I Wish You All The Best

”It’s hard to explain not being confident in your own body. It just feels wrong, but only you seem to really know just how and why it feels that way.”

 

”I Wish You All The Best” är en engelsk ungdomsbok om en 18-årig icke-binär transperson som heter Benjamin (Ben). Boken är skriven av Mason Deaver som själv identifierar sig som en icke-binär transperson.

Efter att Ben kommit ut till sina kristna föräldrar blir hen utslängd hemifrån. Trots att det är vinter och kallt ute får Ben inte hämta varken skor eller jacka och har inget annat val än att kontakta sin syster Hannah som hen inte haft kontakt med sedan hon stack hemifrån för 10 år sedan.

Ben försöker börja ett nytt liv och ansöker till en ny skola för att avsluta sin gymnasieexamen. Hen saknar förebilder och vänner att anförtro sig åt, med undantag av en muslimsk internetkompis, Mariam som också identifierar sig som icke-binär. Ben är imponerad av internetkompisen som gör videos på YouTube där hen bär både hijab och rött läppstift. Alla kommentarer på hens videor är dock inte snälla även om många, inklusive Ben själv, ser Mariam som en stark personlighet.

Även om systern och hennes man har svårt att anpassa sig till att Ben numera vill bli sedd som en ”hen” istället för en ”han”, försöker de ändå stötta så gott de kan. På skolan vågar Ben dock inte vara öppen med sin rätta identitet, vilket tyvärr leder till att Ben ofta blir felkönad då de tror att hen bara är en androgyn kille. Ben vågar inte heller säga emot systern när de är ute och shoppar kläder då hon tågar in på männens avdelning och väljer ut en skjorta åt Ben som hen egentligen inte vill ha på sig. En prickig sommarklänning lockar Ben men hen vågar inte eftersom hen känner att folks fördomar är för jobbiga.

För att bearbeta sina upplevelser börjar Ben gå i terapi. Situationen börjar se lite mer hoppfull ut när Ben blir kompis med en mörkhyad bisexuell kille på skolan som heter Nathan. Hen får vara med i Nathans kompisgäng och blir inbjuden på fester men har svårt att passa in. Tacksamt nog är Nathan förstående och en romans börjar spira mellan de två vännerna.

Ben hittar även tillflykt i konsten och uttrycker sina innersta känslor med abstrakta droppmålningar och teckningar. Eftersom hen är väldigt begåvad, ber bildläraren hen att hålla en konstutställning på skolan. När allt verkar börja gå bättre dyker Bens föräldrar oväntat upp på konstutställningen…

Boken finns tillgänglig på engelska på vårt bibliotek.

Det andra könet

”Det går inte att vara sig själv som kvinna i den här världen, man måste gömma sig  och kompromissa, annars kommer dom efter en, så är det bara. Dom hyllar målningarna för att dom tror att det är en kille som gör dom, men tror du reaktionerna hade varit likadana om det var en brud?”

 

”Paradiset ligger under mammas fötter” är Gina Dirawis debutroman. Titeln är ett citat från profeten Muhammed. Dirawi berättade på bokmässan 2020 under seminariet ”Våga skriva en bok!” att hon tolkar citatet som feministiskt eftersom det talar emot patriarkatet. I hennes berättelse har hennes karaktärer väldigt olika och komplicerade relationer med sina mödrar vilket påverkar dem och formar deras identiteter.

Dirawi är mest känd som  programledare, komiker, artist och skådespelare. Hon är född i Sverige men har har palestinska rötter. Dirawi är känd på YouTube för sina satiriska videoklipp som fokuserar på feminism och stereotyper angående invandrare och muslimer. Tyvärr har hon också blivit mordhotad flera gånger av personer som inte accepterar hennes åsikter. Hon blev även hotad av kristna svenska tittare då hon var jul värd under julen 2015 eftersom hon är muslim.

Berättelsen handlar om två muslimska tjejer Mona och Mila och utspelar sig växelvis i Norrland och i ett palestinskt ”ghetto” i Beirut. Dirawi tar upp fler viktiga ämnen i boken som feminism (från olika perspektiv), främlingsfientlighet, kulturell appropriering, sexuella trakasserier, arrangerat äktenskap, hedersmord och psykiskt ohälsa.

