Män som hatar kvinnor

”Jag börjar fantisera om en värld där kvinnor är rädda för mig.”

 

”Incel” är skriven av överläkaren och psykiatrikern Stefan Krakowski.  Han har wallraffat (använt en falsk identitet) för att undersöka incel-rörelsen. En incel (engelska: involuntary celibate) är en vuxen man som aldrig haft en sexuell relation och därmed blivit bitter och hatisk mot alla kvinnor. De flesta incel-män tenderar också att ha högerextrema åsikter (rasism, homofobi, transfobi etc.).

Ironiskt nog myntades begreppet ”incel” år 1997 av en kvinna som gick under namnet ”Alana”. I början hade inte termen samma laddade betydelse som idag utan användes bara av de som hade svårt med kärleksrelationer. ”Alana” lämnade forumet när hon insåg att hennes problem bottnade i att hon egentligen var lesbisk, vilket ledde till att termen hamnade på villovägar. Ett fåtal incel-män motsätter sig den nya incel-rörelsen och menar att de inte hatar någon utan bara är ensamma och mår psykiskt dåligt.

Krakowski har undersökt olika forum på nätet både svenska och amerikanska, där incel-männen träffas och interagerar med varandra. De har en unik subkultur med sina egna slang och konspirationsteorier. Grupptrycket är starkt och endast ett fåtal utvalda får tillgång till dessa forum, efter ha genomgått ett test som visar att de uppfyller vissa kriterier. Incel-männen är väldigt kritiska mot svenska medier som de anser är vinklade.

Även våld och mord har förekommit t.ex. identifierade sig massmördaren Elliot Rodger (2014 Isla Vista killings) som en incel. Ofta är det ensamma gärningsmän som begår dessa attacker, det finns ingen organiserad ledning vilket gör det svårt för polisen att övervaka dem. Majoriteten av alla incel som begår terrorattacker har däremot skrytigt om sina planer på sociala medier innan brottet ägde rum.

Krakowski intervjuar flera incel-män, en kvinnlig incel (femcel) samt en kvinnlig sexarbetare som har incel-kunder. Han drar kopplingar till olika diagnoser och funktionsvariationer. Många incel-män befinner sig inom autismspektrumet, är deprimerade och diskuterar online hur de bäst ska ta sina liv.

Det finns ett utpräglat självhat bland dessa män, som ofta värdesätter det fysiska utseendet allra högst. En grupphierarki existerar där de ”snygga” männen står högst upp i samhället (chad) medan de ”fula” männen står längst ned (incel).

Detta vi-och-dom tänk leder till osannolika konspirationsteorier som sprids på nätet för att rättfärdiga kvinnohatet och rasismen. Incel-männen riktar ofta sitt hat mot par där kvinnan är ljus och mannen är mörkhyad eftersom de anser att dessa män felaktigt har överträffat dem.

Boken finns att låna på vårt bibliotek på svenska. Läs även ”Thailandssvenskarna” med liknande teman, där författaren också har wallraffat.

För ditt (mitt) eget bästa

”- Skulle du kunna dö för min skull? frågade han ibland.”

”- Ja, svarade jag tveklöst.”

Med tiden blev det en profetia, en självklarhet. Mitt öde.

En kväll, i maj, messade han en bild på olika redskap, som han hade lagt fram på sängen: en piska, ett rep, klädnypor, en ögonbindel, ett buntband och några cigaretter. Och så texten: Ingen kommer att höra när du skriker ikväll. Liv är liv. Död är död.

(…) Innan jag  åkte hem till Fredrik körde jag förbi kyrkogården. Det var här jag skulle ligga sedan. Jag satt där i runt en timme och tänkte på hur mitt liv blivit, om jag förtjänade att dö, och kom fram till att så var det nog.”

