Etikett: muslimska flickor

Publicerat

Vem har sagt något om kärlek?

”Lova bara att vi håller kontakten och att ni ringer om något händer. Nu har ni ju mobiler.”

”Vi lovar” säger systrarna.

Jag laddar ner alla appar som jag själv använder till deras telefoner, så att vi ska kunna hålla kontakten på flera sätt.

I slutet av januari får jag ett meddelande av Maya på Whatsapp. Det står: ”I do not want to be killed.” (…) Sedan dess har jag inte lyckats kontakta någon av dem.” (sid 217)

”Vem har sagt något om kärlek?” är en självbiografi av Elaf Ali som föddes 1987 i Irak men tvingades fly under Saddam Husseins regim till Sverige då hon var 5 år.  Boken handlar om det hedersförtryck hon utsattes för och till viss del fortfarande utsätts för av sin familj.

Ali berättar om hur förtrycket började när hon fick sin första mens som 10-åring. Plötsligt fick hon inte längre göra samma saker som sina bröder även om hon tidigare tillåtits. Hon fick inte utöva någon form av sport, cykla, rida eller använda tamponger. Preventivmedel som p-piller och stav var förbjudna trots att hon led av endometrios.

Även simlektionerna utgick eftersom hennes far ringt till skolan och meddelat att hon drog skam över familjen när hon visade sig i bikini. Skolan såg därmed till att Ali blev portad från badhuset trots att hon själv inte ville. Arrangerat äktenskap började diskuteras och är något som hennes mor fortfarande försöker tvinga henne till, även i vuxen ålder.

Hon fick inte längre interagera med män och pojkar överhuvudtaget eftersom detta skulle leda till att hon vanärade familjens ”heder”. Ali berättar om flera tillfällen som hennes far varit hotfull och våldsam, ibland till och med hotat med hedersmord.

Hon blir anklagad för otukt när hon som 13-åring har en manlig internetkompis, blir kallad hora när hon tar en selfie med grannen i studentkorridoren trots att han redan har en flickvän och blir överfallen av pappan när hon pratar med en gammal kollega i en videobutik. Trots att utomstående bevittnar detta har ingen civilkurage nog att gripa in.

Ali diskuterar och problematiserar i sin biografi varför detta fick fortgå. Hon ifrågasätter om skolan och det svenska samhället i stort har blivit alltför politiskt korrekta när de inte tar hänsyn till de muslimska flickornas egna vilja i rädsla för att inte respektera deras föräldrars tro, och därmed utmålas som ”rasister”.

Ali diskuterar även om det är rätt att minderåriga barn tillåts använda slöja i skolan. Hon respekterar de vuxna kvinnorna i hennes närhet, såsom hennes mor, som självmant valt att använda slöja men menar att det kan finnas en risk att ett barn tvingats av sina vårdnadshavare mot sin vilja, vilket är något som skolan och det svenska samhället inte tar hänsyn till.

Ali intervjuar även sina föräldrar i boken. Pappan, som nu ångrar sitt beteende, berättar om kulturen som han vuxit upp i. I Irak håller släkten ihop och anledningen till att döttrarna gifts bort till släktingar trots incest är för att mödrarna vill kunna hålla kontakt med dem. En bortgift dotter anses som hennes mans ägodel och ”tillhör” därför inte familjen längre.

Ali reser även till Irak där hon träffar sina kusinbarn Mona och Maya som är 13-15 år. Detta möte gör Ali alltmer medveten om sina privilegier som svensk. Systrarnas far kidnappades vilket ledde till att de blev ”föräldralösa” i samhällets ögon på grund av patriarkatet. De fick inte träffa sin mor som förlorade vårdnaden över dem då hon ansågs vara misslyckad som kvinna för att hon förlorat sin man, trots att detta skedde på grund av omständigheter utanför hennes kontroll. Systrarna börjar må psykiskt dåligt och skadar sig själva, samt utsätts för hedersvåld. Ali vet ej om de fortfarande är vid livet.

