Lita inte på de vuxna

”Knausgård  skrev dessutom om gatan här nedanför. (…) Han nämner ”invandrarkillarna” som han stöter på, om ”de som går så förbannat långsamt och tror att de äger trottoaren. Svart bakåtkammat hår, svarta skinnjackor, svarta byxor, och åtminstone en av dem hade pumaskor med loggan fram på tån, vilket jag alltid tyckt ser så larvigt ut. Guldkedjor om halsen, lite vingliga, liksom outvecklade armrörelser.”

Du ställde dig i upp i soffan och skrattade rakt ut i luften: ”Så sjukt!” tjöt du. ”Det där kan ju vara vi!” (sid 199-200)

”Blir du ledsen om jag dör?” är en verklighetsbaserad berättelse om  ungdomsledaren och bokens författare Nicloas Lunabbas vänskap med en stökig invandrarkille, Elijah.

Lunabba träffar Elijah när han är 8 år och spelar basket. Lunabba ser genast att pojken har det svårt hemma med en mamma som är alkoholist. Han saknar en trygg fadersfigur. Pojken är utåtagerande och går på en skola i Malmö som anses vara ”Sveriges sämsta skola”.

Elijah stoltserar med att han är ”bäst på att vara sämst”. En invandrarkille som ser ut som både en arab och en afrikan är det väl ingen i Sverige som gillar. Dessutom lever han ju upp till de negativa stereotyperna då han hänger på stan med grabbarna, hamnar i bråk och sätter eld på gardinerna i skolan.

Trots detta känner Lunabba sympati för pojken och bjuder in honom i sitt hem. Han kan identifiera sig med pojken då han själv hade en stökig uppväxt med en våldsam far och en mamma som dog tidigt i cancer. Kanske behöver pojken egentligen bara en vuxen som bryr sig om honom?

Detta blir starten på något nytt då Elijah med tiden börjar bli mer empatisk. Han börjar plocka upp efter sig hemma och får bättre betyg i skolan. Till sist får han till och med ett basketstipendium i USA och blir proffsspelare.  Han visar stolt upp sina betyg via Skype som alla är A och B efter det amerikanska skolsystemet.

Trots denna solskenshistoria, pågår gatuvåldet hemma i Malmö. Elijahs två kompisar har börjat umgås i kriminella kretsar. Den ena spränger sig själv i luften då han försöker döda en barnfamilj och den andra skjuter en jämnårig pojke som visar sig vara son till en av Lunabbas vänner. Pojkarna skyller på Lunabba, eftersom de anser att det var orättvist att bara Elijah fick stöd av de vuxna.

Boken slutar till och med i ett otäckt transkriberat telefonsamtal då pojken som blev skjuten vädjar efter hjälp till 112 men får svaret att han inte kan ha blivit skjuten i huvudet om han kan ringa dem. Detta sker medan han ligger och förblöder bredvid sin mördade kompis som redan dött av skottskadorna.

”Blir du ledsen om jag dör?” är en viktig berättelse om våldet som pågår i vårt eget land och om invandrarkillarna som inte får det stöd som de behöver från samhället och blivit svikna av de vuxna. Boken handlar också om rasism och stereotyper då det är lätt att avhumanisera dem precis som Knausgård gjorde i sin bok, istället för att ge dem en röst.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok 24 oktober på Legimus.

Kulturkrockar – Japan möter Norden

”Japaner älskar verkligen Abba! Men tonhöjden är lite för svår för mig.

Jag är förföljd av Abba! På senare tid har jag en ny karaokestrategi, jag tar kontroll över mitt öde genom att direkt sjunga en Abba-låt. Det är lika bra att få eländet överstökat så fort som möjligt!”

 

”Mitt liv i Japan” är en manga av en svensk serietecknare Åsa Ekström. I denna självbiografiska berättelse berättar Ekström om hur hon flyttade till Japan 2011 och kulturkrockarna som uppstod därefter.

