Islands existentiella ångest

The Swan (2017) - IMDb”Det var inte naturen som dödade kalven. Det var du!”

 

”Svanurinn” (isländska: svanen) är en film som utspelar sig på Island och handlar om en namnlös flickas inre resa. Hon befinner sig i övergångsperioden mellan barndomen och tonåren. Flickan som antas ha problem hemma, får bo hos sina släktingar under en sommar och arbeta på deras gård. Under denna tid träffar hon gårdens dräng som har en hemlig romans med flickans vuxna kusin.

Månadens nordiska film: Svanurinn - Hanaholmen

Vi får se den vackra men också isolerade ön med dess magnifika natur. Kusinen som återvänt från resor utomlands kritiserar föräldrarna, som är bönder, för deras gammalmodiga sätt att leva. Filmen, som är baserad på en roman med samma namn av den isländska författaren Guobergur Bergsson, är kritisk till modern teknologi. Kusinen framstår nästan som ett exotiskt inslag eftersom hon lever som en modern människa som inte förstår varför föräldrarna inte vill uppdatera sin utrustning, med tanke på den hårda konkurrensen från andra bönder.

Flickan blir så småningom vän med drängen som föredrar att skriva framför att umgås med andra människor. Han antas vara grafoman (en person som tvångsmässigt måste skriva) då han anser att hans texter som kommer finnas kvar även efter hans död, är det enda som gör honom levande. Drängens förhållande med kusinen slutar dock olyckligt då hennes pojkvän upptäcker otroheten och träffar en annan tjej, samtidigt som kusinen inser att hon är gravid och inte vet vem som är pappan.

From Iceland — The Quality of Dreams: Icelandic Director Ása Hjörleifsdóttir On The Icelandic Filmmaking Scene

I och med detta konfronteras flickan för första gången med döden. Kusinen förklarar för henne vad en abort är, då det inte finns plats och kärlek för barnet. I samband med detta hjälper flickan även till att förlösa en kalv som inom en snar framtid ska slaktas medans köttet fortfarande är mört. I en någorlunda grafisk scen med mycket blod där drängen slaktar hennes kalv, gråter flickan då hon sörjer både kalven och sin förlorade oskyldighet. Kalven blir en symbol för slutet på barndomen.

The Swan (2017) - IMDb

Vi får se olika perspektiv från mer eller mindre opålitliga berättare. Kusinen använder svanen som en symbol för män som utnyttjar och förtrycker medan flickan inte ser drängen på samma sätt. Efter en fest med fylla som spårar ur knuffar kusinen drängen i vattnet. Det är oklart om han överlever eller om denna händelse är ett positivt uppvaknande då han antas ha förvandlats till den symboliska svanen efteråt. Svanen flyger sedan fritt över det vackra isländska landskapet, fri från drängens existentiella ångest och den moderna världen och dess krav.

”Svanurinn” är en abstrakt film om en värld som både är vacker och sorglig då den fastnat i det förgångna, på både gott och ont. Även drängens saknad för barnet som han aldrig fick, som han beskriver i sin dagbok som ”en blandning mellan ett monster och en ängel”. Även flickan känner en sorg då barndomens oskuldsfullhet snart är ett minne blott då vuxenvärldens krav väntar. Filmen är dock, som sagt, väldigt abstrakt och alla karaktärer är namnlösa vilket får dem att kännas mystiska och kanske lite svårfångade.

Filmen finns på vårt bibliotek på isländska med svenska undertexter. Ni kan även låna filmen digitalt som e-film på Cineasterna.

Himlabrand

”Áhkko slog upp boken på bordet framför dem och plockade fram sina egna foton. De jämförde dem med Harald Lundgrens bilder. Helt olika perspektiv. Ett och samma folk.

”Du ser”, sa hon och pekade, ”Han gjorde ett urval av korten han tog. I den här boken hamnade enbart de foton som stödde hans teorier om hur samer skulle se ut.”

Många av samerna Lundgren hade fotograferat såg slitna ut. De hade ett särpräglat utseende som Ánte inte kände igen sig själv i. Ida hade haft rätt i det hon sa. Hur skulle han kunna hitta sig själv i en samling bilder som en rasbiolog hade valt ut? En samling där det viktiga var utseendet.

”Inte ser alla samer likadana ut”, sa áhkko. ”Eller något annat folk. Herregud, nej. Det är bara trams att mäta människor på det här viset.”

”Himlabrand” är Moa Backe Åstots debutroman. Författaren är själv same och ville utöka utbudet av samisk ungdomslitteratur då hon som barn läste Ann-Helén Laestadius böcker om och om igen då utbudet var smalt.