Mona och Mila är varandras extrema motsatser. Mona är en bisexuell liberal feministisk konstnär som protesterar mot pariakatet med sin uppseendeväckande och vulgära konst. Mona är en duktig muslimsk flicka som bär hijab, har otroligt höga krav på sig själv och siktar på att komma in på läkarlinjen. Trots sin vänskap ser tjejerna varandra som överdrivna extremister.

När Mila misslyckas med att komma in på läkarlinjen, får hon en psykos och försöker ta livet av sig genom att köra in i ett träd. Medan detta sker ber Monas mor, som är dödligt sjuk, att bli begravd i ett palestinskt flyktingläger. Mona beger sig utomlands utan att Mila är medveten om detta vilket leder till att hon känner sig övergiven, vilket i sin tur försvårar hennes psykiska ohälsa. Hon blir inlagd på psyket men fortsätter förneka sina problem och ser ned på de övriga patienterna.

Samtidigt får vi följa Nour som är Monas släkting i Beirut. Staden är fylld av korrupta män som styr kvinnorna med en järnhand. Hedersmord och våldtäkt är vanligt i lägret och det är alltid kvinnorna som får skulden eftersom de inte har samma rättigheter som männen. Mona får inte ens närvara vid sin egen mors begravning på grund av att hon är tjej och blir tvungen att klättra upp på en balkong med en kikare för att se sin mor bli nedsänkt i marken av främmande män.

När Mona protesterar mot orättvisorna genom att måla en satirisk väggmålning av en av tyrannerna, blir hon viral på internet vilket leder till upplopp i staden. Straffet blir att kvinnorna inte längre får gå ut själva utan manligt sällskap, vilket Nour och Mona inte kan acceptera. De planerar en kupp och skaffar fram vapen för att lura förövarna att konstnären blivit skjuten men allt går inte som planerat. Nour, som är lesbisk och bitter över att hennes flickvän blivit bortgift till en utländsk äldre man, vill använda dessa vapen för att hämnas istället.

”Paradiset ligger under mammas fötter” är trots de allvarliga ämnena som Dirawi diskuterar en humoristisk berättelse. Författaren använder sig av mycket galen humor och sätter sina karaktärer i absurda situationer och diskussioner. Kulturkrockar sker men samtidigt med glimten i ögat. Observera dock att boken innehåller en hel del grafiska beskrivningar om kroppsliga vätskor, svordomar, självskadebeteende och självmord.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

När kommunikationen brister

”I think I’ve figured out Shoko Nishimiya’s true identity.

She isn’t just an alien raised in a different culture.

She is an intruder sent to bring harm to our class.”

 

”A Silent Voice” är en manga-serie som handlar om en döv japansk flicka, Shoko och hennes mobbare Shoya. Shoko börjar ny i klassen och utmärker sig direkt när hon försöker kommunicera eftersom hon talar annorlunda än de andra barnen på grund av sin funktionsvariation. Detta medför att hennes klasskamrater, framförallt Shoya, tycker hon är konstig och jobbig när hon inte klarar av att hänga med i de andra barnens diskussioner och skolkören.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoko får inte heller något stöd från de vuxna i hennes närhet. Hon utsätts för mikroaggressioner då till och med klassföreståndaren ibland skrattar åt de nedsättande skämten om Shokos funktionsvariation. Läraren saknar kunskap om dövhet och anser att det är onödigt att försöka lära sig att kommunicera med Shoko på hennes modersmål japanskt teckenspråk, även när Shokos enda kompis, Miyoko frivilligt anmäler sig.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

”A Silent Voice” handlar framförallt om kommunikation och fördomarna som uppstår när den misslyckas. När Shoko blir tvungen att byta skola är rollerna plötsligt ombytta då de andra eleverna börjar mobba Shoya istället vilket leder till depression och självmordstankar. Han utvecklar så småningom svårigheter att kommunicera med andra människor på grund av hans psykiska ohälsa, vilket i sig blir ett funktionshinder även om det är osynligt och inte fysiskt.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoya, som insett sitt misstag, och nu kan relatera till Shokos situation bestämmer sig att han vill förändras och bli bättre på att kommunicera med andra. Han bestämmer sig att lära sig teckenspråk och leta redan på flickan som han mobbade under sin barndom så att han kan be om ursäkt.

