En förbjuden film om mänskliga rättigheter

”Jag kommer aldrig att förlåta Lindas mördare. De är obildade människor, de förstör religionen.

Ibland vill jag bara skrika men jag kan inte.”

 

”Papicha” (algerisk slang för ”cool brud”) är en viktig film som utspelar sig under 90-talets Algeriet. De muslimska extremisterna har ockuperat landet och för med sig sin negativa kvinnosyn. Kvinnorna får inte längre klä sig hur de vill och blir tvingade att följa en massa godtyckliga regler som egentligen inte har något syfte. Bland annat får de inte sjunga eller stå upp medan de dricker eftersom Satan alltid tittar.

Filmen som är regisserad av Mounia Meddours, har delvis självbiografiska inslag. Handlingen är hämtad från verkligenheten vilket har lett till att filmen censurerats i hemlandet trots Oscars-nomineringen.

I filmen får vi följa 18-åriga Nedjma (smeknamn ”Papicha”) som är en ung tjej som bara vill leva som vanligt. Hon smyger iväg på förbjudna fester där hon säljer sina hemmasydda klänningar. Trots att kvinnorna måste täcka håret och bära slöja eller burka numera, låter inte Nedjma detta stoppa hennes dröm om att bli designer.

Nedjma går på ett universitet som endast har kvinnliga studenter. Männen i hennes omgivning förtrycker Nedjma och hennes väninnor. Hon får höra att utbildning och att själv välja sina kläder är en synd. Det sexuella våldet är alltid närvarande då männen förtrycker med våldtäkt, pistoler, affischer som uppmanar till att bära burka och till och med läkemedel i maten som ska minska sexlusten och på något vis göra kvinnorna mer följsamma.

En av Nedjmas väninnor blir bortgift med en man som hennes manliga släktingar valt ut men inser att hon är gravid med sin hemliga pojkvän. En annan väninna blir misshandlad av sin pojkvän när han inser att hon skaffat sig en utbildning och går på universitetet.

Männen är dock inte de enda förövarna i filmen då även beslöjade kvinnor klädda i svart predikar samma budskap istället för att stötta sina medsystrar. Vi får se kvinnorna attackera Nedjmas franska lärare mitt under en föreläsning eftersom de anser att arabiska är det enda språket som Allah godkänner och bryter sig in i Nedjmas lägenhet mitt i natten. Även ett mord sker i filmen och då är förövaren en kvinna i burka som också är extremist.

Trots det ständiga hoten som hänger över Nedjma bestämmer hon sig för att hålla en modevisning på universitetet med klänningar sydda av slöjor för att framföra sitt budskap och protestera mot orättvisorna. När allt verkar gå bra och alla tjejerna har roligt stormas modevisningen av beväpnade män och Nedjma förlorar flera vänner.

Extremisterna är villiga att göra allt för att tysta ned kvinnorna, även om det innebär att gå över lik. Tyvärr, är detta inte fiktion då detta är en självbiografisk berättelse och den verkliga Papicha fått sin film censurerad. Kampen för kvinnornas rättigheter fortsätter, även 30 år senare.

Filmen finns på vårt bibliotek och som e-film via Cineasterna.

Himlabrand

”Áhkko slog upp boken på bordet framför dem och plockade fram sina egna foton. De jämförde dem med Harald Lundgrens bilder. Helt olika perspektiv. Ett och samma folk.

”Du ser”, sa hon och pekade, ”Han gjorde ett urval av korten han tog. I den här boken hamnade enbart de foton som stödde hans teorier om hur samer skulle se ut.”

Många av samerna Lundgren hade fotograferat såg slitna ut. De hade ett särpräglat utseende som Ánte inte kände igen sig själv i. Ida hade haft rätt i det hon sa. Hur skulle han kunna hitta sig själv i en samling bilder som en rasbiolog hade valt ut? En samling där det viktiga var utseendet.

”Inte ser alla samer likadana ut”, sa áhkko. ”Eller något annat folk. Herregud, nej. Det är bara trams att mäta människor på det här viset.”

”Himlabrand” är Moa Backe Åstots debutroman. Författaren är själv same och ville utöka utbudet av samisk ungdomslitteratur då hon som barn läste Ann-Helén Laestadius böcker om och om igen då utbudet var smalt.

