När kommunikationen brister

”I think I’ve figured out Shoko Nishimiya’s true identity.

She isn’t just an alien raised in a different culture.

She is an intruder sent to bring harm to our class.”

 

”A Silent Voice” är en manga-serie som handlar om en döv japansk flicka, Shoko och hennes mobbare Shoya. Shoko börjar ny i klassen och utmärker sig direkt när hon försöker kommunicera eftersom hon talar annorlunda än de andra barnen på grund av sin funktionsvariation. Detta medför att hennes klasskamrater, framförallt Shoya, tycker hon är konstig och jobbig när hon inte klarar av att hänga med i de andra barnens diskussioner och skolkören.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoko får inte heller något stöd från de vuxna i hennes närhet. Hon utsätts för mikroaggressioner då till och med klassföreståndaren ibland skrattar åt de nedsättande skämten om Shokos funktionsvariation. Läraren saknar kunskap om dövhet och anser att det är onödigt att försöka lära sig att kommunicera med Shoko på hennes modersmål japanskt teckenspråk, även när Shokos enda kompis, Miyoko frivilligt anmäler sig.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

”A Silent Voice” handlar framförallt om kommunikation och fördomarna som uppstår när den misslyckas. När Shoko blir tvungen att byta skola är rollerna plötsligt ombytta då de andra eleverna börjar mobba Shoya istället vilket leder till depression och självmordstankar. Han utvecklar så småningom svårigheter att kommunicera med andra människor på grund av hans psykiska ohälsa, vilket i sig blir ett funktionshinder även om det är osynligt och inte fysiskt.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoya, som insett sitt misstag, och nu kan relatera till Shokos situation bestämmer sig att han vill förändras och bli bättre på att kommunicera med andra. Han bestämmer sig att lära sig teckenspråk och leta redan på flickan som han mobbade under sin barndom så att han kan be om ursäkt.

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första landet i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk.

Men varför är det så viktigt att erkänna teckenspråket?

Enligt uppgifter från 2018 finns det endast 30 000 personer som talar teckenspråk i Sverige. Detta leder till segregation då döva har svårt att kommunicera utan mobilen eller penna och papper, vilket gör det svårt för dem att komma in på arbetsmarknaden och delta i sociala sammanhang.

(Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

När vuxenvärlden sviker

Visa källbilden”A witness saw two youths burning railway or communications cable.

Cable theft is a very serious crime, Mrs. Fenton. Trespass on the railway is 1,000 fine.

Vandalism, endangering lives, maximum penalty of life imprisonment.”

”He’s just a kid. He ain’t nicked no cable. You’re looking at wrong place.”

”He is, as you say, Mrs. Fenton, a minor. There’s unscrupulous people out there getting kids to do their dirty work so they don’t get into trouble with the police themselves.”

”The Selfish Giant” är en brittisk film från 2014. Filmen utspelar sig i Bradford  i norra England och handlar om två pojkar som haft en svår uppväxt och lever under fattiga förhållande. Huvudpersonen Arbor Fenton är en kortväxt 13-åring som äter medicin eftersom han är hyperaktiv och får våldsamma utbrott. Hans hemförhållande är dåliga och hans bror har drogproblem vilket påverkar familjen som redan har dålig ekonomi.

Visa källbilden

Arbors enda vän är den mjuka och känslosamma hästpojken Swifty som har ännu sämre hemförhållanden då hans familj inte har mat eller el och pappan är våldsam och kontrollerande. Han är också mobbad i skolan men Arbor uppmanar honom att slå tillbaka. Mobbaren hamnar på sjukhuset efter att Swifty, som är väldigt stor och stark, slagit honom medvetslös.

Visa källbilden

Detta leder till att båda pojkarna blir avstängda. För att tjäna pengar till sina fattiga familjer beslutar de sig för att börja stjäla elkablar och koppartråd som de säljer på skroten. Detta är ett mycket farligt jobb som pojkarna dessutom får väldigt dåligt betalt för eftersom de utnyttjas av de vuxna. Pojkarna är inte medvetna om riskerna och en dag smäller det när de sågar av elkablar. Arbor blir lämnad ensam med sin ilska och sorg över förlusten av hans trogna vän.

