Etikett: censur

Publicerat

Spökskrivarens hämnd

”Hon tilläts aldrig prata om något annat än immigrant upplevelsen, att hälften av hennes familj dog i Kambodja, att hennes pappa tog livet av sig på trettioårsjubileet. (…)

Hon behandlades som ett museiföremål. Det var hennes säljargument – att vara en kinesisk tragedi.” (sid 303)

”Yellowface” är en kritikerrosad roman från 2023 av R. F. Kuang som även är docent vid Yales universitet i asiatiska språk- och litteraturstudier. I denna tragikomiska berättelse får vi följa två författare som är väldigt olika, June och Athena.

June har storslagna författardrömmar och är avundsjuk på Athena som just fått sitt stora genombrott med sina romaner som fokuserar på kinesisk historia och kultur. Vår opålitliga berättare June är fast övertygad om att författarkollegan är en snöflinga som saknar riktig talang och istället bara utnyttjar sin familjs trauma och etnicitet för att sälja fler exemplar av sina böcker.

När de är ensamma låtsats dock June att hon är bästis med Athena, trots hennes rasistiska vanföreställningar. När Athena som är någorlunda alkoholpåverkad föreslår att de ska ha en tävling om vem som kan äta flest pannkakor, slutar det olyckligt då Athena kvävs till döds och June är oförmögen att hjälpa henne.

Det är oklart om detta var med vilja eller ej men June ser tragedin som ett utmärkt tillfälle att stjäla Athenas manus till en outgiven roman om diskrimineringen av kinesiska soldater under första världskriget. Detta är inte ett ämne som June håller varmt om hjärtat. Hon och hennes förlag börjar göra konstiga ändringar i texten för att få de ljushyade karaktärerna att framstå som bättre. De börjar till och med diskutera en filmatisering med kända vita skådespelare som huvudrollerna och kinesiska popidoler med stark brytning som soldaterna, för vem ser en episk krigsfilm för handlingen?

Trots hennes kulturella appropriering och bristande research om det viktiga ämnet blir hennes plagierade roman en stor succé. Till en början i alla fall, snart snappar sociala medier som Twitter/X och Goodreads upp felaktigheterna i romanen och börjar skicka dödshot. För att mildra detta bestämmer sig June och förlaget att döpa om henne till Juniper Song och retuscherar alla hennes foton till att se asiatiska ut. En ny identitet skapas, ett så kallat ”yellowface”. Spänningen trappas upp då en anonym användare är henne på spåren, och utger sig för att vara Athenas spöke.

Denna berättelse kan tyckas smått knasig när man läser synopsen men tyvärr är det ett ämne som blir alltmer aktuellt. Kultur kriget i USA rasar och böcker av marginaliserad röster blir censurerade, om de överhuvudtaget blir utgivna till att börja med.

På senare år har hashtaggen #OwnVoices lyfts fram på bland annat Goodreads, vilket har fått både positiva och negativa konsekvenser då marginaliserade röster fått chansen att marknadsföra sina böcker men samtidigt har också gatekeeping och snedvriden identitets politik skett då författare blivit tvungna att till exempel komma ut när de skrivit böcker om HBTQ-karaktärer. Ett exempel på detta är författaren Becky Albertalli som skrev ”Love Simon” och kom ut som bisexuell trots att hon hade föredragit att hålla sina sexuella preferenser privata.

Lustigt nog har även den svenska identiteten stulits, bland annat har flera bokförlag i Lettland hittat på svenska pseudonym för att framstå som mer ”exotiska”. Ännu lustigare är att Trump-familjen har låtsats ha svenska rötter genom att säga att några familjemedlemmar som kom från Kallstadt i Tyskland egentligen kom från Karlstad i Sverige, med syfte att locka fler judiska kunder. Detta medförde att desinformation spreds, att USA:s president hade svenskt påbrå vilket han inte har.

Nya utmaningar tillkommer också med AI-genererade böcker som börjat dyka upp på marknaden. Nyligen gjorde Jacob Lundström som arbetar på Dagens Nyheter ett experiment, han skapade en falsk identitet som Lova Ängsryd och genererade både text och bild till en barnbok som han gav ut som ”Familjen Nilsson och den mystiska appen”. Skojigt nog snappade ett bibliotek upp på boken och köpte in den, utan att inse att den var helt skapad av en robotförfattare!

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på både svenska och engelska samt som talbok med text via Legimus. För ett kontrasterande perspektiv, läs även ”Imogen, Obviously” av Becky Albertalli som handlar om en ung bisexuell tjej som brottas med sin identitet:

Publicerat

Böcker – symboliskt värde eller bara papper?

