Etikett: depression

Publicerat

En liten prinsessas grav

”You must learn to be generous with your absence to those who haven’t understood the importance of your presence.”

 

”Färskt vatten till blommorna” är en bok som handlar om Violette Toussaint, som har den unika titeln som kyrkogårdsmästare i en liten fransk by i Bourgogne. Boken utspelar sig delvis på en kyrkogård, där både de döda och de levande blir en del av berättelsen. Violette finns där, alltid närvarande när döden knackar på dörren. Hon har till och med bosatt sig på kyrkogården, och har ett litet kök där besökarna kan ta en kopp kaffe och tala ut.

Alla har sin egen historia. En kvinna kommer förbi i flera år och sjunger för en grav. Hennes berättelse är en invecklad historia, som handlar om att vara kärlekskrank för en man som visade sig vara hennes bror. Violette talar sällan med kvinnan men en dag lättar hon sitt hjärta för henne. En främling kan visa sig bära på stora sorger men också berättelser om kärlek och lycka.

Violette får möta flera vilsna själar men själv bär hon också på en tung sorg. Hennes älskade dotter dog under en utflykt i ett slott, då en brand bröt ut. Förlusten av barnet hänger över henne och hennes man som ett tungt moln. Den sörjande pappan till dottern blir besatt av tv-spel där hjälten räddar en prinsessa. Han åldras baklänges och låter sig sugas upp av spelens värld, där han kan inbilla sig att han kan rädda sin egna prinsessa som miste livet. Verklighetsflykten gör att han förlorar kontakten med de verkliga människorna i sitt liv. Kanske är hans prinsessa i ett annat slott, och inte det som brann ned. Hans sorg tar en underlig och tragikomisk skepnad, då han börjar inbilla sig att han är Super Mario.

Berättelserna är delvis strukturerade som ett mysterium. Vad är sanningen bakom dotterns död? Försöker någon mörka något? Eller var det bara ett mänskligt misstag? Boken blir bitvis lite rörig, då flera trådar hänger i luften. Temat om sorg och förlust hänger dock kvar, då bokens kyrkogårds miljö samspelar med karaktärernas inre känsloliv.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som punktskriftsbok och talbok med text via Legimus.

Läs även ”Kära faster” av samma författare som rekommenderas varmt av våra lärare:

Läs även ”Våran pojke” av Mikael Yvesand som också har ett fokus på plötslig död, skuld och en vuxen man som flyr verkligheten med tv-spel:

Publicerat

Mumintrollens släktsaga

”Länge mindes jag den tiden via ett gammalt, tyvärr nu borttappat skolfotografi, på vilket jag står vit i ansiktet mitt i ett hav av små mörka kullar med lysande ögon. Jag är den enda ljusa punkten. Det ser mycket komiskt ut. Med mitt vita pottklippta hår och min ljusa hudfärg blev jag som en lysande bollformad utomjording, som verkligen inte hörde hemma där.” (sid 332)

”Tre öar – mamma, pappa och jag” är en självbiografi av spanska läraren Sophia Jansson som var brorsdotter till Tove Janssson, hjärnan bakom de älskvärda Mumintrollen. I sin debutbok berättar Jansson om livet med pappa Lasse som var Tove Janssons bror och stod den berömda författaren mycket nära.

Boken sträcker sig från 30-talet till 60-talet. Jansson berättar sin släkthistoria som kantas av år av fattigdom, klasskillnader, krig och en hybrid identitet mellan det svenska, det finska och det spanska. Spänningar i familjen uppstår då männen blir tvungna att kriga.

Viktor Jansson som benämns som ”Faffan” var Toves far och Sophias farfar. Han vurmade för Tyskland eftersom han stred under kriget 1917-1918 medan Tove å andra sidan började teckna för satirmagasinet Garm och gjorde narr av Hitler och Stalin. Det var också här Muminfigurerna föddes, tills Tove gav ut sin första bok ”Kometjakten” år 1946 som har starka kopplingar till krigets fasor, då Mumin och hans vänner måste fly från den symboliska kometen som hotar att utplåna dem alla.

