Nobelpristagare 2024 – Han Kang

Årets vinnare av Nobelpriset för litteratur är sydkoreanen Han Kang! Motiveringen lyder: ”För hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet.” Hon har dock valt att inte fira sitt pris med tanke på den tryckta situationen med Ukraina och Israel/Palestina.

Hon debuterade 1993 och fick sitt stora genombrott 2016 med romanen ”Vegetarianen” som precis som titeln antyder handlar om en koreanska kvinna som vill bli vegetarian vilket möts av starkt motstånd från hennes familj, framförallt hennes kontrollerande make då köttätandet är en viktig del av deras kultur. Romanen handlar även om kvinnans sexuella frigörelse och autonomi.

Vi har tre titlar av Han Kang på vårt bibliotek på svenska:

Den sista japanen i världen

”Knud verkade ointresserad av sex, men han tyckte inte om krångligheter, var less på sin mamma som inte kunde släppa taget om sin son, och så låg det i hans natur att finna erotik i språk. En sådan person ville jag gärna ha som reskamrat.” (sid 57)

 

”Spridda över jordklotet” är en berättelse om språk, identitet och att leva i en global värld. Vi får följa den japanska Hiruki som är den sista överlevaren från Japan som försvunnit under havets yta. Hemlandet är nu ett minne blott och blir endast ihågkommet som ”Sushilandet”. Vissa dystopiska inslag finns men berättelsen förblir hoppfull.

Hiruki som flytt till Danmark träffar en lingvist som heter Knud. Han blir förförd av Hirukis språk panska som hon hittat på själv och är en osalig blandning av alla nordiska språken. Hiruki berättar om sitt hemland och sushin men Knud förstår inte vad hon menar – sushi kommer väl från Finland? Vi får möta ett gäng färgstarka karaktärer Akash som är en indisk transperson klädd i sidensari och Tenzo som är en sushikock och Hirukis älskare. Han planerar att föreläsa vid en umamifestival men får förhinder. Tenzo är inte den han utger sig för att vara utan är egentligen en inuit från Grönland.

Vi kan ana att denna underliga berättelse handlar om kulturutbyte och kulturell appropriering på både gott och ont. Karaktärerna brottas med sina identiteter då Hiruki är den sista japanen som förlorat sitt språk och sin kultur och Akash som har en hybrid identitet och inte vet om hen är en kvinna eller en man, vilket leder till total förvirring. Karaktären har fått viss kritik för att vara transfobisk då flera olika pronomen används i tilltal istället för enbart kvinnliga men detta skulle också kunna relatera till hur många transpersoner numera väljer könsuttryck utanför de snäva ramarna inom manligt och kvinnligt.

Yoko Tawada är en japansk författare som skriver främst på tyska. Hon har bott i Berlin sedan 2006 och är fascinerad av skandinavisk kultur och språk då vi som talar danska, norska eller svenska kan förstå varandra trots språkbarriärerna vilket inspirerade henne att skriva denna roman då hon själv alltid måste tänka efter när hon skriver på tyska som är mycket olikt japanskan.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Finns även som talbok med text via Legimus.

Tradition möter passion

”Titta på hans händer! Han gör narr av georgisk dans!”

 

”And then we danced” är en svensk-georgisk film från 2019 med HBTQ-tema. Filmen har vunnit flera fina priser bland annat Guldbaggen 2020 för bästa film, manuskript, manliga huvudroll och foto. Filmen har även blivit Oscarsnominerad. Filmens regissör Levan Akin fick idén till filmen då han såg ett videoklipp om ett hatbrott under den första georgiska Pride-paraden.

Filmen utspelar sig i Georgien och handlar om den homosexuella dansaren Merab som lever under fattiga förhållanden. Han och hans bror är med i ett danskompani som utövar den traditionella georgiska dansen. En ny dansare tillkommer en dag, den bisexuella Irakli och gnistor sprakar mellan honom och Merab när de dansar tillsammans. Vi får se kulturen i Georigien uttryckas inte bara genom dans men också nattliv, klubbar, erotik och musik.

Samhället som de lever i är tyvärr inte tolerant mot de som är annorlunda. Den georgiska dansen fokuserar på maskulinitet, något som Merab som homosexuell man brottas med. Han kämpar på trots kompaniets fördomar men hans sexualitet väcker omgivningens förakt som uttrycks i våld och skällsord.

