TikTok favoriter – I’m Glad My Mom Died

”I sit cross-legged in front of her grave. I take a longer look at the words on her headstone.

Brave, kind, loyal, sweet, loving, graceful, strong, thoughtful, funny, genuine, hopeful, playful, insightful, and on and on…

Was she, though? Was she any of those things? The words make me angry. I can’t look at them any longer.

Why do we romanticize the dead? Why can’t we be honest about them? Especially moms. They are the most romanticized of anyone.” (sid 302-303)

”I’m Glad My Mom Died” är en engelsk biografi av Jeanette McCurdy som växte upp som barnskådespelare och medverkade i bland annat barnprogrammen iCarly och Sam & Cat på Nickelodeon. Hon hade rollen som den pojkflickiga karaktären Sam Puckett.

Manusförfattaren Dan Schneider hamnade i blåsväder då han anklagades för ha psykiskt misshandlat sina barnskådespelare. I samband med MeToo blev han även anklagad för att ha sexualiserat minderåriga men blev inte fälld på grund av bristande bevis. I McCurdys biografi benämns han aldrig vid namn utan som ”The Creator” vilket får honom att att framstå som en nästintill religiös figur. Hon blev erbjuden 3 miljoner för att hålla tyst om Schneiders misshandel men hon vägrade.

Fokuset ligger på McCurdys relation med sin bortgångna mor som dog i bröstcancer. Hon hade alltid drömt om att bli skådespelare och tvingade McCurdy att uppfylla denna dröm trots att hon egentligen inte ville. För att kunna spela yngre roller, tvingades McCurdy att banta tills hon fick anorexi, något som mamman uppmuntrade. McCurdy växte även upp som mormon och blev tillsagd att lyssna till sin inre religiösa röst. Detta förvirrade henne då hon led av tvångssyndrom.

McCurdys mor antas vara narcissist då hon konstant misshandlade sin dotter både psykiskt och sexuellt. McCurdy och hennes bröder växte upp i ett stökigt hem. Mamman hade samlarsyndrom vilket innebar att allt sparades till och med skräp som gamla schampo-förpackningar och trasiga tallrikar. Barnen fick sova på madrasser i köket då deras sängar var belamrade med skräp. Mamman misshandlade även pappan och hotade honom med kniv vid flera tillfällen.

McCurdy blev den som försörjde sin familj. Hon fick stå ut med mamman konstant och fick aldrig ta självständiga beslut. Hon fick inte torka sig i rumpa själv efter att ha varit på toaletten och var tvungen att bli duschad av mamman upp till 17 års ålder, vilket även var då de sexuella övergreppen ägde rum. Efter mammans död fortsatte McCurdy sin skådespelarkarriär tills hon till sist fick erkänna för sig själv att hon var olycklig. Idag kämpar hon med sin läkningsprocess och har gått i terapi för sina barndomstrauman och ätstörningar.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Jordbor

”Before I knew it, I had left my body and was looking down from the ceiling at Mr Igasaki holding my head. Wow, I must have summoned a super strong magical power.”

 

”Jordbor” är en mystisk berättelse av den prisbelönta japanska författaren Sayaka Murata. Hon har även skrivit romanen ”Hur mår fröken Furukura?” som vann Akutagawa-priset som är ett av Japans finaste litteraturpris.

Denna berättelse har till en början stora likheter med Muratas tidigare verk med likande teman som bland annat frivillig barnlöshet och asexualitet. Vi får följa den japanska flickan Natsuki under hennes barndom och i vuxen ålder.  Natsukis förhållande till sex har påverkats efter att hon blev sexuellt utnyttjad av sin snygga och populära lärare, Igasaki. Det är dock oklart om hon är traumatiserad eller saknar intresse för sex.

Efter våldtäkten försöker hon berätta för sin familj men eftersom att läraren har hög status blir hon inte trodd och utmålas som en hora. När hon sedan börjar utöva liknande sexuella övergrepp på sin kusin, övergår familjens hat till något som skulle kunna liknas med hedersvåld.