Även sexualitet är ett återkommande ämne då Tove var bisexuell och tillsammans med konstnären Tuulikki som benämns i boken som Tooti, samma namn som Muminfiguren som representerar henne. Även pappa Lasse brottades med sin bisexualitet, och drunknade nästan i havet efter att ha försökt segla iväg till Amerika med en vän för att starta ett nytt liv med en ny identitet. Han överlevde dock och Sophia Jansson föddes. Hon uppger att hon aldrig tänkte på sina släktingars sexualitet som barn, Tooti och Tove var alltid tillsammans, så var det bara.

Sophia växte upp i en äventyrlig familj. Både pappa Lasse och faster Tove längtade sig bort från civilisationens alla måsten. De älskade att campa ute på öar och resa. Sophia spenderade stora delar av sin barndom på ön Ibiza där hon lärde sig spanska men var det enda ljushyade blonda barnet vilket ledde till att hon stack ut och blev mobbad även om hon också hittade vänner på ön, i grannflickorna Maria och Antoñita.

Lasse och Tove var mycket händiga, de byggde stugor av det material de hittade och var vana vid att överleva på bara konserver och knäckebröd efter krigets svält. Tråkigt nog kantades Sophias barndom av en alkoholiserad mor som led av depression och självmordstankar, som gick bort vid 38 års ålder.

Tove Jansson gick bort 2001, och i år Mumin fyller 81 år. Sophia är den som ärvt Mumins kulturarv och rättigheterna till karaktärerna. Vi kan ana att Mumintrollen kanske inte bara är fantasifigurer utan ekon av Sophias släktingar. Pappa Lasse som älskade botanik och att samla på fjärilar och frimärken speglas i Hemulen.  Det osynliga barnet som gråter när hon tänker på havet, speglar Toves thalassofobi som är rädslan för att drunkna, möjligtvis en referens till olyckan då Lasse nästan miste livet. För att inte nämna Morran, en figur som är alldeles för rädd för att bli utstött av samhället, vilket ofta tolkas som internaliserad homofobi.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punkskriftsbok via Legimus.

Läs även ”Anteckningar från en ö” som är en snabbläst självbiografi av Tove Jansson, där hon själv berättar om livet på ön:

Och ”Kometen kommer” som är en någorlunda omarbetad version av ”Kometjakten”:

Publicerat

Vinnare av Aniarapriset 2025

”Naturen har lyft på kjolen

Hon är inget annat än en hora

Inbjudande till lidelse och lidande”

 

”När jag var snö” av Ingela Strandberg är en lyrik bok som handlar om döden och begär. Startskottet är diktjagets döda vän, en liten katt som ligger i baksätet på bilen. Våren har gjort sin ankomst, då den döda kattens tomma kropp begravs i blötsnön.

Strandbergs poesi utgår från naturen själv, körsbärsträden och lönnarna förmänskligas, då de klär sig i ”bröllopskläder” när de blommar och lockar med sin sötma. Den kvinnliga sexualiteten får också plats, även om den delvis framställs som skamlig då naturen beskrivs som en hora, och diktjaget ögnar en snygg vägarbete som svettas utan tröja i vårsolen.

Strandberg som är 81 år har varit poet i 40 år och gett ut flera diktsamlingar som översatts på flera språk världen över. Förutom Aniarapriset i år, har hon även mottagit Sveriges Radios lyrikpris 2023.

I en intervju med Norstedts förlag berättar Strandberg att hon ville skriva en kort fragmentarisk dikt, men när hennes katt blev oväntat sjuk och döende under skrivprocessen, fick hon idén till boken. Hon uppger att hon ”kände en vrede över alltings slut”. Detta reflekteras även i diktjagets känslostorm då hon inser att naturens skönhet är falsk och förförisk, då vi sakta luras ner igen till jorden för att bytas ned. Strandberg tror dock att det finns en själ i allt levande, men människan vill vara kött och blod som längtar, hungrar och tröstar, både efter det sexuella och det kroppsliga.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Boken finns även som talbok med text via Legimus samt som e-bok i Biblio-appen. Den är lättläst med sin luftiga 46 sidor men med ett tungt innehåll som stannar kvar.