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första landet i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk.

Men varför är det så viktigt att erkänna teckenspråket?

Enligt uppgifter från 2018 finns det endast 30 000 personer som talar teckenspråk i Sverige. Detta leder till segregation då döva har svårt att kommunicera utan mobilen eller penna och papper, vilket gör det svårt för dem att komma in på arbetsmarknaden och delta i sociala sammanhang.

(Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Ärr för livet

50673304”Mina små, ni som älskar min kropp. Som vill somna under mina armar, som kryper närmre när det blåser. Det blev så tydligt när ni föddes och lades direkt vid mitt bröst. (…) Med en liten söt mun mot det bladformade, vita ärret efter ett sår som ingen brydde sig om att få sytt. Det var då och det var nu, livets bästa och värsta möttes hud mot hud.” (sid 7)

”Ärr för livet” är Sofia Åkermans självbiografin som handlar om hennes tonårstid då hon blev inlagd på en barnpsykiatrisk akutavdelning i Lund. Åkerman hade anorexi men mådde bara sämre när hon lades in på avdelningen. Så småningom övergick hennes sjukdom till både psykos och självskadebeteende. Hon är idag 35 år, frisk och mamma till två små barn.

Åkerman arbetar idag som jurist och sjuksköterska och har tidigare gett ut böckerna ”Zebraflickan”, ”För att överleva” och ”Slutstation rättspsyk” som alla berör psykisk ohälsa.

Åkerman var 15 år när hon lades in på avdelningen. Hon och hennes familj hade inte förväntat sig att hon skulle bli kvar där i två år. De trodde att hon bara skulle vara där några dagar för att gå upp lite i vikt eftersom hon inte längre klarade av att äta själv.

När Åkerman blev inlagd på 90-talet fanns det många felaktiga uppfattningar om psykisk ohälsa. Flera vårdare var övertygade om att det fanns en koppling mellan all sorts psykisk ohälsa och övergrepp. Åkerman hade däremot aldrig blivit utsatt för övergrepp vilket medförde att hon mådde ännu sämre när personalen anklagade hennes familj.

Författaren berättar att det fanns flera tjejer på avdelningen som mådde psykiskt dåligt och inte kunde skilja på verkligheten och de falska minnen som de fick inplanterade av vårdarna. Åkerman jämför detta med hjärntvättning och föråldrade förhörstekniker då oskyldiga blivit manipulerade att erkänna brott som de inte har begått.

Åkerman blev så småningom utskriven från vårdavdelningen och fick komma hem igen. Hon försöker gå tillbaka till vardagen men de tidigare kompisarna håller sig på avstånd eftersom de är rädda att hon ska få en psykos igen. Trots att hon blev inbjuden till fester, slutade det ofta med att hon trots allt inte kunde gå eftersom ansvaret på de jämnåriga kompisarna blev för stort.

”Min teatergrupp, min älskade teatergrupp. Jag hade inte tänkt fira min födelsedag. Men mina vänner tyckte inte att jag skulle vara ensam när jag fyllde år. Vännerna satt på stolarna och på borden. Det stod gympaskor under landstingsofforna, det var girlanger i droppställningen.”

Åkerman försökte återfinna sin passion för teater igen genom att börja i teatergruppen Lukkan tillsammans med några yngre tjejer men ångesten tog över igen. Hon fick en panikattack mitt under föreställningen och blev hämtad av ambulans. Ätstörningarna hade gett henne kaliumbrist och försvagat hennes syn och andra kroppsliga funktioner. Trots detta bemöttes hon med kyla och oförstånd av vårdpersonalen som menade att hon bara hade sig själv att skylla.

Författaren kritiserar Socialstyrelsen och berättar om hur unga tjejer blivit tvångsvårdade inom rättspsykiatrin utan att ha begått något slags brott mot lagen. Åkerman kritiserar också behandlingsmetoderna och personalens bristande kompetens.

