”We get used to things too easily. You think something’s tasty the first time you eat it, but then you start taking it for granted. Never forget your first impressions.”
”Restaurang Kamogawa och de bortglömda recepten” är en japansk mysdeckare där våra protagonister inte löser mord utan snarare letar upp gamla nostalgiska recept. Vi får följa kocken Koishi Kamogawa och hennes far Nagare som öppnat en detektivbyrå i sin restaurang när verksamheten går trögt och räkningarna behöver betalas.
Gästerna strömmar in, alla med sina egna problem, då de letar efter en maträtt som hjälper dem försonas med sitt förflutna. I denna bok som är första delen i en serie, ryms sex livsöden med sex tillhörande maträtter, alla indelade i två kapitel, först då mysteriet kring maträtten trappas upp och sedan i en avslutande del då minnena kommer tillbaka som en flodvåg.
Upplägget känns igen från Tik-Tok favoriten ”Before the Coffee Gets Cold” då boken är uppdelad i små vardagliga berättelser men med en djupare tyngd som man ibland anar under ytan, trots att berättelsen överlag är en mysig feelgood. Även svårare ämnen som döden, sorg, obesvarad kärlek och adoption får plats, mellan matlagningen och känslostormarna.
Även katten Trötter spelar en viktig roll som pälsklädd terapeut, och hur gästerna interagerar med den säger mycket om deras sinnesstämning och personliga utveckling.
Berättelsen utspelar sig i Kyoto, och vi får ta del av den vackra japanska kulturen. Inte bara matkulturen utan även hur religion och traditioner påverkar deras levnadssätt som att kasta ut ris för att hålla borta onda andar och en maträtt som var så god att den fick munkarna att hoppa över den kinesiska muren. En torii, en portal i shintoismen som tros dölja en av gästernas matminnen visar sig i själva verket vara uråldriga träd då naturen, traditioner och religion alla samspelar med varandra.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, samt som e-bok via Biblio-appen.
Om ni är intresserade av liknande böcker rekommenderas ”Before Your Memory Fades” som har ett liknande vardagligt tema, men tar oss till det vintriga Hokkaido i norra Japan istället för Kyoto:
Om ni istället vill läsa en bok där katten är detektiven som självständigt löser mysteriet, läs ”Kattens undersökningar” som handlar om en katt som observerar människorna och deras sorger:
”You can’t force a person to show up, but you can learn a lesson when they don’t.”
”Tillbaka i sin svit betraktade hon Wilhelmina med rödgråtna ögon. ”Jag är så glad att vara här. Hade jag stannat en minut till på Slottet hade jag skrikit.” Hon såg sig om. ”Måtte jag få bo kvar här i min enkla tjäll.” Wilhelmina satte nästan sherryn i halsen men sa inget.” (sid 248)
”He wasn’t going to lose to her. Even he could spout out an ”I like it!” and praise people like Hinako did. With unsteady feet, he approached the two women.
”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”
”Hon tillät sig vandra några minuter av minnen. Minnen av hans vackra ansikte som hon knappt kommer ihåg längre, av deras samtal, brev och hans ögon som är så lika Tinas.”