När Ali ställer sina manliga släktingar i Irak mot väggen och ifrågasätter hur man kan behandla någon man älskar på detta sätt, möts hon av oförstående och kyla. Till svar får hon: ”Vem har sagt något om kärlek?”.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

Elaf Ali medverkade även i Bokmässan 2021 i programmen ”Heder – vem har sagt något om kärlek?” och ”Döttrar och deras fäder”.

Publicerat

En förbjuden film om mänskliga rättigheter

”Jag kommer aldrig att förlåta Lindas mördare. De är obildade människor, de förstör religionen.

Ibland vill jag bara skrika men jag kan inte.”

 

”Papicha” (algerisk slang för ”cool brud”) är en viktig film som utspelar sig under 90-talets Algeriet. De muslimska extremisterna har ockuperat landet och för med sig sin negativa kvinnosyn. Kvinnorna får inte längre klä sig hur de vill och blir tvingade att följa en massa godtyckliga regler som egentligen inte har något syfte. Bland annat får de inte sjunga eller stå upp medan de dricker eftersom Satan alltid tittar.

Filmen som är regisserad av Mounia Meddours, har delvis självbiografiska inslag. Handlingen är hämtad från verkligenheten vilket har lett till att filmen censurerats i hemlandet trots Oscars-nomineringen.

I filmen får vi följa 18-åriga Nedjma (smeknamn ”Papicha”) som är en ung tjej som bara vill leva som vanligt. Hon smyger iväg på förbjudna fester där hon säljer sina hemmasydda klänningar. Trots att kvinnorna måste täcka håret och bära slöja eller burka numera, låter inte Nedjma detta stoppa hennes dröm om att bli designer.

Nedjma går på ett universitet som endast har kvinnliga studenter. Männen i hennes omgivning förtrycker Nedjma och hennes väninnor. Hon får höra att utbildning och att själv välja sina kläder är en synd. Det sexuella våldet är alltid närvarande då männen förtrycker med våldtäkt, pistoler, affischer som uppmanar till att bära burka och till och med läkemedel i maten som ska minska sexlusten och på något vis göra kvinnorna mer följsamma.

En av Nedjmas väninnor blir bortgift med en man som hennes manliga släktingar valt ut men inser att hon är gravid med sin hemliga pojkvän. En annan väninna blir misshandlad av sin pojkvän när han inser att hon skaffat sig en utbildning och går på universitetet.

Männen är dock inte de enda förövarna i filmen då även beslöjade kvinnor klädda i svart predikar samma budskap istället för att stötta sina medsystrar. Vi får se kvinnorna attackera Nedjmas franska lärare mitt under en föreläsning eftersom de anser att arabiska är det enda språket som Allah godkänner och bryter sig in i Nedjmas lägenhet mitt i natten. Även ett mord sker i filmen och då är förövaren en kvinna i burka som också är extremist.

Trots det ständiga hoten som hänger över Nedjma bestämmer hon sig för att hålla en modevisning på universitetet med klänningar sydda av slöjor för att framföra sitt budskap och protestera mot orättvisorna. När allt verkar gå bra och alla tjejerna har roligt stormas modevisningen av beväpnade män och Nedjma förlorar flera vänner.

Extremisterna är villiga att göra allt för att tysta ned kvinnorna, även om det innebär att gå över lik. Tyvärr, är detta inte fiktion då detta är en självbiografisk berättelse och den verkliga Papicha fått sin film censurerad. Kampen för kvinnornas rättigheter fortsätter, även 30 år senare.

Filmen finns på vårt bibliotek och som e-film via Cineasterna.

Publicerat

Det andra könet

”Det går inte att vara sig själv som kvinna i den här världen, man måste gömma sig  och kompromissa, annars kommer dom efter en, så är det bara. Dom hyllar målningarna för att dom tror att det är en kille som gör dom, men tror du reaktionerna hade varit likadana om det var en brud?”

