen blir alltmer abstrakt mot slutet då det inte är uppenbart vad som är fiktion eller verklighet. Natalies mentala hälsan faller isär alltmer tills hon inte längre vet själv.

”Yesteryear” handlar om kvinnors rättigheter och krafterna som strävar emot social rättvisa. Kvinnor och andra grupper har genom åren fått fler rättigheter men samtidigt finns det fortfarande de som motsätter sig detta och tänker bakåtsträvande. Rättigheter kan ibland hotas med att tas bort bland annat rätten till abort och att bestämma över sin egen kropp vilket är en het politisk debatt i USA bland så kallade ”pro-lifers”.

Något unikt med denna berättelse är att den ses utifrån en kvinnas perspektiv, som värdesätter ett system som inte gynnar henne egentligen. Det finns flera verkliga exempel som bland annat Hannah Neeleman som driver det populära kontot ”Ballerina Farm” med 21 miljoner följare. Hon och hennes make är mormoner och har åtta barn. Flera kontroverser i boken speglar ”Ballerina Farm” som fått kritik för att de uppmuntrat till att bland annat dricka opastöriserad mjölk vilket har många hälsorisker.

Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska på vårt bibliotek. Talboken är i nuläget under produktion men kommer snart.

Om ni är intresserade av att läsa en bok om ett liknande ämne läs även ”Allt var bättre förr” som utspelar sig på 1970-talet och diskuterar hemmafruar och män som misshandlar från ett svenskt dåtida perspektiv:

Publicerat

Vem gömmer sig under slöjan?

Icke-binär huvudperson, biografi, baserad på verkliga händelser, romantik, passar för bokklubb”But Allah uses the royal we in the Quran all the time! Why can’t we use a royal they? Because that’s what the transgenders use.” (p 71)

 

”Hijab Butch Blues” är en självbiografisk berättelse om den anonyma muslimska författaren som går under det fingerade namnet Lamya H. Hon/hen har ett unikt perspektiv på Islam, som en muslim som bär hijab men samtidigt identifierar sig som butch och möjligtvis en icke-binär transperson.

Hen har valt att vara anonym på grund av normerna inom Islam. Patriarkala synsätt genomsyrar allt. När närstående kvinnor till hon och hennes familj blir misshandlade av sina män får de rådet att härda ut. Skilsmässa är synd, och män ses som överhuvud i familjerna, de som kvinnorna måste lyda och underkasta sig.

Samtidigt känner Lamya att hen inte passar in. När hen är 14 år blir Lamya kär i sin kvinnliga lärare, men kan inte acceptera detta, inte ens för sig själv. Hen blir klassens clown som ställer till med bus för att få uppmärksamhet. Bättre att bli hatad av omgivningen än ignorerad. Sår från barndomen svider fortfarande då grannflickan med den roliga känguru styltan sa att man inte fick leka med barn som Lamya för att hon var brun, och kom från en familj som åt konstig mat och luktade illa. De hade lekt snällt innan de vuxna runt omkring dem lärde henne att tänka fördomsfullt.

Lamya är dock intresserad av berättelser och böcker. När de läser Koranen börjar Lamya ifrågasätta om det finns fler perspektiv, kanske kan man tolka texterna olika. Hon får lära sig om profeten Maryam som dock inte erkänts som en, trots att hon kommunicerar med en ängel. Den unga oskulden blir gravid, och när ängeln meddelar henne detta, skrattar hon till. Hon kan väl inte vara gravid. Hon är ju inte intresserad av män.

Lamya börjar fundera. Är Maryam kanske lesbisk precis som hen? Men när Lamya tar upp diskussionen får hon till svar att man inte ska ifrågasätta de heliga texterna. Maryam var oskuld eftersom kvinnlig sexualitet var synd, svarar läraren. Lamya är dock inte övertygad.

Kanske till och med Allah var queer, eller icke-binär. De muslimska feministerna som Lamya umgås med kan acceptera att Allah kanske är en kvinna men att diskutera alternativa könsidentiteter blir lite för utmanande. Samtidigt börjar Lamya söka sig till andra HBTQ-personer, de flesta blir dock förnärmade. Queer och hijab, hur är det ens möjligt? Lamya berättar om sin resa, hur hen försöker hitta sin plats i världen, men det är svårt när man är annorlunda på flera olika sätt.