Läs även den historiska romanen ”Sten i siden” av förra årets Aniarapristagare Mikael Niemi som handlar om sociala orättvisor gentemot grovarbetare och Sveriges tornedalska minoritet:

Publicerat

Vem äger den blodstänkta gatan?

”Jag blev ansiktet för gängkriminaliteten. Men jag är en berättare och vill stanna där. Jag vill bara vara Faysa, poeten.”

– Faysa Idle i intervju med Dagens Nyheter

 

”Ett ord för blod” är Faysa Idles självbiografi som berör gängvåldet i Tensta och Rinkeby. Hon växte upp i en stor stökig somalisk familj, vardagen kantades av religiöst förtryck och kriminalitet. Faysas bror Bilal blir känd som en gangsterkonung, vilket väcker hämndbegäret i hans rivaler. Samtidigt finns Faysa och kvinnorna där, de som lever med männen men saknar en röst.

Faysas uppväxt kantas av ”bus” som att stjäla godis och sälja det till ockerpriser på skolan, vilket till slut mynnar ut i värre brott som inbrott i en sommarstuga. Hon och hennes gäng krossar en ruta och smyger in under natten, där de stjäl all elektronik förutom den jättestora teven som är för tung för att bära ut genom fönstret.

Eventuellt får hennes far som är en politiker i Somalia nys om detta och ljuger ihop en historia att de ska åka till Nederländerna. Istället hamnar Faysa på en strikt koranskola i Somalia där hon tvingas täcka hela kroppen med slöjor och sitta på ett jordgolv utan pennor och böcker. Hon får träffa andra flickor som precis som henne också kommit från andra länder för att härdas, flera av dem är offer för våldtäkt och hedersvåld. Detta är ett tema som löper genom berättelsen, kvinnor som beskylls för männens brott och tystas ned. Till sist kommer hon hem till Sverige, lättnaden lägger sig tillfälligt men gängvåldet fortsätter.

Faysa blir vän med gatubarnen som är utåtagerande och våldsamma men innerst inne egentligen vill gå i skolan och få kompisar som alla andra. En av hennes vänner blir kär i gatukompisen som lovar att han ska lära sig läsa och skriva, allt är möjligt för kärlekens skull. Faysa som drömmer om att bli författare och poet, blir analfabetens lärare. Lyckan är dock kortvarig då gatubarnet skjuts, snart blir även hennes familj en måltavla för våldet. Faysa komponerar en dikt för att hedra dem, ord för blod som hon postar på sociala medier där hon blir viral. Bilal vill tysta henne, hur kan hon som kvinna försöka ”claima” gatan? Men Faysa står på sig och snart skriver hon så pennan glöder, allt från låt texter, lyrik och böcker om livet på förorten.

Eventuellt leder Bilals kriminella livsstil till allt värre brott, trycket mellan gängen ökar. Faysa går på hans bröllop där han ska gifta sig med en gangster tjej, och gästerna är gangsterinfluencers som tar selfies och blir bemötta som rockstjärnor. Men våldet har sitt pris, beväpnade män försöker storma bröllopet och hotar med ett blodbad. Bilals huvud har ett pris på flera miljoner kronor men även hans systrar ger extra bonus. Vi kan ana att en avhumanisering sker, då människovärdet försvunnit och istället förvandlats till prislappar. Gästerna flyr i panik. Faysa börjar gå till en psykolog, hon får diagnosen PTSD. Hon börjar skriva för att läka, men vill inte försköna eller ursäkta, varken sig själv eller männen som påstår att de äger gatan.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Den finns även tillgänglig som lättläst, e-bok, punktskriftsbok och talbok med text. Boken är skriven med mycket förorts slang och talspråk, till exempel betyder ”kattig” en snygg tjej, inte en som bråkar.

Läs även ”Blir du ledsen om jag dör?” som också handlar om gängvåld och ger de utsatta en röst:

Publicerat

Pälsklädda vänner och brustna hjärtan

”He wasn’t going to lose to her. Even he could spout out an ”I like it!” and praise people like Hinako did. With unsteady feet, he approached the two women.

”That’s nice. I like it!”

