En förbjuden film om mänskliga rättigheter

”Jag kommer aldrig att förlåta Lindas mördare. De är obildade människor, de förstör religionen.

Ibland vill jag bara skrika men jag kan inte.”

 

”Papicha” (algerisk slang för ”cool brud”) är en viktig film som utspelar sig under 90-talets Algeriet. De muslimska extremisterna har ockuperat landet och för med sig sin negativa kvinnosyn. Kvinnorna får inte längre klä sig hur de vill och blir tvingade att följa en massa godtyckliga regler som egentligen inte har något syfte. Bland annat får de inte sjunga eller stå upp medan de dricker eftersom Satan alltid tittar.

Filmen som är regisserad av Mounia Meddours, har delvis självbiografiska inslag. Handlingen är hämtad från verkligenheten vilket har lett till att filmen censurerats i hemlandet trots Oscars-nomineringen.

I filmen får vi följa 18-åriga Nedjma (smeknamn ”Papicha”) som är en ung tjej som bara vill leva som vanligt. Hon smyger iväg på förbjudna fester där hon säljer sina hemmasydda klänningar. Trots att kvinnorna måste täcka håret och bära slöja eller burka numera, låter inte Nedjma detta stoppa hennes dröm om att bli designer.

Nedjma går på ett universitet som endast har kvinnliga studenter. Männen i hennes omgivning förtrycker Nedjma och hennes väninnor. Hon får höra att utbildning och att själv välja sina kläder är en synd. Det sexuella våldet är alltid närvarande då männen förtrycker med våldtäkt, pistoler, affischer som uppmanar till att bära burka och till och med läkemedel i maten som ska minska sexlusten och på något vis göra kvinnorna mer följsamma.

En av Nedjmas väninnor blir bortgift med en man som hennes manliga släktingar valt ut men inser att hon är gravid med sin hemliga pojkvän. En annan väninna blir misshandlad av sin pojkvän när han inser att hon skaffat sig en utbildning och går på universitetet.

Männen är dock inte de enda förövarna i filmen då även beslöjade kvinnor klädda i svart predikar samma budskap istället för att stötta sina medsystrar. Vi får se kvinnorna attackera Nedjmas franska lärare mitt under en föreläsning eftersom de anser att arabiska är det enda språket som Allah godkänner och bryter sig in i Nedjmas lägenhet mitt i natten. Även ett mord sker i filmen och då är förövaren en kvinna i burka som också är extremist.

Trots det ständiga hoten som hänger över Nedjma bestämmer hon sig för att hålla en modevisning på universitetet med klänningar sydda av slöjor för att framföra sitt budskap och protestera mot orättvisorna. När allt verkar gå bra och alla tjejerna har roligt stormas modevisningen av beväpnade män och Nedjma förlorar flera vänner.

Extremisterna är villiga att göra allt för att tysta ned kvinnorna, även om det innebär att gå över lik. Tyvärr, är detta inte fiktion då detta är en självbiografisk berättelse och den verkliga Papicha fått sin film censurerad. Kampen för kvinnornas rättigheter fortsätter, även 30 år senare.

Filmen finns på vårt bibliotek och som e-film via Cineasterna.

En modeshow om inre skönhet

Catwalk (2020) | MovieZine”I klänningen känner jag mig som en blandning av Askungen, Törnrosa och en prinsesstårta. Det är verkligen som jag skulle ha sovit i hundra år och fått vakna upp till ett helt nytt liv. Jag är äntligen fri.” – Emma Örtlund

 

”Catwalk” är en film från 2020 om en ung kvinnas dröm om att bli modell trots sin funktionsvariation. Emma Örtlund har en intellektuell funktionsvariation och har lidit av epilepsianfall under hela sitt liv men var trots detta målveten att uppfylla sin dröm efter att en bekant, som var fotograf, sagt att hon ser bra ut på bild. Örtlund kontaktar Pär Johansson från Glada Hudikteatern och ber honom att hjälpa henne att bli modell.

