Etikett: ångest

Publicerat

Flykt

”Tack och lov var den ryska polisen så korrupt att de lät oss gå, i utbyte mot våra sista pengar.”

 

”Flykt” är en dansk animerad dokumentärfilm om den 36-åriga flyktingen Amin (fingerat namn). Han flydde för 30 år sedan från Afghanistan. På 1990-talet ockuperades landet av Mujahedin som stöddes av USA. Denna grupp var radikala islamister som fängslade och dödade de som inte delade deras åsikter. Mujahedin såg sig själva som ”religiösa krigare” och blev sedan vad vi idag kallar för talibaner.

”Amin” har valt att vara anonym och endast visa sig som en tecknad figur i filmen. Verkliga bilder kantas med uttrycksfulla figurer både skrämmande i svartvitt och de utan ansikten men också färgglada minnen från ”Amins” barndom. Vi får se honom dansa runt, iklädd sin systers blåa klänning och rosa hörlurar, till låten ”Take on me” av Aha.

”Amin” visste redan som 5-åring att han var annorlunda än de andra barnen. Han tyckte om uppmärksamheten han fick när han sprang runt i klänning och fantiserade om manliga kändisar. I Afghanistan fanns det inget ord för HBTQ-personer som är attraherade av samma kön och har könöverskridande uttryck. Detta ledde till att ”Amin” trodde att han hade blivit sjuk och försökte få medicin mot sin homosexualitet när han kom till Danmark. Intressant nog stöttade hans svenska bror honom och försökte till och med få ”Amin” att träffa en pojkvän genom att köra honom till en gaybar!

”Amins” far tillfångatogs av polisen i Kabul efter att ha protesterat mot regimen och hamnade i fängelse. Än idag vet han inte vad som hände med hans pappa eller om han fortfarande är vid livet. Familjen flydde sedan till Ryssland men hade det svårt ställt. Deras visum gick ut och de fick inte uppehållstillstånd, vilket ledde till att de var tvungna att betala den korrupta ryska polisen pengar för att inte bli arresterade.

”Amin” och hans bror besöker MacDonalds som tonåringar och blir överfallna av polisen. Även en ung afghansk tjej tillfångatogs men hade inga pengar att betala polisen med. Bröderna fick gå men flickan våldtogs av polisen i polisbilen. Trots att han var ett barn plågas ”Amin” av dåligt samvete och önskar att han hade haft civilkurage nog att gripa in.

Eventuellt flyr familjen från Ryssland i en båt efter att ha betalat människosmugglare stora summor pengar. Denna resa var svår för ”Amins” mor som led av thalassofobi (sjuklig rädsla för att drunkna i havet). Polisen fick dock tag i dem och skickade tillbaka dem till Ryssland.

Till slut får ”Amin” ensam fly till Danmark med ett falsk pass, ett nytt namn och en falsk historia. Han var tvungen att ljuga för alla och hittade på en uppdiktad berättelse att hans familj var död. Trots att historien inte var sann grät han och kände sig ensam. Den enda han berättade sanningen för var en pojkvän som tyvärr utnyttjade honom och använde informationen för att hota honom. ”Amin” höll därför sin sanna identitet hemlig tills han berättade sin historia för sin barndomsvän som också är filmens regissör, Jonas Poher Rasmussen.

”Jag fick respektera att det fanns saker han inte klarade av att tala om. Det tog tid innan han var redo att berätta hela sin historia.” – Jonas Poher Rasmussen i intervju med Sveriges Radio

”Flykt” är en gripande berättelse som fortfarande är aktuell 30 år senare, i och med den pågående krisen i Afghanistan. Mellan de abstrakta och lite hackiga animerade bilderna får vi även se nyhetsinslag som påminner oss om den trista verkligheten. Vi får se en gammal svensk nyhet om en barack fylld med flyktingar som sattes in på ett kryssningsfartyg. De fick inte luft eller vatten och kunde inte ta sig ut. ”Amins” familj var därinne och överlevde men man kan inte låta bli att få associationer till godstågen med judar som skickades till Auschwitz.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på danska med svenska undertexter.

Publicerat

Midnattsbiblioteket

”If you aim to be something you are not, you will always fail.”

 

”Midnattsbiblioteket” är en roman av den brittiska författaren Matt Haig. I denna berättelse får vi följa den 36-åriga huvudpersonen Nora Seed som har lidit av depression under en längre tid.

