Svaga tjejer

”Här går Jasmine och mår piss. Hukar sig i korridorerna. Har typ bytt personlighet på grund av Amir, hans stora käft och obefintliga förståelse av vad som är privat och inte. Samtidigt går han runt som ingenting. Skrattar och har med sig kompisar. Huuur orättvist är inte det?” (sid 88)

 

”Svaga tjejer” är den tredje och avslutande delen i Fula Tjejer-serien som handlar om mobbning och näthat. I denna bok diskuteras sexuella trakasserier och slutshaming.

Den populära tjejen Jasmine har återigen blivit offer för killarnas hån, denna gång i form av lappar som lämnats i hennes skåp från en anonym beundrare. Jasmine antar först att det är hennes före-detta pojkvän, Amir som ligger bakom lapparna och blir först smickrad. Det visar sig dock att det inte alls är Amir som ligger bakom dem.

Lapparna blir mer och mer grova. Allt från att beundraren stalkat henne på Hemköp, till detaljerade sexfantasier om hur han planerar att våldta henne i duschen. Jasmine blir först arg sedan kommer skuldkänslorna. Kanske har hon bara sig själv att skylla som har haft sex med Amir när de var tillsammans, vilket han har skrutit om för hela fotbollslaget. Kanske bär hon för mycket smink och har för utmanande kläder på sig. Jasmine gömmer sig i säckiga kläder och slutar sminka sig, vilket också leder till mobbning.

Samtidigt börjar Eleni ifrågasätta sin sexuella läggning då hennes sms-konversationer med Chayed från chattgruppen börjar bli alltmer romantiska och sexiga. Är det OK att gilla både tjejer och killar? Hon har alltid känt sig annorlunda och får inga snuskiga lappar från killarna. Betyder det att hon är ful precis som skaparen av Fula Tjejer-kontot sa?

”Svaga tjejer” diskuterar könsroller då Amir får högre status i killgänget för att han har haft sex medan Jasmine svartmålas som en hora som förtjänar att bli trakasserad. Fokuset ligger också på hur problematiska beteende ofta bortförklaras och ursäktas, att man måste kunna ”ta ett skämt”.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Utkommer som talbok på Legimus 14 oktober. Läs först den första delen ”Fula tjejer” och den andra delen ”Jobbiga tjejer”.

Jobbiga tjejer

”En av killarna vid Timmys bord säger något kul så att de andra börjar skratta. Timmy hänger på, fast han gör det en hjärtskärande sekund efter de andra. Herregud. (…) Timmy kanske är lik henne. Han måste ju i alla fall veta att folk skvallrar om honom så fort det har hänt något.

Undrar hur det känns? Hur mycket han bryr sig? Fram tills alldeles nyss skulle Tilde ha gissat: inte så mycket. Nu gissar hon: en hel del. Kanske jättemycket.” (sid 100)

”Jobbiga tjejer” är uppföljaren till ”Fula tjejer” och andra delen i serien. Boken tar upp flera olika ämnen bland annat grupptryck, cyberbullying och jämställdhet mellan könen. Ett återkommande tema är vikten av att våga stå upp för sig själv och göra sin röst hörd istället för att vara passiv och acceptera orättvisor.

I denna bok får vi återigen följa trion Eleni, Jasmine och Tilde. Efter att ha löst fallet med Instagram-kontot ”Fula tjejer” har förövaren bytt skola men miljön i klassrummet har inte förbättrats. Tjejerna får fortfarande stå ut med de omogna killarnas kommentarer och en manlig lärare som saknar förmågan att styra upp situationen. Mobbningen har blivit värre och killarna tycker att tjejerna har börjat bli ”jobbiga” eftersom de har börjat säga ifrån istället för att vara tysta offer.

Mitt i detta elände brinner skolans gympasal ned. Snart börjar fler och fler byggnader brännas ned. Eleni som är udda och lite utstött blir genast misstänkt, vilket leder till ytterligare mobbning. Hon var ute och rastade hunden i närheten just när byggnaderna brann. Bilder på henne hamnar ännu en gång på sociala medier utan hennes samtycke men denna gång av rasistiska vuxna som misstagit henne för en invandrarkille. Snart sprider sig ryktena som en löpeld.

Tjejgänget får nog av att lärarna och polisen inte gör något åt problemen och bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Det visar sig att en TikTok-utmaning kan vara boven i dramat och att ”pyromanen” kanske inte är en skummis eller seriemördare utan finns bland dem på skolan. Jasmine inser att hon själv kanske är en pyroman eftersom hon inte kan sluta fantisera om eld och blir besatt av att titta på klipp på YouTube som visar saker som brinner.

