Bully

”My son will be 11 years old forever.”

 

”Bully” är en dokumentärfilm från 2011 som handlar om mobbning på amerikanska skolor. I denna film får vi följa flera mobbningsoffer under deras vardag. Filmen inleds med en minnesstund för en pojke som har begått självmord efter att ha blivit mobbad i flera år.

Fokuset ligger på Alex som är 12 år och har Aspergers syndrom. Han föddes för tidigt och har på grund av detta ett särskilt utseende. Hans plågoandar har döpt honom till ”fiskfejset” och han får varje dag ta emot slag, sparkar och dödshot på skolbussen. Något som kan tyckas märkligt, då man skulle kunna tro att filmteamet som filmat dokumentären skulle skrämma bort mobbarna, men Alexs vardag pågår som vanligt.

Föräldrarna och lärarna visar lite förståelse för Alexs situation. De säger att han själv måste göra något åt mobbningen, vilket lägger över ansvaret på de utsatta barnen. Vi får även se en scen då en pojke blir mobbad av en klasskamrat och tvingas skaka hand med honom. När han vägrar blir han utskälld av läraren trots att det är han som är offret.

Filmen som utspelar sig 2011 på amerikanska södern tyder på att det fanns (och antagligen fortfarande finns) fördomar mot de som är annorlunda. Både barn och vuxna mobbar. Den 16-åriga Kelby som är en maskulin lesbisk tjej blir mobbad då hon bor i en liten stad med en stark religiös identitet. Hon mobbas av killarna i området som till och med försöker köra över henne och lärarna på skolan gör narr av henne på idrotten då killar och tjejer delas upp.

Vi får även se mobbningsoffrens mörka sidan.  14-åriga Ja’Meya Jackson som tidigare var mönsterelev med högsta betyg i alla ämnen och proffsbasketspelare bestämmer sig en dag för att rikta en pistol mot sina klasskamrater på skolbussen. Lyckligtvis blir ingen skadad men flickan döms till ungdomsvård.

”Bully” är en viktig film som fortfarande är aktuell 2022. Våldet som fortsätter och eskalerar trots filmteamets kameror kan liknas med dagens problem med cyberbullying då barn och ungdomar mobbas öppet på nätet där alla kan se det.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek med engelskt tal och svenska undertexter. Finns även som e-film via Cineasterna.

Autisterna

”Efter att ha studerat Doris Lessings biografier och författarskap placerar psykiatrikern Michael Fitzgerald henne inom autismspektrumet. Sällan har en Nobel pristagare sett mer irriterad ut än när Reuters reporter i oktober 2007 stoppade den 87-åriga Lessing på gatan för att berätta att hon hade tilldelats litteraturpriset.

– Oh, Christ, suckade hon och viftade avvärjande. (…)

När hon senare fick veta att Svenska Akademin i sin prismotivering kallade henne ”den kvinnliga erfarenhetens epiker” fnös hon: ”Löjligt. Men de måste väl hitta på någonting att säga.”

”Autisterna” är en personlig essä av Clara Törnvall som diagnostiserades med högfungerande autism vid 42-års ålder.  I denna bok berättar hon om sin uppväxt som autistisk och skildrar autism ur både ett historiskt perspektiv och genusperspektiv.

Det finns och har funnits förutfattade meningar gällande flickor med högfungerande autism. Länge har diagnoserna anpassats efter pojkar och män. Törnvall beskriver ett formulär som hon fick fylla i som utgick från ”manliga” intressen. Flera frågor rörde tv-spel, bilar, bilmärken och förutsatte att autister avskyr att läsa skönlitteratur. Törnvall tror att detta beror på att diagnosen ofta ställs av män vilket innebär att de letar efter något som de kan identifiera sig med, istället för att se individen.

Detta medför att många autistiska flickor inte får rätt diagnos och därmed inte får den hjälp de behöver. Törnvall trycker också på att flickor och pojkar oftast uppfostras på olika sätt. Flickorna lär sig att vara flitiga och anpassa sig socialt redan som barn.

