Etikett: familj

Publicerat

En hjälplös honkatt

”James broke the silence.

”Okay, what’s something you wanted when you were a kid that you have now? A dream, or a birthday wish.”

What did I want as a kid? I wanted to never grow up.

”A boyfriend,” I finally said, lying.” (p 46)

”Kitten” av Stacy Yu är en unik roman som handlar om att åldras och bli vuxen men också att fastna i hjälplösheten. Den asiatiska huvudkaraktären Katie som är uppvuxen i Amerika är 22 år och arbetslös, utan några konkreta mål i livet. Hon blir tillsammans med en äldre vit man som visar sig vara ägare till en gullig kattunge, Silver.

Skenet bedrar dock då den hjälplösa ”kattungen” är 10 år vilket blir 56 kattår. Silver visar sig snart vara en symbol för Katies egen stagnation och längtan att återvända till barndomen. Hennes ekonomiska situation blir alltmer sträv då hennes bankkonto är tomt. Vännerna som hon har skulder hos tycker att hon kan betala dem. Hon har ju trots allt en rik kille, och skulle kunna bli hans sugarbaby. Trots längtan efter att förbli en passiv flickvän finns det något i Katie som motsätter sig detta då det känns fel att leva som sin pojkväns ”husdjur”.

Katies relation med hennes mamma blir också alltmer ansträngd. Mamman har en liknande emotionell arkitektur då hon som asiatisk kvinna i Amerika med en lätt brytning ofta diskrimineras och infantiliseras. Hon blir besatt av att vara liten och börjar låna Katies gamla skoluniform då hon är för mager för att komma in i vuxna kläder, möjligtvis på grund av ätstörningar.

”Kitten” är en abstrakt berättelse som använder ett djur som symbol för kvinnornas hjälplöshet och stagnation. Bitvis kan scenerna med katten tolkas som konstiga eller våld mot djur då den förmänskligas genom att dricka kaffe eller dess försök att ”återvända till havet” där pojkvännen hittade den som barn. Katten blir därmed en symbol för längtan efter friheten, och ska antagligen inte tolkas bokstavligen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Om ni vill läsa en mer lättsam berättelse om en asiatisk kvinna och en katt, läs även ”Hon och hennes katt”:

Publicerat

Drömmen om det förflutna

”Natalie’s like a border collie, my mother used to say to the other women at church. She needs a project, otherwise she starts chewing the cabinet corners. Are you saying my son is a project? I imagined Doug saying. No, I imagined my mother replying. I’m saying he’s the cabinet corner.”

 

”Yesteryear” är en roman om könsroller och så kallade ”tradwives” vilket är ett fenomen som spritt sig över de mer konservativa delarna av USA men också andra delar av världen. Idén går ut på att kvinnor ska återvända till köket och tjäna sina män som passiva husfruar.

Vi får följa den opålitliga berättaren Natalie som bor med maken Caleb som är en wannabe cowboy, men uppenbarligen saknar kompetens för att sköta en bondgård. På sociala medier framställer de deras liv som idylliskt med hembakat bröd, färsk mjölk och fina djur. Bakom scenerna är dock inte allt som det ska. Natalie har barnflickor och hushållerskor som är anställda för att ta hand om hemmet och den ”hembakade” limpan visar sig i själva verket vara köpt från snabbköpet. Hinken med mjölk är full av koskit.

När Natalie blir kritiserad på sociala medier slår hon ifrån sig. Hon kallar dem för ”the angry women” och beskriver sig själv som en god husfru och mamma, något som hon tycker kvinnorna på Internet borde avundas och sträva efter. Caleb börjar engagera sig politiskt åt det högerextrema hållet, medan Natalie föder allt fler barn. Hon anser att en kvinnas roll i livet är att skaffa så stor barnkull som möjligt. Dock börjar sexlivet dö ut då maken inte har någon lust i sovrummet. I hemlighet gillar han inte deras liv och hade drömt om att bli förskollärare istället, men gav upp detta eftersom att yrket ansågs för feminint. En av barnflickorna slutar och riktar allvarliga anklagelser mot paret, men återigen slår Natalie ifrån sig.

