”Vi tömde oss. Lät skriken färdas över fotbollsplanen, skogen och skolan. Kanske hörde de som bodde på andra sidan Bergnäsbron våra vrål.” (sid 95)
”Lejonflock” är en ungdomsroman av Linda Jones som utspelar sig i Luleå. Precis som hennes tidigare romaner som ”Bete sig” får vi följa en ung tjej i norr. Igenkänningsfaktorn är stor för alla som någon gång bott i Luleå, karaktärerna talar mycket lulemål och talspråk precis som man väntar sig att ett gäng tonåringar från Luleå ska låta.
Vi får följa ett kompisgäng bestående av tre fotbollstjejer Vera, Jasse och Minna som hållit ihop sedan de var små men snart knackar puberteten på vilket skapar spänningar mellan barndomsvännerna.
Vera och Jasse har börjat hänga med de snygga tjejerna i nian, deras barnsliga bästis hjärtan byts ut mot rosa stringtrosor och de festar med niorna som dricker alkohol. Grupptrycket blir för starkt vilket leder till att Minna som är trygg i sig själv och inte känner ett behov av att imponera på killarna blir utfryst av gänget.
Samtidigt börjar killarna visa sitt intresse men inte på ett respektfullt sätt. Glåpord och könsord slängs efter tjejerna i korridoren. En tjej blir så utsatt att hon nästan blir våldtagen i hallen. Minna som är modig och har civilkurage, säger ifrån och blir en klippa för de utsatta tjejerna att luta sig mot. Samtidigt håller sig Vera passiv, och vill inte stöta sig med killarna som hon så gärna vill ha uppmärksamhet från.
Vera och Jasse blir inbjudna på en fest av niorna men någonting verkar skumt när de anländer, sminkade och festklädda, nervösa inför sin första fest. De äldre tjejerna har skapat ett hemligt sällskap där alla bär mössor med kaninöron och ruvar på hämnd. Vi kan ana en viss ironi med valet av andedjur, vem är en lejoninna och vem är ett bytesdjur, vem är en sexsymbol?
Snart blir killen som trakasserat tjejen i korridoren en måltavla för kanintjejernas raseri, och hans nakenbilder sprids runt i skolan. Polisen tillkallas, när killarna är offer tas plötsligt trakasserierna på allvar av både lärare och föräldrar. Vi kan ana att det är här berättelsens tema ligger, i ojämlikheten mellan könen. Vera börjar lida av panikångest, vad kommer att hända om alla får reda på att hon är iblandad? Vera tar ut sin ångest på Minna genom att säga att hon luktar illa, men Minna ger igen genom att säga att hon luktar värre och snart är mobbningen i full gång då alla håller för näsan.
Samtidigt blir Vera kär för första gången. Isak är en cool äldre kille som visar intresse, hon blir bjuden på en dejt på Floras kulle där de äter isglass and daimstrut bland alkisarna. Men Isak kanske inte är den trevliga killen som han utger sig för att vara. Han har bytt skola på grund av våldtäktsanklagelser, som han påstår är falska. Intressant nog förblir det ett mysterium om han verkligen är skyldig eller ej, vilket inger en känsla av realism som många liknande böcker saknar då samtyckesdynamiker ibland kan vara väldigt komplicerade i den verkliga världen. Vem kan man tro på när ord står mot ord? Förtjänar alla en andra chans?
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Om ni är intresserade av att läsa liknande böcker rekommenderas ”Fula tjejer” trilogin som handlar om ett liknande ämne, med inspiration från det verkliga fallet ”Instagram-målet”.

Läs även Tik-Tok favoriten ”Bunny” som refereras kontinuerligt i boken! Boken handlar också om grupptryck och den mörka sidan av kvinnlig vänskap.

Om ni istället letar efter ett kontrasterande perspektiv och vill läsa om ett stökigt killgäng i Luleå, rekommenderas ”Häng City”:



”Vi tömde oss. Lät skriken färdas över fotbollsplanen, skogen och skolan. Kanske hörde de som bodde på andra sidan Bergnäsbron våra vrål.” (sid 95)
”Hon är rädd för depressionen. Den går som en skugga, en jätte, runt hennes hus med långsamma obönhörliga steg. Om hon håller på så här och fuckar upp sina rutiner är det som att hon lämnar dörren öppen. Så att den där jätten kan huka sig och kliva in och ta henne.”
”
”Det enda jag vet om författaren är att han bodde ensam i en stuga i två år. Jag vill ge upp efter några veckor. Jag lägger ned Walden i bokhögen. Plockar upp Väggen istället. Nu har nästan alla kattungar i boken dött. Det gör mig glad. Kvinnan i boken säger att hon längtar till en tid då allt är dött. Då slipper hon ta någonting till sitt hjärta längre. Då slipper hon bli besviken.”
”Hon måste bara titta till Kristina innan hon går. Motvilligt smyger hon sig fram i sina klumpiga skoterskor, förbi Kristina och till vardagsrummet där hon hittar en grårutig yllepläd på soffan. Pläden lägger hon försiktigt över henne i det trånga badrummet. Hon slätar till Kristinas hår, halvlångt och hennarött, och stoppar om henne så att hon inte fryser mer.
Idag fick vi besök av den norrbottniska författaren 