Törnvall berättar om hur autister ofta har en tendens att uppfatta saker bokstavligt. Som exempel tar hon Greta Thunberg som medverkade i ett amerikansk tv-program 2019. Programledaren frågar om Greta känner skuldkänslor mot mamman som är operasångare och inte längre flyger pga. familjens miljöengagemang. Greta svarar då ärligt att hon inte bryr sig. Detta leder till en skrattattack i publiken som uppfattar henne som dryg men Törnvall menar att Greta tog frågan bokstavligt och att de felaktigt läste in ett underliggande budskap i det hon sa. Denna felkommunikation är vanlig bland personer med autism och Aspergers syndrom, vilket försvårar vardagen.

Autister kan också ha svårt att uppfatta tid och rum. Törnvall berättar att hon är ansiktsblind och har svårt med lokalsinnet. Även rutiner och allt som kräver fysisk och praktisk ansträngning är svårt. Törnvall berättar om hur hon gick förbi en staty i parken flera gånger och kände sig vilsen. Vid ett senare tillfälle insåg hon att parken var större än hon först hade trott och att det faktiskt fanns flera identiska statyer. 

Törnvall intervjuar flera autister som berättar om sina specialintressen. En av respondenterna är besatt av Marylin Monroe och har bilder på filmstjärnan överallt i hela lägenheten samt en tatuering. En annan respondent är fascinerad av troll eftersom personer med funktionsvariationer ofta jämförts med dem i folksagor. Förr i tiden misshandlades många autistiska barn pga. okunskap då föräldrarna trodde att deras barn blivit utbytt mot en trollunge.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Utkommer som talbok 22 december.

Gretas kamp för klimatet

”När jag besöker alla dessa fina miljöer som slott och palats, känns det som att allt bara är ett rollspel.”

 

”Greta” är en dokumentärfilm från 2020 som handlar om den modiga miljöaktivisten Greta Thunberg. I filmen får vi följa Gretas resa från skolstrejken augusti 2018 utanför riksdagshuset till Atlanten på väg mot Amerikas kustland i monegaskiska tävlingsbåten Malizia II.

Vi får komma närmare Greta som person. Vi får se hennes kamp för klimatet men också hennes inre kamp med sig själv och sin funktionsvariation. Gretas pappa Svante finns med i bilden och stöttar henne så gott han kan. Han ger henne skjuts i elbilen och påminner henne att hon måste äta. Vi får se Greta mitt under en demonstration utomlands, då hon inte ätit något på hela dagen och pappan desperat försöker få henne att äta en banan.

 

Greta berättar också om sin uppväxt. När hon gick i skolan blev hon mobbad och blev aldrig inbjuden till de jämnåriga klasskamraternas fester. På grund av sin funktionsvariation kan hon hyperfokusera på ämnen som intresserar henne och har fotografiskt minne.

Precis som många andra som har Aspergers syndrom har hon dock lätt att fastna i detaljer. Vi får återigen se en orolig pappa då Greta sitter uppe vid datorn hela kvällen när hon egentligen borde vila. Hon har hängt upp sig på att det finns flera olika översättningar för ”skolstrejk” på franska eftersom hon ska hålla tal i Frankrike.

Vi får se Greta besöka flera fina miljöer som palats i Frankrike där hon träffar premiärministern. Gretas mål är att Parisavtalet ska uppfyllas både i Sverige och utomlands. Greta jämför miljön med en godispåse som människorna bara plockar från. Hon undrar om alla dessa möten kommer att bära frukt då flera politiker och journalister vet lite om miljön, till och med mindre än Greta själv trots att hon bara är en gymnasieelev.

In 'I Am Greta,' an unlikely celebrity grapples with fame | Grist

Vi får även se Gretas resa över Atlanten då hon och pappa Svante kämpar på havet. Greta sover i en liten tältliknande konstruktion som hon ritar roliga figurer på med tuschpenna. Att gå på toa är en utmaning i sig själv då hon får gå in i en annan tältliknande konstruktion, bara för att inse att toapappret är försvunnet.

Greta kommunicerar med familjen med sin telefon som är helt inpaketerad för att skydda den. Hon gråter då hon saknar sin mamma och syster när vatten börjar forsa in på golvet. Greta säger att hon känner att hon fått ta för stort ansvar och inte mår bra under resan. Hon kommer dock så småningom i land i Manhatta där hon möts av sina amerikanska beundrare som vinkar till henne på land.