Samtidigt brottas han med sin fattigdom. Hans familj har inte längre el eftersom de inte kan betala räkningarna och hans bror har börjat prostituera sig för att kunna försörja dem. Iraklis mor blir sjuk och han måste resa hem och gifta sig med en kvinna. Allt slutar inte lyckligt för Merab men han vågar till slut i alla fall stå upp för den han är och uttrycka sig genom sin dans trots att dansjuryn med sina föråldrande traditioner inte kan förstå den.

Filmen väckte starka känslor i Georgien där homofobin fortfarande är stark. Filmteamet fick ta emot dödshot och var tvungna att ha livvakter. Vid filmens premiär utbröt våldsamma protester från nationalkonservativa kristna organisationer, vilket även stöddes av den ortodoxa kyrkan. Filmens koreograf har därför valt att vara anonym.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek med georgiskt tal och svenska undertexter. Observera att filmen innehåller några erotiska sexscener.

Du vet inte vad krig är

”Jag avskyr ordet flykting. Har alltid gjort det. När farmor började prata om oss som flyktingar bad jag henne genast att sluta med det. Det fick mig att skämmas inombords. Det var inte förrän alldeles nyligen som jag förstod varför. Jag skäms för att erkänna att jag inte har något hem.” (sid 212)

 

”Du vet inte vad krig är” är en nutida krigsskildring direkt från det pågående kriget i Ukraina. Boken är baserad på den 12-åriga författaren Yeva Skalietskas dagboksanteckningar. En dag kom kriget smygande, Skalietska uppger att hon aldrig trott att det skulle hända eftersom hon har ryska vänner och familj på andra sidan gränsen. Hon bodde tillsammans med sin farmor i Charkiv i nordöstra Ukraina.

Skalietska hade nyligen kommit hem från ett födelsedagskalas i bowlinghallen då missilerna började flyga. Hennes liv ändrades på en sekund. Bara för en liten stund sedan hade hon spanat in de snygga äldre killarna och varit glad över ett fint silverhalsband som hon fått av en kompis i födelsedagspresent.

Först flyr de in i säkerhetsrummet i källaren. När maten och rent vatten tar slut måste någon ge sig ut med livet som insats. Skalietska glömmer sin mobilladdare men får låna en av en vän. En man som de känner blir tvungen att gå ut i kriget men kommer inte tillbaka då han sprängs av en klusterbomb trots att de är förbjudna. Farmodern försöker handla men får inte med sig sina varor då affären utsätts för cyberattacker och strömavbrott.

Ukrainarna får vara påhittiga. De gråtande barnen lugnas med en kortlek och en brödskiva med strösocker på, ett desperat försök att efterlikna den traditionella Kievkakan. Husdjuren som räddats gömmer sig skräckslagna under en hög med filtar när missilerna smäller.

Skalietska vill hämta sitt favoritgosedjur men farmodern är tveksam. Den är en rosa katt som ser ut som en lång korv. Perfekt för ryssarna att gömma bomber i. Farmodern visar sig ha delvis rätt då en sprängladdning hamnat under deras kylskåp. Personen som erbjudit sig att hämta några saker i lägenheten springer för livet, med den rosa korvkatten och några oljefärger som Skalietska fått av morfar i högsta hugg. Delar av lägenheten är förstörda, balkongen har redan rasat in.

Skalietska och farmodern flyr till Irland där de sätts i säkerhet. Hon gillar att resa och försöker se det positiva med situationen. Hon får i alla fall se vackra byggnader och kyrkor. Hon firar St. Patrick’s Day och undrar om hon har något grönt att ta på sig. Snart återgår livet som vanligt men sorgen över de förlorade vännerna och hennes land är stor. Kulturarv som vackra gamla kloster som funnits mycket länge har bombats sönder och kommer inte att kunna räddas.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Att leva med döden

”När Tilda öppnar dörren smiter Knut förbi Agnetas ben. Hon står upp framför Tilda. Blockerar ingången. fast hon är liten gör blicken henne stor. (…)

Dom är lika långa när Tilda har ytterskor på sig. Mu biigá, säger hon i det blonda håret. Drar med handen över dotterns rygg som för att säga allt blir bra fast allt är åt helvetet.” (sid 168)

”Kaffe med mjölk” är den samiska författaren Ella-Maria Nuttis debutbok. I denna berättelse får vi följa en samisk mor och hennes dotter. Fokuset ligger på vardagsdramatiken mellan dem men modern har en mörk hemlighet. Hon har bara några dagar kvar att leva eftersom hon har fått lungcancer efter år av kedjerökande.

