”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”
”Sällsynt kloka varelser” är en feelgood berättelse med flera berättarperspektiv: en gammal dam som förlorat sin man i cancer Tova, en omogen arbetslös och hemlös 30-åring Cameron och… en åttaarmad bläckfisk Marcellus som tillbringat stor del av sin livstid i ett akvarium. Som man kanske märker är det en berättarröst som sticker ut!
Dessa tre varelsers öden blir sammanlänkade när Tova börjar som städare på akvariet. Den gamla damen är från en annan tid, utan mobiltelefoner och ojar sig över dagens ungdom Cameron som börjar vikariera i brist på annat yrke men slarvar med soppåsarna vilket gör Tova galen. Marcellus iakttar människorna, vi kan ana att han troligtvis är mer intelligent än dem. I sin skattgömma har han flera föremål som besökarna har tappat, allt från skräp som leksakssoldater till viktiga värdesaker som en nyckelknippa som han stulit från ett mystiskt lik från havets botten och ett körkort.
Marcellus har en teori att människorna har blodsband och försöker få dem att inse detta. Tova är en av de få som inser hans intelligens och börjar tala med honom i akvariet, utan att bry sig om hur lustigt det ser ut. Marcellus håller räkningen på dagarna som han varit instängd, vilket inger en känsla av klaustrofobi då han är den enda intelligenta varelsen i akvariet, att försöka kommunicera med maneter och sjögurkor går inget vidare. Kanske blir Tova nyckeln till hans sista dagar i frihet i havet?
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via E-lib.
Om ni är sugna på fler feelgood karameller kan ni även läsa ”Lektioner i kemi” som också har en unik berättarröst, den ovanligt intelligenta hunden Halv-Sju:
”Jag hade alltid tänkt att Farbror har ett klokt hjärta, men han visade sig vara barbar. Bara en helt hjärtlös människa kunde låta våra kor gå till slakt.” (sid. 254)
”Som forskare eller vetenskapsjournalist ska man akta sig för att beskriva djur som om de har känslor, tankar eller något slags uppsåt. Det kan se ut som att uttern leker när den åker kana i snön, men man får inte säga att den faktiskt gör det. För vad vet vi?
”If you can’t give your son hope, give him love.”