Bakom masken av glamour

”One morning I stopped into a neighborhood newsstand on Sunset Boulevard, a place where I went for coffee and magazines on a regular basis, and there was a huge display: ”YES! We have the Paris Hilton Sex Tape!” The owner seemed baffled when I ripped the poster down and threw it in his face. He couldn’t understand why I was crying.

”What’s wrong with you?” I screamed. ”You’re not a porn shop, you’re a family newsstand! My little brothers come in here to get ice cream!” (sid 241-242)

”Paris: The Memoir” är Paris Hiltons biografi om sitt liv. 1919 grundade hennes gammelmorfar Conrad Hilton hotellkedjan Hilton. Hilton växte upp som en rik privilegierad person men hennes liv har trots detta inte varit lätt.

Hennes kändisliv har kantats med skandaler om allt från rattfylleri som ledde till fängelsestraff och hämndporr som spreds över hela världen. Hon är främst känd för en porrfilm som filmades utan hennes samtycke 2003 då hon var 19 år. Hennes ex som då var 33 år spred filmen men trots detta var det Hilton som fick stå ut med ”slutshaming”.

Hon blev diagnostiserad med ADHD i 20-årsåldern, vilket påverkade hela hennes uppväxt. Som tonåring skolkade hon från skolan och festade varje dag. Hennes rika men också kalla föräldrar bestämde sig för att skicka henne till ”Provo Canyon School” för att bättras. Hilton blev kidnappad av två män medan hon sov och blev förvånad när hon fick veta att det var hennes egna familj som låg bakom kidnappningen.

2020 gjorde Hilton och flera andra överlevare en YouTube-dokumentär ”This is Paris” om den så kallade ”skolan”. Ungdomarna fick följa flera regler likt en sekt. Hilton blev först fråntagen sina skor och kläder sedan blev hon beordrad att gräva gropar och skura toaletter. De vuxna utsatte henne och de övriga tjejerna för sexuella trakasserier, svält och barnaga vilket slutade med att några av offren dog eller begick självmord. Hilton försökte fly flera gånger men tvingades alltid återvända till skolan. Allt detta pågick medan hennes rika föräldrar betalade dem stor summor pengar.

Hiltons problem slutade inte där. Efter hennes privata porrfilm spreds blev hon även ett offer för Harvey Weinstein, den kända filmproducenten som fick 23 års fängelse efter att ha våldtagit och trakasserat 107 olika kvinnor. I en otäck scen skildrar Hilton hur hon under en gala fick gömma sig på toaletten från en full Weinstein som till slut fick släpas ut av vakter medan han skrek att det var han som ägde stället och fick göra som han ville med kvinnorna.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Att vara kvinna i krigets Ukraina

”Jo, tre stridsvagnskillar här har våldtagit en tjej.”

”Vem?”

”Tre soldater… Hon var 16 år.”

”Våra soldater?”

”Ja…”

”Fuck.” (sid 43)

”Slava Ukraini! Kvinnors motstånd under Rysslands krig” är en reportagebok direkt ur det pågående kriget i Ukraina. I denna bok riktar Lisa Bjurwald fokus på kvinnornas situation. I krigstider är de särskilt utsatta för bland annat våldtäkt och människohandel.

Bjurwald reste till kriget i Ukraina för att träffa de kvinnliga krigsoffren. När Putin tågade in sa han att han skulle våldta Ukraina som om landet vore den sovande Törnrosa. Machobilden av Putin sprids, där han är barbröstad och rider på vilda djur.

Soldaterna uppmanas att döda alla, även de civila. Våldtäkterna sker systematiskt, för att få folket att frukta dem. En rysk barnsoldat tränas upp till att blir en utmärkt våldtäktsman och uppmanas att våldta alla sina familjemedlemmar så att han lär sig att inte tveka när han är ute i kriget.

Samtidigt bortom fronten och männen i leriga diken, pågår kvinnornas kamp mot kriget. Kvinnor som flyr med barn och familj. Kvinnor som demonstrerar genom att hänga upp blodiga trosor, ett vittnesmål på det pågående sexuella våldet. Kvinnor som fått själsliga sår då de våldtagits framför sina barn eller i värsta fall sett sina barn bli våldtagna. Kvinnor som försöker fly men istället får sina pass stulna och blir indragna i människohandel som om de vore föremål eller bytesvaror.