 

”Paradiset ligger under mammas fötter” är Gina Dirawis debutroman. Titeln är ett citat från profeten Muhammed. Dirawi berättade på bokmässan 2020 under seminariet ”Våga skriva en bok!” att hon tolkar citatet som feministiskt eftersom det talar emot patriarkatet. I hennes berättelse har hennes karaktärer väldigt olika och komplicerade relationer med sina mödrar vilket påverkar dem och formar deras identiteter.

Dirawi är mest känd som  programledare, komiker, artist och skådespelare. Hon är född i Sverige men har har palestinska rötter. Dirawi är känd på YouTube för sina satiriska videoklipp som fokuserar på feminism och stereotyper angående invandrare och muslimer. Tyvärr har hon också blivit mordhotad flera gånger av personer som inte accepterar hennes åsikter. Hon blev även hotad av kristna svenska tittare då hon var jul värd under julen 2015 eftersom hon är muslim.

Berättelsen handlar om två muslimska tjejer Mona och Mila och utspelar sig växelvis i Norrland och i ett palestinskt ”ghetto” i Beirut. Dirawi tar upp fler viktiga ämnen i boken som feminism (från olika perspektiv), främlingsfientlighet, kulturell appropriering, sexuella trakasserier, arrangerat äktenskap, hedersmord och psykiskt ohälsa.

Mona och Mila är varandras extrema motsatser. Mona är en bisexuell liberal feministisk konstnär som protesterar mot pariakatet med sin uppseendeväckande och vulgära konst. Mona är en duktig muslimsk flicka som bär hijab, har otroligt höga krav på sig själv och siktar på att komma in på läkarlinjen. Trots sin vänskap ser tjejerna varandra som överdrivna extremister.

När Mila misslyckas med att komma in på läkarlinjen, får hon en psykos och försöker ta livet av sig genom att köra in i ett träd. Medan detta sker ber Monas mor, som är dödligt sjuk, att bli begravd i ett palestinskt flyktingläger. Mona beger sig utomlands utan att Mila är medveten om detta vilket leder till att hon känner sig övergiven, vilket i sin tur försvårar hennes psykiska ohälsa. Hon blir inlagd på psyket men fortsätter förneka sina problem och ser ned på de övriga patienterna.

Samtidigt får vi följa Nour som är Monas släkting i Beirut. Staden är fylld av korrupta män som styr kvinnorna med en järnhand. Hedersmord och våldtäkt är vanligt i lägret och det är alltid kvinnorna som får skulden eftersom de inte har samma rättigheter som männen. Mona får inte ens närvara vid sin egen mors begravning på grund av att hon är tjej och blir tvungen att klättra upp på en balkong med en kikare för att se sin mor bli nedsänkt i marken av främmande män.

När Mona protesterar mot orättvisorna genom att måla en satirisk väggmålning av en av tyrannerna, blir hon viral på internet vilket leder till upplopp i staden. Straffet blir att kvinnorna inte längre får gå ut själva utan manligt sällskap, vilket Nour och Mona inte kan acceptera. De planerar en kupp och skaffar fram vapen för att lura förövarna att konstnären blivit skjuten men allt går inte som planerat. Nour, som är lesbisk och bitter över att hennes flickvän blivit bortgift till en utländsk äldre man, vill använda dessa vapen för att hämnas istället.

”Paradiset ligger under mammas fötter” är trots de allvarliga ämnena som Dirawi diskuterar en humoristisk berättelse. Författaren använder sig av mycket galen humor och sätter sina karaktärer i absurda situationer och diskussioner. Kulturkrockar sker men samtidigt med glimten i ögat. Observera dock att boken innehåller en hel del grafiska beskrivningar om kroppsliga vätskor, svordomar, självskadebeteende och självmord.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

Publicerat

Under ditt finger

”Det känns inte som om det är jag som ligger här. Inte hon från tionde våningen i höghusområdet. Hon som ler vänligt när grannkvinnorna pratar om förlovning, falafel och parabolantenner. Det är en annan flicka, som med bultande hjärta ligger här bredvid Thea. Och hon vill röra vid Theas hår. Och hon gör det. ”

”Under ditt finger” av Kristina Aamand är en ungdomsroman om hedersvåld och förtryck mot muslimska unga tjejer. Aamand är en dansk författare som har skrivit flera böcker sedan 2007 men ”Under ditt finger” är den första som översatts till svenska.