I denna berättelse får vi följa den samiska huvudpersonen Ánte som just insett att han är homosexuell och har romantiska känslor för sin barndomsvän Erik. Olyckligt nog är Erik redan upptagen då han är ihop med flickvännen Julia. Trots detta visar han intresse för Ánte som brottas med sina känslor. Ánte försöker förneka sina känslor och börjar dejta den snyggaste tjejen på skolan men han klarar inte av att ljuga för sig själv.

Åstot har också funderat kring utbudet av ungdomslitteratur med HBTQ-teman. Hon påpekar att det är positivt att HBTQ har börjat normaliseras alltmer på senare år men ville ta upp detta från ett samiskt perspektiv eftersom kulturen präglas av patriarkatet. Åstot anser att samerna inte har kommit lika långt när det gäller frågor kring genus och sexualitet.

I berättelsen får vi även se den tråkigare sidan, då Ántes samiska pappa och de andra männen i byn uttrycker starka homofobiska åsikter. En homosexuell man i byn som Ánte var vän med har till och med blivit tvungen att flytta eftersom mobbningen eskalerade.

Berättelsen berör också samernas historia och diskrimineringen som de utsattes för under det tidiga 1900-talet. Ánte råkar köpa en bok på Jokkmokkmarknaden som handlar om samisk rasbiologi. Han ser bilder på samer som förnedrats och blivit fotograferade och hittar till och med några släktingar.

Även en verklig person finns med i boken, Harald Lundgren (Herman Lundborg) som var chef för rasbiologin på Statens Institut i Uppsala. När Ántes áhkko (farmor) ser honom riva sönder boken i frustration, påpekar hon att det inte är någon idé att riva sönder, det är viktigt att minnas deras släktingars sorg eftersom deras historia ofta har glömts bort.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska och kommer ut som talbok den 3 maj på Legimus. Läs även ”Queera tider” av Edward Summanen som innehåller en intervju med den icke-binära samiska aktivisten Timimie Märak.

När passionen avtar

”Only love will save the world. Why should I be ashamed to love?”

 

”Blå är den varmaste färgen” är en fransk erotisk dramafilm från 2013 och är regisserad av Abdellatif Kechiche. Filmen vann Guldpalmen för ”Bästa film” vid Filmfestivalen i Cannes och  tilldelades Louis Delluc-priset för bästa franska film 2013. Filmen är baserad på den grafiska romanen ”Le Bleu est une couleur chaude” av den franska serietecknaren Julie Maroh.

Filmen handlar om en sextonårig fransk tjej, Adèle som är osäker på sin sexuella läggning. Hon dejtar en trevlig kille som heter Thomas men deras relation känns inte rätt. En kväll bestämmer hon sig för att följa med sin homosexuella kompis, Valentin på en gaybar och träffar punkaren Emma.

Adèle blir vän med Emma som går på konsthögskolan och har stora drömmar. De två tjejerna inleder så småningom ett passionerat förhållande som präglas av hett men också väldigt ytligt sex. När de blir lite äldre och Emma vill fokusera på sin karriär som konstnär, börjar passionen att avta och Adèle börjar vara otrogen med en manlig kollega på förskolan där hon jobbar. De börjar också längta efter att bilda familj men det är inget de diskuterar med varandra på grund av bristande kommunikation. Emma ertappar till sist Adèle med att vara otrogen och slänger ut henne efter att ha fått ett våldsamt raseriutbrott.

Filmen har fått både positiv och negativ kritik. Den positiva kritiken är att dramat är känslosamt och uttrycker flera känslor som lust, sorg och ilska.

Den negativa kritiken kommer främst från hur sexscenerna är iscensatta. HBTQ-kritiker menar att sexscenerna är överdrivna och gränsar till pornografi. Även den ursprungliga serietecknaren Julie Maroh har kritiserat filmen och tycker att det hade varit bättre att tona ned sexscenerna.

”This is all that it brings to my mind: a brutal and surgical display, exuberant and cold, of so-called lesbian sex, which turned into porn, and made me feel very ill at ease.” – Julie Maroh

Maroh uttycker också att hon hade föredragit att de istället involverade fler lesbiska kvinnor i filmskapandet. Kritikerna pekar också på att varken regissören eller skådespelarna identifierar sig som HBTQ och därför har svårt att sätta sig in i rollerna, vilket gör den lesbiska romansen mer ytlig.

Filmen använder också symbolik som bland annat mat och Emmas hårfärg. Färgen blå symboliserar passionen mellan paret som med tiden avtar då Emmas hårspray tvättas ur ju äldre hon blir. Klasskillnader och fördomar är också ett tema då Adèles konservativa föräldrar tror att kvinnorna endast är goda vänner medan Emmas familj är accepterande och bjuder dem på ostron som representerar det kvinnliga könsorganet och lesbiskt sex.