Boken finns att låna på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck var närvarande på Bokmässan 2021. Se programmet ”Tjejkollektivets kraft” som de medverkade i.

Felix Ever After

Felix Ever After – Queer LitI’m not flaunting anything. I’m just existing. This is me. I can’t hide myself. I can’t disappear. And even if I could, I don’t fucking want to. I have the same right to be here. I have the same right to exist.” (p. 321)

 

”Felix Ever After” är en engelsk HBTQ-ungdomsroman. I denna berättelse får vi följa den 17-åriga Felix som är en icke-binär transperson. Felix identifierar sig som en så kallad ”demiboy” vilket är en mer maskulin icke-binär könsidentitet.

Hen/han har delvis genomgått ett könskorrigerande behandling med mastektomi (operation för att avlägsna bröstvävnaden) och tar även hormoner. Författaren Kacen Callender identifierar sig också som en icke-binär transperson.

Berättelsen har en liknande struktur som Becky Albertallis bok ”Love, Simon” då huvudpersonens HBTQ-identitet hängs ut på nätet mot hans vilja. I denna berättelse sker en liknande händelse då Felixs gamla fotografier innan operationen hängs ut i ett konstgalleri på hens skola. Felix och hens bästa vän Ezra är fast beslutna om att hitta denna förövare och ställa dem till svars för denna mobbning.

Boken handlar till stor del om hur det är att tillhöra flera minoritetsgrupper samtidigt. Felix är inte bara en transperson utan även färgad och någorlunda fattig. Hen har stora drömmar om att bli konstnär och är fast besluten om att komma in på Brown University där det finns kurser inom illustration och fotografi.

Samtidigt är Felix också skoltrött då hen skolkar från skolan och bedövar sig med droger som cannabis tillsammans med Ezra. Mobbningen som Felix utsätts för gör detta ännu värre då hen får utstå flera obehagliga och alltför intima frågor från nyfikna klasskompisar som lägger näsan i blöt.

Felix blir felkönad (folk använder hon/henne som är fel pronomen) och blir även utsatt för näthat vilket påverkar hens psykiska hälsa då hen hela tiden kollar mobilen för att se om mobbaren skickat fler anonyma meddelande.

Samtidigt hamnar Felix, som alltid längtat efter att bli kär, i en lustig kärlekstriangel mellan bästa kompisen och den dryga men konstnärliga klasskompisen Declan. Men Felix misstänker också alla vilket leder till en hel del lustiga missförstånd. När Felix dessutom inser att hen är varken en kille eller en tjej blir detta ännu mer komplicerat.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Ni hittar boken i regnbågshyllan där ni även kan hitta ”Hurricane Child” som är skriven av samma författare.

Främling i vita rum

”I den sena tonåren, när jag var runt sjutton, arton år, hittade jag en butik i Stockholm som sålde hudblekningskräm. (…)

På varenda burk och flaska visas två ansikten. Ett med mörk hud som ofta gestaltas som ”ledsen och misslyckad”, och på andra sidan samma ansikte fast sju nyanser ljusare och äntligen ”framgångsrik och vacker”. (…)

Jag gjorde det trots att jag visste att produkterna var fyllda med steroider, kvicksilver och hydrokinon, som samtidigt som de gjorde huden ljusare, också tunnade ut den.” (sid 77)

”Främling i vita rum” är en bok av aktivisten och make-up artisten Lovette Jallow. År 2019 vann hon Raoul-Wallenberg priset för sitt engagemang för anti-rasism och mänskliga rättigheter.

Hon har även startat en Facebook-grupp och gett ut boken ”Black Vogue” som diskuterar skönhetsideal bland färgade kvinnor. När Jallow var yngre kände hon att hon saknade smink som var anpassat efter hennes hudton.

Jallow växte upp i Gambia och kom till Sverige med sin familj när hon var 11 år gammal. Hon hade det dock väldigt bra ställt då hon bodde i ett stort hus och hade till och med en egen chaufför. Underligt nog, blev hon mobbad för detta när hon var barn eftersom de andra barnen, som inte hade det lika bra ställt, blev avundsjuka och ansåg att hon var ”vit”. När hon kom till Sverige möttes hon också av fördomar, då de svenska barnen och vuxna trodde att alla i Gambia var fattiga och bodde i hyddor.

Författaren berättar om sin mormor som var minister i den gambiska regeringen och djupt engagerad i kvinnors rättigheter som laglig abort och tillgång till preventivmedel. Jallow anser att hennes mormor var en sann feminist även om mormodern själv inte visste vad en feminist var.