I denna berättelse får vi följa den samiska huvudpersonen Ánte som just insett att han är homosexuell och har romantiska känslor för sin barndomsvän Erik. Olyckligt nog är Erik redan upptagen då han är ihop med flickvännen Julia. Trots detta visar han intresse för Ánte som brottas med sina känslor. Ánte försöker förneka sina känslor och börjar dejta den snyggaste tjejen på skolan men han klarar inte av att ljuga för sig själv.

Åstot har också funderat kring utbudet av ungdomslitteratur med HBTQ-teman. Hon påpekar att det är positivt att HBTQ har börjat normaliseras alltmer på senare år men ville ta upp detta från ett samiskt perspektiv eftersom kulturen präglas av patriarkatet. Åstot anser att samerna inte har kommit lika långt när det gäller frågor kring genus och sexualitet.

I berättelsen får vi även se den tråkigare sidan, då Ántes samiska pappa och de andra männen i byn uttrycker starka homofobiska åsikter. En homosexuell man i byn som Ánte var vän med har till och med blivit tvungen att flytta eftersom mobbningen eskalerade.

Berättelsen berör också samernas historia och diskrimineringen som de utsattes för under det tidiga 1900-talet. Ánte råkar köpa en bok på Jokkmokkmarknaden som handlar om samisk rasbiologi. Han ser bilder på samer som förnedrats och blivit fotograferade och hittar till och med några släktingar.

Även en verklig person finns med i boken, Harald Lundgren (Herman Lundborg) som var chef för rasbiologin på Statens Institut i Uppsala. När Ántes áhkko (farmor) ser honom riva sönder boken i frustration, påpekar hon att det inte är någon idé att riva sönder, det är viktigt att minnas deras släktingars sorg eftersom deras historia ofta har glömts bort.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska och kommer ut som talbok den 3 maj på Legimus. Läs även ”Queera tider” av Edward Summanen som innehåller en intervju med den icke-binära samiska aktivisten Timimie Märak.

Samernas sorg

Stöld”Kistan stod tung på gården utanför Hannas och Antes hus. Vit och enkel utan kransar på. Mattias kunde knappt titta på den. (…)

Lasses svägerskor och några gamla släktingar prasslade med papper, det skulle sjungas på samiska. Men de flesta kunde texterna utantill, de äldre kunde ändå inte läsa på sitt eget språk. (…)

Mattias såg att áhkku inte sjöng. Hon knep ihop munnen och stirrade rakt fram, ut mot vägen. Hennes broscher var slarvigt fastsatta. (…) Alla andra var perfekta. Mattias hatade allt. Men där stod han själv och var likadan, rak i ryggen som han blev med kolten på.”

”Stöld” är en samisk roman av Ann-Helén Laestadius. Detta är hennes första roman då hon tidigare skrivit romantiska ungdomsböcker som ”Sms från Soppero” som handlade om unga samer och hur de förhåller sig till sin identitet.

I denna roman får vi följa den samiska flickan Elsa i olika skeende i hennes liv. Berättelsen utspelar sig i Norrland och börjar med att Elsa utsätts för ett hatbrott  då hon blir av med sin första ren som hon var väldigt stolt över. Trots att hon bara är 9 år utsätts Elsa för dödshot av den rasistiska förövaren, vilket påverkar hennes psykiska hälsa.

Förövaren är från Tornedalen och anser att han har rätt att jaga ren trots att det är samerna som äger dem. Han skär av renens öra med Elsas samiska märke, som blir en symbol för förtryck då Elsa har örat med sig i vanten hela tiden, som påminner henne om skammen över att vara annorlunda.

Hon blir tystlåten och vågar inte berätta för någon att hon sett sin ren bli plågad till döds även när pappan tar henne till polisen för att vittna. Elsa som är religiös, börjar skuldbelägga sig själv då hon tror att det är hon som är skyldig till  renens död och därför kommer att hamna i helvetet.

Hatet hänger ständigt över Elsa och hennes familj då de får utstå rasistiska kommentarer och mikroaggressioner för sitt samiska ursprung. Allt från nedsättande skällsord som ”lapp” och renar som plågas till döds av tjuvjägare för köttets skull. Polisen bortprioriterar hatbrotten och anser att de har annat att göra. Som en utsatt minoritetsgrupp får de inget stöd av samhället.