”The Selfish Giant” är en berättelse om barn som tvingas ta för mycket ansvar när vuxenvärlden sviker. ”The Selfish Giant” är inspirerad av Oscar Wildes novell med samma namn som handlar om en jättes vänskap med Jesusbarnet. Berättelsen handlar om karma, att de som är själviska och utnyttjar andra blir bestraffade i slutändan vilket sker i slutet av filmen då de vuxna som utnyttjat barnen blir arresterade av polisen.

Både filmen och novellen som den är inspirerad av finns tillgängliga på vårt bibliotek på engelska.

Fjärilen från Rovaniemi

”Han lyfts varsamt av hennes händer till rullstolen, och han sjunker i den. Nu är han bara en ö i en stor ocean. Sedan körs han in i byggnaden.” (sid 20)

 

”Fjärilen från Rovaniemi” är en fiktiv berättelse med självbiografiska inslag. Författaren Mika Ihanus är en finlandssvensk funktionsvarierad man som föddes med Cerebral Pares (CP). Skadan uppkom när Ihanus fick för lite luft när han föddes och blev strypt av navelsträngen. Boken bygger delvis på hans liv.

I Ihanus berättelse får vi följa Petri som har samma CP-skada som författaren själv. Boken sträcker sig kronologiskt från hans barndom på 70-talet till vuxen ålder år 2004.

”Efter mycket kringflyttande mellan Finland och Sverige bestämde far att vi skulle bo i en villa söder om Stockholm. En villa som aldrig riktigt gjordes tillgänglig för mig. Jag blev buren upp och ner för trappor och man tyckte mest att jag var besvärlig.” (sid 10)

Petri kan delvis tala och gå men omgivningen förminskar honom ofta på grund av hans funktionsvariation. Hans familj visar lite respekt för Petris speciella behov och han blir även utsatt för övergrepp från sin far som utnyttjar honom sexuellt. Ingen tror på Petri när han med våld försöker kämpa emot fadern eftersom han är CP-skadad.

Precis som Ihanus själv hittar Petri passionen i det skrivna ordet. Han börjar skriva berättelser och poesi vilket ger honom möjlighet att uttrycka sina innersta tankar och känslor. Olyckligt nog vill hans familj tysta ned honom och anser att man endast bör kommunicera med honom med ja-och-nej frågor. Men Petri vägrar att ge upp sin dröm om att bli författare.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok med text via Legimus.

Det osynliga barnet

”Man kan inte se att jag har klippt sönder fotografier.

Nej.

När man kommer in i mitt rum tror man att jag har skräpat ner min prinsesskoja med pyssel.”

 

”Alla är ledsna nuförtiden” är en ungdomsroman av den belgiska författaren och poeten Bart Moeyaert. Han vann ALMA-priset 2019 som delas ut varje år till minne av Astrid Lindgren. Juryns motivering löd:

”Bart Moeyarts förtätade och musikaliska språk vibrerar av undertryckta känslor och outtalade önskningar. Med filmisk närvaro gestaltar han ögonblick där relationer ställs på sin spets samtidigt som berättelsernas komplexitet pekar på vägar vidare. Bart Moeyearts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen.”

”Alla är ledsna nuförtiden” handlar om tolvåriga Bianca som känner sig osynlig eftersom hennes lillebror som är mycket sjuk kräver all uppmärksamhet. Trots att berättelsen är ganska kort på 150 sidor, har texten djup och huvudpersonens känslor beskrivs ingående.

Bart Moeyaert närvarade vid Bokmässan 2019 vid seminariet ”Undertexternas mästare” där han berättade om sitt författarskap. Moeyaert som själv är översättare, diskuterade den svenska utgåvan av boken. Han läste även upp ett stycke på flamländska och skojade att det är ett lustigt språk.

Moeyaert berättade att han ville fokusera på vardagliga scener för att skapa igenkänning med protagonisten Bianca. Moeyaert är inte intresserad av att skapa idyller och beskriva barndomens oskuldsfullhet utan har istället valt att fokusera på livets gråzoner och karaktärer som inte är perfekta.