Titeln refererar till hur stockholmare ofta dricker kaffe med mjölk eller trendiga latte. Detta kan tyckas som en liten obetydlig detalj men visar på hur dottern har förändrats sedan hon flyttade ned till Stockholm. Hemma i Gällivare/Jiellevárri dricker de kaffet svart och bittert och samerna har sin egen kaffekultur. Romanen handlar mycket om just detta, att det sker klassresor och kulturkrockar i nutid även inom Sveriges gränser.

Berättelsen har ett unikt språk med dialekt från Gällivare och ”hittepå” ord som lysrörsfint, fulperuk och argbanka. Som alla mammor och döttrar har de sina egna uttryck och ibland dyker även enstaka ord från deras modersmål upp. Ett språk som mamman inte har pratat på flera år men som hon aldrig har glömt trots att hon levt ett väldigt assimilerat liv.

Även om man som svensk inte kan relatera till samernas sorg så är igenkänningsfaktorn stor då berättelsens fokus ligger på vardagsrealismen utan att försköna varken livet eller döden.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via E-lib och som talbok via Legimus.

Samernas sorg

”Kistan stod tung på gården utanför Hannas och Antes hus. Vit och enkel utan kransar på. Mattias kunde knappt titta på den. (…)

Lasses svägerskor och några gamla släktingar prasslade med papper, det skulle sjungas på samiska. Men de flesta kunde texterna utantill, de äldre kunde ändå inte läsa på sitt eget språk. (…)

Mattias såg att áhkku inte sjöng. Hon knep ihop munnen och stirrade rakt fram, ut mot vägen. Hennes broscher var slarvigt fastsatta. (…) Alla andra var perfekta. Mattias hatade allt. Men där stod han själv och var likadan, rak i ryggen som han blev med kolten på.”

”Stöld” är en samisk roman av Ann-Helén Laestadius. Detta är hennes första roman då hon tidigare skrivit romantiska ungdomsböcker som ”Sms från Soppero” som handlade om unga samer och hur de förhåller sig till sin identitet.

I denna roman får vi följa den samiska flickan Elsa i olika skeende i hennes liv. Berättelsen utspelar sig i Norrland och börjar med att Elsa utsätts för ett hatbrott  då hon blir av med sin första ren som hon var väldigt stolt över. Trots att hon bara är 9 år utsätts Elsa för dödshot av den rasistiska förövaren, vilket påverkar hennes psykiska hälsa.

Förövaren är från Tornedalen och anser att han har rätt att jaga ren trots att det är samerna som äger dem. Han skär av renens öra med Elsas samiska märke, som blir en symbol för förtryck då Elsa har örat med sig i vanten hela tiden, som påminner henne om skammen över att vara annorlunda.

Hon blir tystlåten och vågar inte berätta för någon att hon sett sin ren bli plågad till döds även när pappan tar henne till polisen för att vittna. Elsa som är religiös, börjar skuldbelägga sig själv då hon tror att det är hon som är skyldig till  renens död och därför kommer att hamna i helvetet.

Hatet hänger ständigt över Elsa och hennes familj då de får utstå rasistiska kommentarer och mikroaggressioner för sitt samiska ursprung. Allt från nedsättande skällsord som ”lapp” och renar som plågas till döds av tjuvjägare för köttets skull. Polisen bortprioriterar hatbrotten och anser att de har annat att göra. Som en utsatt minoritetsgrupp får de inget stöd av samhället.

Rasismen är inte det enda problemet som Elsa och hennes familj brottas med. Elsas mor är inte 100 % same utan har bara delvis samiskt påbrå och räknas därför som en så kallad ”rivgu”. Trots detta har mamman själv valt att identifiera sig som same och bär stolt sin kolt. Även klimatförändringarna hotar då renarna inte kan beta längre då skare bildas på marken. 