”För ditt eget bästa” är en självbiografi av Pia Johansson. Hon levde med en psykopat i flera år innan hon lyckades bryta sig fri. När hon var nyskild småbarnsmamma längtade hon efter passionen och la ut en annons på skoj att hon sökte efter en man som var vältränad, snygg och millionär.

Till hennes förvåning fanns det en man som ansåg sig vara just detta som svarade på hennes annons. Han hette ”Fredrik” (fingerat namn) och efter att ha trängt sig på och skickat blommor under en period, bestämmer sig Johansson för att ge honom en chans. Vad Johansson inte visste var att detta bara var början på helvetet som hon skulle komma att kalla kärlek.

Johansson beskriver de olika metoderna som hennes partner använde för att manipulera henne. Han kunde vid vissa tillfällen vara glad och uppmuntrande och vid andra exakta motsatsen. Johanssons barn och hund far illa då ”Fredrik” utnyttjade alla svaga punkter han kunde hitta hos Johansson. Han isolerade henne från vänner, familj och barn för att göra henne beroende av honom. Även Johanssons funktionsvariationer utnyttjades då hon hade ADHD, ätstörningar, bipolär sjukdom och trasig höft. Trots att hon behövde sina mediciner manipulerade ”Fredrik” henne att sluta ta dem.

Relationen präglas av fysiskt och sexuellt våld då Johansson kände att hon måste ställa upp, även på sexlekar som hon inte samtyckte till, för att ”hjälpa” sin man med sitt sexmissbruk. ”Fredrik” var notoriskt otrogen och förlovade sig till och med med flera andra kvinnor samtidigt som han bodde med Johansson. De andra kvinnorna inser så småningom att de blivit utnyttjade av ”Fredrik” och försöker varna Johansson men hon reagerar bara med att bli arg och hamnar i försvarsställning.

Han ville också gå på porrklubb och swingerklubb och ha sex med andra kvinnor trots att Johansson inte ville ha ett öppet förhållande. Samtidigt var han hypokritisk och var överdrivet svartsjuk på alla hennes manliga vänner och till och med några kvinnliga som han anklagade Johansson för att vara otrogen med.

Johanssons vardag präglades av påhittade lagar och regler. ”Fredrik” tog kontroll över hennes ekonomi, såg till att hon förlorade sitt jobb som frisör och hittade på godtyckliga regler om bland annat hur mycket hon fick använda sin egen bil. Han lyckades till och med få henne att skriva under ett avtal där hon sa ifrån sig rätten till huset och alla hennes saker.

Till slut blir Johansson tvungen att lämna honom då han både mordhotat henne och slängt ut henne ur huset. Hon har dock svårt att lämna honom och går tillbaka till honom flera gånger, då hon brottas med sina diagnoser och är så nedtryckt att hon känner att hon inte är värd bättre. Till slut blir Johansson tvungen att anmäla honom då våldet eskalerar och fly till ett skyddat boende.

Rättegången leder dock ingenstans trots att Johansson hade bevis i form av sms, fotografier och hans hårddisk med våldsporr. Hon blir inte tagen på allvar men känner trots detta att det var viktigt att hon markerade att hans misshandel inte var acceptabel. Johansson försöker i slutet kontakta den nya kvinnan som Fredrik har ersatt henne med, men får samma arga svar som hon själv skrev till sina olyckssystrar för några år sedan.

Johansson trycker på att det är viktigt att det finns litteratur om ämnet då det hjälpte henne själv när hon var som mest utsatt. Hon hoppas på att hennes bok kan fungera som ett stöd för andra i samma situation som henne.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok via Legimus.

En modeshow om inre skönhet

Catwalk (2020) | MovieZine”I klänningen känner jag mig som en blandning av Askungen, Törnrosa och en prinsesstårta. Det är verkligen som jag skulle ha sovit i hundra år och fått vakna upp till ett helt nytt liv. Jag är äntligen fri.” – Emma Örtlund

 

”Catwalk” är en film från 2020 om en ung kvinnas dröm om att bli modell trots sin funktionsvariation. Emma Örtlund har en intellektuell funktionsvariation och har lidit av epilepsianfall under hela sitt liv men var trots detta målveten att uppfylla sin dröm efter att en bekant, som var fotograf, sagt att hon ser bra ut på bild. Örtlund kontaktar Pär Johansson från Glada Hudikteatern och ber honom att hjälpa henne att bli modell.