Rasismen är inte det enda problemet som Elsa och hennes familj brottas med. Elsas mor är inte 100 % same utan har bara delvis samiskt påbrå och räknas därför som en så kallad ”rivgu”. Trots detta har mamman själv valt att identifiera sig som same och bär stolt sin kolt. Även klimatförändringarna hotar då renarna inte kan beta längre då skare bildas på marken. 

Som flicka påverkas Elsa av samernas könsroller då hennes bror Mattias anses vara den som borde ta hand om renarna även om Elsa också vill vara delaktig. Även männen påverkas av könsrollerna då de präglas av en slags macho-kultur som gör det svårt att visa känslor och vara sårbar.

Därför är psykisk ohälsa vanligt och självmordsstatistiken hög. Mattias kompis den skojiga och utåtriktade Lasse, är en av dem som förlorar kampen då han som ung same inte längre ser något hopp inför framtiden och till sist tar sitt liv.

Författaren berättar i intervju med ”Vi Läser” (nr 1, 2021) att trots att hon själv är same, har hon varit rädd för att skildra samerna på ett felaktigt sätt eftersom de är en utsatt minoritet. Hon bor numera i Solna och är inte renskötare själv men hon har flera släktingar som bor i norr och har renar, som hjälpt henne med research då hon fått följa med ut i renskogen.

Laestadius inspirerades också av ”Girjasdomen” som fattades förra året och innebar att samebyn Girjas nu bestämmer över jakten i området. Detta ledde till en våg av näthat och tjuvjakt. Författaren ville belysa samernas nutida problem.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus. Laestadius inkluderar även nordsamiska ord i boken eftersom hon själv inte fick lära sig sitt modersmål när hon var barn. Läs även ”Himlabrand” av Moa Backe Åstot som också handlar om samernas könsroller men med ett HBTQ-perspektiv.

Moonlight

Moonlight (2016) - IMDb”In moonlight, black boys look blue.”

 

”Moonlight” är en HBTQ-film från 2016 som berör könsroller och identitetssökande bland färgade män. I denna film som utspelar sig i Miami får vi följa huvudkaraktären Chiron under tre perioder i hans liv: barndomen, puberteten och som ung vuxen.

Chirons berättelse börjar i barndomen då han växer upp i ett fattigt område med en mamma som är drogberoende och missunnsam. Chiron finner en vän i en äldre man Juan som blir den fadersgestalt som han saknar i sitt liv.

Även om Juan är ett stort stöd för pojken  och ifrågasätter mammans beteende, är han också en del av problemet eftersom det är han som sålt droger till mamman för att hålla sin egen ekonomi flytande. Juan blir därmed en motsägelsefull symbol för maskulinitet, då han både passar in på stereotyperna gällande mörkhyade svarta män men också motsätter sig dem.

Chiron skiljer sig ytterligare från de andra mörkhyade svarta pojkarna och männen i hans närhet. Filmen diskuterar hur det är att identifiera sig som homosexuell man i ett samhälle där patriarkatet styr och hypermaskulinitet belönas. Chiron får tidigt i sitt liv höra att allt han gör är fel. Han går på ”fel sätt” och beter sig på fel sätt enligt omgivningen. Chiron frågar Juan vad ”bögjävel” (faggot) egentligen betyder och får till svar att det inte är fel att vara annorlunda och att han inte får låta andra se ner på honom.

När Chiron blir äldre börjar han få känslor för sin barndomsvän Kevin som är bisexuell. Men omgivningen kan inte acceptera att han är annorlunda vilket leder till mobbning som till slut slutar med överfall. När Chiron försvarar sig mot mobbarna genom att slå tillbaka, är det han som blir straffad med ungdomsfängelse trots att det är han som var offret.

Vi får sedan följa Chiron som vuxen då han har själv blivit knarklangare och försöker anamma  de svartas macho-kultur. Men detta är fortfarande inte hans sanna ansikte. Han bestämmer sig för att leta upp barndomsvännen Kevin som jobbar som kock.