”Hijab Butch Blues” är en lärorik bok med ett perspektiv som vi inte ofta ser i litteratur om muslimer. Lamya har en blick inifrån då hen ifrågasätter alla normer och heliga texter men samtidigt (kanske lite motsägelsefullt) följer flera av normerna. Kvinnorna tror att de blir förhäxade av djinn som är en slags ande om de visar sitt hår för andra. Flera kvinnor i Lamyas närhet blir rädda och börjar bära hijab även i sällskap med andra kvinnor, då de föreställer sig att männens blick alltid är närvarande. Kognitiv dissonans uppstår då Lamya slits mellan Islams hårda regler och längtan efter friheten och den lesbiska kärleken.

Samtidigt får vi som inte är muslimer lära oss om andra traditioner och synsätt, vilket kanske inte heller är helt fel, bara ett annat sätt att se på världen.

Boken finns tillgänglig i vår regnbågshylla på engelska. Läs även ”Stone Butch Blues” som är en klassisk lesbisk berättelse från 2003, som titeln refererar till:

Läs även ”Under ditt finger” som även finns som klassuppsättning, och också handlar om muslimska lesbiska tjejer som utmanar normerna fast med ett danskt perspektiv:

För ett kontrasterade perspektiv från en annan muslimsk kvinna som valt att inte bära hijab, läs boken ”Vem har sagt något om kärlek?”:

 

Publicerat

I väntan på det sista andetaget

”Förlåtelse är kraftfulla grejer. Som när en gammal, förhärdad brottsling förändras bara för att en liten mamma kommer in och är villig att förlåta honom.” (sid 203)

 

”En bra dag att dö : vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet” är en biografi om Jim Brazzil som är en troende man i ett land där dödstraff är tillåtet.

Brazzil har levt ett intressant liv med döden som sin ständiga följeslagare. Han får veta att han har prostacancer och inte länge kvar att leva. Han blir kontaktad av olika bolag som vill göra film om hans liv men han tackar nej. De vill göra honom till en hjälte, vilket han ansåg att han inte var. Men när den svenska journalisten Carina Bergfeldt kontaktar honom känner han att hon var rätt person att berätta hans livshistoria, utan att försköna.

Brazzil berättar i dialog med Bergfeldt om sitt liv som konservativ amerikan, som växt upp med kristendomen. Hans eget liv kantas av sjukdomar under barndomen, otrohet och besvikelser. Under tonåren började han köpa sex från prostituerade vilket ledde till religiös skam då han hade sex utanför äktenskapet. Brazzil berättar ärligt, med Bergfeldt som ibland utmanar hans synsätt.

Samtidigt som hans eget liv är kaos, får han som pastor uppdraget att tala med dödsdömda fångar precis innan deras avrättningar. Detta visar sig vara ett svårt uppdrag, och fångarnas brott och personligheter är många och varierande.

Han berättar om de som erkänt sina brott för honom trots att de nekade hela sina liv, men han har inte kunnat berätta för någon på grund av tystnadsplikten. Han berättar om en av de få kvinnliga fångarna som gifte sig i fängelset och fick en hel skara med fans, som inte ville att hon skulle avrättas. Han berättar om hur anhöriga, och ibland till och med offer har ordnat möten med förövare för att kunna gå vidare med sorgen. Han berättar om mammor som gråter utanför salen, och känner att han måste stödja dem också. Han berättar om skräcken då avrättningarna misslyckats, som i ett fall då en drogberoende hade så förstörda blodkärl att det knappt gick att ge honom det dödliga giftet. Han berättar om fångar som beställt konstiga sista måltider som gris inälvor som gjort att hela fängelset luktat illa.

Samtidigt finns Brazzil där, som en tyst följeslagare. Vissa fångar vill prata, andra bara skriker och gråter. Vissa fångar hittar tröst i religion, flera av dem är kristna men har låtsats konvertera till islam för att få bättre kost i fängelset. Bergfeldt berättar om sin situation med en pappa som inte var kriminell men misshandlade henne och hennes syskon. Hon undrar om förlåtelse sonar allt, och de diskuterar även hur Brazzil kämpar med döden, nu när han själv har fått sin dödsdom och inte har länge kvar att leva.