Den första scenen handlar om hur familjen sitter samlad runt bordet men det finns ingen värme och gemenskap. Mamman beskrivs som ouppmärksam på barnens behov då hon inte förser dem med bra mat och dricker sprit mitt på dagen.

Bianca känner sig också ignorerad av pappan som skiljt sig och skaffat sig en mycket yngre flickvän. Bianca slutar att prata och börjar utveckla selektiv mutism. Hon lider av existentiell ångest och har svårt att uttrycka sig, vilket leder till en inre känslostorm som uttrycks i Moeyaerts starka prosa. Berättelsen vänds när Bianca plötsligt träffar sin favoritskådespelare, Billie King i vardagsrummet som lär henne att öppna upp sig.

Moeyaert berättade under seminariet på Bokmässan att han blev inspirerad av Astrid Lindgren eftersom hennes karaktärer är mer som verkliga människor. Han påpekade också att Pippi-böckerna till stor del handlar om inkludering.

En annan bok som också påverkat hans författarskap var Aidan Chambers bok ”Dansa på min grav”. Moeyaert var imponerad av Chambers HBTQ-perspektiv, vilket enligt honom öppnade upp flera möjligheter eftersom utbudet av regnbågslitteratur var smalt på 80-talet när boken först kom ut.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus. Läs även ”Kärleken vi inte förstår” som också är skriven av årets ALMA-pristagare.

Den manliga ensamheten

”Fredriks decennium som invandrare i Pattaya präglades av kolossalt mycket festande, supande, knarkande och sex med prostituerade kvinnor.  Han lärde sig inte tala språket, han tog inte till sig kulturen och han integrerades inte i majoritetssamhället. Och han levde inte som laglydig invandrare.

– I dagen läge är ju Sverige sjukt alltså, fortsätter Fredrik.

De anser att Sverige har en vårdslös invandringspolitik som leder till att nyanlända lever på alldeles för generösa bidrag och struntar i att lära sig det svenska språket, struntar i att söka jobb och struntar i att tillföra något till samhället.”

”Thailandssvenskarna” är en reportagebok av den modiga journalisten Joakim Medin. Hans reportage och analysartiklar fokuserar på demokratifrågor, politik, högerpopulism, högerradikalism, mänskliga rättigheter, väpnade konflikter, flyktingkriser och fattigdomsfrågor.

Boken bygger på anonyma intervjuer som Medin har gjort med ett flertal svenska män i 20-80 årsåldern som köper sex i Thailand. I Thailand är prostitution mycket vanligt och det uppges finnas över 100 000 prostituerade kvinnor trots att prostitution är olagligt för både säljare och köpare i Thailand. Trots att det är förbjudet att sälja sexleksaker och potenshöjande läkemedel på  gatan, blomstrar sexturismen.

Medin har använt en metod som kallas för wall-raffa som går ut på att han lurar intervjuobjektet med en falsk identitet. Han låtsas vara en sexturist som tycker att invandringen förstört Sverige, för att komma närmare de svenska sexturisterna och undersöka hur det egentligen ligger till.

Flera sexturister uttrycker hypokritiska åsikter gentemot invandring och hur Sverige misslyckats med att integrera flyktingar  i majoritetssamhället, samtidigt som de själva lever på sjukpension som de egentligen inte har rätt till som betalas av den svenska staten. Flera thailandssvenskar uppger sig ha funktionsvariationer som ADHD och har tidigare varit involverade i kriminalitet. Trots detta påstår de att de tycker synd om våldtäktsoffer i Sverige och att det är förskräckligt att gängvåldet har ökat i södra Sverige.

Medin diskuterar även den manliga ensamheten som är särskilt utbredd i glesbygden i norra Sverige. Flera osäkra och ensamma män hittar tillfykt hos de thailändska kvinnorna som är vana vid att vara underordnade männen. De thailändska kvinnorna hamnar ofta i beroendeställning till sina svenska makar eftersom de kan bli utvisade om de inte gifter sig med och behagar mannen.