Titeln är ett arabiskt talesätt: ”Du vill inte hamna under mitt finger. Uppför dig ordentligt, annars kommer folk att peka finger åt dig”. Huvudpersonens Sheherazade är döpt efter konkubinen från ”Tusen och en natt” som varje kväll måste hitta på ny en  saga för kung Shahriâr för att slippa avrättas.

Sheherazades liv är baserat på lögner. Hon ljuger för både sig själv, sina klasskamrater och sin familj. Egentligen vill Sheherazade inte leva efter islams regler, hon vill sluta bära slöja, röka, dricka alkohol och festa på kvällen precis som de andra tonåringarna i hennes ålder. Hon vill bara vara en vanlig tonårstjej och hålla på med sina fanzines som är en blandning mellan ett collage och en tidning.

Hon har också börjat ifrågasätta sin sexuella läggning då hon börjar bli romantiskt och sexuellt attraherad av sin bisexuella tjejkompis Thea. När mamman ertappar henne tillsammans med Thea blir Sheherazade tvungen att tala med en vis muslimsk man som berättar om blommor och bin och hur äktenskapet med mannen är en muslimsk kvinnas enda funktion.

Sheherazades familj präglas av pappans sjukdom. De flydde från kriget när Sheherazade var 7 år efter att pappan blivit fängslad och torterad efter att ha protesterat mot diktaturen i en av sina diktsamlingar. Pappan lider av PTSD vilket leder till att han får raseriutbrott så fort han blir påmind om krigets våld oavsett om det är musik från grannarna eller otäcka nyhetsinslag på teve. Han är våldsam, förstör möbler och misshandlar mamman som mår psykiskt dåligt och är självmordsbenägen.

Sheherazade blir vän med Sohane, en 17-årig knubbig muslimsk tjej som tidigare varit gift med en man som misshandlade henne. När Sohane begår självmord och familjen försöker mörka det får Sheherazade till slut nog och flyr till flickvännen Thea.

”Under ditt finger” är en berättelse som berör situationen för muslimska arabiska kvinnor i Danmark. Rasism och nationalism har på senare tid blivit större problem i Danmark särskilt då några politiker inom Dansk Folkeparti uttryckt negativa åsikter gentemot invandrare. Berättelsen har fått viss kritik för att Sheherazades klasskompisar och lärare framstår som överdrivet oförstående till att hon har slöja och att hennes mamma vägrar låta henne sova i samma stuga som pojkarna under skolresan.

”Under ditt finger” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

Publicerat

A Very Large Expanse of Sea

”I was stuck in another small town, trapped in another universe populated by the kind of people who’d only ever seen faces like mine on their evening news, and I hated it.”

 

”A Very Large Expanse of Sea” är skriven av den muslimska författaren Tahereh Mafi som är främst känd för sin dystopiska science fiction serie ”Shatter Me”.

Berättelsen är en fiktiv historia men är baserad på Mafis egna erfarenheter. Handlingen utspelar sig i Amerika år 2001 då rasismen och islamofobin frodades i samband med terrorattacken mot World Trade Center.

Huvudpersonen Shirin är 16 år och är den enda på sin skola som bär hijabi. Hennes familj är persiska invandrare och flyttar ofta vilket medfört att Shirin har svårt att hitta kompisar. Hon känner sig osynlig, blir ofta förminskad till sin religion och mobbad för sin klädsel. Shirin får utstå mikroaggressioner både från mobbarna och de välmenande lärarna som utsätter henne för obehagliga situationer under diskussionerna i klassrummet, vilket får henne att känna sig annorlunda och utpekad.