En skarp vändning sker då hon en dag vaknar upp på 1800-talet. Hennes man och barn är där men de är utbytta mot föråldrade versioner. Maken slår, våldtar och misshandlar och familjen lever i fattigdom och misär. Brödet är hårt, och det finns ingen el eller hushållsutrustning. Natalie är i chock då hon inser att livet som hon romantiserat egentligen var väldigt hårt för kvinnorna som i dåtid saknade rättigheter och sexuell autonomi. Natalie inbillar sig att hon är med i en TV-show och att hennes tidsresor är påhittade vilket senare visar sig vara delvis sant då berättelsen blir alltmer abstrakt mot slutet då det inte är uppenbart vad som är fiktion eller verklighet. Natalies mentala hälsan faller isär alltmer tills hon inte längre vet själv.

”Yesteryear” handlar om kvinnors rättigheter och krafterna som strävar emot social rättvisa. Kvinnor och andra grupper har genom åren fått fler rättigheter men samtidigt finns det fortfarande de som motsätter sig detta och tänker bakåtsträvande. Rättigheter kan ibland hotas med att tas bort bland annat rätten till abort och att bestämma över sin egen kropp vilket är en het politisk debatt i USA bland så kallade ”pro-lifers”.

Något unikt med denna berättelse är att den ses utifrån en kvinnas perspektiv, som värdesätter ett system som inte gynnar henne egentligen. Det finns flera verkliga exempel som bland annat Hannah Neeleman som driver det populära kontot ”Ballerina Farm” med 21 miljoner följare. Hon och hennes make är mormoner och har åtta barn. Flera kontroverser i boken speglar ”Ballerina Farm” som fått kritik för att de uppmuntrat till att bland annat dricka opastöriserad mjölk vilket har många hälsorisker.

Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska på vårt bibliotek. Talboken är i nuläget under produktion men kommer snart.

Om ni är intresserade av att läsa en bok om ett liknande ämne läs även ”Allt var bättre förr” som utspelar sig på 1970-talet och diskuterar hemmafruar och män som misshandlar från ett svenskt dåtida perspektiv:

Publicerat

En liten prinsessas grav

”You must learn to be generous with your absence to those who haven’t understood the importance of your presence.”

 

”Färskt vatten till blommorna” är en bok som handlar om Violette Toussaint, som har den unika titeln som kyrkogårdsmästare i en liten fransk by i Bourgogne. Boken utspelar sig delvis på en kyrkogård, där både de döda och de levande blir en del av berättelsen. Violette finns där, alltid närvarande när döden knackar på dörren. Hon har till och med bosatt sig på kyrkogården, och har ett litet kök där besökarna kan ta en kopp kaffe och tala ut.

Alla har sin egen historia. En kvinna kommer förbi i flera år och sjunger för en grav. Hennes berättelse är en invecklad historia, som handlar om att vara kärlekskrank för en man som visade sig vara hennes bror. Violette talar sällan med kvinnan men en dag lättar hon sitt hjärta för henne. En främling kan visa sig bära på stora sorger men också berättelser om kärlek och lycka.

Violette får möta flera vilsna själar men själv bär hon också på en tung sorg. Hennes älskade dotter dog under en utflykt i ett slott, då en brand bröt ut. Förlusten av barnet hänger över henne och hennes man som ett tungt moln. Den sörjande pappan till dottern blir besatt av tv-spel där hjälten räddar en prinsessa. Han åldras baklänges och låter sig sugas upp av spelens värld, där han kan inbilla sig att han kan rädda sin egna prinsessa som miste livet. Verklighetsflykten gör att han förlorar kontakten med de verkliga människorna i sitt liv. Kanske är hans prinsessa i ett annat slott, och inte det som brann ned. Hans sorg tar en underlig och tragikomisk skepnad, då han börjar inbilla sig att han är Super Mario.

Berättelserna är delvis strukturerade som ett mysterium. Vad är sanningen bakom dotterns död? Försöker någon mörka något? Eller var det bara ett mänskligt misstag? Boken blir bitvis lite rörig, då flera trådar hänger i luften. Temat om sorg och förlust hänger dock kvar, då bokens kyrkogårds miljö samspelar med karaktärernas inre känsloliv.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som punktskriftsbok och talbok med text via Legimus.