Kampen för klimatet har dock varit svår och många som lever i förnekelse har riktat sin ilska mot Greta och hennes familj. Hon har fått flera mordhot skickat hem till sig. Hennes föräldrar oroar sig för hennes säkerhet men Greta själv är mer orolig vad som händer om hon låter dessa eländiga människor tysta ned henne.

Filmen finns på vårt bibliotek på svenska. Läs även Malena Ernmans (Gretas mamma) självbiografi.

Främling i vita rum

”I den sena tonåren, när jag var runt sjutton, arton år, hittade jag en butik i Stockholm som sålde hudblekningskräm. (…)

På varenda burk och flaska visas två ansikten. Ett med mörk hud som ofta gestaltas som ”ledsen och misslyckad”, och på andra sidan samma ansikte fast sju nyanser ljusare och äntligen ”framgångsrik och vacker”. (…)

Jag gjorde det trots att jag visste att produkterna var fyllda med steroider, kvicksilver och hydrokinon, som samtidigt som de gjorde huden ljusare, också tunnade ut den.” (sid 77)

”Främling i vita rum” är en bok av aktivisten och make-up artisten Lovette Jallow. År 2019 vann hon Raoul-Wallenberg priset för sitt engagemang för anti-rasism och mänskliga rättigheter.

Hon har även startat en Facebook-grupp och gett ut boken ”Black Vogue” som diskuterar skönhetsideal bland färgade kvinnor. När Jallow var yngre kände hon att hon saknade smink som var anpassat efter hennes hudton.

Jallow växte upp i Gambia och kom till Sverige med sin familj när hon var 11 år gammal. Hon hade det dock väldigt bra ställt då hon bodde i ett stort hus och hade till och med en egen chaufför. Underligt nog, blev hon mobbad för detta när hon var barn eftersom de andra barnen, som inte hade det lika bra ställt, blev avundsjuka och ansåg att hon var ”vit”. När hon kom till Sverige möttes hon också av fördomar, då de svenska barnen och vuxna trodde att alla i Gambia var fattiga och bodde i hyddor.

Författaren berättar om sin mormor som var minister i den gambiska regeringen och djupt engagerad i kvinnors rättigheter som laglig abort och tillgång till preventivmedel. Jallow anser att hennes mormor var en sann feminist även om mormodern själv inte visste vad en feminist var.

Jallow berättar även hur hon fick sin diagnos för Autism/Aspergers syndrom. Det tog lång tid innan hon kunde få detta fastställt. Hon tror att det delvis berodde på fördomarna som finns mot svarta kvinnor som ofta framställs som bråkiga och grälsjuka i media. Detta medför att funktionsvariationer, som gör det svårt för individen att kommunicera, lätt kan misstolkas.

Jallow berättar att hon fått uppleva mycket hat och nättrakasserier på grund av hennes kön och hudfärg. Hoten är rasistiska och har ofta även en sexuell eller sexistiskt underton. Hon berättar även att hon själv blivit utsatt som barn i Gambia då hon våldtogs av en ljushyad pedofil som var vän till familjen.

Jallow berättar att även vita feminister har visat oförståelse mot hennes kamp. De har förnekat skillnaderna mellan mörkhyade och ljushyade kvinnor.

Jallow nämner flera exempel på vita privilegier som existerar även i Sverige:

  • Enligt Amnestys rapport Troll Patrol Report från 2018: Färgade kvinnor tar emot 85% mer hot och sexuella trakasserier på Twitter.
  • Arbetssökande som kallas till anställningsintervju: ljushyade 26%, färgade 5%.
  • Mångfald är en fjäder i hatten för arbetsgivaren och tar inte hänsyn till de färgade kvinnornas kompetenser.
  • De svartas historia berörs inte i den svenska skolan i samma utsträckning som de ljushyades historia, vilket leder till okunskap och fördomar.
  • Vita människors välfärd bygger på slaveri och utnyttjande av färgad arbetskraft i u-länder, både historiskt och i nutid.
  • Mörkhyade småflickor utnyttjas av vita volontärbetare, både avsiktligt (sexuella övergrepp av pedofiler) och oavsiktligt (bilder på barnen hamnar på sociala medier utan föräldrarnas samtycke).
  • Smink som följer med i tidningar inriktade till yngre tjejer är anpassat för ljusare hudtoner. Produkterna saknas även i affärer.
  • Färgade personer med mörkare hudtoner är sämre representerade i media än de med ljusbruna hudtoner. Färgade kvinnor är också ofta utsatta eller fattiga istället för att normalisera och ge dem aktiva roller.