Biografin är en bitvis otäck inblick i Amerikas rättssystem som skiljer sig väldigt mycket från vårt svenska. Även Brazzils syn på politik, religion och kön skiljer sig till stor del från Bergfeldts typiskt svenska synsätt, men trots detta hittar de något gemensamt trots sina olikheter vilket är fint skildrat i deras samtal. Brazzil berättar om hur en fånge som inte sett solen på länge, en gång sa att ”idag är en bra dag att dö” men han och Bergfeldt kommer istället fram till att det är en bra dag att leva.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text via Legimus.

För ett kontrasterade perspektiv, läs även reportageboken ”Kvinnor som mördar” som handlar om två svenska rättsfall, dock utan dödsstraff:

Publicerat

Blir statsministern ledsen om du dör?

”Vet du vad jag har här i min ryggsäck? Min lillebror Ahmed.” (sid 26)

 

”Inte din statsminister” är en essäbok av Nicolas Lunabba, ungdomsledaren som även skrivit ”Blir du ledsen om jag dör?” som blivit aktuell igen eftersom den snart kommer att filmatiseras som dramafilmen ”Innan vi lyfter”. I denna bok återkommer Lunabba återigen till rasismen som förekommer inte bara i Malmö utan även i Riksdagen, från statsministern själv.

Lunabba dissekerar Ulf Kristerssons tal och riktar stark kritik mot hur bland annat skolskjutningarna på Campus Risbergska och Trollhättan, samt fallet med Lasermannen hanterats. I alla dessa fall var skytten en vit ljushyad person. Lunabba problematiserar hur vi ser på förövarnas etnicitet och hudfärg. När förövaren inte är vit antas motivet ofta ligga bakom religiös fanatism, eller kulturella normer medan de ljushyade gärningsmännen analyseras psykologiskt, ofta antas trauma ligga bakom deras fasansfulla gärningar. Det offentliga hatet som Lunabba anser att statsminister spätt på med sina diskussioner om gängvåld kopplat till invandring blir en del av apparaten som skapar hatiska människor som de rasistiska förövarna.

Lunabbas lilla dotter Dahlia som bara är åtta år ser statsministern tala på TV om våldet. Hon får veta att männen som sköt eleverna på skolorna inte tyckte om sådana som henne. Barnet blir rädd för att något hemsk ska hända henne, på skolan eller ute på stan. Innan hon går och lägger sig skrattar hon för att hon fått veta att skol skytten begick självmord, så att han inte kan komma efter dem. Lunabba blir orolig, och morgonen efter är sängen blöt av kiss. Han transporteras tillbaka till sin egen barndom då han själv blev medveten om sin egen utsatthet som ”halvsvensk”. Flickan blir rädd för alldagliga ljud som locket i soprummet. De börjar låta som pistolskott. En bekant som blev attackerad av nazister fick huvudet uppslaget, vilket ser ut som en stor bula. Han ljuger för barnen och säger att han attackerats av ufon.

Lunabba är en av våra många vardags hjältar som kämpar med att stötta alla ungdomar som har det svårt, även de stökiga invandrarkillarna. I boken ”Blir du ledsen om jag dör?” får vi möta Elijah som var skolans värsting som alla hade gett upp hoppet om. Med Lunabbas stöd, blev han dock ett basketproffs i USA med högsta betyg. I denna essäbok uttrycker Lunabba frustrationen inte bara över världens orättvisor men också gentemot de som motarbetar det som han brinner för; att ge barnen som har det svårt och utsatts för fördomar en chans till livet och hoppet.

Boken är snabbläst med sina 113 sidor. Den finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även Lunabbas tidigare bok ”Blir du ledsen om jag dör?” och Frida Sundqvists bok ”Efter skotten”.