The two women jerked their heads up. On one phone was an image of a bright red lace bra and panties set.

”… so nice, the weather today is so nice.” (p. 99)

”We’ll prescribe you a cat” är en feelgood pärla för alla kattälskare. Följ med till Kyoto i Japan på ett äventyr med inslag av magisk realism i denna novellsamling. Till den mystiska ”Kokoro Clinic for the Soul” leds ett antal individer som blivit rekommenderade kliniken av en väns vän. De lider alla av någon form av psykisk ohälsa, med sömnproblem, tröttsamma kollegor och sorg.

Efter att ha blivit diagnosticerade får de dock ingen medicin utan istället får de låna hem en katt som ska hjälpa dem med deras symptom. Med en enkel prosa får vi följa med patienterna och katterna hem vilket leder till en rad lustiga fadäser. Katterna är som katter brukar vara, de gör lite som de vill. En tuggar sönder några viktiga papper vilket leder till att patienten blir avskedad från jobbet – som han ändå inte tyckte om och gjorde honom missmodig. Katten klöser på lacken av en sportbil och den olycklige mannen hamnar i kläm med en yakuza, som visar sig vara en djurvän vilket slutar i ett jobberbjudande inom byggbranschen.

En annan katt gör någons fru allergisk, men mannen är fast besluten att lära sig hur man kommunicerar med det motsatta könet. Han har nämligen inte hängt med den digitala utvecklingen och förstår sig inte på sina kvinnliga kollegors besatthet av ”likes”. När han försöker passa in, råkar han istället gilla sin kollegas inlägg om sexiga underkläder. Katten räddar dock dagen då hans dotter postar en rolig meme med katten med öppen mun bredvid hans illaluktande strumpor.

Novellsamlingen är en halvt sockersöt, halvt galen bok, kanske någorlunda simpel men en bra tröst en kall och tråkig dag då man bara vill gömma sig under en filt med en kopp te. Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Om ni är intresserade av fler böcker om katt-tokiga japaner finns det en hel uppsjö, eftersom just feelgood med katter är en populär genre av någon mystisk anledning i soluppgångens land. Några exempel är ”If cats disappeared from the world”, ”En katts resedagbok”, ”Gästkattten” och ”Katten som räddade böcker”. Om du istället är en hundmänniska som letar efter ett kontrasterande perspektiv läs boken ”Så jävla kallt” där hunden Hemmingway spelar en stor roll i protagonisternas personliga resa:

Publicerat

Den oändliga tristessen

”Han prasslar iväg med sina påsar, han vandrar genom huset och sätter fötterna på vartenda trappsteg i trappan, men det är som om han inte hade varit där. Jag hör honom i badrummet. Ett stående kissande spöke. Ren pissande ande. Vad är detta för värld?”

 

Hur skulle det vara att fylla år varje dag? Tyvärr, fyller bokhandlaren Tara Selter som är huvudpersonen i romanen ”Om uträkning av omfång” inte år den 18 november (till skillnad från er bibliotekarie som alltid blir ett år närmare döden denna dag) utan tycker att det är en riktigt tråkig skitdag. Efter att hon återvänt hem från en antikmässa i norra Frankrike bränner hon handen på en spisplatta och fastnar i tiden. Hon återupplever den 18 november hundratals gånger, precis som i filmen Groundhog Day.

I hennes hem finns även maken Thomas. När hon berättar om sina tidsresor tror han henne alltid men är oförmögen att hjälpa henne eftersom han inte minns när dagen börjar om. Det sker plötsligt och inte vid midnatt, 18 november kommer som en oinbjuden gäst när hon minst anar det. Världen står stilla, alla följer samma invanda mönster förutom sakerna. När Tara plockar och äter upp en av purjolökarna som hennes man odlar i trädgården försvinner de för alltid. Detsamma gäller matvarorna som hon konsumerar, de är borta från hyllorna när 18 november börjar om.

Detta medför att Tara börjar se sig själv som ett monster, som slukar sin omvärld. Thomas blir som ett spöke, men hans purjolökar försvinner aldrig när det bara är han som förtär dem. Tara bestämmer sig för att skilja sig från sin man genom att köpa ett nytt hus, utan att fråga honom. Han kommer ju ändå inte att minnas henne imorgon, den 18 november. Tara håller räkningen på alla 18 novembrar, likt en fånge. Bokserien fortsätter sedan i fem delar, där Tara fortsätter lida.