”Moonlight” är på många sätt en revolutionär film då den belönades med tre Oscars 2017. Den var den första filmen med endast färgade personer i rollistan. Mahershala Ali som spelade Juan blev den första muslimen som fick priset och Joi McMillon var den första färgade svarta kvinnan som fick priset för filmklippning.

Filmen finns på vårt bibliotek och som e-film via Cineasterna.

Hur jämställda är vi i världen?

Bildresultat för woman film”Un mari qui jette de l’acide sur sa femme?

En make som kastar syra på sin fru?

Quel pays a une culture pareille?

Vad är det för land som har en sådan kultur?”

 

”Women” är en fransk dokumentärfilm från 2019. Filmen består av 2 000 intervjuer med kvinnor från hela världen. De diskuterar ämnen som berör genus och feminism: menstruation, sexualitet, mänskliga rättigheter, sexuellt våld, prostitution, moderskap, abort, rätten till utbildning och skönhetsideal.

”Woman”.

Kvinnorna som intervjuas är för det mesta vanliga människor. Vi får möta kvinnor som haft det bra ställt, afrikanska kvinnor som är fattiga, syriska kvinnor som lever med kriget, äldre ensamma kvinnor som mist sina makar, fruar som blivit bedragna av sina makar och de prostituerade kvinnor som de otrogna makarna kommit till.

”Woman”.

Vi får möta kvinnor vars mänskliga rättigheter har kränkts. Kvinnor från Irland som varit tvungna att åka utomlands för att göra abort, kvinnor från Kongo som våldtagits och torterats, muslimska kvinnor som blivit omskurna mot sin vilja när de var barn.

Könsrollerna och mammarollen diskuteras. En kvinna berättar om hur hon bytt kön. En annan kvinna berättar om hur hon experimenterat med sin sexualitet och börjat dejta kvinnor. Ytterligare en kvinna har känt att hon var definierad av sin roll som fru och mamma vilket medförde att hon var tvungen att hitta sin egen identitet. En äldre kvinna känner att hennes självkänsla försvunnit efter att hennes man gått bort då hon definierades av patriarkatet och sin relation till mannen.

”Woman”.

Vi får se olika ansikten och olika kroppar. Gamla kroppar, smala kroppar, kraftiga kroppar, gravida kroppar, ärrade kroppar och mörkhyade kroppar. Vi får se olika skönhetsideal från olika kulturer. Kvinnor som valt att operera om sig, sminka sig och färgade kvinnor som töjt ut sin hud för att sätta in stora och tunga smycken eller pilar i ansiktet.

Vi får se kvinnor som blivit överfallna av sina män och fått syra kastat på sig. Trots detta har dessa kvinnor varit modiga och valt att stå upp mot sina förövare genom att berätta om sina upplevelser och visat sina ärr för världen.

Filmen finns att låna på vårt bibliotek. Ni kan även låna filmen digitalt på Cineasterna.

När mammor dör

När mammor dör”Blev allt bara svart? Nej. Men i sorgens bekanta rum vandrar jag hemvant inom mig själv. De dunkla rummen är en del av mig, vägg i vägg med alla mina ljusa minnen.”

 

”När mammor dör” är en antologi om 31 kvinnor som mist sina mödrar och sorgearbetet som sker därefter.  Mammorna har gått bort på grund av olika orsaker: självmord, fysisk sjukdom eller olyckor.

När Charlotte Sirc förlorade sin mamma i en trafikolycka när hon var 15 år saknade hon litteratur om ämnet och bestämde sig i vuxen ålder att göra denna bok eftersom hon vill stödja andra som har liknande upplevelser.

”Hon levde med ena foten på gaspedalen och ville alltid vidare. (…) Hon körde utan säkerhetsbälte men det var så hon levde sitt liv. Snabbt, självsäkert och oftast på väg någonstans, då var hon som lyckligast. Min snygga mamma i högklackat och med bilhandskarna på.”

Vi får möta olika kvinnor mellan åldrarna 18 – 77 år som alla har olika erfarenheter trots att alla delar sorgen av att ha mist en mor. Dåtidens könsroller och tabun kring psykiskt ohälsa påverkade (och i vissa fall fortfarande påverkar) hur omgivningen regerade på moderns bortgång.