Hennes katt hittas död, hon får sparken från sitt jobb då hon alltid blir försenad och har tappat kontakten med sin bror. Hennes liv är fullt av misslyckande då hon gett upp sina drömmar: att gifta sig, ta OS-medalj i simning, spela i ett band, bli glaciärforskare m.m.

Nora bestämmer sig för att ta sitt liv vid midnatt men istället för att dö hamnar hon i ett bibliotek där hon träffar sin gamla skolbibliotekarie från skoltiden, Mrs Elm. Böckerna i biblioteket är portaler till alternativa universum, liv som Nora hade kunnat leva om hon inte gett upp sina drömmar.

Nora prövar på olika liv men alltid är det något som kommer i vägen. Att uppfylla vissa drömmar innebär att hon måste ge upp talanger från sitt ursprungliga liv som hon egentligen värdesätter högt utan att inse det.

När hon gifter sig i ett liv, blir hon genast olycklig då hennes make är kontrollerande och missunnsam. När hon tar OS-medalj ger hon upp sina filosofi studier. När hon startar ett band tillsammans med sin bror och blir en berömd rockstjärna, dör han eftersom han börjar missbruka droger. När hon blir mamma i ett liv, slutar hon ge grannens son pianolektioner vilket innebär att han hamnar i dåligt sällskap och blir kriminell. När hon blir glaciärforskare, hamnar hon mitt på Nordpolen och blir jagad av isbjörnar.

Nora börjar så småningom inse att gräset inte är grönare på andra sidan. Kanske finns inte det perfekta livet? Eller är hon egentligen ganska nöjd med att bara vara sig själv?

Romanen är delvis inspirerad av Haigs egna erfarenheter med psykisk ohälsa. För 20 år sedan var han nära att ta sitt liv genom att kasta sig från en klippa i Ibiza men bestämde sig för att fortsätta leva. Han blev istället en berömd författare som sålt 3 miljoner böcker världen över och blivit översatt till 40 språk!

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok via Legimus.

Publicerat

I Wish You All The Best

”It’s hard to explain not being confident in your own body. It just feels wrong, but only you seem to really know just how and why it feels that way.”

 

”I Wish You All The Best” är en engelsk ungdomsbok om en 18-årig icke-binär transperson som heter Benjamin (Ben). Boken är skriven av Mason Deaver som själv identifierar sig som en icke-binär transperson.

Efter att Ben kommit ut till sina kristna föräldrar blir hen utslängd hemifrån. Trots att det är vinter och kallt ute får Ben inte hämta varken skor eller jacka och har inget annat val än att kontakta sin syster Hannah som hen inte haft kontakt med sedan hon stack hemifrån för 10 år sedan.

Ben försöker börja ett nytt liv och ansöker till en ny skola för att avsluta sin gymnasieexamen. Hen saknar förebilder och vänner att anförtro sig åt, med undantag av en muslimsk internetkompis, Mariam som också identifierar sig som icke-binär. Ben är imponerad av internetkompisen som gör videos på YouTube där hen bär både hijab och rött läppstift. Alla kommentarer på hens videor är dock inte snälla även om många, inklusive Ben själv, ser Mariam som en stark personlighet.

Även om systern och hennes man har svårt att anpassa sig till att Ben numera vill bli sedd som en ”hen” istället för en ”han”, försöker de ändå stötta så gott de kan. På skolan vågar Ben dock inte vara öppen med sin rätta identitet, vilket tyvärr leder till att Ben ofta blir felkönad då de tror att hen bara är en androgyn kille. Ben vågar inte heller säga emot systern när de är ute och shoppar kläder då hon tågar in på männens avdelning och väljer ut en skjorta åt Ben som hen egentligen inte vill ha på sig. En prickig sommarklänning lockar Ben men hen vågar inte eftersom hen känner att folks fördomar är för jobbiga.

För att bearbeta sina upplevelser börjar Ben gå i terapi. Situationen börjar se lite mer hoppfull ut när Ben blir kompis med en mörkhyad bisexuell kille på skolan som heter Nathan. Hen får vara med i Nathans kompisgäng och blir inbjuden på fester men har svårt att passa in. Tacksamt nog är Nathan förstående och en romans börjar spira mellan de två vännerna.