Vi får ta del av ett transkriberat samtal mellan en grupp ryska soldater. En av dem är tveksam. Ska de verkligen döda alla i en by som mest består civila människor? En annan skriker att alla måste dö för det är en order. En tredje undrar vem som våldtagit ett barn, om det verkligen var deras egna soldater som gjort något så hemskt.

Bokens titel betyder ”ära åt Ukraina”. Om denna ära kan återfås återstår att se men de modiga kvinnorna har i alla fall inte gett upp kampen om en bättre framtid. En viktig reportagebok som viskar om en mörk framtid som även skulle kunna inträffa här i Sverige.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

TikTok favoriter – I’m Glad My Mom Died

”I sit cross-legged in front of her grave. I take a longer look at the words on her headstone.

Brave, kind, loyal, sweet, loving, graceful, strong, thoughtful, funny, genuine, hopeful, playful, insightful, and on and on…

Was she, though? Was she any of those things? The words make me angry. I can’t look at them any longer.

Why do we romanticize the dead? Why can’t we be honest about them? Especially moms. They are the most romanticized of anyone.” (sid 302-303)

”I’m Glad My Mom Died” är en engelsk biografi av Jeanette McCurdy som växte upp som barnskådespelare och medverkade i bland annat barnprogrammen iCarly och Sam & Cat på Nickelodeon. Hon hade rollen som den pojkflickiga karaktären Sam Puckett.

Manusförfattaren Dan Schneider hamnade i blåsväder då han anklagades för ha psykiskt misshandlat sina barnskådespelare. I samband med MeToo blev han även anklagad för att ha sexualiserat minderåriga men blev inte fälld på grund av bristande bevis. I McCurdys biografi benämns han aldrig vid namn utan som ”The Creator” vilket får honom att att framstå som en nästintill religiös figur. Hon blev erbjuden 3 miljoner för att hålla tyst om Schneiders misshandel men hon vägrade.

Fokuset ligger på McCurdys relation med sin bortgångna mor som dog i bröstcancer. Hon hade alltid drömt om att bli skådespelare och tvingade McCurdy att uppfylla denna dröm trots att hon egentligen inte ville. För att kunna spela yngre roller, tvingades McCurdy att banta tills hon fick anorexi, något som mamman uppmuntrade. McCurdy växte även upp som mormon och blev tillsagd att lyssna till sin inre religiösa röst. Detta förvirrade henne då hon led av tvångssyndrom.

McCurdys mor antas vara narcissist då hon konstant misshandlade sin dotter både psykiskt och sexuellt. McCurdy och hennes bröder växte upp i ett stökigt hem. Mamman hade samlarsyndrom vilket innebar att allt sparades till och med skräp som gamla schampo-förpackningar och trasiga tallrikar. Barnen fick sova på madrasser i köket då deras sängar var belamrade med skräp. Mamman misshandlade även pappan och hotade honom med kniv vid flera tillfällen.

McCurdy blev den som försörjde sin familj. Hon fick stå ut med mamman konstant och fick aldrig ta självständiga beslut. Hon fick inte torka sig i rumpa själv efter att ha varit på toaletten och var tvungen att bli duschad av mamman upp till 17 års ålder, vilket även var då de sexuella övergreppen ägde rum. Efter mammans död fortsatte McCurdy sin skådespelarkarriär tills hon till sist fick erkänna för sig själv att hon var olycklig. Idag kämpar hon med sin läkningsprocess och har gått i terapi för sina barndomstrauman och ätstörningar.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Drömmen om Paris

”Jane är så otroligt vacker, säger jag till A.

Jane är inte vacker, avbryter Claude, she’s a piece of sex.”

 

”Flicka 1983” är en berättelse med biografiska inslag av kulturjournalisten, modellen och skådespelaren Linn Ullman. Hon medverkade bland annat i Jan Troells tolkning av ”Utvandrarna” och ”Nybyggarna”.