”Om uträkning av omfång” är en unik tolkning av tidsresor, vilket öppnar upp läsaren för flera frågor. Hur fungerar hennes tidsresor? Kan människor dö och återuppstå? Kan Tara bli gravid? Är berättelsen egentligen en metafor för depression då varje dag känns likadan? Är Tara helt enkelt less på sin man och sitt äktenskap? Eller är det en kritik mot hur mycket en människa konsumerar i sitt liv vilket sakta förstör vår planet då Tara verkar lida av en konstig slags klimat ångest? Mystiken kring 18 november förklaras ej helt i detalj, vilket ger läsaren utrymme för tolkningar.

Den första delen av boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok med text via Legimus. Hela serien finns tillgänglig som e-böcker i den nya Biblio-appen!

Läs även ”Haralds mamma” som också handlar om en kvinna som långsamt blir galen på sin hund liknande man, dock av helt andra orsaker:

Publicerat

Barbie-dockan som ville dö

“Humans only have one ending. Ideas live forever.”

 

”Barbie” är den omtalade filmen i rosa kulör från 2023 med manus och regi av Greta Gerwig. I denna film får vi en inblick i Barbie-dockornas värld som styrs av matriarkatet där alla Barbies har höga positioner i samhället och Ken-dockorna är solbrända surfare som mest är där för att visa upp sig. Man kan ana att filmen egentligen inte handlar om bara Barbie utan också om könsroller.

En dag förändras dock allt. Barbies perfekta plastiga liv börjar kantas av tankar om döden och hennes fötter har blivit som vanliga platta fötter. Hon blir förföljd av otur och plötsligt är ingenting roligt längre. Även celluliter har blivit ett problem för den stackars dockan. Skönhetsideal diskuteras och möjligtvis också hur det är att leva med funktionsvariationer. En glad rullstolsburen Barbie dyker dock upp väldigt snabbt under ett party som kontrast till huvudpersonens pessimism. De övriga Barbie-dockorna är oförstående, till och med de som leker doktor.

Barbie rådfrågar den ”konstiga Barbien” som är en sönderlekt Barbie som lever utanför samhället.  Outsidern ger henne rådet att börja bära platta sandaler istället för högklackat. Hon reser till den verkliga världen för att leta upp sin ägare. Det visar sig dock att tankarna om döden inte kommer från flickan (som redan blivit för stor för Barbie) utan hennes deprimerade mamma.

Barbies pojkvän Ken följer också med och upptäcker patriarkatet. Kränkt av att Barbie inte är imponerad av honom, bestämmer han sig för att sabotera Barbieland för att bli kung. Ett krig bryter ut mellan Ken-dockorna som tack och lov inte har några vapen, tills tjejerna med list tar tillbaka sitt rike. Barbie träffar sin skapare Ruth som namngett henne efter sin dotter Barbara och blir tvungen att göra ett svårt val: stanna i det perfekta Barbieland eller leva som en riktig kvinna i den verkliga världen?

”Barbie” är en rolig och stundvis lite fånig film som berör många intressanta ämnen som genus, skönhetsideal och åldrande.  Barbie-dockorna har funnits sedan 1959 och ockuperat många barns rum under barndomen. Hon har fått både god och dålig kritik både för hur själva dockan ser ut och de skönhetsideal hon förkroppsligar men också de svåra arbetsvillkoren som de som tillverkat Barbie-dockorna i Kina fått genomlida (vilket inte tas upp i filmen). Barbie har dock blivit mer inkluderande på senare år, i slutet av filmen visas flera dockor upp, allt från gravida, mörkhyade, tjocka och rullstolsburna.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska med svenska undertexter.