Ben hittar även tillflykt i konsten och uttrycker sina innersta känslor med abstrakta droppmålningar och teckningar. Eftersom hen är väldigt begåvad, ber bildläraren hen att hålla en konstutställning på skolan. När allt verkar börja gå bättre dyker Bens föräldrar oväntat upp på konstutställningen…

Boken finns tillgänglig på engelska på vårt bibliotek.

Publicerat

En dikt från en hemsjuk politisk fånge

”Länge står jag uttråkad, vänd mot väggen

Ritar en dörr på väggen med mitt finger

På tröskeln ritar jag en vacker flicka

Klädd i vit klädnad och med ljus i hår

(…)

I den sorgsna svarta natten gråter jag svarta tårar

Varför kan hennes ljus inte lysa upp mina mörka ögon

Det kan väl inte vara för att mitt namn kommer alltför långt bortifrån?

Det kan väl inte vara för att min hud är alltför gul?”

Gui Minhai är en kinesisk-svensk förläggare som sitter fängslad i Kina sedan 2015. Han blev kidnappad medan han befann sig i sin bostad i Thailand 17 oktober 2015 och fördes eventuellt till ett fängelse i Kina efter att ha misshandlats och blivit anklagad för brott som han troligtvis inte har begått.

I diktsamlingen berättar Minhai om sin förtvivlan och starka hemlängtan till Sverige och den svenska kulturen. Han funderar kring de psykologiska effekterna och hallucinationerna som blivit hans vardag och hur bristen på mänsklig kontakt bryter ned honom inifrån.

I sitt inre ritar Minhai en nybakad limpa, en sol och en svensk kompanjon som talar en klingande göteborgska. Han drömmer om en lucia som sjunger för honom en decembermorgon men vaknar upp i sin kalla cell. Även älgarna dyker upp i hans inre värld som beskrivs som magiska och främmande i kinesisk folktro eftersom de liknar hästar, hjortar, kameler och åsnor på en och samma gång.

Minhai kämpade för yttrandefriheten och hans förlag Causeway Bay Book har gett ut flera böcker om kinesiska ledare och politiker. Innan han blev kidnappad planerade han att ge ut en bok om Xi Jinping som är en av Kinas mäktigaste män. Jinping är en stark motståndare till det fria ordet och är känd för att censurera kinesisk media. Han har bland annat försökt censurera Nalle Puh efter att hans motståndare ritat skämtteckningar där han jämförs med den tecknade figuren.

På den digitala bokmässan 2020 under seminariet ”Vad kan vi göra för Gui Minhai?” berättar hans dotter Angela Gui om hur familjen får leva i oro och ovisshet över vad som hänt honom. De har inte fått träffa honom sedan han fängslades. Trots att fångatagandet strider mot kinesisk lag eftersom han befann sig i ett annat land när kidnappningen skedde, ser utsikterna dåliga ut för Minhai. 

Vi får inte lämna Gui Minhai helt ensam i mörkret | SVT Nyheter

(Bildkälla: Lydia Farran-Lee, SVT Kultur)

Minhai blev inbjuden till bokmässan innan han blev fängslad. För att symbolisera hans kamp för yttrandefriheten står en stol tom på mässgolvet. Även politiker som bland annat Ulf Kristersson från Moderaterna uppmärksammade diktsamlingen under seminariet ”Vad läser ni – av plikt och lust?” och menade att alla svenskar borde engagera sig för Minhais tragiska öde.

Dottern berättade under seminariet att hennes far alltid suttit uppe på nätterna och skrivit men aldrig blev nöjd. Ironiskt nog hittade han sin röst  mellan fängelsets klaustrofobiska väggar. Angela har samlat hans dikter från fängelset och gett ut dem i det formatet som hon tror att han skulle ha velat ge ut dem i. Boken har kinesiska och svenska som parallellspråk.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Publicerat

När kommunikationen brister

”I think I’ve figured out Shoko Nishimiya’s true identity.

She isn’t just an alien raised in a different culture.

She is an intruder sent to bring harm to our class.”

