”In high school I begun to theorize that I had been born with two half souls – one female and one male.”
”Gender Queer” är ett seriealbum av den icke-binära tecknaren Maia Kobabe. Hens bok har blivit omtalad i USA och anses vara den mest bannlysta boken på amerikanska bibliotek.
Kobabe skildrar sin uppväxt då hen först identifierade sig som en bisexuell kvinna men med tiden upptäckte hen att kroppen inte stämde överens med hur hen egentligen ville se ut. Hen flydde verkligheten genom att läsa böcker och rita serier, även fanfiction blev ett sätt att släppa ut de ”förbjudna” känslorna.
Kobabe berättar om sina erfarenheter som icke-binär transperson på ett ärligt men också mycket detaljerat sätt. Boken ifrågasattes på grund av det sexuella innehållet då Kobabe beskriver hur pornografiska fanfiction påverkat hens relationer och gett hen orealistiska förväntningar på sex. När Kobabe har sex med en flickvän med hjälp av en sexleksak skildras detta i bilderna vilket troligtvis är anledningen till att boken kritiserats.
Kobabe berättar också hur nervöst det är för hen att gå till doktorn och gynekologen. Efter en gynekologisk undersökning blir hen sittande i bilen på grund av chocken som hen upplevde över att få sitt könsorgan undersökt, vilket beskrivs som en nål genom kroppen.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Ni hittar boken samt fler böcker med HBTQ-tema i vår regnbågshylla.
”Jag hatar dig lika mycket som du hatar mig, log jag. Jag tror inte det är möjligt, log hon tillbaka. (…) i Haralds mammas ögon var jag ingen alls. Jag var någon som råkade ha nycklarna till hennes sons lägenhet. Jag kunde ha varit tjejen i kassan på Konsum.(…) Harald är som män är mest: han knullade sin mamma.”
”De stora fjällen skyddade oss mot vinden, mot världen. Jag satt på en stor sten på stranden en dag i viken och tänkte på min farbror. Hans jolle hittades här i närheten. Min farbror fanns inte i jollen men där fanns tomma ölflaskor, ett par svarta gummistövlar med foder och ett brev till aanaa. Vid hans minnesgudstjänst sa de att det var en olycka. (…) Jag skulle lära mig att flyga helikopter och flyga in i mina föräldrars hus medan de var på jobbet. Så skulle de inte kunna ljuga om min död.” (sid 264-265)
”You look at these two kids. You can’t tell how old they are because of their bandannas. They’re probably your age or younger, and you aren’t afraid of them, though you are afraid of their guns. (…) Video games don’t make people violent, but maybe they falsely give you the idea that you can be the hero.” (p. 292-300)
”Paris lägger an pilen.
”Titta på hans händer! Han gör narr av georgisk dans!”
”Här går Jasmine och mår piss. Hukar sig i korridorerna. Har typ bytt personlighet på grund av Amir, hans stora käft och obefintliga förståelse av vad som är privat och inte. Samtidigt går han runt som ingenting. Skrattar och har med sig kompisar. Huuur orättvist är inte det?” (sid 88)
”You can’t tell whether people are gay by what they look like.”
”Nu hade alla hon älskat vänt henne ryggen. Hon skruvade på ringen och vred den av fingret, höll upp den framför ansiktet. Tårarna blandades med regndropparna och hon brydde sig inte om att människor hastade förbi bakom henne med huvudena hukande under paraplyer. (…) Det fanns ingen anledning att behålla ringen. Margit skulle aldrig få den, ingen annan kvinna heller.”
”It’s hard to explain not being confident in your own body. It just feels wrong, but only you seem to really know just how and why it feels that way.”