I denna bok får vi följa berättarjaget som är 55 år. Hon blickar tillbaka på sin tid som 14-åring som drömmer om att bli modell i den romantiska staden Paris. Denna dröm förverkligas precis som den gjorde i verkligheten i Ullmans liv men den hade ett högt pris.

Flickan blir infångad av den anonyma fotografen som endast benämns som A och hans medarbetare Claude. Dessa två män kommer sedan att anmälas för sexuellt våld mot minderåriga flickor men detta är något som sker långt i framtiden i kölvattnet av MeToo. Flickan är inte oskuld men utlovas en plats på förstasidan i Vogue i utbyte mot sexuella tjänster.

Berättarjaget är ett tacksamt offer eftersom hon är ensam i Paris utan vuxet sällskap och är i en beroendeställning till dessa två män som utnyttjar henne. Hon försöker hanka sig fram med sina språkkunskaper men franskan i skolan var aldrig något som lockade vilket leder till att hon har svårt att kommunicera med omgivningen. Flickan försöker hitta solidaritet bland tjejkompisarna men de övriga modellerna har samma attityd som männen. Om man inte tål att de tafsar har man inget där att göra, anser de.

Ullman berättar om huvudkaraktären från en psykologisk synvinkel. Hon har distanserat sig från det svåra genom att skapa en låtsaskompis som hon benämner som ”skuggsystern”. Det sker dock en del upprepningar då karaktären delvis ältar mycket men även onödiga detaljer upprepas som till exempel att hon har en röd mössa.

Vi återkommer till berättarjagets 55-åriga version som lever mitt i Corona-pandemin. En åldrande och delvis dement mor kräver uppmärksamhet och omsorg. Inköpslistor faxas för mat och andra nödvändigheter som ska beställas under lockdown. Man anar att modern lever i det förflutna. Även A som blivit pensionär förfaller, blir en skugga av sitt forna skräckinjagande jag. Bilden i Vogue som berättarjaget gett upp allt för har sedan länge försvunnit och blivit ”lost media”.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via E-lib och som talbok via Legimus.

Jordbor

”Before I knew it, I had left my body and was looking down from the ceiling at Mr Igasaki holding my head. Wow, I must have summoned a super strong magical power.”

 

”Jordbor” är en mystisk berättelse av den prisbelönta japanska författaren Sayaka Murata. Hon har även skrivit romanen ”Hur mår fröken Furukura?” som vann Akutagawa-priset som är ett av Japans finaste litteraturpris.

Denna berättelse har till en början stora likheter med Muratas tidigare verk med likande teman som bland annat frivillig barnlöshet och asexualitet. Vi får följa den japanska flickan Natsuki under hennes barndom och i vuxen ålder.  Natsukis förhållande till sex har påverkats efter att hon blev sexuellt utnyttjad av sin snygga och populära lärare, Igasaki. Det är dock oklart om hon är traumatiserad eller saknar intresse för sex.

Efter våldtäkten försöker hon berätta för sin familj men eftersom att läraren har hög status blir hon inte trodd och utmålas som en hora. När hon sedan börjar utöva liknande sexuella övergrepp på sin kusin, övergår familjens hat till något som skulle kunna liknas med hedersvåld.

Natsuki som blivit övergiven av alla vuxna, får en psykos och börjar inbilla sig att hennes mjukisdjur som är en liten igelkott pratar med henne. Den ger henne order om att straffa de onda och påstår att hon egentligen är en ”magisk tjej” från en annan planet i samma anda som seriefiguren Sailor Moon. Detta leder till att hon söker upp de vuxna som har skadat henne och mördar dem.

Precis som i ”Hur mår fröken Furukura?” ingår Natsuki i vuxen ålder i en pakt med en annan utstött person som är väldigt problematisk. Hon gifter sig med en man som hon träffat på nätet. Han antas ha liknande problem efter att ha blivit sexuellt utnyttjad av sin mor som barn. Natsuki och hennes man är båda övertygade om att samhället är korrupt och att de kommer att tvingas skaffa barn och ha sex trots att de egentligen är nöjda med att bara vara platoniska rumskamrater.

Efter att Natsukis man har spelat bort sina pengar och blivit självmordsbenägen, åker de till hennes gamla barndomshem där de träffar kusinen igen. Efter detta spårar berättelsen ur och de skapar en nudist sekt tillsammans. Till sist blir deras psykiska problem så ohanterliga att de blir kannibaler vilket beskrivs väldigt grafiskt med alla snuskiga detaljer.