Varbergare på modevisning i New York | HN

Johansson samlar ihop ett gäng som består av personer med olika funktionsvariationer för att hålla en modeshow i New York. Budskapet med showen är att belysa hur personer med intellektuella funktionsvariationer har behandlats historiskt i Sverige. Gänget får se svartvita fotografier från förr då personer med funktionsvariationer låstes in och blev behandlade som mindre värda. De blir alla illa berörda men Johansson trycker på vikten av stå upp för sig själv och sina rättigheter eftersom dessa metoder fortfarande tillämpas utomlands.

Här går Glada Hudik-teatern catwalk i New York | Elle

Vi får följa med på gängets resa från Sverige till New York. Modellerna kämpar på trots funktionsvariation och fysiska sjukdomar som gör det svårt att gå utan kryckor. En av de medverkande Alexander Rådlund har haft problem med motoriken i hela sitt liv men är beslutsam att vara med ändå. Han börjar träna med att balansera olika saker på huvudet varje dag.

Örtlund berättar att hon varit mobbad under hela sin uppväxt eftersom hon var annorlunda än de andra barnen. Hon drömde om att gå på skoldansen och att bli som Askungen men fick inte vara med. Hon förlorade också sin mamma Solveig tidigt i livet och bestämmer sig för att göra en dans på catwalken där hon plockar stjärnor till minne av mamman, eftersom hon vet att hon skulle ha varit stolt över henne.

Här går Glada Hudik-teatern catwalk i New York | Elle

Johansson stöter på problem då de måste hitta en ny lokal i New York. Efter en del stressiga moment löser det sig dock och gänget får äntligen uppträda i New York framför en publik som består av bland annat Sveriges prinsessor. En av modellerna Ida Johansson som till en början var rädd och inte vågade ta för sig, inleder med en dans i tvångströja som hon sedan sliter av sig för att visa att man inte ska låta andras fördomar krossa en.

”Catwalk” är en gullig och rörande film om allas lika värde och rätten att få vara sig själv. Örtlund säger att hon tycker det är synd att modellerna måste banta för att bli smala och vackra, det vore bättre om fler vågade trotsa normerna och vara annorlunda eftersom alla är unika.

Filmen finns på vårt bibliotek på svenska. Se också ”Hur många lingon finns det i världen?” med liknande teman, som bygger på Pär Johanssons personliga erfarenheter.

Gretas kamp för klimatet

”När jag besöker alla dessa fina miljöer som slott och palats, känns det som att allt bara är ett rollspel.”

 

”Greta” är en dokumentärfilm från 2020 som handlar om den modiga miljöaktivisten Greta Thunberg. I filmen får vi följa Gretas resa från skolstrejken augusti 2018 utanför riksdagshuset till Atlanten på väg mot Amerikas kustland i monegaskiska tävlingsbåten Malizia II.

Vi får komma närmare Greta som person. Vi får se hennes kamp för klimatet men också hennes inre kamp med sig själv och sin funktionsvariation. Gretas pappa Svante finns med i bilden och stöttar henne så gott han kan. Han ger henne skjuts i elbilen och påminner henne att hon måste äta. Vi får se Greta mitt under en demonstration utomlands, då hon inte ätit något på hela dagen och pappan desperat försöker få henne att äta en banan.

I Am Greta (2020) – RAZGLEDANO

Greta berättar också om sin uppväxt. När hon gick i skolan blev hon mobbad och blev aldrig inbjuden till de jämnåriga klasskamraternas fester. På grund av sin funktionsvariation kan hon hyperfokusera på ämnen som intresserar henne och har fotografiskt minne.