”Alla bandmedlemmar som satt på sexualbrottsavdelningen, utom en som var dömd för mord. Lina, som hade hunnit fylla arton år, vägrade acceptera att bandet var en möjlighet reserverad för männen och lyckades bli klinkbandets första kvinnliga medlem. Mördaren blev hennes ”morfar”. Han sa till Lina att om någon av de andra försöker något, du vet vad, då kommer du direkt till mig! Men det gjorde ingen. Lina föreslog ett nytt namn – Heavy Metal – och sexualbrottsavdelningen designade en bandlogga som tejpades fast på basen föreställande en bystig sjuksköterska med en spruta.”

Hon berättar om en brand som skedde på Rättpsykiatriska regionkliniken i Växjö den 1 augusti 2003, då flera unga tjejer blev inlåsta på grund av dåliga rutiner och brann inne. En av dem som nästan omkom var hennes vän Lina som hade bott på samma avdelning innan hon blev förflyttad.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek.

Sönderslagen

”Killen på plattformen sträcker återigen Emils arm i luften. Emil flinar. De vänder sig bort från mig och Emil bugar lätt inför publiken. Herregud. Han slåss för pengar. En obehaglig känsla sprider sig genom min kropp. Jag tänker på Rasmus och de andra, på vad de gjorde. Hur våldsamma de var…”

 

”Sönderslagen” är en ungdomsroman av Emma Johansson. Hon har tidigare skrivit boken ”Papperssjälar” som berör självmord då huvudkaraktärens kompis Theresia kastats sig framför tåget. ”Sönderslagen” är delvis en fristående fortsättning som handlar om hur Theresias pojkvän Emil blivit påverkad psykologiskt av traumat.

”Sönderslagen” handlar om en överviktig 19-årig tjej som heter Juliet och drömmer om Paris. Hon har flyttat från Stockholm för att läsa franska på högskolan i Småland för att förbättra sina språkkunskaper innan hon flyttar till Frankrike.

Juliet har mycket dålig självkänsla på grund av sin övervikt och sitt utseende. Hennes magra syster som antas ha ätstörningar påverkar henne psykologiskt eftersom hon hela tiden påminner henne om hennes övervikt och försöker få henne att prova de nya trendiga dieterna.

Juliet träffar Rasmus på en fest och efter att de druckit mycket alkohol bestämmer de sig för att gå hem till honom och ha sex. Rasmus, som fortfarande bearbetar sin sorg, blir plötsligt överväldigad och får en panikattack. Juliet blir besviken och misstolkar situationen som att hon inte var attraktiv nog och börjar hårdbanta när hon kommer hem.

Juliet jagas också av spöken från sitt förflutna. När hon var yngre blev hon sexuellt utnyttjad och uthängd på nätet av en kille som hon litade på.

När hon umgås med Emil ursäktar han sig ofta och försvinner iväg på hemliga möten. Det visar sig att han också bär på ett tungt förflutet och efter att Juliet har förföljt hans bil får hon reda på att han är med i en olaglig fight-klubb där han brottas för pengar.

Juliet, som har tröttnat på att vara ett offer, lovar att inte berätta hans hemlighet för någon men ställer ett krav: att han lär henne att slåss.

”Sönderslagen” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

En inre resa i den norrländska naturen

”Det enda jag vet om författaren är att han bodde ensam i en stuga i två år. Jag vill ge upp efter några veckor. Jag lägger ned Walden i bokhögen. Plockar upp Väggen istället. Nu har nästan alla kattungar i boken dött. Det gör mig glad. Kvinnan i boken säger att hon längtar till en tid då allt är dött. Då slipper hon ta någonting till sitt hjärta längre. Då slipper hon bli besviken.”

”Bete sig” är en ungdomsroman av Linda Jones. Boken är hennes debutroman och utspelar sig i Lokkjaur. Utöver att vara författare är Jones också reporter för SVT Norrbotten och bor i Luleå.

Berättelsen handlar om 19-åriga Stina som ska läsa till läkare till hösten. Efter att Stina kommit tillbaka från en längre vistelse i Thailand, berättar hennes föräldrar att de kommer att skilja sig.

Vardagen präglas av bråk och pappan super för att bedöva sin smärta. Stina bestämmer sig för att hyra en egen stuga i skärgården för att vara ensam med sina tankar.

Berättelsen är uppdelad i två delar, den ena delen utspelar sig nutid i stugan och den andra i dåtid då hon besöker föräldrarna. Miljöbeskrivningarna är målande då den norrländska naturen beskrivs.