Serien är ritad i så kallat Yonkoma-format vilket innebär att man tecknar en serie-stripp med fyra vertikala paneler (yon = fyra) och själva poängen/skämtet knyts ihop av strippens rubrik. Oftast läggs även en liten ruta eller pratbubbla till bredvid strippen med en förklaring som informerar läsaren om något, till exempel om hur japansk kultur skiljer sig från vår nordiska.

Ekström berättar om olika aspekter av den japanska kulturen till exempel det japanska arbetslivet och hur man förhåller sig till lagar och regler. I Japan byter japanerna sällan jobb utan har oftast kvar sitt första jobb tills de går i pension.  Hon märkte också stora skillnader som serietecknare då hon i Sverige arbetade självständigt medan hon hade en förläggare i Japan som gav henne feedback precis som när man skriver en bok för ett förlag.

Ekströms norska vän berättar om hur han blev utskälld av en japansk badvakt för att han inte hade en badmössa på sig i bassängen trots att han var flint. När han vilade vid kanten av bassängen blev han återigen utskälld eftersom ”han störde de andra badgästerna” trots att bassängen var tom. Ekström påpekar att detta var en kulturkrock då skandinaviska personer gärna förhåller sig till reglerna men har svårt att förstå sig på regler som egentligen inte har något syfte.

Ekström diskuterar också hur kvinnor och tjejer framställs i manga och annan japansk media. När hon var yngre ifrågasatte hon inte sexualiseringen av unga lättklädda tjejer som tyvärr är väldigt vanlig i manga. Hennes japanska förläggare hade också negativa åsikter när hon ville inkludera en stripp där hon pratar om sin bisexualitet eftersom HBTQ+ inte är lika accepterat i Japan där patriarkatet styr.

Ekström serie finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även hennes manga ”Sayonara September” som också finns på vårt bibliotek.

Islandborn

”Era el monstruo más terrible que jamás nadie había visto. It was the most dreadful monster anyone had ever seen.

La Isla entera estaba atemorizada y nadie podía con él. The whole Island was terrified and no one could defeat it.

Era muy poderoso. It was just too strong.

Durante treinta años, el Monstruo hizo lo que quiso. For thirty years the Monster did as it pleased.

Podía destruir un pueblo completo con solo una palabra, y hacer desaparecer a toda una familia simplemente con mirarla. It could destroy an entire town with a single word and make a whole family disappear simply by looking at  it.

El cabello encrespado de Lola se desrizaba del miedo que tenía. Lola’s curly hair was uncurling with fear.

¿Usted vio al Monstruo, señor Mir? Did you see the Monster, Mr. Mir?

Sí, lo veía todo el tiempo. Yes. All the time.

¿Y tenía miedo? Were you scared?

Todos teníamos mucho miedo. We were all very scared.”

”Islandborn” är en spansk bilderbok av Junot Díaz som föddes i den Dominikanska republiken men flyttade till New Jersey med sin familj där han växte upp. Han har vunnit flera priser, bland annat Pulitzer priset 2008.

Berättelsen handlar om en liten mörkhyad flicka som heter Lola och bor i Amerika men hon kommer ursprungligen från ”Ön”. Var denna ö ligger och om den är baserad på en verklig plats är öppet för tolkning men antas vara Dominikanska republiken där Díaz själv kommer från.

I skolan får Lola och hennes klasskamrater en bilduppgift då de ska rita någonting från platsen de föddes på. De andra barnen, som också är invandrare, börjar genast sätta igång med att rita kända landmärken från Egypten och andra länder men Lola vet inte vad hon ska rita eftersom hennes familj flydde från ”Ön” när hon var en bebis.

Lola frågar fröken vad man ska göra om man inte minns sitt hemland och får svaret att hon ska intervjua de som fortfarande minns. Lola beger sig därefter på en upptäcktsfärd för att samla in minnen från ”Ön”. Detta illustreras i vackra färgglada teckningar från illustratören Leo Espinosa.