Flera döttrar uppger att de känt sig som hushållerskor eftersom deras manliga släktingar inte velat ta över hushållsarbetet efter moderns död, då de ansett att det var en kvinnosyssla. Flera av döttrarna har också känt sig ensamma då de inte haft en mor att prata om känslor med och har upplevt sina fäder som kalla.

”Annika, sa han, det har hänt en hemsk olycka och mamma kommer inte hem igen. (…) Mitt nästa minne är från några timmar senare då pappa och jag märkligt nog åkte och köpte de där nya kläderna till mig. Varför gjorde vi det? Det kan jag än i dag inte förstå men jag minns klart och tydligt de blå skorna vi köpte.”

En av döttrarna berättar om sin mor som begick självmord när hon var två år. Hon fick först veta om detta efter att grannpojken skvallrat om att hennes död inte var en olycka eftersom mamman valde att svälja tabletter och avsluta sitt liv. När hon konfronterade sin far och bror om detta blev hon endast bemött med kyla. De konstaterade bara att det var sant och gick sedan iväg medan hon själv stod kvar med flera frågor och känslor.

Flera av döttrarna berättar också att det ofta funnits andra släktingar som begått självmord innan modern, oftast en morfar. De trycker på vikten av att diskutera känslor och psykisk ohälsa och känner sig hoppfulla att vården har förbättrats markant sedan de var barn.

Boken finns tillgänglig för utlån på vårt bibliotek.

My brother’s husband

My Brother's Husband v1 cover.jpg”That huge foreigner. The one with Kana. Who is he?”

”He is Mike. He is my brother’s…

friend.”

 

”My Brother’s Husband” är en HBTQ-manga av den japanske tecknaren Gengoroh Tagame. Serien fokuserar på kulturkrockar och fördomar.

I serien får vi följa Yaichi som är en ensamstående deprimerad pappa som nyss skiljt sig från sin fru. Han får oväntat besök av kanadensaren Mike Flanagan som utger sig för att vara hans bortgångna tvillingbror, Ryojis änkling. Mike är nu fast besluten att lära sig förstå den japanska kulturen och hans mans förflutna som han tidigare inte fått ta del av.

Yaichi har varit medveten om att hans bror var homosexuell sedan tonåren men han har inte haft någon kontakt med honom sedan han flyttade till Amerika. Han uttrycker inte homofobi gentemot sin svåger men mikroaggressioner förekommer.

Yaichis fördomar är grundade i den japanska kulturen där homosexuella äktenskap fortfarande inte är erkända i de flesta delar av Japan (det finns dock diskussioner om partnerskap). Den japanska kulturen präglas av patriarkatet som är idén om att fadern är familjens överhuvud. Yaichi har svårt att pussla ihop detta nu när hans fru har lämnat honom ensam med deras dotter och han tvingas konfrontera sina egna fördomar.

Yaichis dotter, Kana är däremot nyfiken på Mike och välkomnar den nya familjemedlemmen. Eftersom hon fortfarande är liten saknar hon fördomarna som de vuxna karaktärerna har. Serien diskuterar också japanernas avhållsamhet till varandra och bristen på fysisk kontakt. Mike, som är en krambjörn, har svårt att förstå detta och upplever Yaichi som kall när han inte vill gosa med sin dotter och andra människor.

Tagame berättar i en intervju med magasinet Ottar i ”Gaymangans sista suck” att han tidigare fokuserat på erotiska berättelser men upplever numera att HBTQ har blivit mer accepterat men också mer avsexualiserat. Exempel som nämns är Tokyo Rainbow Pride då Disney i Japan delade ut regnbågsfärgade Musse-Pigg hattar till barnfamiljer. Om detta hjälper till att normalisera HBTQ eller om det tvingar på kärnfamiljens ideal på HBTQ-personer, ställer sig dock tecknaren frågande till.

Serien finns tillgänglig i två volymer på engelska. I vår regnbågshylla kan ni hitta serier, skönlitteratur och facklitteratur på både svenska och engelska. Ni kan även läsa magasinet Ottar, som fokuserar på sexualupplysning, på vårt bibliotek.

Monster i terapi

Visa källbilden”Det värsta var att det kändes bekant. Påminde om pappas otäcka personlighetsförändring när ha dricker. (…) Inom mig finns den där lilla flickan som är så lättväckt, som fortfarande är rädd, även om hon växte upp och insåg hur patetisk hennes pappa är. (…) Mammas sätt att deala med mitt förhållande påminner om människorna i Jekylls värld. Det de inte förstår är skrämmande, och det är bäst att inte låtsas om. Så både Jekyll och Hyde påminner om mina föräldrar. Hurra.” (sid 47-48)

”Monster i terapi” är en svårdefinierad bok. Boken handlar om en namnlös lesbisk psykolog som erbjuder skräcklitteraturens ikoner psykodynamisk samtalsterapi.

Hennes patienter är Dr Jekyll som lider av dissociativ identitetsstörning, vampyren Carmilla som är psykopat, narcissisten Dorian Gray och Frankensteins monster som vill gå i familjeterapi.

Boken är skriven av Jenny Jägerfeld som arbetar som psykolog och författare. Hennes medförfattare är Mats Strandberg som skriver fantasy och skräck för ungdomar. De kom på idén med boken när de läste Frankenstein.

”Det går ju väldigt illa. Många av Victor Frankensteins nära och kära dör. Vi tänkte ”Åh vad tråkigt, om de bara hade pratat med varandra hade det inte behövt bli så här”, säger Jenny Jägerfeld, varpå Mats Strandberg fyllde i: ”De hade behövt terapi, de hade behövt dig Jenny.” – Källa: ”Monster, avskum och as – nu går de i terapi” Aftonbladet

Boken är populärvetenskaplig och går igenom grundläggande psykologi som bland annat Freuds teorier med humor och glimten i ögat. Skräckikonerna har rest i tiden och fokus ligger delvis på vad som har förändrats i samhället sedan den viktorianska tiden. Bland annat återkommer skuldkänslor gentemot sexualitet, könsnormer och utseende.

Dr Jekyll har svårt att leva upp till samhällets förväntningar om maskulinitet och använder Mr Hyde som ventil. Vampyren Camillas flickvän Laura har fastnat i ett farligt förhållande men ursäktar sin plågoande och skuldbelägger sig själv. Victor Frankenstein är utbränd och hamnar i konflikt med sin fru.

Trots detta kan vår protagonist känna igen sig själv och sina närstående i de klassiska karaktärerna. Hennes far hade, likt Dr Jekyll, en mörkare sida som kom fram när han var full och våldsam.

Den lesbiska psykologen kämpar själv med att leva upp till samhällets normer och förväntningar. Hon är också gravid och känner ångest eftersom hon är osäker på om hon kommer att bli en bra förälder. Till och med Dorian Grays narcissism och materialism kan jämföras med dagens sociala medier. Detta får psykologen att ifrågasätta vad ett monster egentligen är.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Utkommer som talbok 16 april.

Hur mår fröken Furukura?

”En ny dag har börjat. Så här dags vaknar världen och dess kugghjul börjar snurra. Jag har själv blivit ett av kugghjulen som fortsätter att snurra runt. Jag har blivit en del i världens maskineri och fortsätter att snurra mig igenom den här tiden som kallas morgon.” (sid 10)

 

”Hur mår fröken Furukura?” är en kort lättläst roman av den japanska författaren Sayaka Murata. Murata är en prisbelönad författare i hemlandet och har bland annat vunnit Akutagawa-priset som är Japans mest prestigefyllda litteraturpris som är uppkallat efter poeten Akutagawa Ryunosuke.

Romanen handlar om en japansk 36-årig kvinna Keiko Furukura som jobbar på ett snabbköp. Berättelsen handlar delvis om normer och hur det japanska samhället kräver att man följer dem för att bli socialt accepterad.

Furukura har arbetat på snabbköpet i 18 år och har aldrig haft ett förhållande med en man. Hon har svårt att läsa av sociala situationer och visar tecken på autism och asexualitet men har med tiden lärt sig att anpassa sig efter omgivningens förväntningar och krav.

Furukura formas av sina medarbetare och deras intressen. Hon härmar hur de pratar och deras klädstil. Huvudpersonen känner sig trygg på snabbköpet där hon har rutiner och en manual för hur hon ska bete sig. Omgivningens fördomar börjar däremot påverka henne och hon börjar försöka nätdejta eftersom att hon skäms för sin oskuld.