Som flicka påverkas Elsa av samernas könsroller då hennes bror Mattias anses vara den som borde ta hand om renarna även om Elsa också vill vara delaktig. Även männen påverkas av könsrollerna då de präglas av en slags macho-kultur som gör det svårt att visa känslor och vara sårbar.

Därför är psykisk ohälsa vanligt och självmordsstatistiken hög. Mattias kompis den skojiga och utåtriktade Lasse, är en av dem som förlorar kampen då han som ung same inte längre ser något hopp inför framtiden och till sist tar sitt liv.

Författaren berättar i intervju med ”Vi Läser” (nr 1, 2021) att trots att hon själv är same, har hon varit rädd för att skildra samerna på ett felaktigt sätt eftersom de är en utsatt minoritet. Hon bor numera i Solna och är inte renskötare själv men hon har flera släktingar som bor i norr och har renar, som hjälpt henne med research då hon fått följa med ut i renskogen.

Laestadius inspirerades också av ”Girjasdomen” som fattades förra året och innebar att samebyn Girjas nu bestämmer över jakten i området. Detta ledde till en våg av näthat och tjuvjakt. Författaren ville belysa samernas nutida problem.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus. Laestadius inkluderar även nordsamiska ord i boken eftersom hon själv inte fick lära sig sitt modersmål när hon var barn. Läs även ”Himlabrand” av Moa Backe Åstot som också handlar om samernas könsroller men med ett HBTQ-perspektiv.

Ann-Helén Laestadius medverkade i Bokmässan 2021 i programmen: ”Stöld – en historia som måste berättas”, ”Samiskt ursprung”, ”Samiskt liv – traditioner i en ny tid” och ”Inifrån Sápmi”.

Kulturkrockar – Japan möter Norden

”Japaner älskar verkligen Abba! Men tonhöjden är lite för svår för mig.

Jag är förföljd av Abba! På senare tid har jag en ny karaokestrategi, jag tar kontroll över mitt öde genom att direkt sjunga en Abba-låt. Det är lika bra att få eländet överstökat så fort som möjligt!”

 

”Mitt liv i Japan” är en manga av en svensk serietecknare Åsa Ekström. I denna självbiografiska berättelse berättar Ekström om hur hon flyttade till Japan 2011 och kulturkrockarna som uppstod därefter.

Serien är ritad i så kallat Yonkoma-format vilket innebär att man tecknar en serie-stripp med fyra vertikala paneler (yon = fyra) och själva poängen/skämtet knyts ihop av strippens rubrik. Oftast läggs även en liten ruta eller pratbubbla till bredvid strippen med en förklaring som informerar läsaren om något, till exempel om hur japansk kultur skiljer sig från vår nordiska.

Ekström berättar om olika aspekter av den japanska kulturen till exempel det japanska arbetslivet och hur man förhåller sig till lagar och regler. I Japan byter japanerna sällan jobb utan har oftast kvar sitt första jobb tills de går i pension.  Hon märkte också stora skillnader som serietecknare då hon i Sverige arbetade självständigt medan hon hade en förläggare i Japan som gav henne feedback precis som när man skriver en bok för ett förlag.

Ekströms norska vän berättar om hur han blev utskälld av en japansk badvakt för att han inte hade en badmössa på sig i bassängen trots att han var flint. När han vilade vid kanten av bassängen blev han återigen utskälld eftersom ”han störde de andra badgästerna” trots att bassängen var tom. Ekström påpekar att detta var en kulturkrock då skandinaviska personer gärna förhåller sig till reglerna men har svårt att förstå sig på regler som egentligen inte har något syfte.

Ekström diskuterar också hur kvinnor och tjejer framställs i manga och annan japansk media. När hon var yngre ifrågasatte hon inte sexualiseringen av unga lättklädda tjejer som tyvärr är väldigt vanlig i manga. Hennes japanska förläggare hade också negativa åsikter när hon ville inkludera en stripp där hon pratar om sin bisexualitet eftersom HBTQ+ inte är lika accepterat i Japan där patriarkatet styr.

Ekström serie finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även hennes manga ”Sayonara September” som också finns på vårt bibliotek.

Islandborn

”Era el monstruo más terrible que jamás nadie había visto. It was the most dreadful monster anyone had ever seen.