Natsuki som blivit övergiven av alla vuxna, får en psykos och börjar inbilla sig att hennes mjukisdjur som är en liten igelkott pratar med henne. Den ger henne order om att straffa de onda och påstår att hon egentligen är en ”magisk tjej” från en annan planet i samma anda som seriefiguren Sailor Moon. Detta leder till att hon söker upp de vuxna som har skadat henne och mördar dem.

Precis som i ”Hur mår fröken Furukura?” ingår Natsuki i vuxen ålder i en pakt med en annan utstött person som är väldigt problematisk. Hon gifter sig med en man som hon träffat på nätet. Han antas ha liknande problem efter att ha blivit sexuellt utnyttjad av sin mor som barn. Natsuki och hennes man är båda övertygade om att samhället är korrupt och att de kommer att tvingas skaffa barn och ha sex trots att de egentligen är nöjda med att bara vara platoniska rumskamrater.

Efter att Natsukis man har spelat bort sina pengar och blivit självmordsbenägen, åker de till hennes gamla barndomshem där de träffar kusinen igen. Efter detta spårar berättelsen ur och de skapar en nudist sekt tillsammans. Till sist blir deras psykiska problem så ohanterliga att de blir kannibaler vilket beskrivs väldigt grafiskt med alla snuskiga detaljer.

”Jordbor” är en berättelse som väldigt specifikt handlar om Japans samhällsproblem. Personer med psykisk ohälsa som inte får de stöd som de behöver. Även sekter är ett stort problem i Japan. En förövare som försvaras och utnyttjar systemet. Övergreppen börjar med att han vill kontrollera Natsukis trosor vilket underligt nog är ett krav på vissa japanska skolor då eleverna bara är tillåtna att ha vissa färger på underkläderna (dock sker detta oftast av en kvinnlig lärare).

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att boken innehåller väldigt grafiska beskrivningar av sexuella övergrepp mot barn, mord och kannibalism.

Om ni är intresserade att läsa liknade böcker kan ni även låna den icke-binära författaren Marieke Lucas Rijnevelds böcker ”Obehaget om kvällarna” och ”Min dyra ögonsten” på vårt bibliotek.

Sanningsbärarna

”Två dagar senare skickar mamma ett sms: ”Hoppas du kan få de svar du söker så du kan läka känslomässigt. Förlåt för att jag inte funnits där för dig.”

Jag suckar och tänker att min mamma inte känner mig alls. Det handlar inte om mig. Det har det aldrig gjort. Det handlar om barnen som är kvar.” (sid 308)

”Sanningsbärarna” är en självbiografi av journalisten Jenny Küttim och en djupdykning i vad som pågår bakom Jehova vittnens stängda dörrar. Küttim är själv en avhoppare som vuxit upp med religionen.

För fem år sedan fick hon plötsligt en mystisk låda från en anonym avsändare med posten. Den innehöll de så kallade äldstebreven som är styrdokument för hur församlingen ska styras, samt väldigt intima och privata uppgifter om de troende. Endast de så kallade äldstebröderna som är de högst uppsatta inom församlingen får ta del av dem men nu var lådan på Küttims bord.

Hon hade lovat sig själv att inte undersöka sin gamla sekt men nu kunde hon som journalist inte neka. Dessutom visade det ju sig att det var barn som for illa och blev utnyttjade av pedofiler, precis som Küttim själv fick erfara som barn. Hon växte upp med en våldsam pappa som utnyttjade henne sexuellt och slog hennes syskon när han ansett att de vanärat Jehova.

Mamman finns i bakgrunden men är passiv, precis som kvinnor förväntas vara i deras patriarkala samhälle. I sekten är det männen som styr, det finns ingen plats för kvinnor och barn. Küttim gör misstaget som barn att prata för mycket i församlingen och försöka hålla föredrag, en uppgift som är reserverad för männen och pojkarna.

Küttim intervjuar flera personer, allt från avhoppare, de som fortfarande är verksamma inom sekten och till och med en pedofil som sekten har beskyddat. Detta berodde mindre på att de stödde hans övergrepp utan snarare att de var rädda att dra skam över församlingen, en logik som kan tyckas märklig för en utomstående. Jehovas vittnen har sina egna lagar och regler som inte alltid stämmer överens med svensk lag. Om ett brott sker kontaktas äldstebröderna som sällan gör något åt problemen, istället för polisen.