Shirin och hennes bror Navid använder sig av musik och dans för att uttrycka sina frustrationer mot rasismen. De startar en breakdans klubb tillsammans med Navids kompisar och siktar på att visa alla vad de går för genom att vinna kulturfestivalen.

Shirin håller sig mest till sin bror och hans kompisar tills hon träffar sin blivande pojkvän Ocean James. Han visar intresse för Shirin som sträcker sig bortom hennes religion, utseende och hijabi. Shirin har svårt att lita på andra efter år av mobbning och ensamhet men börjar så småningom öppna upp sig för Ocean. Mobbningen och rasismen avtar dock inte och problem uppstår då Oceans rasistiska basketcoach, som lovat honom stipendium, börjar uttrycka avsky gentemot deras kärlek.

Boken tar upp rasism från olika synvinklar, vilket blir märkbart då Shirins och Oceans perspektiv jämförs. Shirin framstår först som pessimistisk då hon känner sig osäker på sin relation med Ocean, vilket leder till frustration från Ocean som är optimistisk men naiv. Han förstår inte sitt privilegium på djupet förrän mobbningen börjar påverka även honom då de blir uthängda på nätet som ”terrorister” av mobbarna.

Boken finns tillgänglig på både engelska och svenska.

Publicerat

En berättelse om social utsatthet

”Om vi bara kunde byta kroppar med varandra” av Johanna Nilsson

” (…) Jag tänker på hur en dikt om mig reser med vindarna ända hem och landar i gräset framför pappa när han går runt med gräsklipparen. Ska han köra över mig eller skona mig, kanske rentav läsa mig, vika ihop mig och lägga mig i sin skjortficka, rakt ovanför hjärtat?”

Huvudpersonen Bill (smeknamn Kung B) är en hemlös tonåring som växt upp i en konservativ kristen familj. Bill är en transperson och hette tidigare Bella. Hans djupt religiösa familj, i synnerhet fadern, kunde inte acceptera honom vilket ledde till att han blev utsparkad hemifrån. För att klara det hårda livet på Stockholms gator tar han starka droger och sniffar lim under bron med två yngre marockanska pojkar, Lill-Muhammed och hans autistiska bror Ali. Barnen har ingen som försörjer dem, så de har lärt sig att stjäla plånböcker och handväskor. Bill saknar sin familj väldigt mycket men klarar inte av att ta hjälp av socialen eftersom han fastnat i sitt drogmissbruk.

En kväll när Bill övernattar i ett mossigt förråd träffar han den muslimska poeten Omari (smeknamn Drottning O) som letar igenom soporna efter bortslängd klassisk litteratur. Det visar sig att hon också är transperson, hemlös och beroende av droger. Bill faller direkt för henne och de har passionerat sex i soprummet.

Omari har flytt från Iran och har fått avslag när hon sökt asyl i Sverige. Hon är en illegal flykting och riskerar att skickas tillbaka hem om hon blir upptäckt av polisen. Hon har flytt från hedersvåld och kommer att bli avrättad om hon åker tillbaka till Iran. Även om hon älskar Bill, kan hon inte låta bli att avundas honom eftersom han, som svensk medborgare, har möjlighet till en bättre framtid.

Omari tvingas prostituera sig för att överleva. När hennes välbärgade hallick kidnappar henne och håller henne fånge som sexslav i flera dygn får hon till sist nog. Omari och Bill bestämmer sig för att tillsammans råna våldtäktsmannen och använda pengarna för att ta sig ur drogmissbruket. Detta visar sig vara lättare sagt än gjort.

Boken berör ämnen som ensamhet, längtan och att hitta sig själv. Det finns hopp om en bättre framtid men samtidigt trycker berättelsen också på att alla barn och ungdomar i världen inte har samma förutsättningar som vi har i vårt svenska demokratiska samhälle.

