Sameblod

”Du är bara en lappunge som ingen vill ha.”

”Era hjärnor är inte tillräckligt utvecklade.”

 

”Sameblod” är en film från 2016 som berör samernas situation under 30-talet. I denna film får vi följa Elle Marja, en samisk tjej som går i nomadskola för samer och utsätts för dåtidens rasbiologiska mätningar.

I början av filmen får vi möta Elle Marja som gammal då hon går på sin samiska systers begravning. Denna tillställning blir alltför känslosam när Elle Marjas barnbarn, som är intresserad av sitt samiska arv dyker upp i kolt. Elle Marja har länge försökt förneka sin kultur och under hela sitt liv försökt att bli ”en riktig svensk”.

Elle Marja blickar sedan tillbaka till sin barndom då hon levde som en renskötande same. Till en början är hon inte alltför förtjust i att gå i nomadskolan och tvingas lära sig svenska. När hon inte pratar svenska utan sitt samiska modersmål blir hon och de andra barnen agade av läraren.

När Elle Marja blir utsatt för både rasism från svenskarna i hennes omgivning och rasbiologiska mätningar får hon till slut nog. Hon bestämmer sig för att hon inte vill vara same längre och klär ut sig till ”svensk” genom att stjäla en klänning och gömma sin kolt. Elle Marja går på en fest där hon träffar en snygg svensk kille från Uppsala som hon blir handlöst förälskad i, troligtvis för att han symboliserar det privilegierade svenska liv som hon önskar att hon hade. Elle Marja drömmer om att utbilda sig men får inte eftersom samer inte får vidareutbilda sig.

 

Recension: Sameblod är en gripande historia för alla

Efter en konflikt med sin syster och ytterligare misshandel från läraren bestämmer sig Elle Marja för att bränna upp sin kolt och byta namn till det svenskklingande ”Kristina”. Hon rymmer hemifrån och beger sig mot Uppsala för att träffa killen från festen.

Men hennes resa mot svenskheten blir inte lätt eftersom kulturkrockar sker och Elle Marja har varken pengar, bostad eller arbete. Hennes svenska vänner som insett att hon är same ser henne som exotisk och vill att hon ska jojka på fester trots att hon skäms. Hon lyckas dock komma in på en skola för svenskar men stöter på problem då det är dags att betala skolavgiften. Hon beger sig därför tillbaka norrut mot Lappland för att sälja sina renar.

”Sameblod” är en viktig film om Sveriges urfolk vars historia ofta har glömts bort. Även om de rasbiologiska mätningarna skedde på 30-talet sitter såren fortfarande kvar djupt inne i Elle Marja, precis som för många samer idag.

Filmen har belönats med ett flertal priser som priset för ”Bästa unga regissör” (Amanda Kernell) och ”Bästa europeiska film” på filmfestivalen i Venedig 2017, Guldbaggen, Juryns stora pris på Seattles filmfestival 2017 och ”Dragon award best nordic film” på Göteborgs filmfestival 2017.

Filmen finns att låna på svenska (och samiska) på vårt bibliotek.

Rackarungen som blev suffragette

”Här jag kommer.

Djäflar anamma.

Här ska bli ett fint reportage.

Jag har blivit skickad hit.

I gondolen har jag sprit.

För att stimulera mig.

Artikeln den blir fin Tjohej.”

Ester Blenda Nordström var en svensk journalist och författare (f. 1891 – d. 1948) som trotsade normerna om hur flickor och kvinnor skulle vara. Hon levde under en tid då kvinnor inte hade rösträtt eller samma mänskliga rättigheter som män. Nordström körde motorcykel och bröt mot klädkoden genom att bära långbyxor, vilket var ovanligt för kvinnor på den tiden.

Det spekuleras också att hon var bisexuell och hade en hemlig kärleksaffär med Carin Frisell, trots att lesbiska förhållanden var förbjudna enligt svensk lag.

Nordström växte upp i en rik familj i Stockholm men vägrade vara en ”fin flicka”. Hon tyckte om att busa och var inte rädd för att smutsa ned sig. På den tiden var det vanligt att aga barn men Nordström lät sig inte vikas. När prästen agade Nordström och hennes kompis för att de brutit mot reglerna, hämnades hon genom att plantera tusen löss i hans säng.

Hon skrev senare barnboks-serien ”Rackarungen” baserad på sin uppväxt som senare inspirerade Astrid Lindgrens Pippi-böcker. I och med detta skedde en förändring inom barn- och ungdomslitteraturen då barnböcker började fokusera på att underhålla barn istället för att uppfostra dem.

Efter studentexamen på Wallinska skolan 1910 blev hon journalist på Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter. Hon ingick i den så kallade Ligan och var nära vän med den feminisitiska journalisten och suffragetten Elin Wäger. Kvinnliga journalister togs inte på allvar förr i tiden, så Nordström fick använda olika signaturer som ”pojken” och ”Bansai”.

Nordström använde ofta en metod som numera kallas för ”wallraffa” som är en form av undersökande journalistik. 1914 skapade hon sig en falsk identitet som piga på en gård, för att senare skriva ett reportage om sina upplevelser. Pigorna var underbetalda, levde i ohygieniska förhållanden och var näst intill tvingade till slavarbete.

Nordström var med om mycket under sin livstid. Hon kämpade för den kvinnliga rösträtten som gick igenom 1921. Hon tågluffade i Amerika, var nomadlärare i Lappland för samiska barn i ett halvår, för att sprida kunskap om utsatta minoritetsgrupper i norra Sverige. Hon kämpade också mot svälten under finska inbördeskriget och räddade flera byar. Nordström reste världen över och upplevde bland annat jordbävningar i Japan och vulkaner i Hawaii.

Biografin finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som klassuppsättning. Boken finns även tillgänglig som e-bok via Bibblo.se och talbok via Legimus.

Om ni är intresserade av att läsa om fler svenska kvinnor som skrivit historia och förändrat samhället kan ni söka i databasen SKBL – Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.