 

”A Silent Voice” är en manga-serie som handlar om en döv japansk flicka, Shoko och hennes mobbare Shoya. Shoko börjar ny i klassen och utmärker sig direkt när hon försöker kommunicera eftersom hon talar annorlunda än de andra barnen på grund av sin funktionsvariation. Detta medför att hennes klasskamrater, framförallt Shoya, tycker hon är konstig och jobbig när hon inte klarar av att hänga med i de andra barnens diskussioner och skolkören.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoko får inte heller något stöd från de vuxna i hennes närhet. Hon utsätts för mikroaggressioner då till och med klassföreståndaren ibland skrattar åt de nedsättande skämten om Shokos funktionsvariation. Läraren saknar kunskap om dövhet och anser att det är onödigt att försöka lära sig att kommunicera med Shoko på hennes modersmål japanskt teckenspråk, även när Shokos enda kompis, Miyoko frivilligt anmäler sig.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

”A Silent Voice” handlar framförallt om kommunikation och fördomarna som uppstår när den misslyckas. När Shoko blir tvungen att byta skola är rollerna plötsligt ombytta då de andra eleverna börjar mobba Shoya istället vilket leder till depression och självmordstankar. Han utvecklar så småningom svårigheter att kommunicera med andra människor på grund av hans psykiska ohälsa, vilket i sig blir ett funktionshinder även om det är osynligt och inte fysiskt.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoya, som insett sitt misstag, och nu kan relatera till Shokos situation bestämmer sig att han vill förändras och bli bättre på att kommunicera med andra. Han bestämmer sig att lära sig teckenspråk och leta redan på flickan som han mobbade under sin barndom så att han kan be om ursäkt.

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första landet i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk.

Men varför är det så viktigt att erkänna teckenspråket?

Enligt uppgifter från 2018 finns det endast 30 000 personer som talar teckenspråk i Sverige. Detta leder till segregation då döva har svårt att kommunicera utan mobilen eller penna och papper, vilket gör det svårt för dem att komma in på arbetsmarknaden och delta i sociala sammanhang.

(Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Publicerat

Ärr för livet

50673304”Mina små, ni som älskar min kropp. Som vill somna under mina armar, som kryper närmre när det blåser. Det blev så tydligt när ni föddes och lades direkt vid mitt bröst. (…) Med en liten söt mun mot det bladformade, vita ärret efter ett sår som ingen brydde sig om att få sytt. Det var då och det var nu, livets bästa och värsta möttes hud mot hud.” (sid 7)

”Ärr för livet” är Sofia Åkermans självbiografin som handlar om hennes tonårstid då hon blev inlagd på en barnpsykiatrisk akutavdelning i Lund. Åkerman hade anorexi men mådde bara sämre när hon lades in på avdelningen. Så småningom övergick hennes sjukdom till både psykos och självskadebeteende. Hon är idag 35 år, frisk och mamma till två små barn.

Åkerman arbetar idag som jurist och sjuksköterska och har tidigare gett ut böckerna ”Zebraflickan”, ”För att överleva” och ”Slutstation rättspsyk” som alla berör psykisk ohälsa.

Åkerman var 15 år när hon lades in på avdelningen. Hon och hennes familj hade inte förväntat sig att hon skulle bli kvar där i två år. De trodde att hon bara skulle vara där några dagar för att gå upp lite i vikt eftersom hon inte längre klarade av att äta själv.

När Åkerman blev inlagd på 90-talet fanns det många felaktiga uppfattningar om psykisk ohälsa. Flera vårdare var övertygade om att det fanns en koppling mellan all sorts psykisk ohälsa och övergrepp. Åkerman hade däremot aldrig blivit utsatt för övergrepp vilket medförde att hon mådde ännu sämre när personalen anklagade hennes familj.

Författaren berättar att det fanns flera tjejer på avdelningen som mådde psykiskt dåligt och inte kunde skilja på verkligheten och de falska minnen som de fick inplanterade av vårdarna. Åkerman jämför detta med hjärntvättning och föråldrade förhörstekniker då oskyldiga blivit manipulerade att erkänna brott som de inte har begått.

Åkerman blev så småningom utskriven från vårdavdelningen och fick komma hem igen. Hon försöker gå tillbaka till vardagen men de tidigare kompisarna håller sig på avstånd eftersom de är rädda att hon ska få en psykos igen. Trots att hon blev inbjuden till fester, slutade det ofta med att hon trots allt inte kunde gå eftersom ansvaret på de jämnåriga kompisarna blev för stort.

”Min teatergrupp, min älskade teatergrupp. Jag hade inte tänkt fira min födelsedag. Men mina vänner tyckte inte att jag skulle vara ensam när jag fyllde år. Vännerna satt på stolarna och på borden. Det stod gympaskor under landstingsofforna, det var girlanger i droppställningen.”

Åkerman försökte återfinna sin passion för teater igen genom att börja i teatergruppen Lukkan tillsammans med några yngre tjejer men ångesten tog över igen. Hon fick en panikattack mitt under föreställningen och blev hämtad av ambulans. Ätstörningarna hade gett henne kaliumbrist och försvagat hennes syn och andra kroppsliga funktioner. Trots detta bemöttes hon med kyla och oförstånd av vårdpersonalen som menade att hon bara hade sig själv att skylla.

Författaren kritiserar Socialstyrelsen och berättar om hur unga tjejer blivit tvångsvårdade inom rättspsykiatrin utan att ha begått något slags brott mot lagen. Åkerman kritiserar också behandlingsmetoderna och personalens bristande kompetens.

”Alla bandmedlemmar som satt på sexualbrottsavdelningen, utom en som var dömd för mord. Lina, som hade hunnit fylla arton år, vägrade acceptera att bandet var en möjlighet reserverad för männen och lyckades bli klinkbandets första kvinnliga medlem. Mördaren blev hennes ”morfar”. Han sa till Lina att om någon av de andra försöker något, du vet vad, då kommer du direkt till mig! Men det gjorde ingen. Lina föreslog ett nytt namn – Heavy Metal – och sexualbrottsavdelningen designade en bandlogga som tejpades fast på basen föreställande en bystig sjuksköterska med en spruta.”

Hon berättar om en brand som skedde på Rättpsykiatriska regionkliniken i Växjö den 1 augusti 2003, då flera unga tjejer blev inlåsta på grund av dåliga rutiner och brann inne. En av dem som nästan omkom var hennes vän Lina som hade bott på samma avdelning innan hon blev förflyttad.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek.

Publicerat

Fjärilen från Rovaniemi

”Han lyfts varsamt av hennes händer till rullstolen, och han sjunker i den. Nu är han bara en ö i en stor ocean. Sedan körs han in i byggnaden.” (sid 20)

 

”Fjärilen från Rovaniemi” är en fiktiv berättelse med självbiografiska inslag. Författaren Mika Ihanus är en finlandssvensk funktionsvarierad man som föddes med Cerebral Pares (CP). Skadan uppkom när Ihanus fick för lite luft när han föddes och blev strypt av navelsträngen. Boken bygger delvis på hans liv.

I Ihanus berättelse får vi följa Petri som har samma CP-skada som författaren själv. Boken sträcker sig kronologiskt från hans barndom på 70-talet till vuxen ålder år 2004.

”Efter mycket kringflyttande mellan Finland och Sverige bestämde far att vi skulle bo i en villa söder om Stockholm. En villa som aldrig riktigt gjordes tillgänglig för mig. Jag blev buren upp och ner för trappor och man tyckte mest att jag var besvärlig.” (sid 10)

Petri kan delvis tala och gå men omgivningen förminskar honom ofta på grund av hans funktionsvariation. Hans familj visar lite respekt för Petris speciella behov och han blir även utsatt för övergrepp från sin far som utnyttjar honom sexuellt. Ingen tror på Petri när han med våld försöker kämpa emot fadern eftersom han är CP-skadad.

Precis som Ihanus själv hittar Petri passionen i det skrivna ordet. Han börjar skriva berättelser och poesi vilket ger honom möjlighet att uttrycka sina innersta tankar och känslor. Olyckligt nog vill hans familj tysta ned honom och anser att man endast bör kommunicera med honom med ja-och-nej frågor. Men Petri vägrar att ge upp sin dröm om att bli författare.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok med text via Legimus.

Publicerat

Girl Made of Stars

”Even girls made of stars are captives, bound at the wrists and traded like property. Even girls made of stars aren’t asked, aren’t believed, aren’t considered worth the effort unless they can offer something in return. Even girls made of stars buy into those lies sometimes.”

 

”Girl Made of Stars” är en engelsk ungdomsroman av Ashley Herring Blake som berör sexuellt våld, samtycke och civilkurage.  Blake har tidigare varit lärare, specialpedagog, terapeut och låtskrivare.

Huvudkaraktären Mara identifierar sig som en bisexuell feminist. Hon förespråkar för kvinnors rätt till sina kroppar och har en egen tidning på skolan som fokuserar på jämställdhet. Hon har just gjort slut med sin partner Charlie som är osäker på sin könsidentitet och beskrivs som en icke-binär transperson. Trots detta är de fortfarande goda vänner och kan stötta varandra i svåra tider.

Men en dag får hon veta att hennes tvillingbror Owen, som hon står väldigt nära, har blivit anklagad för våldtäkt på en av hennes bästa vänner, Hannah. Övergreppet skedde när hon var full och medvetslös. Owen försvarar sig och menar att han hade rätt till att ha sex med henne eftersom hon var hans flickvän trots att hon inte kunde ge sitt samtycke. Både skolan och tvillingarnas mor, som också är en övertygad feminist, försvarar Owen och anser att Mara borde hålla tyst om sanningen.

”What else is there to do? What else is there for any girl to do, when everyone but her can forget everything like a random bad dream? ”

Mara slits mellan kärleken till sin bror och sina egna moral. Hon bestämmer sig till slut för att lita på sin bästa vän och börjar demonstrera på skolan för kvinnors rättigheter. Samtidigit slits traumatiska minnen upp från Maras barndom då hon blev utsatt för sexuella trakasserier från sin mattelärare. Mara har ensam burit på denna hemlighet i många år men inser vikten av att stoppa förövare innan de utsätter fler tjejer för samma sak.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska.

Publicerat

Det osynliga barnet

”Man kan inte se att jag har klippt sönder fotografier.

Nej.

När man kommer in i mitt rum tror man att jag har skräpat ner min prinsesskoja med pyssel.”

 

”Alla är ledsna nuförtiden” är en ungdomsroman av den belgiska författaren och poeten Bart Moeyaert. Han vann ALMA-priset 2019 som delas ut varje år till minne av Astrid Lindgren. Juryns motivering löd:

”Bart Moeyarts förtätade och musikaliska språk vibrerar av undertryckta känslor och outtalade önskningar. Med filmisk närvaro gestaltar han ögonblick där relationer ställs på sin spets samtidigt som berättelsernas komplexitet pekar på vägar vidare. Bart Moeyearts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen.”

”Alla är ledsna nuförtiden” handlar om tolvåriga Bianca som känner sig osynlig eftersom hennes lillebror som är mycket sjuk kräver all uppmärksamhet. Trots att berättelsen är ganska kort på 150 sidor, har texten djup och huvudpersonens känslor beskrivs ingående.

Bart Moeyaert närvarade vid Bokmässan 2019 vid seminariet ”Undertexternas mästare” där han berättade om sitt författarskap. Moeyaert som själv är översättare, diskuterade den svenska utgåvan av boken. Han läste även upp ett stycke på flamländska och skojade att det är ett lustigt språk.

Moeyaert berättade att han ville fokusera på vardagliga scener för att skapa igenkänning med protagonisten Bianca. Moeyaert är inte intresserad av att skapa idyller och beskriva barndomens oskuldsfullhet utan har istället valt att fokusera på livets gråzoner och karaktärer som inte är perfekta.

Den första scenen handlar om hur familjen sitter samlad runt bordet men det finns ingen värme och gemenskap. Mamman beskrivs som ouppmärksam på barnens behov då hon inte förser dem med bra mat och dricker sprit mitt på dagen.

Bianca känner sig också ignorerad av pappan som skiljt sig och skaffat sig en mycket yngre flickvän. Bianca slutar att prata och börjar utveckla selektiv mutism. Hon lider av existentiell ångest och har svårt att uttrycka sig, vilket leder till en inre känslostorm som uttrycks i Moeyaerts starka prosa. Berättelsen vänds när Bianca plötsligt träffar sin favoritskådespelare, Billie King i vardagsrummet som lär henne att öppna upp sig.

Moeyaert berättade under seminariet på Bokmässan att han blev inspirerad av Astrid Lindgren eftersom hennes karaktärer är mer som verkliga människor. Han påpekade också att Pippi-böckerna till stor del handlar om inkludering.

En annan bok som också påverkat hans författarskap var Aidan Chambers bok ”Dansa på min grav”. Moeyaert var imponerad av Chambers HBTQ-perspektiv, vilket enligt honom öppnade upp flera möjligheter eftersom utbudet av regnbågslitteratur var smalt på 80-talet när boken först kom ut.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus. Läs även ”Kärleken vi inte förstår” som också är skriven av årets ALMA-pristagare.

Publicerat

Sebbe sa: ”NEJ”

”Din bror har inte haft det lätt, men Anna får honom att lysa upp bara hon kommer in i rummet.”

”Anna?”

”Ja. Hon heter så.”

Bara att höra namnet får blodet att rusa till huvudet och inte på ett bra sätt.”

Niclas Christoffer är en stå upp komiker, författare och skådespelare. Han har skrivit ett antal ungdomsböcker om svåra ämnen som anorexi och sexmissbruk. Han föreläser även på skolor om bland annat sexualitet och näthat, baserat utifrån hans egna erfarenheter. Christoffer beskriver sina böcker som allvarliga men ändå underhållande och lättlästa.

Christoffers senaste bok ”Sebbe sa nej” handlar precis om det titeln skvallrar om; den berör våldtäkt och samtyckeslagen. Huvudpersonen Sebastian är 16 år och har ensam flyttat till Skellefteå för att gå med i ett hockeylag. Han är mycket duktig på sporten men plågas av skamkänslor gentemot sin funktionsvarierade bror som blev skadad i en trafikolycka. Brodern sitter numera i rullstol och Sebastian känner skuldkänslor eftersom det var han som utsatte honom för grupptryck och eggade på honom att köra fortare.

Grupptryck är ett ämne som boken kritiserar, då grupptrycket från Sebastians nya lagkamrater och tränare präglar honom starkt vilket i sin tur leder till många dåliga beslut. Sebastian börjar dricka hembränt, festa och fälla sexistiska och homofobiska kommentarer för att passa in i gänget. Kompisgänget utmanar varandra och går ofta över gränsen vilket Sebastian får erfara vid nollningen då han blir ofrivilligt fastbunden naken vid skolans flaggstång.

Grupptrycket börjar så småningom påverka hans relation med flickvännen Heve, en snygg och trevlig turkisk tjej som jobbar på en pizzeria. Han börjar objektifiera henne och fälla nedsättande kommentarer för att passa in i det ytliga killgänget.

Efter att ha druckit hembränt och festat en hel natt, är Sebastian otrogen mot Heve med en tjej som heter Anna. Hon är en av lagkamraternas syster och flörtar med honom när han är full. De går upp på hennes rum för att ha sex men när Sebastian ångrar sig blir han fastbunden vid en säng och våldtagen. Det visar sig att Anna är en sadist och besatt av våldsam pornografi.

Detta leder till att Sebastian börjar lida av ångest. Han skäms för att han blivit våldtagen men vågar inte erkänna det för sig själv. Han börjar undra om han har sig själv att skylla eftersom han var otrogen mot flickvännen och flörtade med Anna innan han blev våldtagen. Tack och lov, är Heve förstående och förklarar för honom att ett nej är alltid ett nej och att en persons kön och muskelstyrka inte är relevant.

Sebastian inser att hon har rätt men känner att det är för jobbigt och pinsamt att anmäla brottet. Dessutom har han börjat bli mobbad på skolan efter att Anna spridit falska rykten för att tysta ned honom. Men en dag kommer en annan kille i hockeylagen fram till honom och erkänner att han också har blivit våldtagen av Anna. Sebastian inser att det finns fler offer och bestämmer sig till slut för att anmäla Anna innan fler killar blir utsatta.

Christoffer tar upp ett viktigt ämne som tyvärr sällan diskuteras. Många våldtäkter blir aldrig anmälda och det kan vara särskilt svårt för en osäker tonårskille, som försöker passa in på normerna om manlighet, att erkänna sårbarhet. Boken trycker också på att det kan finnas flera situationer då en person kan bli våldtagen utan att det finns våldsinslag med i bilden, även om det var så det skedde i berättelsen.

Christoffer diskuterar också konsekvenserna av att normalisera pornografi, då både offret och förövaren har blivit negativt påverkade. Porr kan vara beroendeframkallande, då hjärnans belöningssystem börjar associera våld med sexuell upphetsning.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.