Precis som många andra som har Aspergers syndrom har hon dock lätt att fastna i detaljer. Vi får återigen se en orolig pappa då Greta sitter uppe vid datorn hela kvällen när hon egentligen borde vila. Hon har hängt upp sig på att det finns flera olika översättningar för ”skolstrejk” på franska eftersom hon ska hålla tal i Frankrike.

Vi får se Greta besöka flera fina miljöer som palats i Frankrike där hon träffar premiärministern. Gretas mål är att Parisavtalet ska uppfyllas både i Sverige och utomlands. Greta jämför miljön med en godispåse som människorna bara plockar från. Hon undrar om alla dessa möten kommer att bära frukt då flera politiker och journalister vet lite om miljön, till och med mindre än Greta själv trots att hon bara är en gymnasieelev.

In 'I Am Greta,' an unlikely celebrity grapples with fame | Grist

Vi får även se Gretas resa över Atlanten då hon och pappa Svante kämpar på havet. Greta sover i en liten tältliknande konstruktion som hon ritar roliga figurer på med tuschpenna. Att gå på toa är en utmaning i sig själv då hon får gå in i en annan tältliknande konstruktion, bara för att inse att toapappret är försvunnet.

Greta kommunicerar med familjen med sin telefon som är helt inpaketerad för att skydda den. Hon gråter då hon saknar sin mamma och syster när vatten börjar forsa in på golvet. Greta säger att hon känner att hon fått ta för stort ansvar och inte mår bra under resan. Hon kommer dock så småningom i land i Manhatta där hon möts av sina amerikanska beundrare som vinkar till henne på land.

Kampen för klimatet har dock varit svår och många som lever i förnekelse har riktat sin ilska mot Greta och hennes familj. Hon har fått flera mordhot skickat hem till sig. Hennes föräldrar oroar sig för hennes säkerhet men Greta själv är mer orolig vad som händer om hon låter dessa eländiga människor tysta ned henne.

Filmen finns på vårt bibliotek på svenska. Läs även Malena Ernmans (Gretas mamma) självbiografi.

Främling i vita rum

”I den sena tonåren, när jag var runt sjutton, arton år, hittade jag en butik i Stockholm som sålde hudblekningskräm. (…)

På varenda burk och flaska visas två ansikten. Ett med mörk hud som ofta gestaltas som ”ledsen och misslyckad”, och på andra sidan samma ansikte fast sju nyanser ljusare och äntligen ”framgångsrik och vacker”. (…)

Jag gjorde det trots att jag visste att produkterna var fyllda med steroider, kvicksilver och hydrokinon, som samtidigt som de gjorde huden ljusare, också tunnade ut den.” (sid 77)

”Främling i vita rum” är en bok av aktivisten och make-up artisten Lovette Jallow. År 2019 vann hon Raoul-Wallenberg priset för sitt engagemang för anti-rasism och mänskliga rättigheter.

Hon har även startat en Facebook-grupp och gett ut boken ”Black Vogue” som diskuterar skönhetsideal bland färgade kvinnor. När Jallow var yngre kände hon att hon saknade smink som var anpassat efter hennes hudton.

Jallow växte upp i Gambia och kom till Sverige med sin familj när hon var 11 år gammal. Hon hade det dock väldigt bra ställt då hon bodde i ett stort hus och hade till och med en egen chaufför. Underligt nog, blev hon mobbad för detta när hon var barn eftersom de andra barnen, som inte hade det lika bra ställt, blev avundsjuka och ansåg att hon var ”vit”. När hon kom till Sverige möttes hon också av fördomar, då de svenska barnen och vuxna trodde att alla i Gambia var fattiga och bodde i hyddor.

Författaren berättar om sin mormor som var minister i den gambiska regeringen och djupt engagerad i kvinnors rättigheter som laglig abort och tillgång till preventivmedel. Jallow anser att hennes mormor var en sann feminist även om mormodern själv inte visste vad en feminist var.