Hon träffar så småningom en man, Shiraha som också har svårt att passa in socialt och har en väldig negativ anti-feministisk syn på kvinnor. Han känner ilska gentemot samhället men vill också passa in och bli omtyckt medan Furukura inser att hon egentligen är ganska nöjd med sitt liv.

”Hur mår fröken Furukura?” är en intressant kortroman som ger oss en inblick i den asiatiska kulturen och deras rådande könsroller. Furukuras kamp med att passa in illusterar hur grupptryck och mobbning är vanligt i Asien.

Asiatiska personer får ofta kämpa med att passa in, ha ett bra jobb, gifta sig och inte uttrycka starka känslor. I dagens Japan befinner sig många i Furukuras situation. 44 procent av den japanska befolkningen är oskulder och Japan ligger på artonde plats i världen gällande antalet självmord per 100 000 invånare.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Gun Love

”Eftersom mamma översatte världen för mig förstod jag att alla bar omkring på hemligheter och trasigheter och smärtsamma ord som inte gick att tvätta bort med tvål. I kyrkan kunde hon svepa med blicken över bänkarna, böja sig mot mig och viska: Pearl, älskling, alla här inne är rädda för att dö.”

 

”Gun Love” är en roman som handlar om fattigdom, kärleken mellan dotter och mor och USA:s vapenfråga. Boken är skriven av Jennifer Clement som ofta fokuserar på de utsatta människorna i samhällets lägre skikt. Clement är amerikansk-mexikan och har varit ordförande i Mexikos PEN-klubb (Poets, Essayists, Novelists) som fokuserar på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Berättelsen handlar om den 14-åriga albinon Pearl och hennes mor Margot. De är hemlösa och bor i en gammal köroduglig Mercury från 1994. Berättelsen utspelar sig i gränslandet mellan USA och Mexiko. Händelserna filtreras genom Pearls ögon som aldrig har bott i en vanlig lägenhet och ser baksätet i bilen som sitt hem.

Trots de dåliga levnadsförhållanden har Pearl en bra relation med sin mor. Margot är en romantisk drömmare som tittar på stjärnorna och brinner för musik. Hon låtsas spela piano på bilens dammiga instrumentbräda och målar naglarna i roliga färger medan Pearl låtsas köra bilen.

Allt ställs till sin spets när en man med mörkt långt hår dyker upp. Mannen heter Eli och bär alltid med sig två gevär även när han går till kyrkan. Margot blir besatt av Eli och hans vapen medan Pearl glöms bort och blir ersatt.

Relationen mellan mor och dotter försvagas då Eli mutar Pearl med cigaretter för att hålla henne borta från bilen. Eli börjar smuggla vapen med den lokala prästen som använder våld för att styra i samhället. Samhället präglas av starka könsroller då pistolerna associeras med maskulinitet och dominans medan kvinnor som Margot och deras granne Rose är underordnade männen.

”En alla hjärtans dag fick Rose en 9 mm-pistol av sergeant Bob. När en man ger en kvinna ett vapen är det för att han litar fullt och fast på henne, sa sergeant Bob. Den kommer aldrig att bli en änkemakare. Vissa pistoler är änkemakare men den här är hederlig. Den är mycket mer användbar än en chokladask. Jag kommer hellre hem och får se en rättsläkare bära ut en man som har gett sig på henne än jag kommer hem till en nybakad äppelpaj.”

Vapen och våld blir ett alltmer vanligare inslag i Pearls vardag och det slutar med att hon själv håller ett vapen i handen. Precis som att ha bilen som sovplats, blir pistolerna normaliserade i Pearls ögon eftersom hon formas av miljön hon lever i och de vuxna runt omkring henne.

”Gun Love” är däremot ingen debattbok. Berättelsen handlar delvis om hur USA:s lagar om vapen påverkar den unga Pearl men det finns också gråzoner eftersom pistolerna ibland räddar dagen. ”Gun Love” är en berättelse om familjer, de som vi föds inom och de som vi själva skapar.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska och svenska samt som e-bok via Bibblo.se och som talbok med text via Legimus. Läs också ”En bön för de stulna” av samma författare som handlar om mexikanska mödrar vars döttrar blivit kidnappade av drogkarteller.