”Enligt islam är Koranen Guds ord. Man får inte vara rituellt oren när man rör vid den. Kvinnor får inte hålla i den när de har mens. Man får inte ens slicka på fingrarna när man bläddrar i den. Ändå finns det tillfällen då även muslimer bränner koraner. (…) Den tredje kalifen Uthman hade så många olika versioner av Koranen att han samlade in dem, och sedan valt ut ”den rätta” lät han bränna de andra.” (sid 22-23)

”Där man bränner böcker : Berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur” är en fack litterär bok som handlar precis som titeln antyder om böcker och till och med diskussioner om böcker som blivit förbjudna eller ifrågasatta.

Ölmedal diskuterar en rad olika ämnen kopplat till bokcensuren. Ett ämne som hon kommer in på är religiösa texter som Koranen. Den heliga boken får inte brännas i normala fall utan generellt sett så ska den begravas. Andra anser att det är bättre att bränna för att undvika att Koranen rör vid något ”orent”. Åsikterna går isär även bland muslimer då högt uppsatta ledare bränt Koranen när de haft för många exemplar. I dessa fall är den fysiska boken bara en bok. När Koranen bränns inlindad i bacon blir boken inte bara fysisk utan en politisk symbol. Ölmedal återkommer till debatten om de bannlysta böckerna på biblioteken. Gallrade böcker bränns när de blir irrelevanta eller för gamla, samtidigt talar man om bokbål då förbjudna böcker bränns.

Vidare berör Ölmedal även diskussioner om böcker och undervisning om stereotyper vilket också kopplas till så kallad ”trigger warnings” som därmed innebär att material som kan upplevas som stötande uppmärksammas i introduktionen av en bok, film eller föreläsning. Ölmedal nämner ett exempel från Sverige då en universitetslärare i sexologi vid namn Mariah Larsson som blev anklagad 2021 av sina elever för att vara rasist eftersom hon hade en föreläsning där några bilder på stereotyper i bland annat Pippi dök upp i samband med det rasistiska skällsordet. Studenterna argumenterade att de mörkhyade eleverna skulle må psykiskt dåligt om de såg bilderna vilket ledde till en debatt som slutade med att studenterna anmälde föreläsningen samtidigt som fakulteten anmälde studenterna och menade att det var förbjudet att förhindra en föreläsning. Larsson påpekar att det var jobbigt att en ensidig version delades i media, att hon blev stämplad som ”en rasistporrforskare som sa n-ordet”.

Även förtal i samband med boken ”Märit” av Ing-Marie Eriksson utgiven 1965 tas upp, vilket är det enda fallet i svensk historia där en bok anmälts. I denna bok pekas en funktionshindrads familj ut som förövare vilket Bonnier försökte censurera genom att ge dem fingerade namn men på ett ställe råkade namnet på mamman som misshandlade komma med vilket medförde att boken anmäldes 1967.

Ett annat nutida exempel är böcker och inlägg på sociala medier om MeToo då tjejer blivit anmälda för förtal även i samband med att de försökt varna andra för dömda våldtäktsmän. Ett underligt exempel visar en minderårig flicka som våldtogs av en vuxen man och senare försökt varna andra om honom på sociala medier. Konsekvensen blev att hon fick betala skadestånd till samma män som bevisligen våldtagit henne även om själva brottet straffades och domen var offentlig. Detta beskrivs som ”backlashen” då feministisk framgång följs av en medial motreaktion. MeToo uppges ha sänkt jämnställdhetsidealen sedan 2014 bland män vilket leder till ökade klyftor i samhället.

Boken finns tillgänglig hos oss på svenska. Utkommer som talbok 26 oktober på Legimus.

Läs även ”Backlashen : Metoo och revolutionen som stoppades” av Irena Pozar:

Publicerat

Censurens offer

”That doesn’t mean I’m not a Christian. It means I recognize that not everyone else is and that libraries should have no role in futhering any one’s religion by excluding everyone who doesn’t follow the main religion of the community. Libraries are for everyone – the nonreligious, the woke, and the radical left, but also for Christians, Republicans, and the alt-right extremists.” (p. 250)

”That Librarian” är en självbiografi av den amerikanska skolbibliotekarien Amanda Jones från Louisiana. Hennes bibliotek har blivit föremål för hetsade diskussioner i hemlandet då hon stått upp för yttrandefriheten och jämställdheten vilket den kristna extremhögern i USA motsätter sig. Diskussionerna är ofta förvridna då de som kritiserar böckerna sällan läst dem och ofta tar saker ur sitt sammanhang till exempel kan en faktabok om sexualkunskap med tonårskillar som målgrupp förvridas till en bilderbok som uppmanar småbarn till perversioner. Vikten av källkritik är större än någonsin.

Jones berättar om trakasserierna som hon upplevt, främst på nätet. Efter en kongress där de diskuterade förbjudna böcker blev den stackars bibliotekarien uthängd på nätet. Hon blev anklagad för att sprida pornografi i biblioteket och hotfulla bilder där hennes huvud är inringat postades på sociala medier. Därefter fick hon ta emot mordhot och blev till och med beskylld för en brand i en skola i närheten som orsakats av ett blixtnedslag. Hennes kristna motståndare var övertygade om att Gud straffade henne och de närliggande byggnaderna genom att förstöra dem. Galet nog, spreds även detta budskap på sociala medier trots att det låter som något från 1800-talet då man inte förstod bättre.