Jallow berättar även hur hon fick sin diagnos för Autism/Aspergers syndrom. Det tog lång tid innan hon kunde få detta fastställt. Hon tror att det delvis berodde på fördomarna som finns mot svarta kvinnor som ofta framställs som bråkiga och grälsjuka i media. Detta medför att funktionsvariationer, som gör det svårt för individen att kommunicera, lätt kan misstolkas.

Jallow berättar att hon fått uppleva mycket hat och nättrakasserier på grund av hennes kön och hudfärg. Hoten är rasistiska och har ofta även en sexuell eller sexistiskt underton. Hon berättar även att hon själv blivit utsatt som barn i Gambia då hon våldtogs av en ljushyad pedofil som var vän till familjen.

Jallow berättar att även vita feminister har visat oförståelse mot hennes kamp. De har förnekat skillnaderna mellan mörkhyade och ljushyade kvinnor.

Jallow nämner flera exempel på vita privilegier som existerar även i Sverige:

  • Enligt Amnestys rapport Troll Patrol Report från 2018: Färgade kvinnor tar emot 85% mer hot och sexuella trakasserier på Twitter.
  • Arbetssökande som kallas till anställningsintervju: ljushyade 26%, färgade 5%.
  • Mångfald är en fjäder i hatten för arbetsgivaren och tar inte hänsyn till de färgade kvinnornas kompetenser.
  • De svartas historia berörs inte i den svenska skolan i samma utsträckning som de ljushyades historia, vilket leder till okunskap och fördomar.
  • Vita människors välfärd bygger på slaveri och utnyttjande av färgad arbetskraft i u-länder, både historiskt och i nutid.
  • Mörkhyade småflickor utnyttjas av vita volontärbetare, både avsiktligt (sexuella övergrepp av pedofiler) och oavsiktligt (bilder på barnen hamnar på sociala medier utan föräldrarnas samtycke).
  • Smink som följer med i tidningar inriktade till yngre tjejer är anpassat för ljusare hudtoner. Produkterna saknas även i affärer.
  • Färgade personer med mörkare hudtoner är sämre representerade i media än de med ljusbruna hudtoner. Färgade kvinnor är också ofta utsatta eller fattiga istället för att normalisera och ge dem aktiva roller.

Boken finns tillgänglig för utlån på vårt bibliotek och som talbok via Legimus.

När kommunikationen brister

”I think I’ve figured out Shoko Nishimiya’s true identity.

She isn’t just an alien raised in a different culture.

She is an intruder sent to bring harm to our class.”

 

”A Silent Voice” är en manga-serie som handlar om en döv japansk flicka, Shoko och hennes mobbare Shoya. Shoko börjar ny i klassen och utmärker sig direkt när hon försöker kommunicera eftersom hon talar annorlunda än de andra barnen på grund av sin funktionsvariation. Detta medför att hennes klasskamrater, framförallt Shoya, tycker hon är konstig och jobbig när hon inte klarar av att hänga med i de andra barnens diskussioner och skolkören.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoko får inte heller något stöd från de vuxna i hennes närhet. Hon utsätts för mikroaggressioner då till och med klassföreståndaren ibland skrattar åt de nedsättande skämten om Shokos funktionsvariation. Läraren saknar kunskap om dövhet och anser att det är onödigt att försöka lära sig att kommunicera med Shoko på hennes modersmål japanskt teckenspråk, även när Shokos enda kompis, Miyoko frivilligt anmäler sig.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

”A Silent Voice” handlar framförallt om kommunikation och fördomarna som uppstår när den misslyckas. När Shoko blir tvungen att byta skola är rollerna plötsligt ombytta då de andra eleverna börjar mobba Shoya istället vilket leder till depression och självmordstankar. Han utvecklar så småningom svårigheter att kommunicera med andra människor på grund av hans psykiska ohälsa, vilket i sig blir ett funktionshinder även om det är osynligt och inte fysiskt.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoya, som insett sitt misstag, och nu kan relatera till Shokos situation bestämmer sig att han vill förändras och bli bättre på att kommunicera med andra. Han bestämmer sig att lära sig teckenspråk och leta redan på flickan som han mobbade under sin barndom så att han kan be om ursäkt.