Publicerat

Ett hjärta i spillror

”Salims kläder hänger kvar i garderoben. Vita, ljusblå, randiga skjortor. Den mörkgröna resväskan som inte får åka på bröllopsresa.” (sid 153)

 

”Efter skotten” är en reportagebok som skildrar skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro den 4 februari 2025. Vi får möta de som blev kvar, de som överlevde skjutningen och de som sörjer sina nära och kära som miste livet i massakern. Tio personer dog, åtta av dem invandrare. En av dem var Aziza som var en lärare på skolan.

Gärningsmannen Rikard Andersson tros ha motiverats av rasism, och valde skolan eftersom han misslyckats med att läsa upp sina betyg i matematik. Innan dådet lämnade han en uppslagen mattebok på toaletten och sitt körkort som bevis på att det var han som var skyldig till tragedin. Några dagar senare får hans far sitt livs chock då han får ett samtal från en journalist från Aftonbladet som begick tjänstefel. Hans son är död och har mördat flera oskyldiga, och sorgen och skulden är hans att leva med resten av sitt liv.

Flera starka människoöden skildras i boken. Najwa som var mor till Salim och Kareen som var hans fästmö blir krossade av sorgen. Trots att polisen uppgav att han var skjuten i huvudet, lyckades Salim ringa ett sista samtal till sina anhöriga och ta farväl. Kareen som arbetar på ett äldreboende lever än idag med PTSD. Hon åkte till skolan och bad en polisman som stod utanför på parkeringen att rädda honom. Men hjälpen dröjde, och Salim led in i det sista.

En polisman springer in, men får dödsångest då han ser skytten och tänker på sina små barn som är hemma och väntar på pappa. Han springer ut på parkeringen i panik, förbi alla de skadade och döda. Dock har han två modiga kollegor som springer in trots faran, och trots att de är nyutbildade för att göra en hjälteinsats. I krissituationen är det uppenbart vilka som har civilkurage och inte.

Familjen försöker få upprättelse och riktar stark kritik mot polisen som de menar har mörkat uppgifter. De upplevde även att de hade fördomar mot dem eftersom de var invandrare, vilket blev extra känsligt med tanke på motivet bakom attacken. Kareen uppger att hon har svårt att gå vidare med sorgen, och när ett brandlarm går på äldreboendet där hon jobbar bryter hon ihop då hon transporteras tillbaka till den otäcka dagen då brandlarmet ringde för fullt i bakgrunden till ljudet av Salims och de övriga skjutnas mobiler, då de anhöriga förgäves försökte nå dem. En av poliserna ser ett hjärta på displayen på en av mobilerna, en bild som fastnar i minnet.

Livet går vidare, och klasskamraterna försöker fullfölja sina utbildningar. Salim läste till sjuksköterska och fick gå kursen för sitt jobb, i hopp om att kunna hjälpa sjuka människor i framtiden. Pressen tränger sig in i skolan och börjar filma en av de överlevande trots att hon inte gett sitt samtycke. När det är dags för examen, lurpassar de utanför med kameror som paparazzi. Najwa hämtar upp sin katt Cookie hos en vän som blev störd av alla människor som kom förbi för att sörja. Det visar sig att hon fått kattungar, de små lurviga varelserna springer fram och börjar klättra på hennes byxor. Najwa får sig ett skratt, sedan första gången sedan tragedin.

Boken är en stark skildring av våldet som sker både utomlands och i Sverige. Som skolpersonal är detta extra otäckt, särskilt då skolbiblioteken har blivit måltavlor för flera skolskjutningar. Fem attacker har skett i Sverige, bland annat i Trollhättan då skytten tog sig förbi biblioteket där de hade ett författarbesök. I den senaste skolskjutningen i Kanada som skedde förra veckan, dog de flesta eleverna i skolbiblioteket.

Till och med Björknäsgymnasiet blev utsatt 2018, för ett falsk alarm då en elev skämtade om våld på sociala medier. Därför är det viktigt att minnas dessa massaker då man aldrig vet var och när nästa tragedi kommer att ske, och alltid ha nolltolerans mot våld, mobbning och rasism oavsett om det är i form av ”skämt” eller mikroagressioner.