Medin har tagit kontakt med kvinnojouren i Luleå som berättat om ett fall där en thailändsk hustru isolerades och misshandlades av sin man. Hon fick inte lära sig det svenska språket, objektifierades och var tvungen att bli hemmafru även när hon ville söka jobb. Kvinnojouren i Luleå uppger att det finns tusentals thailändska fruar i Norrbotten som far illa och inte har någon att anförtro sig åt.

Joakim Medin fördjupar sig i hur sexturismen blev så utbredd i Thailand, hur dagens könsroller påverkat de högerextremas åsikter och självkänsla och hur prostitution har blivit en normaliserad och självklar del av det thailändska samhället. Till skillnad från de flesta kulturer så förväntas kvinnorna försörja familjen när de blir äldre vilket bidrar till ökad prostitution. Över 60 % av thailändska män uppger att de någon gång köpt sex och förlorade oskulden med en prostituerad.

”Thailandssvenskarna” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Mezzosopranens svanesång för jorden

”Vad händer med dem som bara råkar vara lite blyga? Vad händer med dem som mår fysiskt dåligt av att prata inför andra? Vad händer med den stora del av befolkningen som saknar den där sociala kompetensen vi idag värderar högre än allting annat?”
(Sid 196-197)

 

Malena Ernman är operasångare, Schlager-vinnare och mamma till den kända klimataktivisten Greta Thunberg. Ernman berättar om den personliga krisen som familjen gick igenom när Greta började må psykiskt dåligt i tioårsåldern.

Mobbning och utanförskap var något som präglade Gretas barndom. Hon hade inga kompisar i skolan och grät ensam i skolmatsalen efter en lektion då de visade en film om hur plast förorenar världshaven.

Greta klarade inte av en vanlig skolgång men fick hjälp av några duktiga pedagoger som undervisade henne i biblioteket. Mamma Ernman uttrycker att det är förfärligt att barn med funktionsvariationer endast får hjälp av frivilliga pedagoger och att detta borde integreras i undervisningen. Pedagogen som hjälpte Greta fick bryta mot reglerna men hon kände att det var viktigt att inte låta Gretas skolgång gå förlorad. Ernman berättar att Greta egentligen är mycket intelligent och har fotografiskt minne.

Greta har fått diagnoserna Aspergers syndrom och OCD vilket påverkade hela familjen. De fick göra upp ett schema för att klara vardagen. När Greta började utveckla ätstörningar började de använda schemat som en strategi för att hålla koll på Gretas kost. Även Gretas lillasyster har lidit av psykiska problem som tvångstankar, vilket medfört att hon varit tvungen att utföra vissa ritualer som att bara gå på varannan gatsten.

Ernman har själv lidit av psykisk ohälsa och har fått diagnosen ADHD, depression och panikångest. Hon skriver att hon ibland känner sig otillräcklig och har haft svårighet att stötta barnen. Ibland är hon själv barnet.

Ernman har fått kritik för att hon skrivit om döttrarnas diagnoser eftersom vissa kritiker anser att de är för unga för att ge sitt samtycke. Ernman och hennes döttrar argumenterar emot detta eftersom de anser att det är viktigt att våga diskutera psykisk ohälsa öppet och sprida kunskap.

Ernman diskuterar också klimatfrågan som är väldigt viktig för hela familjen. Förr reste familjen mycket med flyg då Ernman hade turné över hela världen men färdas numera endast i en miljövänlig elbil. Hon diskuterar också vikten av att ändra sina vanor eftersom maxgränsen för koldioxidutsläpp nåddes redan på 80-talet.