Lola börjar dock undra varför alla är så hemlighetsfulla om ”Ön” och dess historia. När hon försöker intervjua en äldre man från ”Ön” som heter Señor Mir svarar han bara surt att de inte borde bry sig om ”Ön” och de ska vara tacksamma för att de kommit därifrån. Hennes abuela/mormor hjälper henne att prata med honom och Señor Mir berättar till slut om ”monstret” (troligtvis diktatorn Rafael Trujillo) som terroriserat dem i över 30 år tills de alla bestämde sig för att slå tillbaka.

”Islandborn” eller ”Lola” som boken kallas på spanska, är en berättelse om kultur, arv och identitet men är också en berättelse om hur viktigt det är att inte glömma. I berättelsen har Señor Mir försökt förtränga de traumatiska minnena men inser till sist vikten av att berätta sin historia för den yngre generationen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på spanska och engelska. Boken har inte pararelltext men den engelska versionen går att läsa samtidigt som den spanska för språkträning.

Prinsesssaga om civilkurage

”Elena är en klurig spelare, men Ali kör mer på känn. Han lägger snabbt kort som Elena snappar åt sig och vinner med. Stella tycker synd om honom. När hon får ett stoppkort är det dags att hjälpa en kompis.

– Tänk om det skulle vara så lätt i verkligheten.  Att man bara tar fram ett kort när man vill säga stopp, säger Elena, och får plötsligt något mörkt i blicken.” (sid 95)

Madeleine Bernadotte är född 10 juni 1982 på Drottningholms slott. Hon är prinsessa av Sverige och hertiginna av Hälsingland och Gästrikland. Hon bor numera i USA, Florida tillsammans med maken Christopher O’Neill och sina tre barn.

Prinsessan Madeleine har skrivit boken ”Stella och hemligheten” i samarbete med World Childhood Foundation som grundades av hennes mor Drottning Silvia. Hon har skrivit boken tillsammans med Karini Gustafson-Teixeira och Marie Oskarsson.

Berättelsen handlar om Stella som nyligen flyttat till Sverige från USA då hennes föräldrar skilt sig. Prinsessan beskriver Stella som en busig pojkflicka som också har en känslig sida. Hon inspirerades av Astrid Lindgrens Pippi-böcker när hon skapade karaktären.

Stella blir kompis med en svensk flicka som heter Elena. En dag berättar Elena en fruktansvärd hemlighet som Stella absolut inte får föra vidare; hon har blivit utsatt för sexuella trakasserier av sin styvpappa.

” När jag kom ner till frukost satt han där vid köksbordet i kalsonger. Jag kunde inte äta. Han kallade mig sin lilla docka och sa att jag aldrig får berätta om honom för en enda människa. Han såg konstig ut i ögonen när han sa det. Mamma skulle inte tro mig. Hon gillar ju honom.”

Prinsessan var närvarande vid Bokmässan i Göteborg och diskuterade vilka teman som hon ville ta upp i sin bok och hur det kan hjälpa att stötta utsatta unga tjejer. Medverkande vid seminariet var förläggaren Ulrika Caperius, generalsekreteraren för Childhood Paula Guillet De Monthoux, barnpsykologen Anna Norlén, medförfattaren Marie Oskarsson och journalisten Tara Moshizi.

Författarna berättade att de besökt olika skolklasser för att samtala om boken med yngre barn. De fick olika respons beroende på vilken klass de besökte. Vissa barn hade lättare att relatera till temat kring skilsmässa och invandring då Stellas mamma skilt sig och bor kvar i USA.

I en annan klass träffade författarna en flicka som hade blivit utsatt för samma övergrepp som Elena men trots detta kände att hon kunde småprata om vardagliga saker som att hon nyss bytt frisyr. Medförfattaren tror att prinsessans berättelse hjälpte till att avdramatisera det tunga ämnet och fungera som ett stöd för det utsatta barnet.

Prinsessan upplevde i sitt samarbete med Childhood att ansvaret ofta faller på barnet när det gäller övergrepp eftersom utsatta barn brukar föredra att anförtro sig åt en kompis istället för en vuxen person. Bernadotte trycker på vikten av att stå upp för sig själv men också att våga be om hjälp när man upplever att man själv eller någon annan blivit illa behandlad.