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första landet i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk.

Men varför är det så viktigt att erkänna teckenspråket?

Enligt uppgifter från 2018 finns det endast 30 000 personer som talar teckenspråk i Sverige. Detta leder till segregation då döva har svårt att kommunicera utan mobilen eller penna och papper, vilket gör det svårt för dem att komma in på arbetsmarknaden och delta i sociala sammanhang.

(Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

När vuxenvärlden sviker

Visa källbilden”A witness saw two youths burning railway or communications cable.

Cable theft is a very serious crime, Mrs. Fenton. Trespass on the railway is 1,000 fine.

Vandalism, endangering lives, maximum penalty of life imprisonment.”

”He’s just a kid. He ain’t nicked no cable. You’re looking at wrong place.”

”He is, as you say, Mrs. Fenton, a minor. There’s unscrupulous people out there getting kids to do their dirty work so they don’t get into trouble with the police themselves.”

”The Selfish Giant” är en brittisk film från 2014. Filmen utspelar sig i Bradford  i norra England och handlar om två pojkar som haft en svår uppväxt och lever under fattiga förhållande. Huvudpersonen Arbor Fenton är en kortväxt 13-åring som äter medicin eftersom han är hyperaktiv och får våldsamma utbrott. Hans hemförhållande är dåliga och hans bror har drogproblem vilket påverkar familjen som redan har dålig ekonomi.

Visa källbilden

Arbors enda vän är den mjuka och känslosamma hästpojken Swifty som har ännu sämre hemförhållanden då hans familj inte har mat eller el och pappan är våldsam och kontrollerande. Han är också mobbad i skolan men Arbor uppmanar honom att slå tillbaka. Mobbaren hamnar på sjukhuset efter att Swifty, som är väldigt stor och stark, slagit honom medvetslös.

Visa källbilden

Detta leder till att båda pojkarna blir avstängda. För att tjäna pengar till sina fattiga familjer beslutar de sig för att börja stjäla elkablar och koppartråd som de säljer på skroten. Detta är ett mycket farligt jobb som pojkarna dessutom får väldigt dåligt betalt för eftersom de utnyttjas av de vuxna. Pojkarna är inte medvetna om riskerna och en dag smäller det när de sågar av elkablar. Arbor blir lämnad ensam med sin ilska och sorg över förlusten av hans trogna vän.

”The Selfish Giant” är en berättelse om barn som tvingas ta för mycket ansvar när vuxenvärlden sviker. ”The Selfish Giant” är inspirerad av Oscar Wildes novell med samma namn som handlar om en jättes vänskap med Jesusbarnet. Berättelsen handlar om karma, att de som är själviska och utnyttjar andra blir bestraffade i slutändan vilket sker i slutet av filmen då de vuxna som utnyttjat barnen blir arresterade av polisen.

Både filmen och novellen som den är inspirerad av finns tillgängliga på vårt bibliotek på engelska.

Fjärilen från Rovaniemi

”Han lyfts varsamt av hennes händer till rullstolen, och han sjunker i den. Nu är han bara en ö i en stor ocean. Sedan körs han in i byggnaden.” (sid 20)

 

”Fjärilen från Rovaniemi” är en fiktiv berättelse med självbiografiska inslag. Författaren Mika Ihanus är en finlandssvensk funktionsvarierad man som föddes med Cerebral Pares (CP). Skadan uppkom när Ihanus fick för lite luft när han föddes och blev strypt av navelsträngen. Boken bygger delvis på hans liv.