Läs även boken ”Det som aldrig fick ske: skolattentatet i Trollhättan” som handlar om en liknande tragedi:

Publicerat

Mumintrollens släktsaga

”Länge mindes jag den tiden via ett gammalt, tyvärr nu borttappat skolfotografi, på vilket jag står vit i ansiktet mitt i ett hav av små mörka kullar med lysande ögon. Jag är den enda ljusa punkten. Det ser mycket komiskt ut. Med mitt vita pottklippta hår och min ljusa hudfärg blev jag som en lysande bollformad utomjording, som verkligen inte hörde hemma där.” (sid 332)

”Tre öar – mamma, pappa och jag” är en självbiografi av spanska läraren Sophia Jansson som var brorsdotter till Tove Janssson, hjärnan bakom de älskvärda Mumintrollen. I sin debutbok berättar Jansson om livet med pappa Lasse som var Tove Janssons bror och stod den berömda författaren mycket nära.

Boken sträcker sig från 30-talet till 60-talet. Jansson berättar sin släkthistoria som kantas av år av fattigdom, klasskillnader, krig och en hybrid identitet mellan det svenska, det finska och det spanska. Spänningar i familjen uppstår då männen blir tvungna att kriga.

Viktor Jansson som benämns som ”Faffan” var Toves far och Sophias farfar. Han vurmade för Tyskland eftersom han stred under kriget 1917-1918 medan Tove å andra sidan började teckna för satirmagasinet Garm och gjorde narr av Hitler och Stalin. Det var också här Muminfigurerna föddes, tills Tove gav ut sin första bok ”Kometjakten” år 1946 som har starka kopplingar till krigets fasor, då Mumin och hans vänner måste fly från den symboliska kometen som hotar att utplåna dem alla.

Även sexualitet är ett återkommande ämne då Tove var bisexuell och tillsammans med konstnären Tuulikki som benämns i boken som Tooti, samma namn som Muminfiguren som representerar henne. Även pappa Lasse brottades med sin bisexualitet, och drunknade nästan i havet efter att ha försökt segla iväg till Amerika med en vän för att starta ett nytt liv med en ny identitet. Han överlevde dock och Sophia Jansson föddes. Hon uppger att hon aldrig tänkte på sina släktingars sexualitet som barn, Tooti och Tove var alltid tillsammans, så var det bara.

Sophia växte upp i en äventyrlig familj. Både pappa Lasse och faster Tove längtade sig bort från civilisationens alla måsten. De älskade att campa ute på öar och resa. Sophia spenderade stora delar av sin barndom på ön Ibiza där hon lärde sig spanska men var det enda ljushyade blonda barnet vilket ledde till att hon stack ut och blev mobbad även om hon också hittade vänner på ön, i grannflickorna Maria och Antoñita.

Lasse och Tove var mycket händiga, de byggde stugor av det material de hittade och var vana vid att överleva på bara konserver och knäckebröd efter krigets svält. Tråkigt nog kantades Sophias barndom av en alkoholiserad mor som led av depression och självmordstankar, som gick bort vid 38 års ålder.

Tove Jansson gick bort 2001, och i år Mumin fyller 81 år. Sophia är den som ärvt Mumins kulturarv och rättigheterna till karaktärerna. Vi kan ana att Mumintrollen kanske inte bara är fantasifigurer utan ekon av Sophias släktingar. Pappa Lasse som älskade botanik och att samla på fjärilar och frimärken speglas i Hemulen.  Det osynliga barnet som gråter när hon tänker på havet, speglar Toves thalassofobi som är rädslan för att drunkna, möjligtvis en referens till olyckan då Lasse nästan miste livet. För att inte nämna Morran, en figur som är alldeles för rädd för att bli utstött av samhället, vilket ofta tolkas som internaliserad homofobi.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punkskriftsbok via Legimus.

Läs även ”Anteckningar från en ö” som är en snabbläst självbiografi av Tove Jansson, där hon själv berättar om livet på ön:

Och ”Kometen kommer” som är en någorlunda omarbetad version av ”Kometjakten”:

Publicerat

Boktips fredag – spanska lärarens favorit!