Berättelsen handlar om överlevnad både fysisk och psykisk. Stina måste anpassa sig efter klimatet och överleva ensam i skogen utan hjälp från de vuxna. Hon lär sig att hugga ved och skaffa fram mat efter att råttorna ätit upp hennes skafferi. Dessa sysslor håller Stina sysselsatt då hon måste tvinga sig själv upp ur sängen trots att hon troligtvis är deprimerad.

Huvudpersonen passar inte in på normerna då hennes vänner och bekanta drömmer om att skaffa man och barn medan Stina värderar sin frihet och självständighet allra högst.

Boken finns att låna på svenska på vårt bibliotek och som talbok med text via Legimus.

Det osynliga barnet

”Man kan inte se att jag har klippt sönder fotografier.

Nej.

När man kommer in i mitt rum tror man att jag har skräpat ner min prinsesskoja med pyssel.”

 

”Alla är ledsna nuförtiden” är en ungdomsroman av den belgiska författaren och poeten Bart Moeyaert. Han vann ALMA-priset 2019 som delas ut varje år till minne av Astrid Lindgren. Juryns motivering löd:

”Bart Moeyarts förtätade och musikaliska språk vibrerar av undertryckta känslor och outtalade önskningar. Med filmisk närvaro gestaltar han ögonblick där relationer ställs på sin spets samtidigt som berättelsernas komplexitet pekar på vägar vidare. Bart Moeyearts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen.”

”Alla är ledsna nuförtiden” handlar om tolvåriga Bianca som känner sig osynlig eftersom hennes lillebror som är mycket sjuk kräver all uppmärksamhet. Trots att berättelsen är ganska kort på 150 sidor, har texten djup och huvudpersonens känslor beskrivs ingående.

Bart Moeyaert närvarade vid Bokmässan 2019 vid seminariet ”Undertexternas mästare” där han berättade om sitt författarskap. Moeyaert som själv är översättare, diskuterade den svenska utgåvan av boken. Han läste även upp ett stycke på flamländska och skojade att det är ett lustigt språk.

Moeyaert berättade att han ville fokusera på vardagliga scener för att skapa igenkänning med protagonisten Bianca. Moeyaert är inte intresserad av att skapa idyller och beskriva barndomens oskuldsfullhet utan har istället valt att fokusera på livets gråzoner och karaktärer som inte är perfekta.

Den första scenen handlar om hur familjen sitter samlad runt bordet men det finns ingen värme och gemenskap. Mamman beskrivs som ouppmärksam på barnens behov då hon inte förser dem med bra mat och dricker sprit mitt på dagen.

Bianca känner sig också ignorerad av pappan som skiljt sig och skaffat sig en mycket yngre flickvän. Bianca slutar att prata och börjar utveckla selektiv mutism. Hon lider av existentiell ångest och har svårt att uttrycka sig, vilket leder till en inre känslostorm som uttrycks i Moeyaerts starka prosa. Berättelsen vänds när Bianca plötsligt träffar sin favoritskådespelare, Billie King i vardagsrummet som lär henne att öppna upp sig.

Moeyaert berättade under seminariet på Bokmässan att han blev inspirerad av Astrid Lindgren eftersom hennes karaktärer är mer som verkliga människor. Han påpekade också att Pippi-böckerna till stor del handlar om inkludering.

En annan bok som också påverkat hans författarskap var Aidan Chambers bok ”Dansa på min grav”. Moeyaert var imponerad av Chambers HBTQ-perspektiv, vilket enligt honom öppnade upp flera möjligheter eftersom utbudet av regnbågslitteratur var smalt på 80-talet när boken först kom ut.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus. Läs även ”Kärleken vi inte förstår” som också är skriven av årets ALMA-pristagare.

En berättelse om en sårad man

”Jag ser att motpartens advokat också konsekvent stavat barnens namn fel. Det är människor som inte vet vad barnen heter som bestämmer över dem nu.”

 

”Jag väntar i snön” är en roman av Daniel Dencik. Han är en dansk författare och filmregissör. Dencik har framförallt regisserat dokumentärer om historiska händelser och expeditioner. ”Jag väntar i snön” är en så kallad autofiktion, en blandning mellan en fiktiv berättelse och en självbiografi.