”Jordbor” är en berättelse som väldigt specifikt handlar om Japans samhällsproblem. Personer med psykisk ohälsa som inte får de stöd som de behöver. Även sekter är ett stort problem i Japan. En förövare som försvaras och utnyttjar systemet. Övergreppen börjar med att han vill kontrollera Natsukis trosor vilket underligt nog är ett krav på vissa japanska skolor då eleverna bara är tillåtna att ha vissa färger på underkläderna (dock sker detta oftast av en kvinnlig lärare).

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att boken innehåller väldigt grafiska beskrivningar av sexuella övergrepp mot barn, mord och kannibalism.

Om ni är intresserade att läsa liknade böcker kan ni även låna den icke-binära författaren Marieke Lucas Rijnevelds böcker ”Obehaget om kvällarna” och ”Min dyra ögonsten” på vårt bibliotek.

Sanningsbärarna

”Två dagar senare skickar mamma ett sms: ”Hoppas du kan få de svar du söker så du kan läka känslomässigt. Förlåt för att jag inte funnits där för dig.”

Jag suckar och tänker att min mamma inte känner mig alls. Det handlar inte om mig. Det har det aldrig gjort. Det handlar om barnen som är kvar.” (sid 308)

”Sanningsbärarna” är en självbiografi av journalisten Jenny Küttim och en djupdykning i vad som pågår bakom Jehova vittnens stängda dörrar. Küttim är själv en avhoppare som vuxit upp med religionen.

För fem år sedan fick hon plötsligt en mystisk låda från en anonym avsändare med posten. Den innehöll de så kallade äldstebreven som är styrdokument för hur församlingen ska styras, samt väldigt intima och privata uppgifter om de troende. Endast de så kallade äldstebröderna som är de högst uppsatta inom församlingen får ta del av dem men nu var lådan på Küttims bord.

Hon hade lovat sig själv att inte undersöka sin gamla sekt men nu kunde hon som journalist inte neka. Dessutom visade det ju sig att det var barn som for illa och blev utnyttjade av pedofiler, precis som Küttim själv fick erfara som barn. Hon växte upp med en våldsam pappa som utnyttjade henne sexuellt och slog hennes syskon när han ansett att de vanärat Jehova.

Mamman finns i bakgrunden men är passiv, precis som kvinnor förväntas vara i deras patriarkala samhälle. I sekten är det männen som styr, det finns ingen plats för kvinnor och barn. Küttim gör misstaget som barn att prata för mycket i församlingen och försöka hålla föredrag, en uppgift som är reserverad för männen och pojkarna.

Küttim intervjuar flera personer, allt från avhoppare, de som fortfarande är verksamma inom sekten och till och med en pedofil som sekten har beskyddat. Detta berodde mindre på att de stödde hans övergrepp utan snarare att de var rädda att dra skam över församlingen, en logik som kan tyckas märklig för en utomstående. Jehovas vittnen har sina egna lagar och regler som inte alltid stämmer överens med svensk lag. Om ett brott sker kontaktas äldstebröderna som sällan gör något åt problemen, istället för polisen.

Küttim berör också psykologi då hon även kommer in på Thomas Quick-fallet då falska minnen skapades i terapin, vilket ledde till att han blev en påhittad seriemördare. Hon kommer också in på den kontroversiella diagnosen dissociativ identitetsstörning då flera barn som blivit utsatta i sekten troligtvis har blivit feldiagnostiserade eftersom de ofta uppfyller kriterierna för att få diagnosen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok 25 oktober.

Madonnan vid Nilen

”Det är inga lögner, det är politik.”

 

”Madonnan vid Nilen” är Scholastique Mukasongas debutroman. Romanen utspelar sig under 70-talets Rwanda då folkgruppen tutsierna började bli alltmer diskriminerade av majoritetsfolket hutuerna. 1994 skedde folkmordet i Rwanda. Mukasonga är själv en överlevare från tragedin då hon flydde till Frankrike 1992 precis innan folkmordet skedde.