Här är ett boktips från vår spanska lärare Vasilika Lico som tipsar om den spanska novellen ”Esta herida llena de peces” av Lorena Salazar Masso som handlar om en mor och ett barn som ger sig ut via kanot i Atrato, floden som rinner genom Colombias täta djungel men ju längre in de färdas, desto mer nervös blir modern. Samtidigt rasar inbördeskriget, mörka skuggor förföljer dem…

Vasilikas recension:

”Det är en mycket välskriven novell, med ett poetiskt målande språk som gör att läsaren följer med huvudkaraktärerna på en spännande och känslosam resa utan återvändo. Realism, symbolism och kontraster präglar novellen från början till slut. Den väcker känslor och tankar kring ämnen som moderskap, våld och identitet. Finns även på engelska: This wound full of fish.”

Novellen finns tillgänglig på spanska online.

Publicerat

Boktips fredag – Specialpedagogens favorit!

Här är ett boktips från en av våra specialpedagoger Monica Bolin Sundberg:

”Boken är baserad på en sann historia i andra världskrigets Tyskland. När tyskarna börjar samla ihop judar och för dem till arbetsläger tar sig Eva och hennes mor till gränsen mot Schweiz. Eva, som är konstnärlig, börjar där hjälpa motståndsrörelsen med att förfalska ID-handlingar åt hundratals barn. En gammal bok som är viktig i sammanhanget.”

”De bortglömda namnens bok” finns tillgänglig hos oss på svenska, som e-bok via Biblio-appen och som både punktskriftsbok och talbok med text via Legimus.

Publicerat

Nobelpristagare 2025 – László Krasznahorkai

László Krasznahorkai: "Vivimos un cambio de época similar al fin de ...

Årets nobelpristagare i litteratur är den ungerska författaren László Krasznahorkai (f. 1954) som även skrivit manus för film. Han är främst känd för sina postmodernistiska och dystopiska skildringar och för sitt samarbete med Béla Tarr, en ungersk filmregissör som inspireras av vår svenska Ingmar Bergman.

Motiveringen löd:

”För hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter.”

Krasznahorkai föddes i Gyula i sydöstra Ungern, vilket påverkat hans skrivande. Han beskriver sin hemstad som ”en ganska konstig och melankolisk plats, full av ensamma, egendomliga människor”. När han var 11 år berättade hans far som var advokat att de var judar, något som han hemlighållit.

Han har haft flera yrken som gruvarbetare, pianist, jazzmusiker och kulturarbetare. Han har även arbetat socialt med minoriteter som romer. Efter att han studerat juridik och ungerska på universitet bestämde han sig att försörja sig på sitt författarskap, vilket han gjort sedan 1989.

År 1989 skedde stora politiska förändringar i Ungern vilket skildras i hans romaner. Författaren har dock uttryckt sig kritiskt mot Ungers styrelseskick och menar att farliga krafter fortfarande styr landet. Han uttrycker dock att han inte vill skriva om politik, utan kritiserar kommunism och samhället i stort. Krasznahorkai har också levt 10 år i Japan och Kina, och inspirerats av österländsk konst och filosofi.

Nedan är en lista över några av hans mest kända verk:

Satantango (1985):

En dystopisk berättelse om ett samhälle som håller på att lösas upp. Under flera trista och regniga dygn, bryter ett bråk ut mellan tio trasiga människor. Alla vill åt det ungerska brännvinet pálinka och börjar bedra och lura varandra. Berättelsen tros vara en allegori för Ungern och östblocket kollaps, vilket författaren nekat till. Boken har filmatiserats av Béla Tarr.

The Melancholy of Resistance (1989):

En surrealistisk skräck berättelse som kretsar kring en cirkus som anlänt i en liten ungerska stad. Cirkus truppen sprider ondska i staden, invånarna börjar hålla sig fast vid olika ideologier allt från musik, kosmologi och fascism. Karaktärerna kontrasterar med varandra som den onda fru Eszter och hennes passiva och svaga make Valuska, den enda som är god i berättelsen.

Seiobo There Below (2008):

En novellsamling med fokus på religion och filosofi. Den japanska gudinnan Seiobo återvänder till de dödligas värld i jakt på att hitta någonting som är perfekt. Traditionell japansk kultur möter mångkultur.

Källa: Alex Författarlexikon