Küttim berör också psykologi då hon även kommer in på Thomas Quick-fallet då falska minnen skapades i terapin, vilket ledde till att han blev en påhittad seriemördare. Hon kommer också in på den kontroversiella diagnosen dissociativ identitetsstörning då flera barn som blivit utsatta i sekten troligtvis har blivit feldiagnostiserade eftersom de ofta uppfyller kriterierna för att få diagnosen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok 25 oktober.

Lita inte på de vuxna

”Knausgård  skrev dessutom om gatan här nedanför. (…) Han nämner ”invandrarkillarna” som han stöter på, om ”de som går så förbannat långsamt och tror att de äger trottoaren. Svart bakåtkammat hår, svarta skinnjackor, svarta byxor, och åtminstone en av dem hade pumaskor med loggan fram på tån, vilket jag alltid tyckt ser så larvigt ut. Guldkedjor om halsen, lite vingliga, liksom outvecklade armrörelser.”

Du ställde dig i upp i soffan och skrattade rakt ut i luften: ”Så sjukt!” tjöt du. ”Det där kan ju vara vi!” (sid 199-200)

”Blir du ledsen om jag dör?” är en verklighetsbaserad berättelse om  ungdomsledaren och bokens författare Nicloas Lunabbas vänskap med en stökig invandrarkille, Elijah.

Lunabba träffar Elijah när han är 8 år och spelar basket. Lunabba ser genast att pojken har det svårt hemma med en mamma som är alkoholist. Han saknar en trygg fadersfigur. Pojken är utåtagerande och går på en skola i Malmö som anses vara ”Sveriges sämsta skola”.

Elijah stoltserar med att han är ”bäst på att vara sämst”. En invandrarkille som ser ut som både en arab och en afrikan är det väl ingen i Sverige som gillar. Dessutom lever han ju upp till de negativa stereotyperna då han hänger på stan med grabbarna, hamnar i bråk och sätter eld på gardinerna i skolan.

Trots detta känner Lunabba sympati för pojken och bjuder in honom i sitt hem. Han kan identifiera sig med pojken då han själv hade en stökig uppväxt med en våldsam far och en mamma som dog tidigt i cancer. Kanske behöver pojken egentligen bara en vuxen som bryr sig om honom?

Detta blir starten på något nytt då Elijah med tiden börjar bli mer empatisk. Han börjar plocka upp efter sig hemma och får bättre betyg i skolan. Till sist får han till och med ett basketstipendium i USA och blir proffsspelare.  Han visar stolt upp sina betyg via Skype som alla är A och B efter det amerikanska skolsystemet.

Trots denna solskenshistoria, pågår gatuvåldet hemma i Malmö. Elijahs två kompisar har börjat umgås i kriminella kretsar. Den ena spränger sig själv i luften då han försöker döda en barnfamilj och den andra skjuter en jämnårig pojke som visar sig vara son till en av Lunabbas vänner. Pojkarna skyller på Lunabba, eftersom de anser att det var orättvist att bara Elijah fick stöd av de vuxna.

Boken slutar till och med i ett otäckt transkriberat telefonsamtal då pojken som blev skjuten vädjar efter hjälp till 112 men får svaret att han inte kan ha blivit skjuten i huvudet om han kan ringa dem. Detta sker medan han ligger och förblöder bredvid sin mördade kompis som redan dött av skottskadorna.

”Blir du ledsen om jag dör?” är en viktig berättelse om våldet som pågår i vårt eget land och om invandrarkillarna som inte får det stöd som de behöver från samhället och blivit svikna av de vuxna. Boken handlar också om rasism och stereotyper då det är lätt att avhumanisera dem precis som Knausgård gjorde i sin bok, istället för att ge dem en röst.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok 24 oktober på Legimus.