Publicerat

Grönlands sorg

”De stora fjällen skyddade oss mot vinden, mot världen. Jag satt på en stor sten på stranden en dag i viken och tänkte på min farbror. Hans jolle hittades här i närheten. Min farbror fanns inte i jollen men där fanns tomma ölflaskor, ett par svarta gummistövlar med foder och ett brev till aanaa. Vid hans minnesgudstjänst sa de att det var en olycka. (…) Jag skulle lära mig att flyga helikopter och flyga in i mina föräldrars hus medan de var på jobbet. Så skulle de inte kunna ljuga om min död.” (sid 264-265)

”Blomsterdalen” utspelar sig i det postkoloniala Grönland och handlar om landet som har den högsta självmordsstatistiken i världen, med ett självmord per tusen invånare vilket är sex gånger högre än Sverige. Boken är skriven av den lesbiska författaren Niviaq Korneliussen som själv är grönländare.

Denna berättelse utspelar sig i Nuuk som är Grönlands största stad. Vi får följa jaget som är en lesbisk inuit-kvinna som likt många grönländare lider av självmordstankar. Jaget har sedan hon var liten varit fascinerad av döden. Hon hoppar ut genom fönster och gör kullerbyttor i bassängen för att få uppmärksamhet men blir alltid bortglömd, en känsla som är ett återkommande tema.

I blomsterdalen smyckas gravarna med fula plastblommor. Jaget är övertygad om att en dag kommer hon också att ligga där. Hon åker till Danmark för att studera på universitet men saknar läshuvud. Hennes relation med flickvännen Maliina blir alltmer avlägsen då hon är otrogen med en döv kvinna. Under berättelsens gång får vi ta del av små notiser om personer som begått självmord och blivit anonyma delar av statistiken. Vi får även se HBTQ-personernas problem då jagets homosexuella vän till slut begår självmord på grund av en kombination av homofobin i det lilla samhället och postkolonial sorg.

”Blomsterdalen” är en prisbelönt bok som vunnit Nordiska rådets litteraturpris 2021 och berör flera allvarliga samhällsproblem i Grönland. Både den mentala ohälsan då jaget eventuellt förlorar allt förnuft medan hon sakta sjunker in i depressionens svarta avgrund och den pågående rasismen både mot grönländare generellt sett men också inuiter som har svårt att få jobb om de har traditionella tatueringar. När jaget kommer till Danmark ses hon genast som ett misslyckade vilket blir en självuppfyllande profetia.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observerar att boken innehåller väldigt många grafiska beskrivningar av sex och självmord.

Publicerat

Vinnare av Goodreads Choice Award 2022

”You look at these two kids. You can’t tell how old they are because of their bandannas. They’re probably your age or younger, and you aren’t afraid of them, though you are afraid of their guns. (…) Video games don’t make people violent, but maybe they falsely give you the idea that you can be the hero.” (p. 292-300)

”Tomorrow, and tomorrow and tomorrow” av Gabrielle Zevin är en engelsk roman som handlar om två spelutvecklare, Sam och Sadie. De träffas för första gången 1987 på ett barnsjukhus då Sam har blivit svårt skadad i en bilolycka där han förlorade sin mor. Sam har selektiv mutism och har inte pratat med någon på flera månader på grund av sitt trauma.

Han uppehåller sig i tv-spelsrummet på sjukhuset där han flyr verkligheten med Super Nintendo spel. I spelens värld kan han göra allt han inte kan i verkligheten då hans fot som han eventuellt får amputera orsakar honom både fysisk och psykisk smärta. En dag kommer Sadie in i rummet och ber honom visa henne hur man når högsta toppen på flaggstången i Super Mario. Sam börjar genast prata igen, vilket blir början på en komplicerad vänskap.

Vi får följa våra två protagonister genom barndomen, upp till medelåldern. Sam och Sadie förlorar kontakten efter ett missförstånd men möts igen som vuxna. Det visar sig att de båda är spelutvecklare. Sams rumskamrat Marx föreslår att de ska utveckla ett spel tillsammans, vilket blir deras stora genombrott.

Vägen dit visar sig inte vara helt lätt då Sadie blir tvungen att be Dov, sin tidigare pojkvän/snuskiga lärare om hjälp när de fastnat i ”development hell”. Problemet är att Sadie lämnat honom efter att hon insett att han redan var gift. Hon hamnar återigen i ett destruktivt förhållande med inslag av både övergrepp och BDSM som hon inte samtyckt till.