”Alla är så vana vid att allt ska anpassas efter deras egna behov. Människor är som små bortskämda barn. Och sen gnäller de på oss barn för att vi är lata och bortskämda. Jag vet att vi som har Aspergers inte har förmågan att uppfatta ironi för så står det ju i manualen som alla gubbar har skrivit om såna som jag – men jag tror inte att ironi kan beskrivas så värst mycket bättre än såhär.” – Greta Thunberg (sid 122)

Ernman trycker på vikten att låta unga tjejer som Greta ta plats. Greta har tyvärr fått erfara mycket kritik som gränsar till personangrepp då hennes kön, ålder och funktionsvariation sätts i fokus istället för att ge henne konstruktiv kritik. Ernman anser att detta förminskar hennes dotter och andra engagerade ungdomar som trots allt ska leva på vårt förorenade jordklot i framtiden.

Ernmans självbiografi ”Scener ur hjärtat” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

”Hope is the thing with feathers”

”Mormor kunde slå till ordentligt i huvudet på en med sin bibel om hon kände för det. En gång sa jag till och med: ”Jag tror inte att Gud ville att den där fina boken skulle fungera som ett vapen, mormor.” Hon skrattade gott och sa: ”Den är inget vapen – jag råkade bara ha den nära till hands.”

Jacqueline Woodson är född 12 februari 1963 i Columbus, Ohio och är bosatt i Brooklyn, New York. Sedan januari 2018 är hon nationell läsambassadör i USA. Hon har även vunnit ALMA-priset 2018 med boken ”Brun flicka drömmer”.

Boken har fått sitt namn efter Emily Dickinsons dikt ”Hope is the thing with feathers”. Fjädrarna symboliserar hopp vilket är ett återkommande tema i berättelsen. De olika karaktärerna i boken hoppas alla på något; Jesus, kärlek, graviditet eller att hitta sig själv.

Huvudpersonen Frannie är en färgad flicka och berättelsen utspelar sig under 70-talet i Amerika. De färgade är inte längre segregerade från de vita men mikroaggressionerna kvarstår. Handlingen kretsar kring den nya pojken i klassen som är av blandad etnicitet. Han har bytt skola på grund av mobbning och rasism eftersom han är färgad. Däremot är han blond och mycket ljusare än de andra eleverna på Frannies skola vilket återigen leder till mobbning på grund av hans hudfärg.

Frannies kompis Samantha är djupt troende och övertygad om att den nya pojken är Jesus som kommit för att skapa fred i samhället. Frannie vill finna hoppet och förstå innebörden av Emily Dickinsons dikt men är osäker på om kristendomen kommer att hjälpa henne att hitta sig själv.

Kristendomen spelar en stor roll inom Frannies familj eftersom hennes mor har blivit deprimerad efter flera missfall samt en spädbarnsdöd då Frannies syster Lila miste livet. Mamman hittar tröst i sin religion och tror att Frannies syster vakar över dem från himmelen tillsammans med de ofödda syskonen.

Frannies funktionsvarierade bror, Sean är döv och talar teckenspråk. Han är snygg och trevlig men tjejerna på hans skola slutar intressera sig för honom när de inser att han är döv and har talsvårigheter.

Detta gör Frannie upprörd då hon anser att insidan är det viktigaste och att fler personer borde försöka förstå broderns modersmål. När ”Jesus” en dag försöker kommunicera med henne på teckenspråk blir hon ställd eftersom hon inser att hon dömt ut honom på samma sätt som omgivningen dömt ut hennes bror.

”Tecknet för tro flög förbi i huvudet – så som Sean tecknade det: med pekfingret mot sidan av huvudet som om han sa tänka, innan händerna gick ihop och såg ut som tecknet för gifta sig. Jag stod där och tänkte, för första gången, att det var ett så perfekt ord – att ha en tanke i huvudet och sedan gifta sig med den, ta den till sitt hjärta för all framtid”.

”Fjädrar” är en lättläst bok på 150 sidor men innehåller trots detta flera filosofiska funderingar kring identitet, fördomar och religion. Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok och e-ljudbok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

En berättelse om en trasig familj

”Jag lägger en hand över Edies öra. Jag känner hur mina ögon stelnar till. Jag får alltid glasartad blick när Axel och mamma grälar. (…) Snart får vi tårta. Snart häller Bonnie upp iskall svagdricka, det släcker törsten bättre än öl, och snart sitter vi alla runt bordet och pustar ut under den gamla fläkten som bullrar som en helikopter.”