Prinsessan diskuterade också hur beröring utan samtycke kan upplevas som obehagligt för vissa barn och hur viktigt det är att alla får bestämma över sin egen kropp. Det kan även finnas andra situationer som kan göra ett barn obekvämt även om det inte finns övergrepp med i bilden. Några exempel är moster Charlotte som vill gosa med barnen även när de säger ifrån och då Stella blir anfallen av grannens glada hund. Prinsessan trycker på vikten av att låta omgivningen veta hur man känner i sådana situationer och våga stå upp för sig själv.

Den största utmaningen med att skriva boken var att alla medverkande befann sig på olika platser i världen. Bernadotte hade ursprungligen tänkt skriva en bok om övergrepp för målgruppen 3-9 år men märkte att det var en stor skillnad att skriva för yngre barn jämfört med målgruppen 9-12 år.

Om boken hade varit inriktad till en äldre målgrupp hade berättelsen kunnat vara mer ingående och mörkare men Bernadotte kände att barn mellan 9-12 år är en grupp som man sällan riktar in sig på när det gäller litteratur om övergrepp vilket medför att de blir osynliggjorda. Prinsessan tänkte att en barnbok kan vara ett bra sätt att nå ut till både de utsatta barnen och deras kompisar som får bära bördan av hemligheten.

Stellas namn betyder stjärna och är den latinska varianten av Estelle som också är namnet på Prinsessan Madeleines systerdotter. Hon valde namnet eftersom det påminde henne om Nordstjärnan som alltid visar vägen hem till Sverige. Nordstjärnan är också en symbol för kungahuset.

”Stella och hemligheten” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

”Det här kalla landet”

Huvudpersonen Noomi är 17 år och bor i Lindsborg i det fiktiva landet ”Nordland” som liknas med Sverige. I ”Nordland” har det fiktiva främlingsfientliga partiet ”Nya Demokraterna” fått större makt och motsättningar uppstår mellan de ”inhemska” och ”förflyttningarna”.

Noomis familj har haft det bra ställt men har på senare tid fått det sämre ekonomiskt. Flera butiker blir drabbade av ”Nordlands” dåliga ekonomi och hyllorna rensas i matbutiken. Noomis bror som är språkrör i ”Nya Demokraterna” skyller på invandringen vilket leder till heta debatter vid matbordet då deras far som är journalist är starkt emot detta.

En dag när Noomi är på väg till en bildlektion blir hon rånad av ett gäng beväpnade invandrartjejer. Hon förlorar sin plånbok och sin väska. Hennes främlingsfientliga bror stöttar henne efter rånet och lyckas, tillsammans med Sus, en av Noomis kompisar övertala henne att gå med i det främlingsfientliga partiet som lovar fler poliser och mer skydd för de ”inhemska”.

Den andra huvudpersonen i boken är Zahra som går i samma klass som Noomi. Hon bor ensam med sin pappa och har flytt från sitt hemland det fiktiva ”Istad”. Hennes mamma och hennes fyraåriga lillebror överlevde inte flykten. Pappan är deprimerad och isolerar sig. Zahra försöker dämpa ångesten med sex, fest och sprit men mår psykiskt dåligt efteråt. Hon blir sexuellt utnyttjad på en fest av en äldre kille i tjugoårsåldern som senare visar sig vara det andra språkröret i Noomis brors parti.

Motsättningar uppstår mellan de två huvudpersonerna på grund av deras skilda åsikter. Tjejerna hatar varandra men hamnar trots detta på samma fester och umgås med samma kille som tidigare var Noomis barndomsvän. Med tiden kommer de närmare varandra och Noomi börjar känna empati för Zahra men grupptrycket från brodern och kompisen är starkt.

Romanens ämne är aktuellt då främlingsfientligheten växer både på lokal nivå och i hela Sverige. Boken väver samman frågor om tonårsliv, sexualitet och politik. Det kalla landet ”Nordland” som beskrivs i boken, där främlingsfientlighet är normaliserad har tyvärr alltför många likheter med verklighetens Sverige.