Varbergare på modevisning i New York | HN

Johansson samlar ihop ett gäng som består av personer med olika funktionsvariationer för att hålla en modeshow i New York. Budskapet med showen är att belysa hur personer med intellektuella funktionsvariationer har behandlats historiskt i Sverige. Gänget får se svartvita fotografier från förr då personer med funktionsvariationer låstes in och blev behandlade som mindre värda. De blir alla illa berörda men Johansson trycker på vikten av stå upp för sig själv och sina rättigheter eftersom dessa metoder fortfarande tillämpas utomlands.

Här går Glada Hudik-teatern catwalk i New York | Elle

Vi får följa med på gängets resa från Sverige till New York. Modellerna kämpar på trots funktionsvariation och fysiska sjukdomar som gör det svårt att gå utan kryckor. En av de medverkande Alexander Rådlund har haft problem med motoriken i hela sitt liv men är beslutsam att vara med ändå. Han börjar träna med att balansera olika saker på huvudet varje dag.

Örtlund berättar att hon varit mobbad under hela sin uppväxt eftersom hon var annorlunda än de andra barnen. Hon drömde om att gå på skoldansen och att bli som Askungen men fick inte vara med. Hon förlorade också sin mamma Solveig tidigt i livet och bestämmer sig för att göra en dans på catwalken där hon plockar stjärnor till minne av mamman, eftersom hon vet att hon skulle ha varit stolt över henne.

Här går Glada Hudik-teatern catwalk i New York | Elle

Johansson stöter på problem då de måste hitta en ny lokal i New York. Efter en del stressiga moment löser det sig dock och gänget får äntligen uppträda i New York framför en publik som består av bland annat Sveriges prinsessor. En av modellerna Ida Johansson som till en början var rädd och inte vågade ta för sig, inleder med en dans i tvångströja som hon sedan sliter av sig för att visa att man inte ska låta andras fördomar krossa en.

”Catwalk” är en gullig och rörande film om allas lika värde och rätten att få vara sig själv. Örtlund säger att hon tycker det är synd att modellerna måste banta för att bli smala och vackra, det vore bättre om fler vågade trotsa normerna och vara annorlunda eftersom alla är unika.

Filmen finns på vårt bibliotek på svenska. Se också ”Hur många lingon finns det i världen?” med liknande teman, som bygger på Pär Johanssons personliga erfarenheter.

Vinnare av Eisnerpriset 2019

Årets vinnare av Eisnerpriset gick till Jen Wang som fick priset för ”Best Writer/Artist”. Eisnerpriset är uppkallat efter serieskaparen Will Eisner och brukar ses som de tecknade seriernas motsvarighet till Oscar-priset.

”The Prince and the Dressmaker” diskuterar könsroller inom modevärlden. Huvudkaraktärerna är den fiktiva belgiska prinsen Sebastian och hans sömmerska Frances. Sebastian lever dubbelliv, på dagen försöker han leva upp till sin familjs förväntningar och hitta en passande fru, på kvällen går han under en hemlig identitet som modellen Lady Crystallia.

Ingen vet att det är Frances som står bakom klänningarna som Lady Crystallia visar upp. Prinsen har gett henne tystnadsplikt eftersom hans hemliga identitet skulle bli avslöjad om det kommer fram att hans sömmerska är involverad. Detta skapar problem för Frances som drömmer om att göra karriär. Hur mycket är de villiga att offra för att dölja prinsens identitet? Finns det egentligen något som är värt att dölja?

Wang diskuterar normer och identitet. Prinsens identitet är oklar och öppen för tolkning eftersom han inte passar in på varken de manliga eller kvinnliga könsnormerna. Wang har också till viss del dramatiserat, då prinsen kommer ut med sin sanna identitet under en offentlig modevisning men det slutar lyckligt trots allt tack vare att kungen stöttar honom. Historien trycker på vikten av bra förebilder för osäkra HBTQ-ungdomar.

Illustrationerna är enkla men trots det uttrycksfulla och roliga.

Serien finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. I regnbågshyllan kan ni hitta fler serier med HBTQ-tema.

 Jen Wang och Cory Doctorow 2014, Silver Lake, LA, CA

Bildkälla: Minabibliotek