Bart Moeyaert är årets mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA-priset). Motiveringen löd:

”Bart Moeyaerts förtätade och musikaliska språk vibrerar av undertryckta känslor och outtalade önskningar. Med filmisk närvaro gestaltar han ögonblick där relationer ställs på sin spets samtidigt som berättelsernas komplexitet pekar på vägar vidare. Bart Moeyaerts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen.”

”Kärleken vi inte förstår” är uppdelad i tre akter och påminner mycket om ett filmmanus. Vi får följa en trasig flamländsk familj som trängs i en bil under en varm sommardag. Familjen består av en hund, mamman, storebror Axel, lillasyster Edie och berättarrösten som är mellansystern. De är på väg till storasyster Bonnies sommarhus där det ska finnas en utlovad fläkt och dryck. Allt är däremot inte som det verkar och stämningen trappas upp vilket till sist leder till ett blodigt slagsmål.

Berättaren blir tvungen att agera som vuxen när konflikten bryter ut mellan mamman, Axel och styvpappan Bordzek. Hon får ta hand om lillasystern Edie som är sex år men inte kan prata på grund av selektiv mutism. Historien berättas utifrån berättarens synpunkt vilket medför att vissa händelser har mer tyngd, till exempel när Edie blir åksjuk under bilresan. Fokus läggs då på problemet som berättaren måste ta tag i. Det antas att styvpappan har utnyttjat Axel sexuellt och att mamman inte tror honom men konfliken mellan dem pågår i bakgrunden. Det är en historia om ett barn som får ta vuxet ansvar när de vuxna runt omkring henne inte räcker till.

Den andra akten fokuserar på hur berättaren saknar en trygg fadersgestalt. En äldre herre vid namn Skip de Bootsman dyker upp i deras liv vilket leder till tragikomiska ögonblick då berättaren hoppas på att han har en massa pengar och kommer att ge familjen ekonomisk trygghet. Det visar sig att han bara är en dement gammal sjöman i rullstol som kände deras mormor.

Den sista akten slutar med att Axel lämnar familjen, då han inte står ut med mammans själviska beteende längre.

Berättelsen ligger mycket mellan raderna till exempel hur det framgår att barnen är äcklade av Bordzek men uttrycker det inte verbalt. Detta leder till en slags inre ångest som alla lider av, kanske mest av alla lillasystern Edie som på sitt eget vis förstår att något är mycket fel då de vuxna bråkar. Även om konflikten i berättelsen är väldigt mörk, handlar den om att iaktta ett bråk från sidan om, som man själv inte är delaktig i, vilket många barn och unga säkert har erfarenhet av.

Boken finns att låna på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

Sebbe sa: ”NEJ”

”Din bror har inte haft det lätt, men Anna får honom att lysa upp bara hon kommer in i rummet.”

”Anna?”

”Ja. Hon heter så.”

Bara att höra namnet får blodet att rusa till huvudet och inte på ett bra sätt.”

Niclas Christoffer är en stå upp komiker, författare och skådespelare. Han har skrivit ett antal ungdomsböcker om svåra ämnen som anorexi och sexmissbruk. Han föreläser även på skolor om bland annat sexualitet och näthat, baserat utifrån hans egna erfarenheter. Christoffer beskriver sina böcker som allvarliga men ändå underhållande och lättlästa.

Christoffers senaste bok ”Sebbe sa nej” handlar precis om det titeln skvallrar om; den berör våldtäkt och samtyckeslagen. Huvudpersonen Sebastian är 16 år och har ensam flyttat till Skellefteå för att gå med i ett hockeylag. Han är mycket duktig på sporten men plågas av skamkänslor gentemot sin funktionsvarierade bror som blev skadad i en trafikolycka. Brodern sitter numera i rullstol och Sebastian känner skuldkänslor eftersom det var han som utsatte honom för grupptryck och eggade på honom att köra fortare.