Kvinnornas och minoriteternas situation i spelbranschen är ett återkommande tema. Sam tar åt sig all ära för deras gemensamma projekt medan Sadie lider i det tysta.

Även situationen för HBTQ+ personer berörs då Sam som själv är osäker på sin sexuella läggning, lägger till samkönat äktenskap i ett av deras mest populära online-spel vilket leder till en våg av näthat som till sist slutar i en blodig skjutning på spelföretaget. Marx, som känner sig bortglömd, ser detta som ett tillfälle att spela hjälte då han försöker rädda så många anställda som möjligt, vilket har ett högt pris.

Trots att slutet kan upplevas som väldigt dramatiskt berör Zevin ett väldigt aktuellt ämne. Våld mot kreativa HBTQ-personer är tyvärr vanligt, ett exempel skulle kunna tas från Sverige då en sagostund i Trelleborg med HBTQ-tema stoppades av Sverigedemokraterna, vilket i sin tur ledde till att bibliotekspersonalen fick ta emot dödshot (dock tack och lov utan dödlig utgång).

Även MeToo är ett viktigt ämne då karaktärer som Dov missbrukar sin auktoritet som lärare och känd spelutvecklare för att trakassera sina kvinnliga elever och kollegor.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Om ni vill ha fler boktips på engelska kan ni kika på ”Goodreads Choice Awards” som just visat resultaten från den årliga omröstningen där boken vann i kategorin ”Best Fiction”. Läs även ”Vinnarna” av den svenska författaren Fredrik Backman som förlorade i omröstningen.

Publicerat

Drömmen om Paris

”Jane är så otroligt vacker, säger jag till A.

Jane är inte vacker, avbryter Claude, she’s a piece of sex.”

 

”Flicka 1983” är en berättelse med biografiska inslag av kulturjournalisten, modellen och skådespelaren Linn Ullman. Hon medverkade bland annat i Jan Troells tolkning av ”Utvandrarna” och ”Nybyggarna”.

I denna bok får vi följa berättarjaget som är 55 år. Hon blickar tillbaka på sin tid som 14-åring som drömmer om att bli modell i den romantiska staden Paris. Denna dröm förverkligas precis som den gjorde i verkligheten i Ullmans liv men den hade ett högt pris.

Flickan blir infångad av den anonyma fotografen som endast benämns som A och hans medarbetare Claude. Dessa två män kommer sedan att anmälas för sexuellt våld mot minderåriga flickor men detta är något som sker långt i framtiden i kölvattnet av MeToo. Flickan är inte oskuld men utlovas en plats på förstasidan i Vogue i utbyte mot sexuella tjänster.

Berättarjaget är ett tacksamt offer eftersom hon är ensam i Paris utan vuxet sällskap och är i en beroendeställning till dessa två män som utnyttjar henne. Hon försöker hanka sig fram med sina språkkunskaper men franskan i skolan var aldrig något som lockade vilket leder till att hon har svårt att kommunicera med omgivningen. Flickan försöker hitta solidaritet bland tjejkompisarna men de övriga modellerna har samma attityd som männen. Om man inte tål att de tafsar har man inget där att göra, anser de.

Ullman berättar om huvudkaraktären från en psykologisk synvinkel. Hon har distanserat sig från det svåra genom att skapa en låtsaskompis som hon benämner som ”skuggsystern”. Det sker dock en del upprepningar då karaktären delvis ältar mycket men även onödiga detaljer upprepas som till exempel att hon har en röd mössa.

Vi återkommer till berättarjagets 55-åriga version som lever mitt i Corona-pandemin. En åldrande och delvis dement mor kräver uppmärksamhet och omsorg. Inköpslistor faxas för mat och andra nödvändigheter som ska beställas under lockdown. Man anar att modern lever i det förflutna. Även A som blivit pensionär förfaller, blir en skugga av sitt forna skräckinjagande jag. Bilden i Vogue som berättarjaget gett upp allt för har sedan länge försvunnit och blivit ”lost media”.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via E-lib och som talbok via Legimus.