Ett samhälle utan lagar och regler

Visa källbilden”Har du någonsin dödat någon?”

”Vad vill du ha i utbyte mot mitt liv?”

”Jag vill dansa i TV.”

 

”Monos” är en spansk krigsfilm från 2019 som utspelar sig i Sydamerika. Monos betyder aporna på spanska och är namnet på den fiktiva gerillagruppen som vi får följa i filmen. De är en grupp barnsoldater som leds av en muskulös dvärg som kallas ”Budbäraren” (spelas av Wilson Salazar som själv varit soldat).

Han ger dem uppdraget att vakta en mjölkko och en krigsfånge, en 45-årig amerikansk kvinna som kallas ”Doctora”. Även barnsoldaterna har sina ungdomliga smeknamn: Storfot, Lady, Vargen, Hunden, Smurfen, Rambo, Boom Boom och Svenskan.

Visa källbilden

Filmen börjar abrupt utan kontext och vi slängs in i händelserna. Efter att ”Budbäraren” har lämnat dem, löper ungdomarna amok vilket leder till missbruk av alkohol, vapenvåld, droger  och sex. Hierarkier skapas och de som inte passar in blir slagna och utfrysta. Ledaren ”Storfot” börjar så småningom hungra efter mer makt och planerar att mörda ”Budbäraren” och ta över organisationen.

Visa källbilden

”Monos” är inspirerad av William Goldings roman ”Flugornas herre” som fokuserar på maktrelationer och grupptryck. ”Storfots” roll i filmen speglar Jacks roll i ”Flugornas herre” då de båda återgår till en mer primitiv och barbarisk livsstil och med våld försöker klättra upp i hierarkin. Båda karaktärerna är ideologin om anarki personifierade. De längtar båda efter ett samhälle utan lagar och regler. ”Storfot” har också en motsatskaraktär i den androgyna ”Rambo” som likt Simon är mer moralisk och empatisk.

Visa källbilden

Regissören Alejandro Landes har baserat filmen på situationen i Colombia som han själv beskriver som ”en tickande bomb”. Vi får inte veta vilken sida som barnsoldaterna strider för eller varför men Landes menar att detta egentligen inte spelar någon roll. Filmen karaktäriseras av bristen på gränser och etiketter när det gäller kön, sexualitet och identitet. Historisk och politisk kontext saknas eftersom krig och människans grymhet är tidlösa enligt regissören.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på spanska med svenska undertexter.

En berättelse om en sårad man

”Jag ser att motpartens advokat också konsekvent stavat barnens namn fel. Det är människor som inte vet vad barnen heter som bestämmer över dem nu.”

 

”Jag väntar i snön” är en roman av Daniel Dencik. Han är en dansk författare och filmregissör. Dencik har framförallt regisserat dokumentärer om historiska händelser och expeditioner. ”Jag väntar i snön” är en så kallad autofiktion, en blandning mellan en fiktiv berättelse och en självbiografi.

Berättelsen handlar om den danska småbarnspappan Alexander som just förlorat vårdnaden om sina två barn. Han har blivit anklagad av barnens svenska mor, som lider av en psykisk störning som gör att hon blandar ihop traumatiska barndomsminnen med verkligheten. Alexander anklagas för att ha skadat barnen som mamman lyckats vända emot honom.

Alexander blir alltmer deprimerad och sårad eftersom han saknar umgänget med barnen och känner sig hjälplös i rättsalen.  Han utpekas som skyldig trots att de inte har gått igenom de fysiska bevisen ordentligt utan endast gått på verbala anklagelser.

Alexander börjar utveckla ett starkt hat gentemot det svenska rättsystemet som eventuellt övergår till hat mot Sverige generellt sett. Den sårade mannen pekar ut feminismen och könsneutrala pronomen som syndabock. Han visar också tecken på högerextrema åsikter då han sympatiserar med terroristen Anders Behring Breivik. Huvudkaraktären framstår däremot som någorlunda förvirrad då han också uttrycker sympati med familjerna som förlorade sina barn i massakern.

Denricks roman har fått ganska hård kritik och ansetts som kontroversiell. Kritikerna pekar då på att berättelsens huvudkaraktär Alexander fungerar som en förlängning av Denrick själv eftersom romanen beskrivs som självbiografisk även om själva berättelsen är fiktiv. Kritikerna menar att tragedin med barnen används för att ursäkta huvudkaraktärens högerextrema åsikter. Om Denrick själv besitter sådana åsikter är däremot oklart.

”Jag väntar i snön” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok på Bibblo.se.

Årets svenska deckare 2018

”Han tog en ny nål ur skrivbordslådan och punkterade kartan ännu en gång för att markera platsen han besökt natten innan. Han skulle inte ge sig förrän varje millimeter var täckt, förrän varenda vägstump och vändplatta och ruttet människohygge var genomsökt.”

 

”Silvervägen” av Stina Jackson

”Silvervägen” är Stina Jacksons debutroman och blev utvald till årets kriminalroman av Svenska deckarakademin. Motiveringen löd: ”Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland. ”

Huvudpersonen Lennart (Lelle) Gustavsson är en far som förlorat sin tonårsdotter, Lina. Hon försvann för tre år sedan när hon väntade på bussen på väg till sitt första sommarjobb. Lelle var den som skjutsade henne till busshållplatsen, så han har tagit på sig skulden för hennes försvinnande. Hans äktenskap gick i kras när Lina försvann. Sedan han blev sjukskriven från sitt jobb som lärare har hans liv bestått av att maniskt söka efter sin försvunna dotter längs Silvervägen medan han sjunker djupare in i sin depression.

Bokens andra huvudperson är Meja som är sjutton år gammal och nyss har flyttat till Norrland, Glommerträsk med sin mamma Silje som träffat en äldre man på nätet. Meja har haft en svår uppväxt då mamman lider både av alkoholism och psykiska problem. Silje är en misslyckad konstnär och har svårt att få ekonomin att gå ihop vilket medfört att de levt under fattigdom i många år. Styvpappan Torbjörns hem är fullt med mat men är smutsigt och förfallet. När Meja dessutom hittar hans enorma porrsamling med minderåriga flickor i hennes egen ålder får hon nog.

Mejas tur verkar vända då hon träffar den snygga och charmiga Carl-Johan som är ute och fiskar med sina bröder. Han bjuder hem henne till sina föräldrar som bedriver sitt eget jordbruk. Hans familj lever som på 1800-talet och vägrar komma i kontakt med det moderna samhället och ny teknik. Fadern, Birger är paranoid och tror på konspirationsteorier om att staten försöker manipulera individerna och att avrustningen av försvaret kommer att leda till krig i Sverige. De har bunkrat upp sig med mat och vapen för flera år i väntan på katastrofen. Trots varningstecknen är Meja överlycklig när de erbjuder henne ett tryggt hem och mat på bordet.

Meja blir tvingad till hårt arbete på gården men lyckas övertala Birger att låta henne börja i skolan igen. Meja och Lelle möts då han motvilligt kommit tillbaka från sjukskrivningen. Han blir genast påmind om sin försvunna dotter när han ser henne och kan inte låta bli att oroa sig när han märker att hon far illa. Han börjar nysta i det och deras öden sammanflätas. Kan hon vara svaret på gåtan om hans försvunna dotter?