Jallow berättar även hur hon fick sin diagnos för Autism/Aspergers syndrom. Det tog lång tid innan hon kunde få detta fastställt. Hon tror att det delvis berodde på fördomarna som finns mot svarta kvinnor som ofta framställs som bråkiga och grälsjuka i media. Detta medför att funktionsvariationer, som gör det svårt för individen att kommunicera, lätt kan misstolkas.

Jallow berättar att hon fått uppleva mycket hat och nättrakasserier på grund av hennes kön och hudfärg. Hoten är rasistiska och har ofta även en sexuell eller sexistiskt underton. Hon berättar även att hon själv blivit utsatt som barn i Gambia då hon våldtogs av en ljushyad pedofil som var vän till familjen.

Jallow berättar att även vita feminister har visat oförståelse mot hennes kamp. De har förnekat skillnaderna mellan mörkhyade och ljushyade kvinnor.

Jallow nämner flera exempel på vita privilegier som existerar även i Sverige:

  • Enligt Amnestys rapport Troll Patrol Report från 2018: Färgade kvinnor tar emot 85% mer hot och sexuella trakasserier på Twitter.
  • Arbetssökande som kallas till anställningsintervju: ljushyade 26%, färgade 5%.
  • Mångfald är en fjäder i hatten för arbetsgivaren och tar inte hänsyn till de färgade kvinnornas kompetenser.
  • De svartas historia berörs inte i den svenska skolan i samma utsträckning som de ljushyades historia, vilket leder till okunskap och fördomar.
  • Vita människors välfärd bygger på slaveri och utnyttjande av färgad arbetskraft i u-länder, både historiskt och i nutid.
  • Mörkhyade småflickor utnyttjas av vita volontärbetare, både avsiktligt (sexuella övergrepp av pedofiler) och oavsiktligt (bilder på barnen hamnar på sociala medier utan föräldrarnas samtycke).
  • Smink som följer med i tidningar inriktade till yngre tjejer är anpassat för ljusare hudtoner. Produkterna saknas även i affärer.
  • Färgade personer med mörkare hudtoner är sämre representerade i media än de med ljusbruna hudtoner. Färgade kvinnor är också ofta utsatta eller fattiga istället för att normalisera och ge dem aktiva roller.

Boken finns tillgänglig för utlån på vårt bibliotek och som talbok via Legimus.

Fula tjejer

Fula tjejer – Lisa Bjärbo • Johanna Lindbäck • Sara Ohlsson – Bok | Akademibokhandeln”Hon kan inte sluta tänka på Amanda-bilden. Kan inte fatta att den ligger där, inte fatta att någon gått över den osynliga gränsen och varit taskig mot stackars Amanda. Kan inte heller fatta att någon faktiskt påstår att hon och Amanda skulle vara lika fula.” (sid 118)

 

”Fula tjejer” är en ungdomsbok om nätmobbning och förtal. I denna berättelse som utspelar sig i Gnesta får vi följa tre tjejer som heter Jasmine, Tilde och Eleni. De har blivit uthängda på nätet av en okänd person på skolan som skapat ett Instagram-konto kallat ”Fula tjejer” där hen förlöjligar skolans kvinnliga personal och elever genom att posta redigerade fotografier.

Tjejernas utseende granskas från topp till tå. Finnar redigeras till att se extra röda ut, Tildes skolfotografi där hon råkat blinka läggs ut så att alla kan skratta åt henne och till och med en tjej med brännskador blir mobbad. Snart börjar alla tjejer på skolan oroa sig för sitt utseende hela tiden eftersom de är rädda att själva bli mobbade. Lärarna verkar inte bry sig särskilt mycket om att stoppa nätmobbningen trots att de är medvetna om den.

Flera elever tycker däremot att kontot är jätteroligt och lämnar elaka kommentarer eftersom man måste ”tåla ett skämt”. En av dessa mobbare är den snygga och populära Jasmine som är lite av en narcissist. När hennes semesterbild hamnar på ”Fula tjejer” där hon jämförs med en gris, vilket blir en meme på skolan, känns det plötsligt inte så roligt längre. Samtidigt är det svårt för den stöddiga Jasmine att förändras. Hon kan väl minsann inte vara lika ful som tjejen med brännskador, tänker hon.

Eleni som är lite av ett udda geni börjar i hemlighet att göra en utredning för att ta fast förövaren. Hon skapar en lista över alla misstänkta som följer kontot och dokumenterar alla kommentarer. Väggen i garderoben täcks med post-it lappar men snart inser hon att hon inte kan lösa mysteriet ensam.