La Isla entera estaba atemorizada y nadie podía con él. The whole Island was terrified and no one could defeat it.

Era muy poderoso. It was just too strong.

Durante treinta años, el Monstruo hizo lo que quiso. For thirty years the Monster did as it pleased.

Podía destruir un pueblo completo con solo una palabra, y hacer desaparecer a toda una familia simplemente con mirarla. It could destroy an entire town with a single word and make a whole family disappear simply by looking at  it.

El cabello encrespado de Lola se desrizaba del miedo que tenía. Lola’s curly hair was uncurling with fear.

¿Usted vio al Monstruo, señor Mir? Did you see the Monster, Mr. Mir?

Sí, lo veía todo el tiempo. Yes. All the time.

¿Y tenía miedo? Were you scared?

Todos teníamos mucho miedo. We were all very scared.”

”Islandborn” är en spansk bilderbok av Junot Díaz som föddes i den Dominikanska republiken men flyttade till New Jersey med sin familj där han växte upp. Han har vunnit flera priser, bland annat Pulitzer priset 2008.

Berättelsen handlar om en liten mörkhyad flicka som heter Lola och bor i Amerika men hon kommer ursprungligen från ”Ön”. Var denna ö ligger och om den är baserad på en verklig plats är öppet för tolkning men antas vara Dominikanska republiken där Díaz själv kommer från.

I skolan får Lola och hennes klasskamrater en bilduppgift då de ska rita någonting från platsen de föddes på. De andra barnen, som också är invandrare, börjar genast sätta igång med att rita kända landmärken från Egypten och andra länder men Lola vet inte vad hon ska rita eftersom hennes familj flydde från ”Ön” när hon var en bebis.

Lola frågar fröken vad man ska göra om man inte minns sitt hemland och får svaret att hon ska intervjua de som fortfarande minns. Lola beger sig därefter på en upptäcktsfärd för att samla in minnen från ”Ön”. Detta illustreras i vackra färgglada teckningar från illustratören Leo Espinosa.

Lola börjar dock undra varför alla är så hemlighetsfulla om ”Ön” och dess historia. När hon försöker intervjua en äldre man från ”Ön” som heter Señor Mir svarar han bara surt att de inte borde bry sig om ”Ön” och de ska vara tacksamma för att de kommit därifrån. Hennes abuela/mormor hjälper henne att prata med honom och Señor Mir berättar till slut om ”monstret” (troligtvis diktatorn Rafael Trujillo) som terroriserat dem i över 30 år tills de alla bestämde sig för att slå tillbaka.

”Islandborn” eller ”Lola” som boken kallas på spanska, är en berättelse om kultur, arv och identitet men är också en berättelse om hur viktigt det är att inte glömma. I berättelsen har Señor Mir försökt förtränga de traumatiska minnena men inser till sist vikten av att berätta sin historia för den yngre generationen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på spanska och engelska. Boken har inte pararelltext men den engelska versionen går att läsa samtidigt som den spanska för språkträning.

Att gräva upp sina afrikanska rötter

”Så din bil gick sönder för att den är gammal och sliten? Du är så naiv! Det är nu allt börjar.”

 

Yao är en fransk film regisserad av Philippe Godeau. Filmen utspelar sig i Västafrika och handlar om kulturkrockar och vänskap mellan generationsklyftorna.

Filmen handlar om den 13-årige Yao som är son till en skräddare men älskar böcker och äventyr. När hans stora idol, den franska författaren och skådespelaren Seydou Tall (Omar Sy) besöker Dakar för att signera böcker, bestämmer Yao sig för att på egen hand tjuvlifta med tåget dit.

Seydou blir bestört när han inser att den unga pojken inte har någonstans att sova eller möjlighet att ta sig tillbaka till sin by i norra Senegal som ligger 40 mil bort. Först planerar Seydou att bara följa med honom till bussen men får förhinder då taxichauffören inte håller det han lovat, vilket medför att Seydou missar sitt flyg tillbaka till Frankrike. Det slutar med att Seydou och Yao reser genom hela landet tillsammans.