Berättelsen handlar om den danska småbarnspappan Alexander som just förlorat vårdnaden om sina två barn. Han har blivit anklagad av barnens svenska mor, som lider av en psykisk störning som gör att hon blandar ihop traumatiska barndomsminnen med verkligheten. Alexander anklagas för att ha skadat barnen som mamman lyckats vända emot honom.

Alexander blir alltmer deprimerad och sårad eftersom han saknar umgänget med barnen och känner sig hjälplös i rättsalen.  Han utpekas som skyldig trots att de inte har gått igenom de fysiska bevisen ordentligt utan endast gått på verbala anklagelser.

Alexander börjar utveckla ett starkt hat gentemot det svenska rättsystemet som eventuellt övergår till hat mot Sverige generellt sett. Den sårade mannen pekar ut feminismen och könsneutrala pronomen som syndabock. Han visar också tecken på högerextrema åsikter då han sympatiserar med terroristen Anders Behring Breivik. Huvudkaraktären framstår däremot som någorlunda förvirrad då han också uttrycker sympati med familjerna som förlorade sina barn i massakern.

Denricks roman har fått ganska hård kritik och ansetts som kontroversiell. Kritikerna pekar då på att berättelsens huvudkaraktär Alexander fungerar som en förlängning av Denrick själv eftersom romanen beskrivs som självbiografisk även om själva berättelsen är fiktiv. Kritikerna menar att tragedin med barnen används för att ursäkta huvudkaraktärens högerextrema åsikter. Om Denrick själv besitter sådana åsikter är däremot oklart.

”Jag väntar i snön” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok på Bibblo.se.

Mezzosopranens svanesång för jorden

”Vad händer med dem som bara råkar vara lite blyga? Vad händer med dem som mår fysiskt dåligt av att prata inför andra? Vad händer med den stora del av befolkningen som saknar den där sociala kompetensen vi idag värderar högre än allting annat?”
(Sid 196-197)

 

Malena Ernman är operasångare, Schlager-vinnare och mamma till den kända klimataktivisten Greta Thunberg. Ernman berättar om den personliga krisen som familjen gick igenom när Greta började må psykiskt dåligt i tioårsåldern.

Mobbning och utanförskap var något som präglade Gretas barndom. Hon hade inga kompisar i skolan och grät ensam i skolmatsalen efter en lektion då de visade en film om hur plast förorenar världshaven.

Greta klarade inte av en vanlig skolgång men fick hjälp av några duktiga pedagoger som undervisade henne i biblioteket. Mamma Ernman uttrycker att det är förfärligt att barn med funktionsvariationer endast får hjälp av frivilliga pedagoger och att detta borde integreras i undervisningen. Pedagogen som hjälpte Greta fick bryta mot reglerna men hon kände att det var viktigt att inte låta Gretas skolgång gå förlorad. Ernman berättar att Greta egentligen är mycket intelligent och har fotografiskt minne.

Greta har fått diagnoserna Aspergers syndrom och OCD vilket påverkade hela familjen. De fick göra upp ett schema för att klara vardagen. När Greta började utveckla ätstörningar började de använda schemat som en strategi för att hålla koll på Gretas kost. Även Gretas lillasyster har lidit av psykiska problem som tvångstankar, vilket medfört att hon varit tvungen att utföra vissa ritualer som att bara gå på varannan gatsten.

Ernman har själv lidit av psykisk ohälsa och har fått diagnosen ADHD, depression och panikångest. Hon skriver att hon ibland känner sig otillräcklig och har haft svårighet att stötta barnen. Ibland är hon själv barnet.

Ernman har fått kritik för att hon skrivit om döttrarnas diagnoser eftersom vissa kritiker anser att de är för unga för att ge sitt samtycke. Ernman och hennes döttrar argumenterar emot detta eftersom de anser att det är viktigt att våga diskutera psykisk ohälsa öppet och sprida kunskap.

Ernman diskuterar också klimatfrågan som är väldigt viktig för hela familjen. Förr reste familjen mycket med flyg då Ernman hade turné över hela världen men färdas numera endast i en miljövänlig elbil. Hon diskuterar också vikten av att ändra sina vanor eftersom maxgränsen för koldioxidutsläpp nåddes redan på 80-talet.