”Blå är den varmaste färgen” finns tillgänglig på vårt bibliotek på franska med svenska undertexter. Observera att filmen innehåller grafiska sexscener.

Laura Dean Keeps Breaking Up With Me

”I bet that guy with four wives never worries about them being flirty because they all live in the suburbs and they have too many kids to feel sexy.

I wonder how the wives feel.”

 

”Laura Dean Keeps Breaking Up With Me” är en serie med HBTQ-tema som berör ämnen som otrohet, svartsjuka och identitet. Huvudkaraktären Frederica (Freddy) har just gjort slut med sin manipulativa flickvän Laura Dean men kan inte riktigt gå vidare och släppa taget. Trots att Laura Dean är öppet otrogen med både tjejer och killar, vill Freddy hoppas på att hon ska förändras och komma tillbaka till henne.

Identitet och språk är viktiga teman i berättelsen. Frederica och hennes vänner som också identifierar sig inom HBTQ-spektrumet lever i en värld där HBTQ är accepterat men där folk fortfarande är väldigt besatta av att sätta etiketter på varandra. Under en historielektion blossar en het diskussion upp i klassrummet, om vilka benämningar som är okej att använda när de diskuterar en tidigare borgmästare som blev avrättad på grund av att han var homosexuell. Vilka ord räknas som skällsord och vilka ord är för formella och medicinska? Hur är vårt språkbruk kopplat till samhällets normer?

Samtycke och abort är också återkommande teman, då Freddys bästa vän Doodle i hemlighet dejtar en äldre gift man i trettioårsåldern. Hon blir gravid och vill göra abort men har ingen att anförtro sig åt eftersom Laura Dean isolerar Freddy från hennes vänner.

Maktrelationerna i serien är tydliga då Laura Dean är den populäraste tjejen i skolan och balens drottning medan Freddy är en osäker och knubbig tjej. Berättelsen handlar om hur Freddy bryter sig fri från etiketten ”en av Laura Deans flickvänner” och istället lär sig att värdesätta sina riktiga kompisar och göra slut med Laura Dean en gång för alla.

Serien är vackert illustrerad med svart-vita och rosa bilder. Färgen rosa används i berättelsen för att få vissa scener och bakgrunder att sticka ut lite extra och förmedla huvudkaraktärernas känslor. Flera karaktärer har olika hudfärger och är androgyna.

Sidorna är luftiga och engelskan är lättläst. Det sker en del upprepningar men det kanske också är realistiskt med tanke på ämnet som serien berör, otrohet i relationer och att lära sig att släppa taget.

Serien finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. I vår regnbågshylla hittar ni serier med HBTQ-tema på både svenska och engelska.

Sebbe sa: ”NEJ”

”Din bror har inte haft det lätt, men Anna får honom att lysa upp bara hon kommer in i rummet.”

”Anna?”

”Ja. Hon heter så.”

Bara att höra namnet får blodet att rusa till huvudet och inte på ett bra sätt.”

Niclas Christoffer är en stå upp komiker, författare och skådespelare. Han har skrivit ett antal ungdomsböcker om svåra ämnen som anorexi och sexmissbruk. Han föreläser även på skolor om bland annat sexualitet och näthat, baserat utifrån hans egna erfarenheter. Christoffer beskriver sina böcker som allvarliga men ändå underhållande och lättlästa.

Christoffers senaste bok ”Sebbe sa nej” handlar precis om det titeln skvallrar om; den berör våldtäkt och samtyckeslagen. Huvudpersonen Sebastian är 16 år och har ensam flyttat till Skellefteå för att gå med i ett hockeylag. Han är mycket duktig på sporten men plågas av skamkänslor gentemot sin funktionsvarierade bror som blev skadad i en trafikolycka. Brodern sitter numera i rullstol och Sebastian känner skuldkänslor eftersom det var han som utsatte honom för grupptryck och eggade på honom att köra fortare.

Grupptryck är ett ämne som boken kritiserar, då grupptrycket från Sebastians nya lagkamrater och tränare präglar honom starkt vilket i sin tur leder till många dåliga beslut. Sebastian börjar dricka hembränt, festa och fälla sexistiska och homofobiska kommentarer för att passa in i gänget. Kompisgänget utmanar varandra och går ofta över gränsen vilket Sebastian får erfara vid nollningen då han blir ofrivilligt fastbunden naken vid skolans flaggstång.