I Ihanus berättelse får vi följa Petri som har samma CP-skada som författaren själv. Boken sträcker sig kronologiskt från hans barndom på 70-talet till vuxen ålder år 2004.

”Efter mycket kringflyttande mellan Finland och Sverige bestämde far att vi skulle bo i en villa söder om Stockholm. En villa som aldrig riktigt gjordes tillgänglig för mig. Jag blev buren upp och ner för trappor och man tyckte mest att jag var besvärlig.” (sid 10)

Petri kan delvis tala och gå men omgivningen förminskar honom ofta på grund av hans funktionsvariation. Hans familj visar lite respekt för Petris speciella behov och han blir även utsatt för övergrepp från sin far som utnyttjar honom sexuellt. Ingen tror på Petri när han med våld försöker kämpa emot fadern eftersom han är CP-skadad.

Precis som Ihanus själv hittar Petri passionen i det skrivna ordet. Han börjar skriva berättelser och poesi vilket ger honom möjlighet att uttrycka sina innersta tankar och känslor. Olyckligt nog vill hans familj tysta ned honom och anser att man endast bör kommunicera med honom med ja-och-nej frågor. Men Petri vägrar att ge upp sin dröm om att bli författare.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok med text via Legimus.

Det osynliga barnet

”Man kan inte se att jag har klippt sönder fotografier.

Nej.

När man kommer in i mitt rum tror man att jag har skräpat ner min prinsesskoja med pyssel.”

 

”Alla är ledsna nuförtiden” är en ungdomsroman av den belgiska författaren och poeten Bart Moeyaert. Han vann ALMA-priset 2019 som delas ut varje år till minne av Astrid Lindgren. Juryns motivering löd:

”Bart Moeyarts förtätade och musikaliska språk vibrerar av undertryckta känslor och outtalade önskningar. Med filmisk närvaro gestaltar han ögonblick där relationer ställs på sin spets samtidigt som berättelsernas komplexitet pekar på vägar vidare. Bart Moeyearts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen.”

”Alla är ledsna nuförtiden” handlar om tolvåriga Bianca som känner sig osynlig eftersom hennes lillebror som är mycket sjuk kräver all uppmärksamhet. Trots att berättelsen är ganska kort på 150 sidor, har texten djup och huvudpersonens känslor beskrivs ingående.

Bart Moeyaert närvarade vid Bokmässan 2019 vid seminariet ”Undertexternas mästare” där han berättade om sitt författarskap. Moeyaert som själv är översättare, diskuterade den svenska utgåvan av boken. Han läste även upp ett stycke på flamländska och skojade att det är ett lustigt språk.

Moeyaert berättade att han ville fokusera på vardagliga scener för att skapa igenkänning med protagonisten Bianca. Moeyaert är inte intresserad av att skapa idyller och beskriva barndomens oskuldsfullhet utan har istället valt att fokusera på livets gråzoner och karaktärer som inte är perfekta.

Den första scenen handlar om hur familjen sitter samlad runt bordet men det finns ingen värme och gemenskap. Mamman beskrivs som ouppmärksam på barnens behov då hon inte förser dem med bra mat och dricker sprit mitt på dagen.

Bianca känner sig också ignorerad av pappan som skiljt sig och skaffat sig en mycket yngre flickvän. Bianca slutar att prata och börjar utveckla selektiv mutism. Hon lider av existentiell ångest och har svårt att uttrycka sig, vilket leder till en inre känslostorm som uttrycks i Moeyaerts starka prosa. Berättelsen vänds när Bianca plötsligt träffar sin favoritskådespelare, Billie King i vardagsrummet som lär henne att öppna upp sig.

Moeyaert berättade under seminariet på Bokmässan att han blev inspirerad av Astrid Lindgren eftersom hennes karaktärer är mer som verkliga människor. Han påpekade också att Pippi-böckerna till stor del handlar om inkludering.