Trots att de inte har något gemensamt sammanlänkas de tre tjejerna av sin delade paranoia. De kan inte sluta tänka på vem denna förövare kan vara, vilket leder till att de både känner sig starkare tillsammans men det sker även en del grupptryck.

Jasmine är fast besluten av att hämnas även om det betyder att skämma ut andra för att hitta förövaren. Eleni är besatt av att lösa mysteriet även om det innebär att cyberstalka alla misstänkta, till och med läraren som tittar lite suspekt på tjejerna. Tilde som just flyttat från Umeå till Gnesta vill egentligen bara bli kompis med de andra två eftersom hon känner sig ensam och utanför. Så småningom börjar Tilde undra om hennes nya ”kompisar” kanske är lite hypokritiska.

Berättelsen är inte baserad på en specifik verklig händelse men liknar till stor del ett verkligt fall som kallades ”Instagram-målet”.  Brottet skedde 2013 då två tjejer från Göteborg  startade ett anonymt konto ”Gbgsorroz” där de hängde ut 180 tjejer och killar och kallade dem för ”orrar” (horor). Detta fall ledde till 90 anmälningar om förtal. De två tjejerna som drev kontot blev dömda till 570 000 kr skadestånd och ungdomsvård.

Boken finns att låna på svenska på vårt bibliotek, som talbok via Legimus och som e-bok på Bibblo.se.

Att leva med HIV

”I feel even smaller outside with a short-sleeve shirt on. HIV could’ve killed me, but it didn’t get the chance. I’m stronger than HIV, but I can’t even handle a few tweets from kids I don’t know.” (p. 229)

 

”Full Disclosure” är en engelsk ungdomsroman av Camryn Garrett. Garrett har varit journalist sedan hon var 13 år och har arbetat för Huffington Post, MTV, and Rookie Magazine. Hennes karriär som författare började med att hon skrev fanfiction på internet och blev inspirerad av författaren Stephenie Meyer som uttryckte att hon inte var emot fanfiction men också tyckte att det vore bättre om hennes fans använde sina kreativa förmågor till att skriva egna berättelser.

”Full Disclosure” handlar om gymnasieeleven Simone som föddes med HIV. Hon fick sjukdomen via sin bortgångna mor via bröstmjölken och är adopterad av ett homosexuellt par. När Simone kommer in i tonåren börjar hon, precis som sina jämnåriga, att intressera sig för sex.

Simone har bytt skola på grund av mobbning efter att hennes förra flickvän spridit information om henne efter att hon fått veta att hon har HIV. På den nya skolan där Simone jobbar med musikaler, träffar hon en trevlig kille som heter Miles.

De börjar dejta och han verkar inte bry sig om att hon har HIV eftersom det inte smittar via kroppskontakt och hon äter bromsmediciner som minskar risken att sjukdomen överförs. Men en dag får Simone ett brev från en okänd person som vill att hon ska sluta umgås med Miles annars kommer hennes hemlighet att hängas ut på nätet.

Boken handlar om sexualitet, fördomar, rädsla och okunskap. Garrett började intressera sig för HIV när hon läste om Angelina Jolie som adopterade ett barn på ett barnhem där alla andra barn hade HIV. Detta fick Garrett att börja intressera sig för adoptionsprocesserna för barn med HIV. Författaren trycker på att det finns mycket felaktig information om HIV eftersom de medicinska förutsättningarna har förbättrats markant inom i-länderna.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Nora eller brinn Oslo brinn

”Det enda jag kan säga är att bilden på Nora fick det att brinna i mig, den satte bröstkorgen i brand. Den var den enda smärta som stod i proportion till den i livmodern. (…)

Jag insåg att jag inte visste hur man klättrar upp ur en evig avgrund. Att hon alltid skulle finnas där, att Nora var för evigt.”

Johanna Frid är född 1988 i Stockholm och bor i Köpenhamn. Hon debuterade 2017 med diktsamlingen ”Familieepos” som nominerades till Katapultpriset och Sveriges Radios lyrikpris. ”Nora eller Brinn Oslo brinn” är hennes första roman som också vunnit Dagens Nyheters kulturpris 2019.

”Nora eller brinn Oslo brinn” handlar om den fiktiva huvudpersonen Johanna och hennes sjukdom, endometrios. Frid skriver med humor men diskuterar också bristen på kunskap om endometrios inom sjukvården och hur kvinnorna blir bemötta.