Grupptrycket börjar så småningom påverka hans relation med flickvännen Heve, en snygg och trevlig turkisk tjej som jobbar på en pizzeria. Han börjar objektifiera henne och fälla nedsättande kommentarer för att passa in i det ytliga killgänget.

Efter att ha druckit hembränt och festat en hel natt, är Sebastian otrogen mot Heve med en tjej som heter Anna. Hon är en av lagkamraternas syster och flörtar med honom när han är full. De går upp på hennes rum för att ha sex men när Sebastian ångrar sig blir han fastbunden vid en säng och våldtagen. Det visar sig att Anna är en sadist och besatt av våldsam pornografi.

Detta leder till att Sebastian börjar lida av ångest. Han skäms för att han blivit våldtagen men vågar inte erkänna det för sig själv. Han börjar undra om han har sig själv att skylla eftersom han var otrogen mot flickvännen och flörtade med Anna innan han blev våldtagen. Tack och lov, är Heve förstående och förklarar för honom att ett nej är alltid ett nej och att en persons kön och muskelstyrka inte är relevant.

Sebastian inser att hon har rätt men känner att det är för jobbigt och pinsamt att anmäla brottet. Dessutom har han börjat bli mobbad på skolan efter att Anna spridit falska rykten för att tysta ned honom. Men en dag kommer en annan kille i hockeylagen fram till honom och erkänner att han också har blivit våldtagen av Anna. Sebastian inser att det finns fler offer och bestämmer sig till slut för att anmäla Anna innan fler killar blir utsatta.

Christoffer tar upp ett viktigt ämne som tyvärr sällan diskuteras. Många våldtäkter blir aldrig anmälda och det kan vara särskilt svårt för en osäker tonårskille, som försöker passa in på normerna om manlighet, att erkänna sårbarhet. Boken trycker också på att det kan finnas flera situationer då en person kan bli våldtagen utan att det finns våldsinslag med i bilden, även om det var så det skedde i berättelsen.

Christoffer diskuterar också konsekvenserna av att normalisera pornografi, då både offret och förövaren har blivit negativt påverkade. Porr kan vara beroendeframkallande, då hjärnans belöningssystem börjar associera våld med sexuell upphetsning.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

En romantisk sommar i New York

”God, Arthur.” He kisses me. ”Te quiero. Estoy enamorado. You don’t even know.”

And I don’t speak a word of Spanish, but when I look at his face, I get it” (p. 294)

 

”What if it’s us” är en ungdomsroman med HBTQ-tema. Boken är ett samarbete mellan Becky Albertalli (författare till Love Simon) och Adam Silvera (författare till They both die at the end). Båda författarna är stora inom ungdomsgenren och Albertallis bok har nyligen filmatiserats.

Berättelsen följer huvudkaraktären, den judiske Arthur som besöker New York under sommaren. Han är en drömmare och tror på att ödet ska para ihop honom med den rätta killen. Av en slump träffar han katoliken Ben från Puerto Rico som bär på en stor kartong med sin ex-pojkväns tillhörigheter. Ben vill bli av med lådan men får kalla fötter och har svårt att släppa taget. Ex-pojkvännen var otrogen men ville inte avsluta förhållandet, vilket ger Ben skuldkänslor.

Arthur och Ben börjar småprata och flörta med varandra men innan Arthur hinner be om hans telefonnummer blir de avbrutna av ett frieri med en hel parad med orkester. Arthur tappar bort Ben i kaoset men är fast besluten att hitta honom igen och bjuda ut honom på en dejt. Han påbörjar ett mer eller mindre misslyckat detektivarbete med sina polare för att hitta Ben igen…

Författarna skriver var sin karaktär; Albertalli skriver Arthur och Silvera skriver Ben. Det märks i texten vem som skrivit vem men historien flyter trots detta bra ihop. Författarna har baserat karaktärerna på sina egna erfarenheter. Arthurs religion är reformistisk judendom och han har också ADHD. Albertalli kommer själv från samma bakgrund och arbetar som psykolog för ungdomar.

Silvera är homosexuell och från Puerto Rico, precis som karaktären Ben. Identitet och fördomar är ämnen som diskuteras i romanen då Ben är ljushyad och har begränsad kunskap inom det spanska språket, vilket medför att han inte passar in på den stereotypa bilden av personer från Puerto Rico. Detta leder till diskussioner mellan pojkvännerna då Ben uppfattar vissa av Arthurs tanklösa men oskyldiga kommentarer som mikroaggressioner gentemot hans härkomst.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Om ni är intresserad av att läsa fler böcker av Albertalli och Silvera, finns de i regnbågshyllan som fokuserar på litteratur med HBTQ-karaktärer.