En förbjuden film om mänskliga rättigheter

”Jag kommer aldrig att förlåta Lindas mördare. De är obildade människor, de förstör religionen.

Ibland vill jag bara skrika men jag kan inte.”

 

”Papicha” (algerisk slang för ”cool brud”) är en viktig film som utspelar sig under 90-talets Algeriet. De muslimska extremisterna har ockuperat landet och för med sig sin negativa kvinnosyn. Kvinnorna får inte längre klä sig hur de vill och blir tvingade att följa en massa godtyckliga regler som egentligen inte har något syfte. Bland annat får de inte sjunga eller stå upp medan de dricker eftersom Satan alltid tittar.

Filmen som är regisserad av Mounia Meddours, har delvis självbiografiska inslag. Handlingen är hämtad från verkligenheten vilket har lett till att filmen censurerats i hemlandet trots Oscars-nomineringen.

I filmen får vi följa 18-åriga Nedjma (smeknamn ”Papicha”) som är en ung tjej som bara vill leva som vanligt. Hon smyger iväg på förbjudna fester där hon säljer sina hemmasydda klänningar. Trots att kvinnorna måste täcka håret och bära slöja eller burka numera, låter inte Nedjma detta stoppa hennes dröm om att bli designer.

Nedjma går på ett universitet som endast har kvinnliga studenter. Männen i hennes omgivning förtrycker Nedjma och hennes väninnor. Hon får höra att utbildning och att själv välja sina kläder är en synd. Det sexuella våldet är alltid närvarande då männen förtrycker med våldtäkt, pistoler, affischer som uppmanar till att bära burka och till och med läkemedel i maten som ska minska sexlusten och på något vis göra kvinnorna mer följsamma.

En av Nedjmas väninnor blir bortgift med en man som hennes manliga släktingar valt ut men inser att hon är gravid med sin hemliga pojkvän. En annan väninna blir misshandlad av sin pojkvän när han inser att hon skaffat sig en utbildning och går på universitetet.

Männen är dock inte de enda förövarna i filmen då även beslöjade kvinnor klädda i svart predikar samma budskap istället för att stötta sina medsystrar. Vi får se kvinnorna attackera Nedjmas franska lärare mitt under en föreläsning eftersom de anser att arabiska är det enda språket som Allah godkänner och bryter sig in i Nedjmas lägenhet mitt i natten. Även ett mord sker i filmen och då är förövaren en kvinna i burka som också är extremist.

Trots det ständiga hoten som hänger över Nedjma bestämmer hon sig för att hålla en modevisning på universitetet med klänningar sydda av slöjor för att framföra sitt budskap och protestera mot orättvisorna. När allt verkar gå bra och alla tjejerna har roligt stormas modevisningen av beväpnade män och Nedjma förlorar flera vänner.

Extremisterna är villiga att göra allt för att tysta ned kvinnorna, även om det innebär att gå över lik. Tyvärr, är detta inte fiktion då detta är en självbiografisk berättelse och den verkliga Papicha fått sin film censurerad. Kampen för kvinnornas rättigheter fortsätter, även 30 år senare.

Filmen finns på vårt bibliotek och som e-film via Cineasterna.

Serier om förtryck och rasism

Persepolis (2003)

Denna självbiografiska serie skildrar Marjane Satrapis uppväxt i Iran. Marjane var tio år när den iranska revolutionen började år 1979. Detta förändrar hennes liv då flickor tvingas bära slöja och pojkar och flickor inte längre går i skolan tillsammans. Marjane som är en nyfiken och intelligent flicka söker kunskap på egen hand via böcker då hon märker att undervisningen i skolan är manipulerad av religiös propaganda. Serien skildrar också kriget, hur Iran förändras av den nya regimen och hur de mänskliga rättigheterna kränks.

 

Vi kommer snart hem igen (2018)

En biografisk serie som skildrar sex överlevares upplevelser under Förintelsen. De blir tvungna att flytta från sina bostäder till det judiska ghettot, förlorar sina tyska medborgarskap och allteftersom även sina mänskliga rättigheter. De deporteras till olika förintelse- eller koncentrationsläger och förlorar flera nära och kära men blir befriade och får möjlighet att starta nya liv. Efter den traumatiska upplevelsen har de alla bestämt sig för att motverka rasismen genom att bland annat föreläsa i skolor.

 

Mitt extra liv (2016)

Mitt extra liv är en grafisk roman av Johan Unenge som blandar text och seriestrippar. Bokens huvudperson Mattias är en alldaglig svensk tonårskille som är intresserad av tv-spel, basket och snygga tjejer. I hans klass går Albin, en tuff kille som uttrycker starka främlingsfientliga åsikter gentemot mörkhyade personer och invandrare. Mattias tycker att detta känns fel men är ändå någorlunda oberörd eftersom han anser att detta inte påverkar honom och hans liv. En dag dyker en ensam utländsk pojke i hans egen ålder upp vid hans dörr. Han är en flykting och ber desperat om hjälp, så Mattias släpper i hemlighet in honom. Den utländska pojken visar sig ha liknande intressen och är till och med bättre än Mattias på tv-spel. Mattias blir kluven och blir till sist tvungen att ta ställning då han inte längre är oberörd av vad som försiggår i samhället.