En annan bok som också påverkat hans författarskap var Aidan Chambers bok ”Dansa på min grav”. Moeyaert var imponerad av Chambers HBTQ-perspektiv, vilket enligt honom öppnade upp flera möjligheter eftersom utbudet av regnbågslitteratur var smalt på 80-talet när boken först kom ut.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus. Läs även ”Kärleken vi inte förstår” som också är skriven av årets ALMA-pristagare.

Den manliga ensamheten

”Fredriks decennium som invandrare i Pattaya präglades av kolossalt mycket festande, supande, knarkande och sex med prostituerade kvinnor.  Han lärde sig inte tala språket, han tog inte till sig kulturen och han integrerades inte i majoritetssamhället. Och han levde inte som laglydig invandrare.

– I dagen läge är ju Sverige sjukt alltså, fortsätter Fredrik.

De anser att Sverige har en vårdslös invandringspolitik som leder till att nyanlända lever på alldeles för generösa bidrag och struntar i att lära sig det svenska språket, struntar i att söka jobb och struntar i att tillföra något till samhället.”

”Thailandssvenskarna” är en reportagebok av den modiga journalisten Joakim Medin. Hans reportage och analysartiklar fokuserar på demokratifrågor, politik, högerpopulism, högerradikalism, mänskliga rättigheter, väpnade konflikter, flyktingkriser och fattigdomsfrågor.

Boken bygger på anonyma intervjuer som Medin har gjort med ett flertal svenska män i 20-80 årsåldern som köper sex i Thailand. I Thailand är prostitution mycket vanligt och det uppges finnas över 100 000 prostituerade kvinnor trots att prostitution är olagligt för både säljare och köpare i Thailand. Trots att det är förbjudet att sälja sexleksaker och potenshöjande läkemedel på  gatan, blomstrar sexturismen.

Medin har använt en metod som kallas för wall-raffa som går ut på att han lurar intervjuobjektet med en falsk identitet. Han låtsas vara en sexturist som tycker att invandringen förstört Sverige, för att komma närmare de svenska sexturisterna och undersöka hur det egentligen ligger till.

Flera sexturister uttrycker hypokritiska åsikter gentemot invandring och hur Sverige misslyckats med att integrera flyktingar  i majoritetssamhället, samtidigt som de själva lever på sjukpension som de egentligen inte har rätt till som betalas av den svenska staten. Flera thailandssvenskar uppger sig ha funktionsvariationer som ADHD och har tidigare varit involverade i kriminalitet. Trots detta påstår de att de tycker synd om våldtäktsoffer i Sverige och att det är förskräckligt att gängvåldet har ökat i södra Sverige.

Medin diskuterar även den manliga ensamheten som är särskilt utbredd i glesbygden i norra Sverige. Flera osäkra och ensamma män hittar tillfykt hos de thailändska kvinnorna som är vana vid att vara underordnade männen. De thailändska kvinnorna hamnar ofta i beroendeställning till sina svenska makar eftersom de kan bli utvisade om de inte gifter sig med och behagar mannen.

Medin har tagit kontakt med kvinnojouren i Luleå som berättat om ett fall där en thailändsk hustru isolerades och misshandlades av sin man. Hon fick inte lära sig det svenska språket, objektifierades och var tvungen att bli hemmafru även när hon ville söka jobb. Kvinnojouren i Luleå uppger att det finns tusentals thailändska fruar i Norrbotten som far illa och inte har någon att anförtro sig åt.

Joakim Medin fördjupar sig i hur sexturismen blev så utbredd i Thailand, hur dagens könsroller påverkat de högerextremas åsikter och självkänsla och hur prostitution har blivit en normaliserad och självklar del av det thailändska samhället. Till skillnad från de flesta kulturer så förväntas kvinnorna försörja familjen när de blir äldre vilket bidrar till ökad prostitution. Över 60 % av thailändska män uppger att de någon gång köpt sex och förlorade oskulden med en prostituerad.

”Thailandssvenskarna” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.