”Det är lätt att klättra i träd, sa apan till fisken.” (sid 78)
”Jag & Du” är en bok om vardagsfilosofi, skriven av en far och en son. Författarna Anders Lundin och Kim Princis har skrivit en bok som liknar en självhjälps bok men med glimten i ögat. Med humor och lekfullhet lägger de fokuset på vår kommunikation med andra men också hur vi ser oss själva. Hur påverkar vår självbild oss och hur vi interagerar med andra?
Stämmer bilden du har av dig själv och stämmer bilden du har av andra? Hur tror du andra upplever dig? Vi får flera exempel på hur utvecklande tänkande kontra fixerat tänkande hjälper och stjälper oss i vår utveckling. Att utvecklas vill vi alla men ingen vill upplevas som ”dum”. Hellre tiger vi, istället för att söka rätt information och lära oss något nytt. Detta hindrar oss från att lära oss nya saker. Tänk på alla gånger i skolan som du inte räckt upp handen, eller bett om hjälp för att lösa en uppgift. Det motsatta tankesättet är att intelligens inte är statisk, utan utvecklas hela tiden.

Ett lustigt exempel på hur vår tystnad påverkar oss får vi i en fiktiv berättelse om en kvinna som väntar på tåget och köper ett paket kex. Hon sätter sig bredvid en främmande man, och börjar äta. Hon märker att han också börjar mumsa i sig av hennes kex. Istället för att påpeka detta, surnar hon till och när han till sist ätit upp alla kexen exploderar hon och går sin väg. Väl på tåget visar det sig dock att hennes egna kex var i hennes väska. Hon hade alltså ätit upp mannens likadana kex, och dessutom anklagat honom för att ha stulit hennes. En pinsam situation som uppstod då ingen av parterna ville påpeka att kexpaketen hade blandats ihop.
Vi dyker även in i positivt och negativt tänkande. Hur interagerar vi med tid och rum? Helen Keller (f. 1880 – d. 1986) var både blind och döv. Som barn blev hon känd som ”vilddjuret” eftersom hon terroriserade alla i sin omgivning och var både icke-verbal och utomordentligt stökigt. Allt kom dock att ändras en dag då hon mötte läraren Anne Sullivan som också var blind och förstod hennes perspektiv. Hon tog med henne ut och tecknade tecknet för vatten i hennes handflata. Helen fick röra i något, som visade sig vara en vattenpump. Hon fick en uppgift som hon klarade av, och fick känna att hon också hade en framtid. Keller lärde sig tala och blev en känd aktivist och författare, under sin livstid skrev hon flera böcker, allt tack vare att någon kunde komma in i hennes värld och se den med hennes ögon. Nazisterna blev rädda för hennes ord, och försökte bränna dem på bokbål. Det hade ju varit lättare för dem om det inte fanns något som talade emot att de med funktionshinder kan utvecklas och till och med vara duktiga.
Fler roliga och tankeväckande idéer och kåserier kan ni ta del av i boken. Den finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.
Läs även ”Liv 3.0” ytterligare en favorit hos våra rektorer, som handlar om artificiell intelligens och människans längtan efter rymden:



”Det är lätt att klättra i träd, sa apan till fisken.” (sid 78)
”Can you… can you wait a sec while I get dressed?”
”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”

”I guess love really makes a guy come out of his shell.”


”Vi har alla en gräns. För vad vi är beredda att stå ut med innan vi knäcks. När jag gifte mig med din pappa visste jag precis var min gräns gick. Men långsamt, för varje incident, tänjdes min gräns lite till. Första gången din pappa slog mig ångrade han det genast. Han svor att det aldrig skulle hända igen. Andra gången han slog mig ångrade han sig ännu mer. Tredje gången var det mer än ett slag.”
”För några år sedan dog min bror en alldeles för tidig död. Vi trodde båda på livet före döden och han kämpade in i det sista. (…) Han dog, men jag fortsätter att längta för oss båda. Jag fortsätter att längta efter fler stunder av total närvaro där tid och rum inte finns. Smaken av choklad eller vildhallon, ögonblicket efter ett napp i Paukibäcken, regnbågens och norrskenenets färger, känsla att hitta rätt med fiolen och uppslukas av en tonfylld bubbla, eller mötas av ett leende hos någon jag tycker om.” (sid 167)
”Cats and humans have been partners for over ten thousand years. And what you realize when you’ve lived with a cat for a long time is that we may think we own them, but that’s not the way it is. They simply allow us the pleasure of their company.”
”Pistolen tycktes inte skrämma Estelle, men å andra sidan tycktes hon vara en så snäll person att om hon blev mördad hade hon säkert tagit det som en komplimang att ha blivit uppmärksammad.” (sid 139)
”Regler för seende, nummer 248: