Den manliga ensamheten

”Fredriks decennium som invandrare i Pattaya präglades av kolossalt mycket festande, supande, knarkande och sex med prostituerade kvinnor.  Han lärde sig inte tala språket, han tog inte till sig kulturen och han integrerades inte i majoritetssamhället. Och han levde inte som laglydig invandrare.

– I dagen läge är ju Sverige sjukt alltså, fortsätter Fredrik.

De anser att Sverige har en vårdslös invandringspolitik som leder till att nyanlända lever på alldeles för generösa bidrag och struntar i att lära sig det svenska språket, struntar i att söka jobb och struntar i att tillföra något till samhället.”

”Thailandssvenskarna” är en reportagebok av den modiga journalisten Joakim Medin. Hans reportage och analysartiklar fokuserar på demokratifrågor, politik, högerpopulism, högerradikalism, mänskliga rättigheter, väpnade konflikter, flyktingkriser och fattigdomsfrågor.

Boken bygger på anonyma intervjuer som Medin har gjort med ett flertal svenska män i 20-80 årsåldern som köper sex i Thailand. I Thailand är prostitution mycket vanligt och det uppges finnas över 100 000 prostituerade kvinnor trots att prostitution är olagligt för både säljare och köpare i Thailand. Trots att det är förbjudet att sälja sexleksaker och potenshöjande läkemedel på  gatan, blomstrar sexturismen.

Medin har använt en metod som kallas för wall-raffa som går ut på att han lurar intervjuobjektet med en falsk identitet. Han låtsas vara en sexturist som tycker att invandringen förstört Sverige, för att komma närmare de svenska sexturisterna och undersöka hur det egentligen ligger till.

Flera sexturister uttrycker hypokritiska åsikter gentemot invandring och hur Sverige misslyckats med att integrera flyktingar  i majoritetssamhället, samtidigt som de själva lever på sjukpension som de egentligen inte har rätt till som betalas av den svenska staten. Flera thailandssvenskar uppger sig ha funktionsvariationer som ADHD och har tidigare varit involverade i kriminalitet. Trots detta påstår de att de tycker synd om våldtäktsoffer i Sverige och att det är förskräckligt att gängvåldet har ökat i södra Sverige.

Medin diskuterar även den manliga ensamheten som är särskilt utbredd i glesbygden i norra Sverige. Flera osäkra och ensamma män hittar tillfykt hos de thailändska kvinnorna som är vana vid att vara underordnade männen. De thailändska kvinnorna hamnar ofta i beroendeställning till sina svenska makar eftersom de kan bli utvisade om de inte gifter sig med och behagar mannen.

Medin har tagit kontakt med kvinnojouren i Luleå som berättat om ett fall där en thailändsk hustru isolerades och misshandlades av sin man. Hon fick inte lära sig det svenska språket, objektifierades och var tvungen att bli hemmafru även när hon ville söka jobb. Kvinnojouren i Luleå uppger att det finns tusentals thailändska fruar i Norrbotten som far illa och inte har någon att anförtro sig åt.

Joakim Medin fördjupar sig i hur sexturismen blev så utbredd i Thailand, hur dagens könsroller påverkat de högerextremas åsikter och självkänsla och hur prostitution har blivit en normaliserad och självklar del av det thailändska samhället. Till skillnad från de flesta kulturer så förväntas kvinnorna försörja familjen när de blir äldre vilket bidrar till ökad prostitution. Över 60 % av thailändska män uppger att de någon gång köpt sex och förlorade oskulden med en prostituerad.

”Thailandssvenskarna” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Mezzosopranens svanesång för jorden

”Vad händer med dem som bara råkar vara lite blyga? Vad händer med dem som mår fysiskt dåligt av att prata inför andra? Vad händer med den stora del av befolkningen som saknar den där sociala kompetensen vi idag värderar högre än allting annat?”
(Sid 196-197)

 

Malena Ernman är operasångare, Schlager-vinnare och mamma till den kända klimataktivisten Greta Thunberg. Ernman berättar om den personliga krisen som familjen gick igenom när Greta började må psykiskt dåligt i tioårsåldern.

Mobbning och utanförskap var något som präglade Gretas barndom. Hon hade inga kompisar i skolan och grät ensam i skolmatsalen efter en lektion då de visade en film om hur plast förorenar världshaven.

Greta klarade inte av en vanlig skolgång men fick hjälp av några duktiga pedagoger som undervisade henne i biblioteket. Mamma Ernman uttrycker att det är förfärligt att barn med funktionsvariationer endast får hjälp av frivilliga pedagoger och att detta borde integreras i undervisningen. Pedagogen som hjälpte Greta fick bryta mot reglerna men hon kände att det var viktigt att inte låta Gretas skolgång gå förlorad. Ernman berättar att Greta egentligen är mycket intelligent och har fotografiskt minne.

Greta har fått diagnoserna Aspergers syndrom och OCD vilket påverkade hela familjen. De fick göra upp ett schema för att klara vardagen. När Greta började utveckla ätstörningar började de använda schemat som en strategi för att hålla koll på Gretas kost. Även Gretas lillasyster har lidit av psykiska problem som tvångstankar, vilket medfört att hon varit tvungen att utföra vissa ritualer som att bara gå på varannan gatsten.

Ernman har själv lidit av psykisk ohälsa och har fått diagnosen ADHD, depression och panikångest. Hon skriver att hon ibland känner sig otillräcklig och har haft svårighet att stötta barnen. Ibland är hon själv barnet.

Ernman har fått kritik för att hon skrivit om döttrarnas diagnoser eftersom vissa kritiker anser att de är för unga för att ge sitt samtycke. Ernman och hennes döttrar argumenterar emot detta eftersom de anser att det är viktigt att våga diskutera psykisk ohälsa öppet och sprida kunskap.

Ernman diskuterar också klimatfrågan som är väldigt viktig för hela familjen. Förr reste familjen mycket med flyg då Ernman hade turné över hela världen men färdas numera endast i en miljövänlig elbil. Hon diskuterar också vikten av att ändra sina vanor eftersom maxgränsen för koldioxidutsläpp nåddes redan på 80-talet.

”Alla är så vana vid att allt ska anpassas efter deras egna behov. Människor är som små bortskämda barn. Och sen gnäller de på oss barn för att vi är lata och bortskämda. Jag vet att vi som har Aspergers inte har förmågan att uppfatta ironi för så står det ju i manualen som alla gubbar har skrivit om såna som jag – men jag tror inte att ironi kan beskrivas så värst mycket bättre än såhär.” – Greta Thunberg (sid 122)

Ernman trycker på vikten att låta unga tjejer som Greta ta plats. Greta har tyvärr fått erfara mycket kritik som gränsar till personangrepp då hennes kön, ålder och funktionsvariation sätts i fokus istället för att ge henne konstruktiv kritik. Ernman anser att detta förminskar hennes dotter och andra engagerade ungdomar som trots allt ska leva på vårt förorenade jordklot i framtiden.

Ernmans självbiografi ”Scener ur hjärtat” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

En romantisk sommar i New York

”God, Arthur.” He kisses me. ”Te quiero. Estoy enamorado. You don’t even know.”

And I don’t speak a word of Spanish, but when I look at his face, I get it” (p. 294)

 

”What if it’s us” är en ungdomsroman med HBTQ-tema. Boken är ett samarbete mellan Becky Albertalli (författare till Love Simon) och Adam Silvera (författare till They both die at the end). Båda författarna är stora inom ungdomsgenren och Albertallis bok har nyligen filmatiserats.

Berättelsen följer huvudkaraktären, den judiske Arthur som besöker New York under sommaren. Han är en drömmare och tror på att ödet ska para ihop honom med den rätta killen. Av en slump träffar han katoliken Ben från Puerto Rico som bär på en stor kartong med sin ex-pojkväns tillhörigheter. Ben vill bli av med lådan men får kalla fötter och har svårt att släppa taget. Ex-pojkvännen var otrogen men ville inte avsluta förhållandet, vilket ger Ben skuldkänslor.

Arthur och Ben börjar småprata och flörta med varandra men innan Arthur hinner be om hans telefonnummer blir de avbrutna av ett frieri med en hel parad med orkester. Arthur tappar bort Ben i kaoset men är fast besluten att hitta honom igen och bjuda ut honom på en dejt. Han påbörjar ett mer eller mindre misslyckat detektivarbete med sina polare för att hitta Ben igen…

Författarna skriver var sin karaktär; Albertalli skriver Arthur och Silvera skriver Ben. Det märks i texten vem som skrivit vem men historien flyter trots detta bra ihop. Författarna har baserat karaktärerna på sina egna erfarenheter. Arthurs religion är reformistisk judendom och han har också ADHD. Albertalli kommer själv från samma bakgrund och arbetar som psykolog för ungdomar.

Silvera är homosexuell och från Puerto Rico, precis som karaktären Ben. Identitet och fördomar är ämnen som diskuteras i romanen då Ben är ljushyad och har begränsad kunskap inom det spanska språket, vilket medför att han inte passar in på den stereotypa bilden av personer från Puerto Rico. Detta leder till diskussioner mellan pojkvännerna då Ben uppfattar vissa av Arthurs tanklösa men oskyldiga kommentarer som mikroaggressioner gentemot hans härkomst.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Om ni är intresserad av att läsa fler böcker av Albertalli och Silvera, finns de i regnbågshyllan som fokuserar på litteratur med HBTQ-karaktärer.