Inget paradis väntar

”Supandet och rökandet, Franco Andrades idiotsnack, Polos viljelösa skratt, drickats lindrande domning, som aldrig var så stark som Polo hade önskat, bara knappt tillräckligt för att göra tankarna trubbiga och slipa bort världens vassa kanter. Det var det skälet han drack så snabbt, som om han sprang kapplöpning med den fete, ända tills flaskan eller ölen och ciggen tog slut och det inte gick att skrämma bort de blodtörstiga moskiterna längre.”

”Paradais” är en kort roman på 176 sidor som handlar om två ungdomar i Mexiko. Vår huvudkaraktär är den opålitliga berättaren Polo som lever i fattigdom och misär men jobbar på ett lyxigt villaområde som städare och parkskötare.

Kontrasterna är stora och namnet på området ”Progreso” (spanska: framsteg, utveckling, progressiv) är ironiskt. Polo uttrycker ständigt ett starkt hat gentemot alla kvinnor, särskilt sin mor och sin kusin som han har ett incestuöst förhållande med efter att han gjort henne gravid.

Han kommer i kontakt med en rikemansson Franco Andrades, som främst benämns som ”den fete” av berättarjaget. Han är en incel som är besatt av pornografi och är kraftigt överviktig. Han visar sig också vara en stalker då han förföljer sin rika och vackra granne señora Marián. Hans fantasier blir mer och mer sexuella och våldsamma under berättelsens gång tills han till slut övertalar Polo att hjälpa honom råna, våldta och mörda grannfrun och hennes familj i utbyte mot att han får behålla stöldgodset. Det slutar med ett blodbad som beskrivs väldigt grafiskt och alla dör.

Författaren Fernanda Melchor bor numera i Berlin men är född i Mexiko. Hon är även journalist. Hennes författarskap fokuserar på droghandel, machokultur och framförallt det ständigt närvarande våldet i Mexiko. Det grova språket som är fyllt av svordomar, skällsord och könsord visar på hur de unga männen i denna roman är uppvuxna i en våldsbejakande värld där kvinnohatet är normaliserat.

Protagonisten har tunnelseende och är fast i en slags filterbubbla då han bara hör sig själv och de med liknande åsikter medan kvinnor och andra utsatta grupper i samhället saknar röst. De två männen blir alltmer radikaliserade tills sexismen och våldet eskalerar och inte längre går att kontrollera.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok den 6 juni. Observera att boken innehåller mycket grovt språk och detaljerade beskrivningar av grovt våld och våldtäkt.

Fjärilen från Rovaniemi

”Han lyfts varsamt av hennes händer till rullstolen, och han sjunker i den. Nu är han bara en ö i en stor ocean. Sedan körs han in i byggnaden.” (sid 20)

 

”Fjärilen från Rovaniemi” är en fiktiv berättelse med självbiografiska inslag. Författaren Mika Ihanus är en finlandssvensk funktionsvarierad man som föddes med Cerebral Pares (CP). Skadan uppkom när Ihanus fick för lite luft när han föddes och blev strypt av navelsträngen. Boken bygger delvis på hans liv.

I Ihanus berättelse får vi följa Petri som har samma CP-skada som författaren själv. Boken sträcker sig kronologiskt från hans barndom på 70-talet till vuxen ålder år 2004.

”Efter mycket kringflyttande mellan Finland och Sverige bestämde far att vi skulle bo i en villa söder om Stockholm. En villa som aldrig riktigt gjordes tillgänglig för mig. Jag blev buren upp och ner för trappor och man tyckte mest att jag var besvärlig.” (sid 10)

Petri kan delvis tala och gå men omgivningen förminskar honom ofta på grund av hans funktionsvariation. Hans familj visar lite respekt för Petris speciella behov och han blir även utsatt för övergrepp från sin far som utnyttjar honom sexuellt. Ingen tror på Petri när han med våld försöker kämpa emot fadern eftersom han är CP-skadad.

Precis som Ihanus själv hittar Petri passionen i det skrivna ordet. Han börjar skriva berättelser och poesi vilket ger honom möjlighet att uttrycka sina innersta tankar och känslor. Olyckligt nog vill hans familj tysta ned honom och anser att man endast bör kommunicera med honom med ja-och-nej frågor. Men Petri vägrar att ge upp sin dröm om att bli författare.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok med text via Legimus.