Johannas sjukdom påverkar henne både fysiskt och psykiskt. Hon blir lätt irriterad på sin danska pojkvän, Emil och ältar väldigt mycket. När hon får syn på en bild på hans ex-flickvän, den norska skönheten Nora blir hon utom sig av avund. Johanna blir besatt av Nora , börjar cyberstalka henne och skicka otrevliga meddelande. Johanna idealiserar Nora som ett ouppnåeligt ideal som är vackrare, lyckligare och smartare än henne själv. Samtidigt genomgår hon en operation för att lindra smärtan i livmodern. Operationen som lämnar ett stort ärr över magen, skadar hennes redan dåliga självbild.

Frid kommer ursprungligen från Sverige men bor i Danmark och har läst danska på Syddansk Universitet. Boken inkluderar både meningar på danska och norska för att framföra hur Johanna känner sig i det nya samhället där de pratar ett skandinaviskt språk som hon kan förstå men trots allt ändå inte. Trots att det är svårt att anpassa sig, glöms aldrig humorn bort och vi får skratta åt en hel del lustiga fadäser.

Samtidigt är huvudkaraktären hypokritisk då hon ofta dömer ut de danska och norska karaktärerna trots att hon själv som svensk upplevt kulturkrockar. Det blir ytterligare mer ironiskt när det visar sig att Nora också lider av en sjukdom i livmodern, klamydia men Johanna ser det som ett tillfälle att trycka ned henne trots att hon själv beklagar sig för sina livmoderssmärtor. I Johannas ögon är Nora den perfekta kvinnan så hon inser aldrig att hon säger emot sig själv.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

 

Hur mycket är ett bröst värt?

”För ett tag sedan kunde jag se den på baksidan av Femmanhuset. En gigantisk reklam för Cancerfondens satsning Rosa Bandet.

En naken kvinna i fyrtio-, femtioårsåldern blickade ner från reklamen mot förbipasserande trafik och gångtrafikanter.

En kvinna med bara ett bröst, med handen över det kvarvarande bröstet och ett prydligt ärr på den sidan där det andra bröstet hade suttit. (…) När kommer det vara okej att visa kvinnobröst?” (sid. 73-74)

Annelie Babitz berättar i sin självbiografi ”Inte bara ett bröst” om sin bröstcancer. Boken är skriven i dagboksform och sträcker sig från 4 november 2016 till 16 mars 2018. Hon fick sin bröstcancerdiagnos 27 september 2016 och blev meddelad att hon måste operera bort sitt högra bröst den 8 november 2016.

Babitz skriver om hur cancern och förlusten av hennes bröst påverkat henne psykiskt och fysiskt. Hon brottades med problem med självkänslan då hennes bröst betytt mycket för hennes sexualitet och könsidentitet. Samtidigt gick hon även igenom en relationskris med ex-pojkvännen som misshandlade henne, både fysiskt och verbalt. Babitz började gå i terapi för att bearbeta sina upplevelser.

Babitz, som tidigare varit involverad i porrindustrin, diskuterar kvinnlighet och sex; vad ett bröst symboliserar i dagens samhälle. Vem anses äga bröstet; kvinnan, barnen som hon ammar, hennes älskare eller samhället? Varför väljer vissa kvinnor att utsätta sig för livsfara för bröstens skull? Babitz berättar om sin bröstsyster, en väninna som hon lärt känna under sjukdomsperioden som också hade bröstcancer, som valde att behålla brösten vilket ledde till att hon eventuellt dog i cancer.

Babitz funderar också kring hur bröstcancer framställs i media, hur kvinnor ofta skuldbeläggs för sjukdomen. Som exempel nämner hon Sex and the city där en av karaktärerna, Samantha får bröstcancer vilket framställs som en bestraffning eftersom hon varit beroende av sex.

Babitz intervjuar också bröstkirurgen och forskaren, Jana de Boniface och överläkaren i onkologi, Per Karlsson. Hon ifrågasätter varför mastektomi fortfarande används, vilket är en metod från artonhundratalet för att avlägsna brösten, varför de inte satsar mer på att ge patienterna mindre fula ärr och vart alla pengar från Rosa Bandet egentligen tar vägen.

Som svar får hon att stora delar av pengarna från Rosa Bandet ska gå till att stötta kvinnorna efter operationerna, vilket Babitz ifrågasätter då de flesta bröstcancerforum på nätet är slutna. Hur ska de hjälpa de drabbade kvinnorna om de inte kan göra sina röster hörda? Babitz hoppas på att kunna stötta andra drabbade med hjälp av sin bok, som undviker att skönmåla cancern.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.