”Alla är så vana vid att allt ska anpassas efter deras egna behov. Människor är som små bortskämda barn. Och sen gnäller de på oss barn för att vi är lata och bortskämda. Jag vet att vi som har Aspergers inte har förmågan att uppfatta ironi för så står det ju i manualen som alla gubbar har skrivit om såna som jag – men jag tror inte att ironi kan beskrivas så värst mycket bättre än såhär.” – Greta Thunberg (sid 122)

Ernman trycker på vikten att låta unga tjejer som Greta ta plats. Greta har tyvärr fått erfara mycket kritik som gränsar till personangrepp då hennes kön, ålder och funktionsvariation sätts i fokus istället för att ge henne konstruktiv kritik. Ernman anser att detta förminskar hennes dotter och andra engagerade ungdomar som trots allt ska leva på vårt förorenade jordklot i framtiden.

Ernmans självbiografi ”Scener ur hjärtat” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

”Hope is the thing with feathers”

”Mormor kunde slå till ordentligt i huvudet på en med sin bibel om hon kände för det. En gång sa jag till och med: ”Jag tror inte att Gud ville att den där fina boken skulle fungera som ett vapen, mormor.” Hon skrattade gott och sa: ”Den är inget vapen – jag råkade bara ha den nära till hands.”

Jacqueline Woodson är född 12 februari 1963 i Columbus, Ohio och är bosatt i Brooklyn, New York. Sedan januari 2018 är hon nationell läsambassadör i USA. Hon har även vunnit ALMA-priset 2018 med boken ”Brun flicka drömmer”.

Boken har fått sitt namn efter Emily Dickinsons dikt ”Hope is the thing with feathers”. Fjädrarna symboliserar hopp vilket är ett återkommande tema i berättelsen. De olika karaktärerna i boken hoppas alla på något; Jesus, kärlek, graviditet eller att hitta sig själv.

Huvudpersonen Frannie är en färgad flicka och berättelsen utspelar sig under 70-talet i Amerika. De färgade är inte längre segregerade från de vita men mikroaggressionerna kvarstår. Handlingen kretsar kring den nya pojken i klassen som är av blandad etnicitet. Han har bytt skola på grund av mobbning och rasism eftersom han är färgad. Däremot är han blond och mycket ljusare än de andra eleverna på Frannies skola vilket återigen leder till mobbning på grund av hans hudfärg.

Frannies kompis Samantha är djupt troende och övertygad om att den nya pojken är Jesus som kommit för att skapa fred i samhället. Frannie vill finna hoppet och förstå innebörden av Emily Dickinsons dikt men är osäker på om kristendomen kommer att hjälpa henne att hitta sig själv.

Kristendomen spelar en stor roll inom Frannies familj eftersom hennes mor har blivit deprimerad efter flera missfall samt en spädbarnsdöd då Frannies syster Lila miste livet. Mamman hittar tröst i sin religion och tror att Frannies syster vakar över dem från himmelen tillsammans med de ofödda syskonen.

Frannies funktionsvarierade bror, Sean är döv och talar teckenspråk. Han är snygg och trevlig men tjejerna på hans skola slutar intressera sig för honom när de inser att han är döv and har talsvårigheter.

Detta gör Frannie upprörd då hon anser att insidan är det viktigaste och att fler personer borde försöka förstå broderns modersmål. När ”Jesus” en dag försöker kommunicera med henne på teckenspråk blir hon ställd eftersom hon inser att hon dömt ut honom på samma sätt som omgivningen dömt ut hennes bror.

”Tecknet för tro flög förbi i huvudet – så som Sean tecknade det: med pekfingret mot sidan av huvudet som om han sa tänka, innan händerna gick ihop och såg ut som tecknet för gifta sig. Jag stod där och tänkte, för första gången, att det var ett så perfekt ord – att ha en tanke i huvudet och sedan gifta sig med den, ta den till sitt hjärta för all framtid”.

”Fjädrar” är en lättläst bok på 150 sidor men innehåller trots detta flera filosofiska funderingar kring identitet, fördomar och religion. Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok och e-ljudbok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.