Läs även ”Kära faster” av samma författare som rekommenderas varmt av våra lärare:

Läs även ”Våran pojke” av Mikael Yvesand som också har ett fokus på plötslig död, skuld och en vuxen man som flyr verkligheten med tv-spel:

Publicerat

Vem gömmer sig under slöjan?

Icke-binär huvudperson, biografi, baserad på verkliga händelser, romantik, passar för bokklubb”But Allah uses the royal we in the Quran all the time! Why can’t we use a royal they? Because that’s what the transgenders use.” (p 71)

 

”Hijab Butch Blues” är en självbiografisk berättelse om den anonyma muslimska författaren som går under det fingerade namnet Lamya H. Hon/hen har ett unikt perspektiv på Islam, som en muslim som bär hijab men samtidigt identifierar sig som butch och möjligtvis en icke-binär transperson.

Hen har valt att vara anonym på grund av normerna inom Islam. Patriarkala synsätt genomsyrar allt. När närstående kvinnor till hon och hennes familj blir misshandlade av sina män får de rådet att härda ut. Skilsmässa är synd, och män ses som överhuvud i familjerna, de som kvinnorna måste lyda och underkasta sig.

Samtidigt känner Lamya att hen inte passar in. När hen är 14 år blir Lamya kär i sin kvinnliga lärare, men kan inte acceptera detta, inte ens för sig själv. Hen blir klassens clown som ställer till med bus för att få uppmärksamhet. Bättre att bli hatad av omgivningen än ignorerad. Sår från barndomen svider fortfarande då grannflickan med den roliga känguru styltan sa att man inte fick leka med barn som Lamya för att hon var brun, och kom från en familj som åt konstig mat och luktade illa. De hade lekt snällt innan de vuxna runt omkring dem lärde henne att tänka fördomsfullt.

Lamya är dock intresserad av berättelser och böcker. När de läser Koranen börjar Lamya ifrågasätta om det finns fler perspektiv, kanske kan man tolka texterna olika. Hon får lära sig om profeten Maryam som dock inte erkänts som en, trots att hon kommunicerar med en ängel. Den unga oskulden blir gravid, och när ängeln meddelar henne detta, skrattar hon till. Hon kan väl inte vara gravid. Hon är ju inte intresserad av män.

Lamya börjar fundera. Är Maryam kanske lesbisk precis som hen? Men när Lamya tar upp diskussionen får hon till svar att man inte ska ifrågasätta de heliga texterna. Maryam var oskuld eftersom kvinnlig sexualitet var synd, svarar läraren. Lamya är dock inte övertygad.

Kanske till och med Allah var queer, eller icke-binär. De muslimska feministerna som Lamya umgås med kan acceptera att Allah kanske är en kvinna men att diskutera alternativa könsidentiteter blir lite för utmanande. Samtidigt börjar Lamya söka sig till andra HBTQ-personer, de flesta blir dock förnärmade. Queer och hijab, hur är det ens möjligt? Lamya berättar om sin resa, hur hen försöker hitta sin plats i världen, men det är svårt när man är annorlunda på flera olika sätt.

”Hijab Butch Blues” är en lärorik bok med ett perspektiv som vi inte ofta ser i litteratur om muslimer. Lamya har en blick inifrån då hen ifrågasätter alla normer och heliga texter men samtidigt (kanske lite motsägelsefullt) följer flera av normerna. Kvinnorna tror att de blir förhäxade av djinn som är en slags ande om de visar sitt hår för andra. Flera kvinnor i Lamyas närhet blir rädda och börjar bära hijab även i sällskap med andra kvinnor, då de föreställer sig att männens blick alltid är närvarande. Kognitiv dissonans uppstår då Lamya slits mellan Islams hårda regler och längtan efter friheten och den lesbiska kärleken.

Samtidigt får vi som inte är muslimer lära oss om andra traditioner och synsätt, vilket kanske inte heller är helt fel, bara ett annat sätt att se på världen.