Vi i Sverige har en förkärlek för att importera allt som kommer från USA. Att anklaga bibliotekarierna för att gömma porr i biblioteket (har dock varit med om låntagare som gjort detta när jag arbetade på Umeå universitetsbibliotek) kanske låter lustigt i våra öron men vi kan redan se tendenser då bland annat Sverigedemokraterna motsatt sig det fria ordet och ifrågasatt sagostunder med HBTQ-tema i bland annat Umeå och menat att denna typ av material bör förbjudas. I Sverige har vi dock ännu ingen censur, alla böcker får finnas på biblioteket oavsett om de anses problematiska.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Kolla även in vår utställning om bannlysta böcker i biblioteket!

Läs även ”Där man bränner böcker : Berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur” av Ida Ölmedal:

Publicerat

Rätten till det fria ordet

Förra fredagen 12 augusti 2022 hotades yttrandefriheten igen när den kontroversiella författaren Salman Rushdie knivhöggs under ett framträdande i New York. Rushdie överlevde attacken men tros ha förlorat synen på ena ögat.

Detta var inte första gången som Rushdie hotats för sitt författarskap. Han fick en fatwa utfärdad mot sig år 1989, ett år efter hans bok ”Satansverserna” utgavs. Detta berodde på att han framställt profeten Muhammed på ett sätt som den muslimska världen tolkade som nedvärderande.

Här är några böcker av Rushdie som finns tillgängliga på vårt bibliotek:

Publicerat

En förbjuden film om mänskliga rättigheter

”Jag kommer aldrig att förlåta Lindas mördare. De är obildade människor, de förstör religionen.

Ibland vill jag bara skrika men jag kan inte.”

 

”Papicha” (algerisk slang för ”cool brud”) är en viktig film som utspelar sig under 90-talets Algeriet. De muslimska extremisterna har ockuperat landet och för med sig sin negativa kvinnosyn. Kvinnorna får inte längre klä sig hur de vill och blir tvingade att följa en massa godtyckliga regler som egentligen inte har något syfte. Bland annat får de inte sjunga eller stå upp medan de dricker eftersom Satan alltid tittar.

Filmen som är regisserad av Mounia Meddours, har delvis självbiografiska inslag. Handlingen är hämtad från verkligenheten vilket har lett till att filmen censurerats i hemlandet trots Oscars-nomineringen.

I filmen får vi följa 18-åriga Nedjma (smeknamn ”Papicha”) som är en ung tjej som bara vill leva som vanligt. Hon smyger iväg på förbjudna fester där hon säljer sina hemmasydda klänningar. Trots att kvinnorna måste täcka håret och bära slöja eller burka numera, låter inte Nedjma detta stoppa hennes dröm om att bli designer.

Nedjma går på ett universitet som endast har kvinnliga studenter. Männen i hennes omgivning förtrycker Nedjma och hennes väninnor. Hon får höra att utbildning och att själv välja sina kläder är en synd. Det sexuella våldet är alltid närvarande då männen förtrycker med våldtäkt, pistoler, affischer som uppmanar till att bära burka och till och med läkemedel i maten som ska minska sexlusten och på något vis göra kvinnorna mer följsamma.

En av Nedjmas väninnor blir bortgift med en man som hennes manliga släktingar valt ut men inser att hon är gravid med sin hemliga pojkvän. En annan väninna blir misshandlad av sin pojkvän när han inser att hon skaffat sig en utbildning och går på universitetet.

Männen är dock inte de enda förövarna i filmen då även beslöjade kvinnor klädda i svart predikar samma budskap istället för att stötta sina medsystrar. Vi får se kvinnorna attackera Nedjmas franska lärare mitt under en föreläsning eftersom de anser att arabiska är det enda språket som Allah godkänner och bryter sig in i Nedjmas lägenhet mitt i natten. Även ett mord sker i filmen och då är förövaren en kvinna i burka som också är extremist.

Trots det ständiga hoten som hänger över Nedjma bestämmer hon sig för att hålla en modevisning på universitetet med klänningar sydda av slöjor för att framföra sitt budskap och protestera mot orättvisorna. När allt verkar gå bra och alla tjejerna har roligt stormas modevisningen av beväpnade män och Nedjma förlorar flera vänner.

Extremisterna är villiga att göra allt för att tysta ned kvinnorna, även om det innebär att gå över lik. Tyvärr, är detta inte fiktion då detta är en självbiografisk berättelse och den verkliga Papicha fått sin film censurerad. Kampen för kvinnornas rättigheter fortsätter, även 30 år senare.

Filmen finns på vårt bibliotek och som e-film via Cineasterna.