Boken finns tillgänglig för utlån på vårt bibliotek och som talbok via Legimus.

Mezzosopranens svanesång för jorden

”Vad händer med dem som bara råkar vara lite blyga? Vad händer med dem som mår fysiskt dåligt av att prata inför andra? Vad händer med den stora del av befolkningen som saknar den där sociala kompetensen vi idag värderar högre än allting annat?”
(Sid 196-197)

 

Malena Ernman är operasångare, Schlager-vinnare och mamma till den kända klimataktivisten Greta Thunberg. Ernman berättar om den personliga krisen som familjen gick igenom när Greta började må psykiskt dåligt i tioårsåldern.

Mobbning och utanförskap var något som präglade Gretas barndom. Hon hade inga kompisar i skolan och grät ensam i skolmatsalen efter en lektion då de visade en film om hur plast förorenar världshaven.

Greta klarade inte av en vanlig skolgång men fick hjälp av några duktiga pedagoger som undervisade henne i biblioteket. Mamma Ernman uttrycker att det är förfärligt att barn med funktionsvariationer endast får hjälp av frivilliga pedagoger och att detta borde integreras i undervisningen. Pedagogen som hjälpte Greta fick bryta mot reglerna men hon kände att det var viktigt att inte låta Gretas skolgång gå förlorad. Ernman berättar att Greta egentligen är mycket intelligent och har fotografiskt minne.

Greta har fått diagnoserna Aspergers syndrom och OCD vilket påverkade hela familjen. De fick göra upp ett schema för att klara vardagen. När Greta började utveckla ätstörningar började de använda schemat som en strategi för att hålla koll på Gretas kost. Även Gretas lillasyster har lidit av psykiska problem som tvångstankar, vilket medfört att hon varit tvungen att utföra vissa ritualer som att bara gå på varannan gatsten.

Ernman har själv lidit av psykisk ohälsa och har fått diagnosen ADHD, depression och panikångest. Hon skriver att hon ibland känner sig otillräcklig och har haft svårighet att stötta barnen. Ibland är hon själv barnet.

Ernman har fått kritik för att hon skrivit om döttrarnas diagnoser eftersom vissa kritiker anser att de är för unga för att ge sitt samtycke. Ernman och hennes döttrar argumenterar emot detta eftersom de anser att det är viktigt att våga diskutera psykisk ohälsa öppet och sprida kunskap.

Ernman diskuterar också klimatfrågan som är väldigt viktig för hela familjen. Förr reste familjen mycket med flyg då Ernman hade turné över hela världen men färdas numera endast i en miljövänlig elbil. Hon diskuterar också vikten av att ändra sina vanor eftersom maxgränsen för koldioxidutsläpp nåddes redan på 80-talet.

”Alla är så vana vid att allt ska anpassas efter deras egna behov. Människor är som små bortskämda barn. Och sen gnäller de på oss barn för att vi är lata och bortskämda. Jag vet att vi som har Aspergers inte har förmågan att uppfatta ironi för så står det ju i manualen som alla gubbar har skrivit om såna som jag – men jag tror inte att ironi kan beskrivas så värst mycket bättre än såhär.” – Greta Thunberg (sid 122)

Ernman trycker på vikten att låta unga tjejer som Greta ta plats. Greta har tyvärr fått erfara mycket kritik som gränsar till personangrepp då hennes kön, ålder och funktionsvariation sätts i fokus istället för att ge henne konstruktiv kritik. Ernman anser att detta förminskar hennes dotter och andra engagerade ungdomar som trots allt ska leva på vårt förorenade jordklot i framtiden.

Ernmans självbiografi ”Scener ur hjärtat” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.