Författaren Johanna Nilsson blev nominerad till Augustpriset 2017 för sin bok ”För att väcka hon som drömmer” och har skrivit flera böcker som berör depression, självmord och social utsatthet. Boken finns tillgänglig på svenska och som talbok via Legimus.

Publicerat

Modet att köra

I denna biografi skildrar kvinnorättsaktivisten Manal Al-Sharif sitt liv. Manal växte upp i Saudiarabien i ett arbetarkvarter i Mecka, ett av världens mest slutna muslimska samhällen. Manal blev känd via sociala medier då hon lade upp ett klipp på YouTube där hon kör bil, vilket är förbjudet enligt religionspolisen i Saudiarabien.

Kvinnor i Saudiarabien saknar flera mänskliga rättigheter som vi i västvärlden tar för givet. Manal växte upp med en ytterst fundamentalistisk syn på islam. Hon blev bestraffad när hon begick haram (övers. förbjudet) enligt islam som exempelvis lyssna på musik, teckna av människor eller djur, visa ansiktet, köpa sina egna kläder eller gå ut utan sin fars tillåtelse. När hon var åtta år blev hon tvingad till omskärelse i vardagrummet då den lokala frisören stympade hennes kön utan bedövning med bara en slö och rostig sax. Fysisk och psykisk misshandel var ett vanligt inslag i vardagen då män har rätt enligt lagen att utöva våld mot både sin fru och sina döttrar.

Manal var inte en rebellisk dotter utan fogade sig efter de religiösa lagarna. När hon blev äldre började hon ta de religiösa lagarna på mycket stort allvar. Hon brände upp sin brors kassettband med låtar från Backstreet Boys eftersom de ansågs vara haram trots att hon i hemlighet var mycket förtjust i musiken och lyssnade på den när brodern inte var hemma.

Trots att de var starkt påverkade av de religiösa lagarna och könsrollerna prioriterade Manals mor sina döttrars utbildning. I Saudiarabien har flickor inte samma möjligheter till utbildning och flickskolorna hade låg standard. Manal jämför sin gamla skola med en ungdomsanstalt, det stod en vakt utanför grinden och fönsterna var förgallrade för att förhindra insyn. Barnen blev ofta agade, vissa så hårt att de inte kunde gå eller i värsta fall avled.

Trots den tuffa miljön blev Manal den bästa eleven i hela Mecka området och fick möjlighet att förändra sitt liv tack vare sin utbildning. Hon bestämde sig för att göra slut med extremismen den 11 september då terrorattacken mot World Trade Center skakade om världen. Flera av terroristerna hade tidigare hyllats som hjältar i Manals kretsar, vilket blev en chockerad ögonöppnare för henne.

Manal bodde en tid i USA och skaffade både körkort och egen bil. När hon flyttade tillbaka till Saudiarbien kände hon att det var miserabelt att hon som är 32 år inte skulle kunna ta sig till jobbet utan en manlig chaufför. Detta ledde till att hon startade kampanjen ”Women2Drive” där hon protesterade mot körförbudet för kvinnor. Hon blev arresterad för detta men lyckades bli friad och har sedan dess fortsatt sprida sitt budskap via sociala medier.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på både svenska och engelska samt som talbok via Legimus.

Publicerat

Islamofobins offer

”Kärlek, hat och andra filter” av Samira Ahmed

Huvudpersonen Maya Aziz är sjutton år och bor i USA tillsammans med sin indiska familj. Mayas föräldrar är djupt troende muslimer och stödjer arrangerat äktenskap. De anser att Maya bör välja att gå på ett universitet i närheten av dem och gifta sig med en muslimsk kille av deras tycke.

Maya älskar sina föräldrar men har i smyg sökt till ett universitet i New York. Hennes stora passion är att filma dokumentärer och hon hoppas kunna utveckla sina färdigheter på filmutbildningen. Hennes moster som också brutit mot familjens konventioner och valt att inte gifta sig stöttar Mayas val och lyckas till slut övertala föräldrarna att låta Maya följa sina drömmar.