Berättelsen handlar om att hitta sina rötter och utforska sin identitet. Seydous far är afrikan men han har inte utforskat sitt hemland och har nästan helt glömt det inhemska språket. Flera kulturkrockar uppstår som när taxichauffören introducerar dem till sina två fruar som har slaktat ett lamm till middag. När Seydou blir irriterad och köper en fallfärdig bil för 800 euro och ger sig av tillsammans med Yao, påpekar den afrikanska pojken bestört: ”Så gör man ju inte! De hade ju lagat mat.”

På vägen träffar de också sångerskan Gloria och en religiös äldre dam som förutspår att den gamla bilen inte gick sönder på grund av att den var dålig utan att det var ett budskap från Seydous förfäder. Det inhemska folket dömer ut Seydou och menar att han är ”en vit man” men Seydou upptäcker att han också har många fördomar mot afrikaner. Han får lära sig bland annat att betala mutor, stanna på vägen under bönestunderna då gatorna är fulla av folk och att afrikanska kvinnor är mer starka och självständiga än han trott.

Yao finns att låna på vårt bibliotek. Filmen har franskt tal med svenska undertexter.

Samisk mytologi och fantasy

”Middagsmörker” av Charlotte Cederlund

”Jag landar i istiden. Så känns Kirunas snökaos jämfört med det skånska slask jag lämnat bakom mig. Det förvånar mig inte ett dugg att flygplanet bara var halvfullt. Ingen vid sina sinnens fulla bruk reser norrut i november när Norrland begravts i snö och kyla.”

Charlotte Cederlunds debutantbok är en thriller med fantasy- element som väver in samisk mytologi och kultur.

Huvudpersonen Allí Sunna är 16 år och har precis blivit föräldralös. Hon har nyligen förlorat sin pappa i cancer och hennes mor dog under mystiska omständigheter natten då hon föddes. Allí blir tvungen att flytta upp till Norrland för att bo med sina samiska släktingar som hon aldrig tidigare haft kontakt med. Hennes far har i flera år vägrat att låta henne utforska sin samiska identitet vilket medfört att hon varken behärskar det samiska språket eller har kunskap om kulturen och dess historia.

Allí har komplex för sitt öga som är täckt av en vit hinna. Hon har blivit mobbad för sitt utseende i flera år och får ytterligare svårigheter att passa in när hon flyttar till det lilla samiska samhället.

Allí blir misshandlad av sin morfar som har alkoholproblem och lider av depression. Han beskyller henne för moderns mystiska död, mormoderns självmord och menar att hon är en häxa som för olycka över familjen.

Som tur är hittar hon stöd hos gammelmormodern Ráijá, en lustig liten gumma som går sin egen väg och fortfarande bor i en traditionell samisk kåta. Ráijá varnar henne för uråldriga krafter som kommer att vakna till liv igen men Allí tror att hon bara är gammal och skrockfull.

En dag får hon syn på en vit varg som försvinner i snöyran. När hon berättar om vargen för byn drar byns ordförande Ivvár igång en vargjakt för att skydda byns renar. Allí som är en djurvän och vegetarian är emot detta och försöker övertala honom att stoppa jakten. Ivvár vill inte lyssna på henne, han präglas av ett starkt ”vi och dem” tänk och ser henne inte som en ”sann same”. Allí får veta att hans starka åsikter kommer från en personlig tragedi då hans son fick utstå ett hatbrott på grund av sin samiska utstyrsel vilket ledde till hans död. Ivvár är fast besluten att straffa mördarna, oavsett vad det kommer att kosta.

När Ivvár till sist fångar in vargen och ska skjuta den med sitt gevär, blir Allí förhäxad av en magisk kraft som gör att hon stoppar honom i sista sekund. Vargen visar sig vara hennes skyddsande och de hamnar i andevärlden där Allí träffar sin bortgångna mor, som förklarar att hon är en noadi, en samisk schaman. Hennes uppgift är att skydda samebyn från en magisk kraft som kommer att hota samhället och upprepa den blodiga historien från hundra år sedan då spänningar uppstod mellan samerna och svenska kyrkan.

”Middagsmörker” är första delen av Idijärvi-trilogin som väver samman den verkliga historien av vårt svenska ursprungsfolk blandat med magi och spänning. Boken finns tillgänglig på svenska och som talbok via Legimus. Hela trilogin finns tillgänglig på vårt bibliotek.

Bokens förlag är Opal och formgivaren är Anna Henriksson.