Grupptryck är ett ämne som boken kritiserar, då grupptrycket från Sebastians nya lagkamrater och tränare präglar honom starkt vilket i sin tur leder till många dåliga beslut. Sebastian börjar dricka hembränt, festa och fälla sexistiska och homofobiska kommentarer för att passa in i gänget. Kompisgänget utmanar varandra och går ofta över gränsen vilket Sebastian får erfara vid nollningen då han blir ofrivilligt fastbunden naken vid skolans flaggstång.

Grupptrycket börjar så småningom påverka hans relation med flickvännen Heve, en snygg och trevlig turkisk tjej som jobbar på en pizzeria. Han börjar objektifiera henne och fälla nedsättande kommentarer för att passa in i det ytliga killgänget.

Efter att ha druckit hembränt och festat en hel natt, är Sebastian otrogen mot Heve med en tjej som heter Anna. Hon är en av lagkamraternas syster och flörtar med honom när han är full. De går upp på hennes rum för att ha sex men när Sebastian ångrar sig blir han fastbunden vid en säng och våldtagen. Det visar sig att Anna är en sadist och besatt av våldsam pornografi.

Detta leder till att Sebastian börjar lida av ångest. Han skäms för att han blivit våldtagen men vågar inte erkänna det för sig själv. Han börjar undra om han har sig själv att skylla eftersom han var otrogen mot flickvännen och flörtade med Anna innan han blev våldtagen. Tack och lov, är Heve förstående och förklarar för honom att ett nej är alltid ett nej och att en persons kön och muskelstyrka inte är relevant.

Sebastian inser att hon har rätt men känner att det är för jobbigt och pinsamt att anmäla brottet. Dessutom har han börjat bli mobbad på skolan efter att Anna spridit falska rykten för att tysta ned honom. Men en dag kommer en annan kille i hockeylagen fram till honom och erkänner att han också har blivit våldtagen av Anna. Sebastian inser att det finns fler offer och bestämmer sig till slut för att anmäla Anna innan fler killar blir utsatta.

Christoffer tar upp ett viktigt ämne som tyvärr sällan diskuteras. Många våldtäkter blir aldrig anmälda och det kan vara särskilt svårt för en osäker tonårskille, som försöker passa in på normerna om manlighet, att erkänna sårbarhet. Boken trycker också på att det kan finnas flera situationer då en person kan bli våldtagen utan att det finns våldsinslag med i bilden, även om det var så det skedde i berättelsen.

Christoffer diskuterar också konsekvenserna av att normalisera pornografi, då både offret och förövaren har blivit negativt påverkade. Porr kan vara beroendeframkallande, då hjärnans belöningssystem börjar associera våld med sexuell upphetsning.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Teckenspråkets dag

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första land i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk. (Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Här är några boktips på böcker med döva karaktärer:

”Vad sa du?” av Ida Bäckström

I denna biografi berättar Ida Bäckström om sin dövhet. Bäckström drabbas av plötslig dövhet först på det ena örat och sen på båda öronen.  Hennes tillvaro förändras helt, vilket påverkar hennes jobb som frisör och hennes fritidsintressen. Bäckström blir tvungen att anpassa sig efter sin funktionsvariation och skaffa cochlea-implantat. Bäckström reser till Bali och Nepal för att hitta sig själv och bearbeta sin känslor.

 

”Seger – En dövhistorisk seriebok” av Viktor Jägerlund

Viktor Jägerlund är en döv serietecknare och berättar i denna seriebok om de dövas historia. Boken är lättläst och sammanfattar kort hur teckenspråket legaliserades och uppkom. Teckenspråket antas vara ett av världens första språk eftersom det användes när grottmännen kommunicerade med varandra under jakt.

 

”A Silent Voice” av Yoshitoki Oima

En mangaserie om en japansk döv flicka, Shoko. Hon börjar ny i klassen och blir snabbt favorit-offret för mobbaren Shoya och resten av klassen. Hon tvingas byta skola på grund av mobbningen, vilket leder till att klassen istället börjar mobba Shoya. Sju år senare lider han av depression och självmordstankar. Han har starka skuldkänslor gentemot den döva flickan som han mobbade och bestämmer sig lära sig teckenspråk för att kunna be henne om ursäkt.