Då Mayas situation verkar ha vänt, inträffar en tragedi som skakar om samhället. En terrorattack sker mot ett köpcenter och flera personer blir svårt skadade och omkommer. Terrorattacken utfördes av en amerikansk extremist vars budskap var att stoppa invandringen men misstankarna riktas felaktigt mot en invandrare från Egypten vid namn Kamal Aziz.

Eftersom Maya delar efternamn med den oskyldigt anklagade blir hon trakasserad och mobbad på skolan av sin rasistiske klasskamrat Brian. Mobbningen börjar med verbala attacker men övergår snabbt till fysisk misshandel. Mayas pojkvän Phil bevittnar misshandeln och hamnar i slagsmål med Brian då han försöker försvara henne. Även Mayas familj blir trakasserad då de får en tegelsten inkastad på tandläkarkliniken som de driver tillsammans.

Phil blir, trots sitt civilkurage, anklagad för misshandel och arresteras av polisen. Mayas föräldrar blir paranoida och tar tillbaka sitt löfte om att hjälpa till att finansiera Mayas filmutbildning. De börjar kontrollera henne ännu hårdare i rädsla att något ska hända deras dotter igen. Maya är bestört och vet först inte hur hon ska konfrontera situationen men kommer sedan på att hon kan använda sina kunskaper som dokumentärfilmare för att få pojkvännen friad från misstankarna.

Boken visar på en slags dominoeffekt, hur ett brott kan leda till fördomar och diskriminering av vissa grupper. Boken tar också upp hur media framställer de muslimska terroristerna i kontrast med de ljushyade. När det framkommer att förövaren är ljushyad försvinner terroriststämpeln snabbt och vi får ta del av diverse snyfthistorier från hans barndom.

Boken är delvis baserad på författarens egna erfarenheter som själv är född i Bombay men bott större delen av sitt liv i USA. Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska samt som talbok via Legimus.

Publicerat

Serier om förtryck och rasism

Persepolis (2003)

Denna självbiografiska serie skildrar Marjane Satrapis uppväxt i Iran. Marjane var tio år när den iranska revolutionen började år 1979. Detta förändrar hennes liv då flickor tvingas bära slöja och pojkar och flickor inte längre går i skolan tillsammans. Marjane som är en nyfiken och intelligent flicka söker kunskap på egen hand via böcker då hon märker att undervisningen i skolan är manipulerad av religiös propaganda. Serien skildrar också kriget, hur Iran förändras av den nya regimen och hur de mänskliga rättigheterna kränks.

 

Vi kommer snart hem igen (2018)

En biografisk serie som skildrar sex överlevares upplevelser under Förintelsen. De blir tvungna att flytta från sina bostäder till det judiska ghettot, förlorar sina tyska medborgarskap och allteftersom även sina mänskliga rättigheter. De deporteras till olika förintelse- eller koncentrationsläger och förlorar flera nära och kära men blir befriade och får möjlighet att starta nya liv. Efter den traumatiska upplevelsen har de alla bestämt sig för att motverka rasismen genom att bland annat föreläsa i skolor.

 

Mitt extra liv (2016)

Mitt extra liv är en grafisk roman av Johan Unenge som blandar text och seriestrippar. Bokens huvudperson Mattias är en alldaglig svensk tonårskille som är intresserad av tv-spel, basket och snygga tjejer. I hans klass går Albin, en tuff kille som uttrycker starka främlingsfientliga åsikter gentemot mörkhyade personer och invandrare. Mattias tycker att detta känns fel men är ändå någorlunda oberörd eftersom han anser att detta inte påverkar honom och hans liv. En dag dyker en ensam utländsk pojke i hans egen ålder upp vid hans dörr. Han är en flykting och ber desperat om hjälp, så Mattias släpper i hemlighet in honom. Den utländska pojken visar sig ha liknande intressen och är till och med bättre än Mattias på tv-spel. Mattias blir kluven och blir till sist tvungen att ta ställning då han inte längre är oberörd av vad som försiggår i samhället.