Boken finns tillgänglig i vår regnbågshylla på engelska. Läs även ”Stone Butch Blues” som är en klassisk lesbisk berättelse från 2003, som titeln refererar till:

Läs även ”Under ditt finger” som även finns som klassuppsättning, och också handlar om muslimska lesbiska tjejer som utmanar normerna fast med ett danskt perspektiv:

För ett kontrasterade perspektiv från en annan muslimsk kvinna som valt att inte bära hijab, läs boken ”Vem har sagt något om kärlek?”:

 

Publicerat

Det ovetande offret

”Krigsrubriker över första sidan av Le Noveau Détective: ”Den värsta historien någonsin avslöjad. Nätverket av våldtäktsmän i Vaucluse. Han drogar sin hustru för att ge henne till andra män.” Vårt liv släpades i smutsen, sammanfattat i några rader, strax ovanför fotot av en seriemördare.” (sid 118)

 

”En hyllning till livet : skammen måste byta sida” är en biografi av den franska Gisèle Pelicot som berättar om sin före detta makes Dominiques fruktansvärda brott och livet som gick vidare efter det. Hon har blivit uppmärksammad världen över för sitt engagemang för kvinnors rättigheter, då hon fört MeToos talan.

Hon hade varit gift med Dominique länge när hon först började upptäcka varningssignaler att något inte stod rätt till. Han förs en dag till polisen, och hon får veta att han blivit arresterad för att ha olovligt fotograferat kvinnor under deras kjolar. Underligt nog reagerar Gisèle med att bemöta detta låg affektivt och säger att allt blir bra igen om han bara ber kvinnorna i fråga om ursäkt. En inställning som snabbt visar sig vara naiv.

Gisèle börjar bli sjuk. Hon kan inte köra bil, och har stora minnesluckor. Hos doktorn får hon inga bra svar på vad hennes symptom är, och blir till och med fel diagnosticerad. Vad hon inte vet är att Dominique har drogat hennes mat under en lång tid. När hon trott att hon sov har han klätt ut henne i utmanande underkläder och bjudit hem främlingar som våldtagit henne i sömnen, samtidigt som han filmat övergreppen.

När detta uppdagas, faller Gisèles värld samman. Barnen är bestörta, särskilt dottern som också fallit offer för sin fars perversa blick. Filmklipp då hon byter om och sover börjar cirkulera på porrsidor. Dominique säger att hon är en hora precis som sin mor, han vägrar att överhuvudtaget kalla henne dotter. En avhumanisering sker, då han lägger ut kvinnorna som han delat sitt liv med på nätet som om de vore sexobjekt. På livsmedelsbutiken har hans ”kunder” stalkat Gisèle då de velat se ”varan” som de köpte.

Många hemska filmklipp visas under rättegången. Bilder på flera olika män dyker upp. En av dem sprang till och med in klädd som brandman, och utan att byta om började våldta Gisèle. Hon får se bilder på männen i vardagssituationer, då de umgås med familj och grillar korv. Offren slår ifrån sig och säger att hon samtyckt till ”trekanten” och stödjer varandra. De skyller ifrån sig, och ger varandra high fives under pauserna. Männen varierar i ålder, och de yngre påstår att de skulle ha våldtagit någon yngre än en gammal dam i 60 års åldern om de var riktiga våldtäktsmän. Men brotten består, trots komplicerade ursäkter. Männen lever i en bubbla, där de ser sig själva som offer men Gisèle kämpar emot och blir en talesperson för andra utsatta kvinnor.

Boken handlar också om livet innan våldtäkterna. Gisèle hade en jobbig barndom och Dominique likaså. Han påstår att han blev utsatt för övergrepp som barn av sin far, och därmed fått sjuka böjelser. Inte bara sexuellt har de problem, utan även ekonomiskt då paret har enorma skulder. Trots detta blir han förlåten, kanske till och med efter sitt brott då Gisèle kommer med kläder och förnödenheter till fängelset. Dottern Caroline Darian reagerar annorlunda och förstör möblerna och alla fotografier även de som Gisèle ville spara. Sorgen tar olika skepnader, men båda är offer för en man som de trodde var deras familj.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus.

Läs även Carolins skildring av brottet i hennes biografi ”Och jag slutade kalla dig pappa” där hon berättar sitt någorlunda kontrasterande perspektiv på händelserna:

Publicerat

Den sårade skogsmullen

”När hon kommer fram till morsan och polisen bakom glasrutan stryker hon undan håret. Kilar in en hårslinga bakom örat. Jag tror först hon ska vända sig om för att kontrollera var jag står. Kolla om jag är kvar. Men det gör hon inte. Istället lägger hon båda händerna på bänken framför glaset, där man står och fyller i papper eller beställer ett nytt pass. Hon pressar fingrarna mot träskivan. Benen skakar när hon tittar på polisen.

Jag skulle vilja anmäla en våldtäkt.” (sid 165)

”De tar allt ifrån mig” är en bok av den augustprisnominerade författaren Linda Jones. Berättelsen handlar om en fiktiv norrländsk ort, Marken. Vi får följa den 15-åriga Frida, en pojkflicka som älskar att jaga och vill följa i sin tuffa mors fotspår. Mamman är jaktlagets ledare och är den som styr och ställer i den annars mansdominerade miljön.

Glesbygden karaktäriseras av förfall. Allt lägger ned, snart till och med älgjakten. Ett oidentifierat djur som döps till ”Korsningen” dyker upp, och allt konstigare händelser börjar ske. ”Järven” som är en macho skogsmulle börjar bli paranoid då hans liv börjar barka utåt. Hans älskade jakthund hittas slaktad, hans fru får ”tjejcancer” i livmodern och hans son blir anklagad för att ha våldtagit Fridas vän under en fyllefest. Hans ilska mot samhället växer, då han börjar få allt värre våldsfantasier. Detta hat späds på då alla jägare får i uppdrag att döda Korsningen, för att få tillbaka älgjakten som definierar dem och deras maskulinitet. Snart är det inte bara djur som de jagar utan även människor.

Samtidigt börjar en ny kille i Fridas klass. Han heter Frej och är i skarp kontrast med jägarna en väldigt feminin gotisk emo kille som har långt svart hår och glittrigt nagellack. Alla börjar mobba honom då de tror att han är gay. Frida blir dock förtjust i honom, då han vågar stå upp för sina åsikter. Han är djurvän och vegan, och är villig att ifrågasätta om allt verkligen måste handla om jakt och att hävda sig.

Vi anar snart att ”Korsningen” kanske inte bara är en oidentifierad varelse utan en symbol för rädslan för det okända. Att inte passa in eller vara den som utmanar normer anses lika hotfullt för jägarna som det konstiga djuret, oavsett om det gäller att anmäla en våldtäkt, vara vegan eller en feminin man.

Boken innehåller mycket slang och möjligtvis en del stereotyper om Norrland som målas upp som en förfallen glesbygd utan rättvisa, där alla är lite skitiga och jargongen är hård.

Boken påminner delvis om ”Jag for ner till bror” av Karin Smirnoff då miljön i boken kantas av misär, isolering och förfall, samt med ett fokus på våld mot kvinnor och barn. En annan bok som ofta jämförs med Jones berättelse är ”Löpa varg” av Kerstin Ekman då startskottet är en pensionerad jägares möte med en varg.

Läs även Jones tidigare bok ”Bete sig” som handlar om att hitta friden i skogen och ”Lejonflock” som utspelar sig på Bergnäset i Luleå och handlar om jämställdhet:

Publicerat

Barndomens sista jul i Disneyland

”You, from a regular background, are out for a stroll in your neighbourhood. Not planning to go far, you didn’t bother to change out of your casual grey hoodie with matching tracksuit bottoms and sandals. Then suddenly a sleek Porsche pulls up beside you, and out steps a glamorous Hollywood star. It feels surreal. Then out of the blue, she comments, ”Nice sandals”. (p 148)

”Before We Forget Kindness” är en mysig bok i den japanska serien ”Before the Coffee Gets Cold” som blivit populär internationellt och på Tik Tok. Vi återkommer till kaféet, denna gång i Tokyo.

Boken har flera berättarperspektiv, vi får följa en grupp ångerfulla karaktärer som vill resa i tiden för att göra upp med sitt förflutna. Novellsamlingen ger oss fyra mysiga berättelser som genomsyras av magisk realism och vardagsdramatik. Upplägget känns igen från de tidigare böckerna. Våra protagonister gör en kort tidsresa som varar tills kaffet kallnar.

I den första berättelsen ”The Son” möter vi en ung vardags hjälte, den sju-åriga Yumi som är ett skilsmässobarn. Han vill återvända till julaftonen i Disneyland då hans föräldrar släppte bomben på honom att de skulle skiljas. Med munnen full av gräddig jultårta börjar han gråta. Mogen som han är, vill han dock återvända till dagen, utan tårar denna gång. Konflikten ligger i berättarröstens inre känslor, istället för en extern konflikt. Märk skillnaden mellan ett typiskt amerikanskt narrativ då barnen ofta får ansvaret att förhindra en skilsmässa, vilket inte alltid är realistiskt. Fokuset ligger istället på känslor och det bitterljuva slutet på barndomen, då han vill dricka kaffet svart som en mogen vuxen men ändå smyger in lite mjölk och socker.

I den sista berättelsen ”The Valentine” får vi istället ta del av en lustig kärlekstriangel där all kärlek är obesvarad. Den populära och snygga tjejen blir ett objekt av avund för protagonisten som är kär i en kille som inte lägger märket till henne. Det visar sig dock att den populära tjejen egentligen är en nörd som älskar historia och japanska slott, och pratar som en samuraj på sin fritid. Inte bara det utan det visar sig också att hon är lesbisk och omedveten om sin popularitet, då hon inte bryr sig om killarna. Ett typiskt japanskt narrativ då många japaner väljer att visa en väldigt städad bild utåt men har ett rikt inre liv, och är helt annorlunda privat.

Boken är en riktigt mysig feelgood, som nästan fått kultstatus då flera andra böcker kopierat dess upplägg. En del upprepningar sker dock, då den härmar sitt eget upplägg men med en ny uppsättning karaktärer. Känslorna bearbetas flitigt, men kan ibland inge känslan av att läsaren blir skriven på nästan. Dock en utomordentligt bra bok för alla Japan-älskare då vi får ta del av kulturen och hur vanliga människor interagerar, och kommunikationen som ibland kan vara lite krånglig då de har svårt att uttrycka sina sanna känslor och tankar, då bilden utåt är mycket viktig.

Ta del av dessa berättelser och flera andra i boken som finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Om ni känner er besvikna av bristen på katter i boken (trots att en pryder alla omslag i serien) läs även ”The Full Moon Coffee Shop” som har ett liknande upplägg, fast istället för människor är alla servitriserna talande lyckokatter med magiska förmågor, som använder astronomi för att hjälpa de vilsna besökarna:

Läs även ”Before Your Memory Fades” som tillhör samma serie, men med ett fokus på nordliga Japan, Hokkaido:

Publicerat

Blir statsministern ledsen om du dör?

”Vet du vad jag har här i min ryggsäck? Min lillebror Ahmed.” (sid 26)

 

”Inte din statsminister” är en essäbok av Nicolas Lunabba, ungdomsledaren som även skrivit ”Blir du ledsen om jag dör?” som blivit aktuell igen eftersom den snart kommer att filmatiseras som dramafilmen ”Innan vi lyfter”. I denna bok återkommer Lunabba återigen till rasismen som förekommer inte bara i Malmö utan även i Riksdagen, från statsministern själv.

Lunabba dissekerar Ulf Kristerssons tal och riktar stark kritik mot hur bland annat skolskjutningarna på Campus Risbergska och Trollhättan, samt fallet med Lasermannen hanterats. I alla dessa fall var skytten en vit ljushyad person. Lunabba problematiserar hur vi ser på förövarnas etnicitet och hudfärg. När förövaren inte är vit antas motivet ofta ligga bakom religiös fanatism, eller kulturella normer medan de ljushyade gärningsmännen analyseras psykologiskt, ofta antas trauma ligga bakom deras fasansfulla gärningar. Det offentliga hatet som Lunabba anser att statsminister spätt på med sina diskussioner om gängvåld kopplat till invandring blir en del av apparaten som skapar hatiska människor som de rasistiska förövarna.

Lunabbas lilla dotter Dahlia som bara är åtta år ser statsministern tala på TV om våldet. Hon får veta att männen som sköt eleverna på skolorna inte tyckte om sådana som henne. Barnet blir rädd för att något hemsk ska hända henne, på skolan eller ute på stan. Innan hon går och lägger sig skrattar hon för att hon fått veta att skol skytten begick självmord, så att han inte kan komma efter dem. Lunabba blir orolig, och morgonen efter är sängen blöt av kiss. Han transporteras tillbaka till sin egen barndom då han själv blev medveten om sin egen utsatthet som ”halvsvensk”. Flickan blir rädd för alldagliga ljud som locket i soprummet. De börjar låta som pistolskott. En bekant som blev attackerad av nazister fick huvudet uppslaget, vilket ser ut som en stor bula. Han ljuger för barnen och säger att han attackerats av ufon.

Lunabba är en av våra många vardags hjältar som kämpar med att stötta alla ungdomar som har det svårt, även de stökiga invandrarkillarna. I boken ”Blir du ledsen om jag dör?” får vi möta Elijah som var skolans värsting som alla hade gett upp hoppet om. Med Lunabbas stöd, blev han dock ett basketproffs i USA med högsta betyg. I denna essäbok uttrycker Lunabba frustrationen inte bara över världens orättvisor men också gentemot de som motarbetar det som han brinner för; att ge barnen som har det svårt och utsatts för fördomar en chans till livet och hoppet.

Boken är snabbläst med sina 113 sidor. Den finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även Lunabbas tidigare bok ”Blir du ledsen om jag dör?” och Frida Sundqvists bok ”Efter skotten”.

Publicerat

Ett hjärta i spillror

”Salims kläder hänger kvar i garderoben. Vita, ljusblå, randiga skjortor. Den mörkgröna resväskan som inte får åka på bröllopsresa.” (sid 153)

 

”Efter skotten” är en reportagebok som skildrar skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro den 4 februari 2025. Vi får möta de som blev kvar, de som överlevde skjutningen och de som sörjer sina nära och kära som miste livet i massakern. Tio personer dog, åtta av dem invandrare. En av dem var Aziza som var en lärare på skolan.

Gärningsmannen Rikard Andersson tros ha motiverats av rasism, och valde skolan eftersom han misslyckats med att läsa upp sina betyg i matematik. Innan dådet lämnade han en uppslagen mattebok på toaletten och sitt körkort som bevis på att det var han som var skyldig till tragedin. Några dagar senare får hans far sitt livs chock då han får ett samtal från en journalist från Aftonbladet som begick tjänstefel. Hans son är död och har mördat flera oskyldiga, och sorgen och skulden är hans att leva med resten av sitt liv.

Flera starka människoöden skildras i boken. Najwa som var mor till Salim och Kareen som var hans fästmö blir krossade av sorgen. Trots att polisen uppgav att han var skjuten i huvudet, lyckades Salim ringa ett sista samtal till sina anhöriga och ta farväl. Kareen som arbetar på ett äldreboende lever än idag med PTSD. Hon åkte till skolan och bad en polisman som stod utanför på parkeringen att rädda honom. Men hjälpen dröjde, och Salim led in i det sista.

En polisman springer in, men får dödsångest då han ser skytten och tänker på sina små barn som är hemma och väntar på pappa. Han springer ut på parkeringen i panik, förbi alla de skadade och döda. Dock har han två modiga kollegor som springer in trots faran, och trots att de är nyutbildade för att göra en hjälteinsats. I krissituationen är det uppenbart vilka som har civilkurage och inte.

Familjen försöker få upprättelse och riktar stark kritik mot polisen som de menar har mörkat uppgifter. De upplevde även att de hade fördomar mot dem eftersom de var invandrare, vilket blev extra känsligt med tanke på motivet bakom attacken. Kareen uppger att hon har svårt att gå vidare med sorgen, och när ett brandlarm går på äldreboendet där hon jobbar bryter hon ihop då hon transporteras tillbaka till den otäcka dagen då brandlarmet ringde för fullt i bakgrunden till ljudet av Salims och de övriga skjutnas mobiler, då de anhöriga förgäves försökte nå dem. En av poliserna ser ett hjärta på displayen på en av mobilerna, en bild som fastnar i minnet.

Livet går vidare, och klasskamraterna försöker fullfölja sina utbildningar. Salim läste till sjuksköterska och fick gå kursen för sitt jobb, i hopp om att kunna hjälpa sjuka människor i framtiden. Pressen tränger sig in i skolan och börjar filma en av de överlevande trots att hon inte gett sitt samtycke. När det är dags för examen, lurpassar de utanför med kameror som paparazzi. Najwa hämtar upp sin katt Cookie hos en vän som blev störd av alla människor som kom förbi för att sörja. Det visar sig att hon fått kattungar, de små lurviga varelserna springer fram och börjar klättra på hennes byxor. Najwa får sig ett skratt, sedan första gången sedan tragedin.

Boken är en stark skildring av våldet som sker både utomlands och i Sverige. Som skolpersonal är detta extra otäckt, särskilt då skolbiblioteken har blivit måltavlor för flera skolskjutningar. Fem attacker har skett i Sverige, bland annat i Trollhättan då skytten tog sig förbi biblioteket där de hade ett författarbesök. I den senaste skolskjutningen i Kanada som skedde förra veckan, dog de flesta eleverna i skolbiblioteket.

Till och med Björknäsgymnasiet blev utsatt 2018, för ett falsk alarm då en elev skämtade om våld på sociala medier. Därför är det viktigt att minnas dessa massaker då man aldrig vet var och när nästa tragedi kommer att ske, och alltid ha nolltolerans mot våld, mobbning och rasism oavsett om det är i form av ”skämt” eller mikroagressioner.

Läs även boken ”Det som aldrig fick ske: skolattentatet i Trollhättan” som handlar om en liknande tragedi:

Publicerat

Tik Tok favoriter – Fourth Wing

”Han höjer ett mörkt ögonbryn, lutar sig framåt och stödjer armbågarna mot knäna.

”Du förvandlade alltså apelsiner till vapen, Våldsam?”

Jag lyckas ta mig upp i sittande ställning och rycker på axlarna.

”Man tar vad man har.” (sid 234)

”Fourth Wing” är den första delen av Rebecca Yarros romantasy serie ”The Empyrean” som tagit Booktok med storm. Boken klassas som New Adult då den fokuserar på en lite äldre protagonist i 20-årsåldern, vilket även speglas i romantiken som ligger mer åt det erotiska hållet.

Vi får följa Violet Sorrengail som är en svag funktionshindrad kvinna som lever i en high fantasy värld där drakar finns. Hennes liv vänds upp och ned då hennes kallhjärtade mor kallar in henne till militärtjänsten som i denna värld innebär att bli drakryttare. Vägen dit är dock lång och svår då de är mitt uppe i ett krig, samtidigt som ryttarna slåss mot varandra, oftast med dödlig utgång. Upplägget kan kännas igen från Battle Royale och Hunger Games då Violet måste ta till sin list för att överlista sina motståndare.

Men det är inte bara människorna som hotar. När drakarna äntligen introduceras inger de genast en känsla av att vara väldiga bestar, som besitter krafter som människorna inte kan mäta sig med. En ryttare får kalla fötter och försöker fly men drakarna sätter eld på dem som de anser vara fega och svaga, och han förvandlas till en hög med aska. Violet är dock en modig själ, och visar drakarna sympati till och med de små och svaga. Hon vinner förtroendet av den uråldriga draken Tairn som är en av de starkaste. De börjar kommunicera telepatiskt och det visar sig att draken har en fräck tunga men också humor.

Violet hamnar i kläm med ledaren Xaden som vill hämnas sin familj som dödades av Violets mor. Han ger henne öknamnet ”Violence”. Men en gnista mellan rivalerna tänds då de kommer närmare både varandra och sanningen. Romantiken övergår till erotik, då Violets krafter väcks till liv när hon utforskar sin sexualitet. Det går riktigt hett till, gardinerna fattar eld och hon lär sig kontrollera åskan när hon får orgasm. Yarros väjer sig inte för att beskriva lusten, både från kvinnorna och männens perspektiv.

Mot slutet börjar även Xadens perspektiv att vävas in då han blir alltmer moraliskt grå och visar sig ha suttit på en mörk hemlighet, då myter som alla trott var sagor visar sig vara hemligheter som det korrupta politiska styret mörkat för folket…

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek i tre delar på både svenska och engelska, läs den spännande fortsättningen i ”Iron Flame” och ”Onyx Storm”:

Läs även ”Sunrise on the Reaping” som är den senast delen av Hunger Games och utspelar sig före den första boken: