Etikett: familj

Publicerat

Det ovetande offret

”Krigsrubriker över första sidan av Le Noveau Détective: ”Den värsta historien någonsin avslöjad. Nätverket av våldtäktsmän i Vaucluse. Han drogar sin hustru för att ge henne till andra män.” Vårt liv släpades i smutsen, sammanfattat i några rader, strax ovanför fotot av en seriemördare.” (sid 118)

 

”En hyllning till livet : skammen måste byta sida” är en biografi av den franska Gisèle Pelicot som berättar om sin före detta makes Dominiques fruktansvärda brott och livet som gick vidare efter det. Hon har blivit uppmärksammad världen över för sitt engagemang för kvinnors rättigheter, då hon fört MeToos talan.

Hon hade varit gift med Dominique länge när hon först började upptäcka varningssignaler att något inte stod rätt till. Han förs en dag till polisen, och hon får veta att han blivit arresterad för att ha olovligt fotograferat kvinnor under deras kjolar. Underligt nog reagerar Gisèle med att bemöta detta låg affektivt och säger att allt blir bra igen om han bara ber kvinnorna i fråga om ursäkt. En inställning som snabbt visar sig vara naiv.

Gisèle börjar bli sjuk. Hon kan inte köra bil, och har stora minnesluckor. Hos doktorn får hon inga bra svar på vad hennes symptom är, och blir till och med fel diagnosticerad. Vad hon inte vet är att Dominique har drogat hennes mat under en lång tid. När hon trott att hon sov har han klätt ut henne i utmanande underkläder och bjudit hem främlingar som våldtagit henne i sömnen, samtidigt som han filmat övergreppen.

När detta uppdagas, faller Gisèles värld samman. Barnen är bestörta, särskilt dottern som också fallit offer för sin fars perversa blick. Filmklipp då hon byter om och sover börjar cirkulera på porrsidor. Dominique säger att hon är en hora precis som sin mor, han vägrar att överhuvudtaget kalla henne dotter. En avhumanisering sker, då han lägger ut kvinnorna som han delat sitt liv med på nätet som om de vore sexobjekt. På livsmedelsbutiken har hans ”kunder” stalkat Gisèle då de velat se ”varan” som de köpte.

Många hemska filmklipp visas under rättegången. Bilder på flera olika män dyker upp. En av dem sprang till och med in klädd som brandman, och utan att byta om började våldta Gisèle. Hon får se bilder på männen i vardagssituationer, då de umgås med familj och grillar korv. Offren slår ifrån sig och säger att hon samtyckt till ”trekanten” och stödjer varandra. De skyller ifrån sig, och ger varandra high fives under pauserna. Männen varierar i ålder, och de yngre påstår att de skulle ha våldtagit någon yngre än en gammal dam i 60 års åldern om de var riktiga våldtäktsmän. Men brotten består, trots komplicerade ursäkter. Männen lever i en bubbla, där de ser sig själva som offer men Gisèle kämpar emot och blir en talesperson för andra utsatta kvinnor.

Boken handlar också om livet innan våldtäkterna. Gisèle hade en jobbig barndom och Dominique likaså. Han påstår att han blev utsatt för övergrepp som barn av sin far, och därmed fått sjuka böjelser. Inte bara sexuellt har de problem, utan även ekonomiskt då paret har enorma skulder. Trots detta blir han förlåten, kanske till och med efter sitt brott då Gisèle kommer med kläder och förnödenheter till fängelset. Dottern Caroline Darian reagerar annorlunda och förstör möblerna och alla fotografier även de som Gisèle ville spara. Sorgen tar olika skepnader, men båda är offer för en man som de trodde var deras familj.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus.

Läs även Carolins skildring av brottet i hennes biografi ”Och jag slutade kalla dig pappa” där hon berättar sitt någorlunda kontrasterande perspektiv på händelserna:

Publicerat

Den sårade skogsmullen

”När hon kommer fram till morsan och polisen bakom glasrutan stryker hon undan håret. Kilar in en hårslinga bakom örat. Jag tror först hon ska vända sig om för att kontrollera var jag står. Kolla om jag är kvar. Men det gör hon inte. Istället lägger hon båda händerna på bänken framför glaset, där man står och fyller i papper eller beställer ett nytt pass. Hon pressar fingrarna mot träskivan. Benen skakar när hon tittar på polisen.

Jag skulle vilja anmäla en våldtäkt.” (sid 165)

”De tar allt ifrån mig” är en bok av den augustprisnominerade författaren Linda Jones. Berättelsen handlar om en fiktiv norrländsk ort, Marken. Vi får följa den 15-åriga Frida, en pojkflicka som älskar att jaga och vill följa i sin tuffa mors fotspår. Mamman är jaktlagets ledare och är den som styr och ställer i den annars mansdominerade miljön.

Glesbygden karaktäriseras av förfall. Allt lägger ned, snart till och med älgjakten. Ett oidentifierat djur som döps till ”Korsningen” dyker upp, och allt konstigare händelser börjar ske. ”Järven” som är en macho skogsmulle börjar bli paranoid då hans liv börjar barka utåt. Hans älskade jakthund hittas slaktad, hans fru får ”tjejcancer” i livmodern och hans son blir anklagad för att ha våldtagit Fridas vän under en fyllefest. Hans ilska mot samhället växer, då han börjar få allt värre våldsfantasier. Detta hat späds på då alla jägare får i uppdrag att döda Korsningen, för att få tillbaka älgjakten som definierar dem och deras maskulinitet. Snart är det inte bara djur som de jagar utan även människor.

Samtidigt börjar en ny kille i Fridas klass. Han heter Frej och är i skarp kontrast med jägarna en väldigt feminin gotisk emo kille som har långt svart hår och glittrigt nagellack. Alla börjar mobba honom då de tror att han är gay. Frida blir dock förtjust i honom, då han vågar stå upp för sina åsikter. Han är djurvän och vegan, och är villig att ifrågasätta om allt verkligen måste handla om jakt och att hävda sig.

Vi anar snart att ”Korsningen” kanske inte bara är en oidentifierad varelse utan en symbol för rädslan för det okända. Att inte passa in eller vara den som utmanar normer anses lika hotfullt för jägarna som det konstiga djuret, oavsett om det gäller att anmäla en våldtäkt, vara vegan eller en feminin man.

Boken innehåller mycket slang och möjligtvis en del stereotyper om Norrland som målas upp som en förfallen glesbygd utan rättvisa, där alla är lite skitiga och jargongen är hård.

Boken påminner delvis om ”Jag for ner till bror” av Karin Smirnoff då miljön i boken kantas av misär, isolering och förfall, samt med ett fokus på våld mot kvinnor och barn. En annan bok som ofta jämförs med Jones berättelse är ”Löpa varg” av Kerstin Ekman då startskottet är en pensionerad jägares möte med en varg.

Läs även Jones tidigare bok ”Bete sig” som handlar om att hitta friden i skogen och ”Lejonflock” som utspelar sig på Bergnäset i Luleå och handlar om jämställdhet:

Publicerat

Barndomens sista jul i Disneyland

”You, from a regular background, are out for a stroll in your neighbourhood. Not planning to go far, you didn’t bother to change out of your casual grey hoodie with matching tracksuit bottoms and sandals. Then suddenly a sleek Porsche pulls up beside you, and out steps a glamorous Hollywood star. It feels surreal. Then out of the blue, she comments, ”Nice sandals”. (p 148)

”Before We Forget Kindness” är en mysig bok i den japanska serien ”Before the Coffee Gets Cold” som blivit populär internationellt och på Tik Tok. Vi återkommer till kaféet, denna gång i Tokyo.

Boken har flera berättarperspektiv, vi får följa en grupp ångerfulla karaktärer som vill resa i tiden för att göra upp med sitt förflutna. Novellsamlingen ger oss fyra mysiga berättelser som genomsyras av magisk realism och vardagsdramatik. Upplägget känns igen från de tidigare böckerna. Våra protagonister gör en kort tidsresa som varar tills kaffet kallnar.

I den första berättelsen ”The Son” möter vi en ung vardags hjälte, den sju-åriga Yumi som är ett skilsmässobarn. Han vill återvända till julaftonen i Disneyland då hans föräldrar släppte bomben på honom att de skulle skiljas. Med munnen full av gräddig jultårta börjar han gråta. Mogen som han är, vill han dock återvända till dagen, utan tårar denna gång. Konflikten ligger i berättarröstens inre känslor, istället för en extern konflikt. Märk skillnaden mellan ett typiskt amerikanskt narrativ då barnen ofta får ansvaret att förhindra en skilsmässa, vilket inte alltid är realistiskt. Fokuset ligger istället på känslor och det bitterljuva slutet på barndomen, då han vill dricka kaffet svart som en mogen vuxen men ändå smyger in lite mjölk och socker.

I den sista berättelsen ”The Valentine” får vi istället ta del av en lustig kärlekstriangel där all kärlek är obesvarad. Den populära och snygga tjejen blir ett objekt av avund för protagonisten som är kär i en kille som inte lägger märket till henne. Det visar sig dock att den populära tjejen egentligen är en nörd som älskar historia och japanska slott, och pratar som en samuraj på sin fritid. Inte bara det utan det visar sig också att hon är lesbisk och omedveten om sin popularitet, då hon inte bryr sig om killarna. Ett typiskt japanskt narrativ då många japaner väljer att visa en väldigt städad bild utåt men har ett rikt inre liv, och är helt annorlunda privat.

Boken är en riktigt mysig feelgood, som nästan fått kultstatus då flera andra böcker kopierat dess upplägg. En del upprepningar sker dock, då den härmar sitt eget upplägg men med en ny uppsättning karaktärer. Känslorna bearbetas flitigt, men kan ibland inge känslan av att läsaren blir skriven på nästan. Dock en utomordentligt bra bok för alla Japan-älskare då vi får ta del av kulturen och hur vanliga människor interagerar, och kommunikationen som ibland kan vara lite krånglig då de har svårt att uttrycka sina sanna känslor och tankar, då bilden utåt är mycket viktig.

Ta del av dessa berättelser och flera andra i boken som finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Om ni känner er besvikna av bristen på katter i boken (trots att en pryder alla omslag i serien) läs även ”The Full Moon Coffee Shop” som har ett liknande upplägg, fast istället för människor är alla servitriserna talande lyckokatter med magiska förmågor, som använder astronomi för att hjälpa de vilsna besökarna:

Läs även ”Before Your Memory Fades” som tillhör samma serie, men med ett fokus på nordliga Japan, Hokkaido:

Publicerat

Blir statsministern ledsen om du dör?

”Vet du vad jag har här i min ryggsäck? Min lillebror Ahmed.” (sid 26)

 

”Inte din statsminister” är en essäbok av Nicolas Lunabba, ungdomsledaren som även skrivit ”Blir du ledsen om jag dör?” som blivit aktuell igen eftersom den snart kommer att filmatiseras som dramafilmen ”Innan vi lyfter”. I denna bok återkommer Lunabba återigen till rasismen som förekommer inte bara i Malmö utan även i Riksdagen, från statsministern själv.

Lunabba dissekerar Ulf Kristerssons tal och riktar stark kritik mot hur bland annat skolskjutningarna på Campus Risbergska och Trollhättan, samt fallet med Lasermannen hanterats. I alla dessa fall var skytten en vit ljushyad person. Lunabba problematiserar hur vi ser på förövarnas etnicitet och hudfärg. När förövaren inte är vit antas motivet ofta ligga bakom religiös fanatism, eller kulturella normer medan de ljushyade gärningsmännen analyseras psykologiskt, ofta antas trauma ligga bakom deras fasansfulla gärningar. Det offentliga hatet som Lunabba anser att statsminister spätt på med sina diskussioner om gängvåld kopplat till invandring blir en del av apparaten som skapar hatiska människor som de rasistiska förövarna.

Lunabbas lilla dotter Dahlia som bara är åtta år ser statsministern tala på TV om våldet. Hon får veta att männen som sköt eleverna på skolorna inte tyckte om sådana som henne. Barnet blir rädd för att något hemsk ska hända henne, på skolan eller ute på stan. Innan hon går och lägger sig skrattar hon för att hon fått veta att skol skytten begick självmord, så att han inte kan komma efter dem. Lunabba blir orolig, och morgonen efter är sängen blöt av kiss. Han transporteras tillbaka till sin egen barndom då han själv blev medveten om sin egen utsatthet som ”halvsvensk”. Flickan blir rädd för alldagliga ljud som locket i soprummet. De börjar låta som pistolskott. En bekant som blev attackerad av nazister fick huvudet uppslaget, vilket ser ut som en stor bula. Han ljuger för barnen och säger att han attackerats av ufon.

Lunabba är en av våra många vardags hjältar som kämpar med att stötta alla ungdomar som har det svårt, även de stökiga invandrarkillarna. I boken ”Blir du ledsen om jag dör?” får vi möta Elijah som var skolans värsting som alla hade gett upp hoppet om. Med Lunabbas stöd, blev han dock ett basketproffs i USA med högsta betyg. I denna essäbok uttrycker Lunabba frustrationen inte bara över världens orättvisor men också gentemot de som motarbetar det som han brinner för; att ge barnen som har det svårt och utsatts för fördomar en chans till livet och hoppet.

Boken är snabbläst med sina 113 sidor. Den finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även Lunabbas tidigare bok ”Blir du ledsen om jag dör?” och Frida Sundqvists bok ”Efter skotten”.

Publicerat

Ett hjärta i spillror

”Salims kläder hänger kvar i garderoben. Vita, ljusblå, randiga skjortor. Den mörkgröna resväskan som inte får åka på bröllopsresa.” (sid 153)

 

”Efter skotten” är en reportagebok som skildrar skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro den 4 februari 2025. Vi får möta de som blev kvar, de som överlevde skjutningen och de som sörjer sina nära och kära som miste livet i massakern. Tio personer dog, åtta av dem invandrare. En av dem var Aziza som var en lärare på skolan.

Gärningsmannen Rikard Andersson tros ha motiverats av rasism, och valde skolan eftersom han misslyckats med att läsa upp sina betyg i matematik. Innan dådet lämnade han en uppslagen mattebok på toaletten och sitt körkort som bevis på att det var han som var skyldig till tragedin. Några dagar senare får hans far sitt livs chock då han får ett samtal från en journalist från Aftonbladet som begick tjänstefel. Hans son är död och har mördat flera oskyldiga, och sorgen och skulden är hans att leva med resten av sitt liv.

Flera starka människoöden skildras i boken. Najwa som var mor till Salim och Kareen som var hans fästmö blir krossade av sorgen. Trots att polisen uppgav att han var skjuten i huvudet, lyckades Salim ringa ett sista samtal till sina anhöriga och ta farväl. Kareen som arbetar på ett äldreboende lever än idag med PTSD. Hon åkte till skolan och bad en polisman som stod utanför på parkeringen att rädda honom. Men hjälpen dröjde, och Salim led in i det sista.

En polisman springer in, men får dödsångest då han ser skytten och tänker på sina små barn som är hemma och väntar på pappa. Han springer ut på parkeringen i panik, förbi alla de skadade och döda. Dock har han två modiga kollegor som springer in trots faran, och trots att de är nyutbildade för att göra en hjälteinsats. I krissituationen är det uppenbart vilka som har civilkurage och inte.

Familjen försöker få upprättelse och riktar stark kritik mot polisen som de menar har mörkat uppgifter. De upplevde även att de hade fördomar mot dem eftersom de var invandrare, vilket blev extra känsligt med tanke på motivet bakom attacken. Kareen uppger att hon har svårt att gå vidare med sorgen, och när ett brandlarm går på äldreboendet där hon jobbar bryter hon ihop då hon transporteras tillbaka till den otäcka dagen då brandlarmet ringde för fullt i bakgrunden till ljudet av Salims och de övriga skjutnas mobiler, då de anhöriga förgäves försökte nå dem. En av poliserna ser ett hjärta på displayen på en av mobilerna, en bild som fastnar i minnet.

Livet går vidare, och klasskamraterna försöker fullfölja sina utbildningar. Salim läste till sjuksköterska och fick gå kursen för sitt jobb, i hopp om att kunna hjälpa sjuka människor i framtiden. Pressen tränger sig in i skolan och börjar filma en av de överlevande trots att hon inte gett sitt samtycke. När det är dags för examen, lurpassar de utanför med kameror som paparazzi. Najwa hämtar upp sin katt Cookie hos en vän som blev störd av alla människor som kom förbi för att sörja. Det visar sig att hon fått kattungar, de små lurviga varelserna springer fram och börjar klättra på hennes byxor. Najwa får sig ett skratt, sedan första gången sedan tragedin.

Boken är en stark skildring av våldet som sker både utomlands och i Sverige. Som skolpersonal är detta extra otäckt, särskilt då skolbiblioteken har blivit måltavlor för flera skolskjutningar. Fem attacker har skett i Sverige, bland annat i Trollhättan då skytten tog sig förbi biblioteket där de hade ett författarbesök. I den senaste skolskjutningen i Kanada som skedde förra veckan, dog de flesta eleverna i skolbiblioteket.

Till och med Björknäsgymnasiet blev utsatt 2018, för ett falsk alarm då en elev skämtade om våld på sociala medier. Därför är det viktigt att minnas dessa massaker då man aldrig vet var och när nästa tragedi kommer att ske, och alltid ha nolltolerans mot våld, mobbning och rasism oavsett om det är i form av ”skämt” eller mikroagressioner.

Läs även boken ”Det som aldrig fick ske: skolattentatet i Trollhättan” som handlar om en liknande tragedi:

Publicerat

Tik Tok favoriter – Fourth Wing

”Han höjer ett mörkt ögonbryn, lutar sig framåt och stödjer armbågarna mot knäna.

”Du förvandlade alltså apelsiner till vapen, Våldsam?”

Jag lyckas ta mig upp i sittande ställning och rycker på axlarna.

”Man tar vad man har.” (sid 234)

”Fourth Wing” är den första delen av Rebecca Yarros romantasy serie ”The Empyrean” som tagit Booktok med storm. Boken klassas som New Adult då den fokuserar på en lite äldre protagonist i 20-årsåldern, vilket även speglas i romantiken som ligger mer åt det erotiska hållet.

Vi får följa Violet Sorrengail som är en svag funktionshindrad kvinna som lever i en high fantasy värld där drakar finns. Hennes liv vänds upp och ned då hennes kallhjärtade mor kallar in henne till militärtjänsten som i denna värld innebär att bli drakryttare. Vägen dit är dock lång och svår då de är mitt uppe i ett krig, samtidigt som ryttarna slåss mot varandra, oftast med dödlig utgång. Upplägget kan kännas igen från Battle Royale och Hunger Games då Violet måste ta till sin list för att överlista sina motståndare.

Men det är inte bara människorna som hotar. När drakarna äntligen introduceras inger de genast en känsla av att vara väldiga bestar, som besitter krafter som människorna inte kan mäta sig med. En ryttare får kalla fötter och försöker fly men drakarna sätter eld på dem som de anser vara fega och svaga, och han förvandlas till en hög med aska. Violet är dock en modig själ, och visar drakarna sympati till och med de små och svaga. Hon vinner förtroendet av den uråldriga draken Tairn som är en av de starkaste. De börjar kommunicera telepatiskt och det visar sig att draken har en fräck tunga men också humor.

Violet hamnar i kläm med ledaren Xaden som vill hämnas sin familj som dödades av Violets mor. Han ger henne öknamnet ”Violence”. Men en gnista mellan rivalerna tänds då de kommer närmare både varandra och sanningen. Romantiken övergår till erotik, då Violets krafter väcks till liv när hon utforskar sin sexualitet. Det går riktigt hett till, gardinerna fattar eld och hon lär sig kontrollera åskan när hon får orgasm. Yarros väjer sig inte för att beskriva lusten, både från kvinnorna och männens perspektiv.

Mot slutet börjar även Xadens perspektiv att vävas in då han blir alltmer moraliskt grå och visar sig ha suttit på en mörk hemlighet, då myter som alla trott var sagor visar sig vara hemligheter som det korrupta politiska styret mörkat för folket…

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek i tre delar på både svenska och engelska, läs den spännande fortsättningen i ”Iron Flame” och ”Onyx Storm”:

Läs även ”Sunrise on the Reaping” som är den senast delen av Hunger Games och utspelar sig före den första boken:

Publicerat

Mumintrollens släktsaga

”Länge mindes jag den tiden via ett gammalt, tyvärr nu borttappat skolfotografi, på vilket jag står vit i ansiktet mitt i ett hav av små mörka kullar med lysande ögon. Jag är den enda ljusa punkten. Det ser mycket komiskt ut. Med mitt vita pottklippta hår och min ljusa hudfärg blev jag som en lysande bollformad utomjording, som verkligen inte hörde hemma där.” (sid 332)

”Tre öar – mamma, pappa och jag” är en självbiografi av spanska läraren Sophia Jansson som var brorsdotter till Tove Janssson, hjärnan bakom de älskvärda Mumintrollen. I sin debutbok berättar Jansson om livet med pappa Lasse som var Tove Janssons bror och stod den berömda författaren mycket nära.

Boken sträcker sig från 30-talet till 60-talet. Jansson berättar sin släkthistoria som kantas av år av fattigdom, klasskillnader, krig och en hybrid identitet mellan det svenska, det finska och det spanska. Spänningar i familjen uppstår då männen blir tvungna att kriga.

Viktor Jansson som benämns som ”Faffan” var Toves far och Sophias farfar. Han vurmade för Tyskland eftersom han stred under kriget 1917-1918 medan Tove å andra sidan började teckna för satirmagasinet Garm och gjorde narr av Hitler och Stalin. Det var också här Muminfigurerna föddes, tills Tove gav ut sin första bok ”Kometjakten” år 1946 som har starka kopplingar till krigets fasor, då Mumin och hans vänner måste fly från den symboliska kometen som hotar att utplåna dem alla.

Även sexualitet är ett återkommande ämne då Tove var bisexuell och tillsammans med konstnären Tuulikki som benämns i boken som Tooti, samma namn som Muminfiguren som representerar henne. Även pappa Lasse brottades med sin bisexualitet, och drunknade nästan i havet efter att ha försökt segla iväg till Amerika med en vän för att starta ett nytt liv med en ny identitet. Han överlevde dock och Sophia Jansson föddes. Hon uppger att hon aldrig tänkte på sina släktingars sexualitet som barn, Tooti och Tove var alltid tillsammans, så var det bara.

Sophia växte upp i en äventyrlig familj. Både pappa Lasse och faster Tove längtade sig bort från civilisationens alla måsten. De älskade att campa ute på öar och resa. Sophia spenderade stora delar av sin barndom på ön Ibiza där hon lärde sig spanska men var det enda ljushyade blonda barnet vilket ledde till att hon stack ut och blev mobbad även om hon också hittade vänner på ön, i grannflickorna Maria och Antoñita.

Lasse och Tove var mycket händiga, de byggde stugor av det material de hittade och var vana vid att överleva på bara konserver och knäckebröd efter krigets svält. Tråkigt nog kantades Sophias barndom av en alkoholiserad mor som led av depression och självmordstankar, som gick bort vid 38 års ålder.

Tove Jansson gick bort 2001, och i år Mumin fyller 81 år. Sophia är den som ärvt Mumins kulturarv och rättigheterna till karaktärerna. Vi kan ana att Mumintrollen kanske inte bara är fantasifigurer utan ekon av Sophias släktingar. Pappa Lasse som älskade botanik och att samla på fjärilar och frimärken speglas i Hemulen.  Det osynliga barnet som gråter när hon tänker på havet, speglar Toves thalassofobi som är rädslan för att drunkna, möjligtvis en referens till olyckan då Lasse nästan miste livet. För att inte nämna Morran, en figur som är alldeles för rädd för att bli utstött av samhället, vilket ofta tolkas som internaliserad homofobi.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punkskriftsbok via Legimus.

Läs även ”Anteckningar från en ö” som är en snabbläst självbiografi av Tove Jansson, där hon själv berättar om livet på ön:

Och ”Kometen kommer” som är en någorlunda omarbetad version av ”Kometjakten”:

Publicerat

Den maskerade rosen

”He can give you a real rose while I can only give you a paper one.” (p 206)

 

”When Haru Was Here” är en sockersöt romantisk ungdomsbok av den vietnamesiska författaren Dustin Thao som också skrivit ”You’ve Reached Sam”. Vi får följa Eric som är en ung gaykille som trampas med trauma från sitt förflutna. Magisk realism genomsyrar berättelsen, då gränsen mellan sanning, fiktion och det övernaturliga suddas ut. Vi märker snart att vår huvudperson är en opålitlig berättare då han ibland fabulerar och drömmer ihop de perfekta scenerna, som nästan känns som tagna ur en riktigt smörig romantisk manga.

Eric har en barndomsvän, Daniel som han har en pirrig romans med, men efter en kyss på taket under en stjärnklar himmel börjar de glida isär trots att de varit vänner sedan länge och gjort allt ihop. Under en skolresa till Japan övernattar Eric med Daniel men ger sig en dag ut på äventyr i det okända landet och tar helt fel tåg vilket medför att han går vilse.

Som räddaren i nöden dyker Haru som talar flytande engelska upp. Han jobbar på sin familjs washipappersaffär, och erbjuder sig att guida honom. De spenderar en rolig eftermiddag ihop, tar del av japansk kultur och stjärnfestivalen som handlar om två käresta som inte kunde vara tillsammans. När det är dags för Eric att bege sig tillbaka till Daniel, ber Haru honom om hans nummer. Han räcker över en papperslapp som flyger iväg medan tågdörrarna stängs, likt en film.

Efter denna märkliga upplevelse försöker Eric återgå till vardagen i Chicago men saknaden efter Haru värker i bröstet. Han flörtar med ett flertal killar som är mer eller mindre ytliga, tills det är svårt som läsare att hålla koll på alla särskilt när berättarrösten har svårt att skilja på fiktion och verklighet. Erics sorg efter att ha mist flera personer i sitt liv börjar så småningom bearbetas, vilket också är där den övernaturliga delen av berättelsen kommer in då han kan se spöken. Vi kan ana att hans himlastormande romanser och äventyr kanske är ett sätt att fly verkligheten. Det finns vissa likheter med Thaos tidigare bok som också berör samma tema då huvudpersonen får ett samtal av sin döda japanska pojkvän Sam, som precis som Haru väver in en del mytologi i berättelsen.

Identitet är också ett ämne som skildras, i detta fall hur det är att växa upp med en hybrid identitet i Amerika då Erics mamma är från Vietnam men han behärskar endast delvis språket. Mamman talar sitt modersmål som översätts, medan Eric svarar på engelska. Detta vävs också in med hans HBTQ-identitet då hans mors ideal om maskulinitet speglar kulturen som hon kommer ifrån.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Läs även ”You’ve Reached Sam” av samma författare:

Om ni vill läsa en ännu mörkare bok som också skildrar parasociala relationer och gränsen mellan fiktion och verklighet, läs Sayaka Muratas nya bok ”Vanishing World”:

Se även filmen ”All of us Strangers” som också handlar om en homosexuell man som blir hemsökt av döda familjemedlemmar, även den grundad i japansk mytologi:

 

Publicerat

Böckernas läkande kraft

”When I die, please bury me. Dig me a grave with a large pearl oyster shell. Take a fragment of a star that had fallen from the heavens and mark my grave with it. Then, wait for me beside my grave. I will come and see you again.” (p 92)

 

”The Vanishing Cherry Blossom Bookshop” är en novellsamling som är lika mysig som sitt rosaskimrande omslag. Läsaren förs till våren i Japan där körsbärsträden är i full blom men något övernaturligt lurar under ytan. En magisk bokhandel dyker upp likt ett spökskepp när man minst anar det.

Ägaren Sakura och hennes katt Kobako visar sig som två spöklika väsen. I stället för att skrämmas hjälper de invånarna i det lilla samhället att bearbeta sina sorger genom biblioterapi. På något märkligt vis har de alltid precis den bok som den sörjande söker.

Upplägget kan kännas igen från Tik Tok fenomenet ”Before the Coffee Gets Cold” och den nästan lika populära ”Restaurang Kamogawa och de bortglömda recepten” då alla tre böckerna utspelar sig i Japan och skildrar den lilla människans vardagsdramatik. Fast istället för tidsresor och maträtter så får litteraturen ta plats. Internationellt kända verk som ”Den lille prinsen” refereras tillsammans med japanska klassiker som Kenji Miyasawa vars verk kanske är mindre kända internationellt och vävs ihop med karaktärernas olika livsproblem.

Vi får träffa flera olika karaktärer. Två systrar som haft samma uppväxt men ändå blivit så olika. En kvinna som tänker tillbaka på sin mor som inte längre finns hos dem. En dement äldre herre som tappar orden, och försöker klura ut varför hans bortgångna fru beställt en vacker inbunden bok som han bara måste försöka läsa innan han dör trots att han tynar bort sakta. Novellerna har en slöja av vemod över sig, men det finns alltid plats för hoppet, och om inte det så åtminstone trösten i minnena.

Miljön beskrivs målande, allt från blomdoften i vårbrisen till träet på de traditionella japanska byggnaderna. Mot slutet kommer till och med lite metafiktion in då den (fiktiva) författaren till ”The Vanishing Cherry Blossom Bookshop” dyker upp och använder själva boken som tröst innan vi som läsare får några bokklubbsfrågor och en spellista på passande musik till läsningen… Kort sagt en unik bok som aktiverar flera sinnen!

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Läs även de liknande böckerna ”Before Your Memory Fades” och ”Restaurang Kamogawa och de bortglömda recepten”:

Publicerat

Rymdens hjärta

”Svårt att tänka att en individ skulle ha nån särskild betydelse, sa han. ”Jag visste det förut men jag visste det liksom aldrig, förrän nu. Människolivet… är meningslöst.

Joan tittade på honom. Hur kom det sig att två människor i rymden, med det mest sällsynta av perspektiv, kunde befinna sig bredvid varandra och ändå komma fram till två exakt motsatta slutsatser?” (sid 207)

”Atmosfär” är en berättelse om rymdens storhet, den bräckliga kärleken och familjer som sviker. Taylor Jenkins Reid som även skrivit ”Evelyn Hugos sju äkta män” återkommer till den förbjudna lesbiska kärleken som tema, i detta fall under 80-talet i det mansdominerande yrket astronaut.

Vi får följa Joan Goodwin som är professor i astronomi på ett universitet i Kalifornien. Hon har haft en romantisk längtan efter rymden och stjärnorna sedan barnsben. När feminismen gör sitt intåg under 70-talet, börjar fler möjligheter och yrken öppnas upp för kvinnor. Kanske kan till och med kvinnor åka till rymden? Joan bestämmer sig för att ansöka till astronaut utbildningen, när de efterfrågar forskare ser hon en möjlighet att få in en fot och förverkliga sin barndomsdröm.

Hon träffar Vanessa som till skillnad från henne själv är en rebell, lite av en Pippi Långstrump karaktär. De är rivaler om vem som ska bli en av de första kvinnorna som sätter sin fot i rymden. Faran att dö på sin post skrämmer dem, men lockelsen att utmana ödet och lämna jorden är alltför stark. Deras relation utvecklas snart till något mer då de hittar kärleken i varandra. Dock är detta inte lätt i en tidsperiod då HBTQ ses som en pervers avvikelse. Snart får NASA nys om detta och uppmanar dem att gå skilda vägar. Vilken är starkast, kärleken eller drömmen om rymden?

Vanessa skickas upp i rymden på ett farligt uppdrag medan Joan nere på jorden har andra problem då hennes syster visar sig vara en narcissist som är elak och avisande mot sin egen dotter, som står Joan väldigt nära. Hon öppnar upp sitt hem för det utsatta barnet, och längtan efter att bli mamma krockar med kärleken som måste döljas. Tanken att utmana normerna och kärnfamiljen finns där, men tråkigt nog finns det ett motstånd som inte bara kommer utifrån men även inifrån från Joan som både avskyr sig själv och blir överkörd av dominanta och själviska personer i sitt liv. Trots sina många talanger som gränsar till perfektion och nästan känns övermänskliga, är Joan en person med väldigt låg självkänsla.

Detta slutar smått olyckligt, då normerna aldrig riktigt får bli ifrågasatta i berättelsen utan måste upprätthållas till varje pris. Slutet på boken förblir därmed öppet, då rymdens kalla grymhet överväldigar våra karaktärer både fysiskt och kanske också symboliskt.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus.

Läs även ”Evelyn Hugos sju äkta män” av samma författare som också handlar om den förbjudna kärleken (titeln är ironisk):