Det har länge funnits spänningar mellan tutsierna och hutuerna. Tutsierna har länge hyllats av de vita eftersom de ansågs vara mer lika den ”kaukasiska rasen” enligt dåtidens rasbiologiska mätningar. Tyskland koloniserade Rwanda 1894 och efter första världskriget tilldelades Belgien Tysklands gamla kolonier.

Belgarna förvärrade motsättningarna mellan tutsierna och hutuerna då de ansåg att tutsierna var överlägsna. Efter andra världskriget blev dock rollerna ombytta då hutufolket som fortfarande var en majoritet började diskriminera tutsierna som hämnd för att de själva diskriminerades av de vita.

Denna roman som jämförts med ”Flugornas herre” utspelar sig på en kristen flickskola bredvid källan där Nilen har sitt ursprung. På denna skola går endast hutufolkets elit, flickor som är döttrar till högt uppsatta män i samhället och ska giftas bort i politiska syften. Även några tutsier är in kvoterade men de blir diskriminerade för sitt ursprung. Två av dessa är Veronica och Virgina som är några av karaktärerna som vi får följa i boken.

Motsättningar uppstår när en staty av Jungfrun Maria som är målad i svart reses på skolan. Eftersom Jungfrun Maria var en vit kvinna har statyn nu ett utseende som påminner om tutsierna när den har målats om. Detta är startskottet för en massaker på skolan då antagonisten Gloriosa bestämmer sig för att vandalisera statyn och byta ut näsan mot en näsa som liknar hutuernas näsa. Gloriosa som är dotter till en högt uppsatt man sveper in skolan i ett nät av lögner. Hennes syfte är att driva iväg och döda skolans tutsielever vars skönhet hon avundas.

Vi får även se tutsi-flickorna skildrade från männens blickar. Det sexuella våldet är alltid närvarande då skolans präst är pedofil och de vita sexualiserar tutsierna som de ser som exotiska och dyrkar som gudinnor. Veronica blir vid ett tillfälle drogad av en galen vit man som klär ut henne till gudinna och skapar ett tempel med bilder på nakna tutsi-flickor. Veronica hoppas förgäves att hon ska kunna utnyttja detta för att fly från hutuerna men detta förstärker endast Gloriosas hat och avundsjuka.

Men det finns även en smula hopp då några hutuer ställer sig på tutsiernas sida. Vägen till frihet är dock lång och förtrycket sätter djupa spår.

Boken finns att låna på vårt bibliotek på svenska. Utkommer som talbok 16 maj på Legimus.

Min mörka Vanessa

Min mörka Vanessa”En eftermiddag berättar Strane att mitt namn kommer från Jonathan Swift, den irländske författaren, att Swift en gång kände en kvinna som hette Ester Vanhomright, som kallades Essa.

”Han plockade isär hennes namn och satte ihop det till ett nytt”, sa Strane. ”Van-essa blev Vanessa. Som blev du.”

Jag säger det inte, men ibland känns det som om det är precis vad Strane gör med mig – plockar isär mig och sätter ihop mig till någon annan.” (sid. 102)

”Min mörka Vanessa” är en roman som handlar om sexuella övergrepp mot barn. I denna mörka berättelse får vi följa den fiktiva gestalten Vanessa både i dåtid och i nutid. Berättelsen växlar mellan år 2000 då 15-åriga Vanessa inleder ett förbjudet kärleksförhållande med sin 42-åriga lärare Jacob Strane och 2017 under #MeToo vågen då Vanessa är 32 år.

En kvinna som gick på samma skola som också utsatts för övergrepp hör av sig till Vanessa och vill att hon också ska vittna mot läraren. Vanessa lever dock i förnekelse och vägrar att stötta henne. Hon lider av Stockholmssyndromet och har under hela sitt vuxna liv manipulerats av pedofilen som hon fortfarande umgås med.

År 2000 är Vanessa en vanlig tonåring som lever ett normalt liv. Förutom att hennes familj betraktas som lantisar och en konflikt som blossar upp med bästa kompisen som bara har ögon för sin nya pojkvän, är Vanessa lycklig. Hon har däremot väldigt dålig självkänsla då hon har komplex för sitt eldröda hår. Vanessas passion är att skriva poesi men hon saknar självförtroendet att visa sina dikter för någon.

Vanessa börjar att gå i en litteraturklubb efter skolan där engelska läraren och förövaren Mr. Strane lurar. Han manipulerar henne över tid genom att låtsas berömma henne för hennes skönhet och dikter.

Mr. Strane använder klassisk litteratur som Vladimir Nabokovs ”Lolita” och Jonathan Swifts dikter som handlar om äldre mäns attraktion till unga flickor, som vapen för att rättfärdiga övergreppen. Vanessa är en opålitlig berättare och romantiserar pedofilen och deras förbjudna kärleksförhållande.

Små ögonblick då läraren tafsar på henne i smyg  under bordet då han låtsas rätta hennes läxor till grövre övergrepp som till slut slutar i grov våldtäkt. Till slut lyckas han lura hem henne och våldtar henne när hon sover. Han tvingar henne till och med ha på sig en barnslig pyjamas med jordgubbar på och vill bli kallad för ”pappa” när övergreppet sker.

Trots att händelsen är traumatiserande är Vanessa i Mr. Stranes våld. Omgivningen reagerar och litteraturklubbens enda medlem tar dem på bar gärning men trots detta har ingen civilkurage nog att gripa in.

Författaren Kate Elizabeth Russell har fått viss kritik för sin roman och anklagats för både plagiat och kulturell appropriering av den latinamerikanska bisexuella författaren Wendy Ortiz som gav ut ”Excavation” en självbiografi med liknande teman år 2014.

“I do not believe we should compel victims to share the details of their personal trauma with the public. Opening up further about my past would invite inquiry that could be retraumatising.” – Kate Elizabeth Russell

Russell har svarat på denna kritik med att erkänna att hon delvis inspirerades av Ortizs biografi samt 80 andra titlar. Även om själva berättelsen är fiktiv har Russell också erkänt att hon själv upplevt sexuellt våld som tonåring. Kritikerna har velat ha bevis på att övergreppen har skett men Russell anser att detta är alltför personligt och är inte redo att diskutera de traumatiska minnena.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att berättelse innehåller väldigt grafiska beskrivningar av sexuellt våld.

Främling i vita rum

”I den sena tonåren, när jag var runt sjutton, arton år, hittade jag en butik i Stockholm som sålde hudblekningskräm. (…)

På varenda burk och flaska visas två ansikten. Ett med mörk hud som ofta gestaltas som ”ledsen och misslyckad”, och på andra sidan samma ansikte fast sju nyanser ljusare och äntligen ”framgångsrik och vacker”. (…)

Jag gjorde det trots att jag visste att produkterna var fyllda med steroider, kvicksilver och hydrokinon, som samtidigt som de gjorde huden ljusare, också tunnade ut den.” (sid 77)

”Främling i vita rum” är en bok av aktivisten och make-up artisten Lovette Jallow. År 2019 vann hon Raoul-Wallenberg priset för sitt engagemang för anti-rasism och mänskliga rättigheter.

Hon har även startat en Facebook-grupp och gett ut boken ”Black Vogue” som diskuterar skönhetsideal bland färgade kvinnor. När Jallow var yngre kände hon att hon saknade smink som var anpassat efter hennes hudton.

Jallow växte upp i Gambia och kom till Sverige med sin familj när hon var 11 år gammal. Hon hade det dock väldigt bra ställt då hon bodde i ett stort hus och hade till och med en egen chaufför. Underligt nog, blev hon mobbad för detta när hon var barn eftersom de andra barnen, som inte hade det lika bra ställt, blev avundsjuka och ansåg att hon var ”vit”. När hon kom till Sverige möttes hon också av fördomar, då de svenska barnen och vuxna trodde att alla i Gambia var fattiga och bodde i hyddor.

Författaren berättar om sin mormor som var minister i den gambiska regeringen och djupt engagerad i kvinnors rättigheter som laglig abort och tillgång till preventivmedel. Jallow anser att hennes mormor var en sann feminist även om mormodern själv inte visste vad en feminist var.

Jallow berättar även hur hon fick sin diagnos för Autism/Aspergers syndrom. Det tog lång tid innan hon kunde få detta fastställt. Hon tror att det delvis berodde på fördomarna som finns mot svarta kvinnor som ofta framställs som bråkiga och grälsjuka i media. Detta medför att funktionsvariationer, som gör det svårt för individen att kommunicera, lätt kan misstolkas.

Jallow berättar att hon fått uppleva mycket hat och nättrakasserier på grund av hennes kön och hudfärg. Hoten är rasistiska och har ofta även en sexuell eller sexistiskt underton. Hon berättar även att hon själv blivit utsatt som barn i Gambia då hon våldtogs av en ljushyad pedofil som var vän till familjen.

Jallow berättar att även vita feminister har visat oförståelse mot hennes kamp. De har förnekat skillnaderna mellan mörkhyade och ljushyade kvinnor.

Jallow nämner flera exempel på vita privilegier som existerar även i Sverige:

  • Enligt Amnestys rapport Troll Patrol Report från 2018: Färgade kvinnor tar emot 85% mer hot och sexuella trakasserier på Twitter.
  • Arbetssökande som kallas till anställningsintervju: ljushyade 26%, färgade 5%.
  • Mångfald är en fjäder i hatten för arbetsgivaren och tar inte hänsyn till de färgade kvinnornas kompetenser.
  • De svartas historia berörs inte i den svenska skolan i samma utsträckning som de ljushyades historia, vilket leder till okunskap och fördomar.
  • Vita människors välfärd bygger på slaveri och utnyttjande av färgad arbetskraft i u-länder, både historiskt och i nutid.
  • Mörkhyade småflickor utnyttjas av vita volontärbetare, både avsiktligt (sexuella övergrepp av pedofiler) och oavsiktligt (bilder på barnen hamnar på sociala medier utan föräldrarnas samtycke).
  • Smink som följer med i tidningar inriktade till yngre tjejer är anpassat för ljusare hudtoner. Produkterna saknas även i affärer.
  • Färgade personer med mörkare hudtoner är sämre representerade i media än de med ljusbruna hudtoner. Färgade kvinnor är också ofta utsatta eller fattiga istället för att normalisera och ge dem aktiva roller.

Boken finns tillgänglig för utlån på vårt bibliotek och som talbok via Legimus.

Girl Made of Stars

”Even girls made of stars are captives, bound at the wrists and traded like property. Even girls made of stars aren’t asked, aren’t believed, aren’t considered worth the effort unless they can offer something in return. Even girls made of stars buy into those lies sometimes.”

 

”Girl Made of Stars” är en engelsk ungdomsroman av Ashley Herring Blake som berör sexuellt våld, samtycke och civilkurage.  Blake har tidigare varit lärare, specialpedagog, terapeut och låtskrivare.

Huvudkaraktären Mara identifierar sig som en bisexuell feminist. Hon förespråkar för kvinnors rätt till sina kroppar och har en egen tidning på skolan som fokuserar på jämställdhet. Hon har just gjort slut med sin partner Charlie som är osäker på sin könsidentitet och beskrivs som en icke-binär transperson. Trots detta är de fortfarande goda vänner och kan stötta varandra i svåra tider.

Men en dag får hon veta att hennes tvillingbror Owen, som hon står väldigt nära, har blivit anklagad för våldtäkt på en av hennes bästa vänner, Hannah. Övergreppet skedde när hon var full och medvetslös. Owen försvarar sig och menar att han hade rätt till att ha sex med henne eftersom hon var hans flickvän trots att hon inte kunde ge sitt samtycke. Både skolan och tvillingarnas mor, som också är en övertygad feminist, försvarar Owen och anser att Mara borde hålla tyst om sanningen.

”What else is there to do? What else is there for any girl to do, when everyone but her can forget everything like a random bad dream?

Mara slits mellan kärleken till sin bror och sina egna moral. Hon bestämmer sig till slut för att lita på sin bästa vän och börjar demonstrera på skolan för kvinnors rättigheter. Samtidigit slits traumatiska minnen upp från Maras barndom då hon blev utsatt för sexuella trakasserier från sin mattelärare. Mara har ensam burit på denna hemlighet i många år men inser vikten av att stoppa förövare innan de utsätter fler tjejer för samma sak.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska.