När en pandemi blir en endemi

Nattavaara : roman i katastrofernas tid”Rubrikerna? Samma som vanligt. Regnskogarna brann. Tundran brann. Afrika brann. (…) Vattenbrist överallt.

Hon undrade vad det skulle tjäna till, både rapporteringen och hennes slaviska bevakning. Det var som att det inte gick att göra något längre. (…)

Hela stommen var rutten, hela världen var… utgången. Alla visste det , även om ingen kunde enas om vad som var bäst-före-datumet. 2020? (…) Och det var väl femton år sedan nu.”

”Nattavaara” är en dystopi och första delen av en serie som utspelar sig i framtiden då världen har gått under efter ett flertal pandemier och klimatförändringar.  I denna pessimistiska berättelse har Sverige splittrats och Norrbotten har blivit en självständig stat vid namn Nordmark. Huvudstaden är Kiruna där jarlen Sebastian Hall styr med en järnhand.

Vi får följa ett antal karaktärer som försöker överleva trots katastroferna som ständigt inträffar. Den moderna och digitaliserade världen är nu ett minne blott och den 16-åriga huvudpersonen Erik och hans lillasyster Sofia vet inget om det förflutna. Det finns ingen elektricitet för de fattiga och mat bristen är påtaglig då skördarna inte längre klarar av klimatförändringarna.

Efter att Eriks och Sofias föräldrar begått självmord i bastun, blir de anklagade för att vara smittade av viruset som muterats från COVID-19. I framtiden har pandemin blivit en endemi.

Byborna påstår att syskonen nu är en fara för allmänheten och att en ny sjukdom kommer att spridas i byn, vilket medför att byrådet beslutar att de måste frysa ut syskonen. Erik som redan bedövar sig med droger, blir tvungen att ensam vallfärda till Kiruna med sin syster för att överklaga domen.

Eriks och Sofias moral är inte de bästa men det är inte omgivningens heller. De lär sig att byteshandla med droger, vapen, mat och till och med människor som de tillfångatagit och säljer som trälar.

Trots att hon bara är 9 år är Sofia en skicklig ficktjuv och lillgammal för sin ålder. Till och med Erik som har stora planer på att bli slavhandlare, blir förvånad över hur pragmatisk hans lillasyster är då hon i början visar nåd till de som har det sämre ställt men blir i takt med resan alltmer kallhjärtat precis som de vuxna i hennes omgivning.

Bokens intrig kan till en början kännas nästan lite galen med allt från samiska gerillor, uppgörelser i Kirunas ishotell och en norrbottnisk diktatur men är tyvärr en möjlig framtid för oss.  Klimatkriser, pandemier och ekonomiska kollapser är inte längre fiktion för oss utan verkligheten som vi lever i som redan har börjat bli en del av vår vardag. Den norrländska miljön förhöjer ytterligare igenkänningsfaktorn.

Boken finns på vårt bibliotek, som e-bok på Bibblo.se och som talbok på Legimus.

När mammor dör

När mammor dör”Blev allt bara svart? Nej. Men i sorgens bekanta rum vandrar jag hemvant inom mig själv. De dunkla rummen är en del av mig, vägg i vägg med alla mina ljusa minnen.”

 

”När mammor dör” är en antologi om 31 kvinnor som mist sina mödrar och sorgearbetet som sker därefter.  Mammorna har gått bort på grund av olika orsaker: självmord, fysisk sjukdom eller olyckor.

När Charlotte Sirc förlorade sin mamma i en trafikolycka när hon var 15 år saknade hon litteratur om ämnet och bestämde sig i vuxen ålder att göra denna bok eftersom hon vill stödja andra som har liknande upplevelser.

”Hon levde med ena foten på gaspedalen och ville alltid vidare. (…) Hon körde utan säkerhetsbälte men det var så hon levde sitt liv. Snabbt, självsäkert och oftast på väg någonstans, då var hon som lyckligast. Min snygga mamma i högklackat och med bilhandskarna på.”

Vi får möta olika kvinnor mellan åldrarna 18 – 77 år som alla har olika erfarenheter trots att alla delar sorgen av att ha mist en mor. Dåtidens könsroller och tabun kring psykiskt ohälsa påverkade (och i vissa fall fortfarande påverkar) hur omgivningen regerade på moderns bortgång.

Flera döttrar uppger att de känt sig som hushållerskor eftersom deras manliga släktingar inte velat ta över hushållsarbetet efter moderns död, då de ansett att det var en kvinnosyssla. Flera av döttrarna har också känt sig ensamma då de inte haft en mor att prata om känslor med och har upplevt sina fäder som kalla.

”Annika, sa han, det har hänt en hemsk olycka och mamma kommer inte hem igen. (…) Mitt nästa minne är från några timmar senare då pappa och jag märkligt nog åkte och köpte de där nya kläderna till mig. Varför gjorde vi det? Det kan jag än i dag inte förstå men jag minns klart och tydligt de blå skorna vi köpte.”

En av döttrarna berättar om sin mor som begick självmord när hon var två år. Hon fick först veta om detta efter att grannpojken skvallrat om att hennes död inte var en olycka eftersom mamman valde att svälja tabletter och avsluta sitt liv. När hon konfronterade sin far och bror om detta blev hon endast bemött med kyla. De konstaterade bara att det var sant och gick sedan iväg medan hon själv stod kvar med flera frågor och känslor.

Flera av döttrarna berättar också att det ofta funnits andra släktingar som begått självmord innan modern, oftast en morfar. De trycker på vikten av att diskutera känslor och psykisk ohälsa och känner sig hoppfulla att vården har förbättrats markant sedan de var barn.

Boken finns tillgänglig för utlån på vårt bibliotek.

En vittnesskildring om krigets grymheter

”Vad vill du bli när du blir stor?”

”Arkitekt, så att jag kan bygga upp Aleppo igen.”

 

”Till min dotter” (For Sama) är en syrisk dokumentär från 2019. Filmen är producerad av Waad Al-Kateab som skapade denna film till sin dotter Sama. ”Till min dotter” är en vittnesskildring om krigets grymheter men handlar också om de modiga hjältarna som stannat kvar och fortsätter kämpa varje dag.  Hon är filmare och journalist men går under ett pseudonym eftersom regimkritiska kan straffas med döden. Hon har även varit med i flera brittiska nyhetskanaler där hon dokumenterar om kriget.

Waad och hennes make Hamza har varit kritiska mot regimen sedan de var studenter vid Aleppos universitet. Vi får se studenter som protesterar mot orättvisan med flaggor och plakat men tystas av polisen med våld. Waad och hennes vänner blir tvungna att gömma sig i bilen och köra iväg trots att de utanför bankar på rutorna.

Hamza var gift men skilde sig från sin fru efter att han bestämde sig för att bli kvar i Aleppo och starta ett sjukhus för att rädda de skadade. Waad och hennes dotter lever i ständig skräck då de ofta hör de ryska stridsflygplanen och aldrig vet när deras hus kan bli träffat.

Hennes dotter Sama har vuxit upp med kriget och ifrågasätter inte det på samma sätt som de vuxna gör eftersom hon aldrig har vetat något annat. Medan mamma täcker för öronen när en bomb faller ned vid deras hus, fortsätter flickan att leka. När pappas sjukhus bombas av en granat och Sama försvinner i kaoset hittar de henne helt lugn då hon suger på sin nappflaska och leker med en ansiktsmask.

”Vilket liv har jag fött dig till? Hur ska du kunna förlåta mig?”

Filmen innehåller filmsnuttar som är tagna direkt i krigets kaos. Vi får bevittna flera grymheter via den skakiga kameran. Massmord på regimkritiska som begravs i en massgrav. En liten pojke som dör efter att ha blivit träffad av en bomb när han var ute och lekte med sina bröder och en sörjande mamma som bär iväg hans lilla kropp.

Men trots detta får vi även se ljusglimtar av hopp och skratt i vardagen. Vi får se Hamza göra kejsarsnitt på en gravid kvinna som blivit träffad av en bomb. När allt ser mörkt ut får han igång barnets hjärta. Vi får se barnen och Sama leka med en gammal buss som blivit sönderbombad. Barnen delar upp sig i lag och tävlar om vem som kan måla om bussen i regnbågens färger och skriver positiva slogan på den. En pojke som just förlorat alla sina vänner antingen för att de blivit dödade eller flytt från kriget, drömmer om att bli arkitekt och bygga upp staden igen.

Men kampen är ännu lång. Sjukhus bombas och mat krisen är påtaglig då deras middag består av lite ris med en massa ohyra som kryper omkring i det. Barnen har lärt sig att skilja på klusterbomber och granater. Husen är kalla och Hamza och de övriga anställda blir glada då de hittar en granat som fortfarande är varm så att de kan värma sina händer. Trädgården som Waad och Hamza har kämpat med hela våren sprängs i luften då grannhuset bombas. Waad lyckas endast rädda en ros som ska få växa utanför Aleppo.

Filmen finns att låna på vårt bibliotek  eller som e-film på Cineasterna. Observera att filmen innehåller mycket grafiskt och känsligt material bland annat lemlästade personer, döda kroppar och mycket blod.

Goodreads utmaning – Alla hjärtans dag

Alla Hjärtans Dag, Valentine, Hjärtan, Händer Håller

1 februari – 28 februari håller Bodens stadsbibliotek en utmaning på Goodreads. Utmaningen går ut på att läsa en eller flera böcker som handlar om kärlek. Detta kan innefatta olika typer av kärlek: kärlek till en partner, familjemedlem, vänner, djur, ett intresse eller en plats.

Motivera sedan på vilket sätt boken som du läst är kärlek för dig som en kommentar till din utmaning (där du valt antal böcker för utmaningen), eller i utmaningstråden.

Vinnarna vinner en valfri bok och utses av Sandra, Sara, Desirée och Mona som arbetar på bibliotek i Norrbotten.

Tänk på att gå via Goodreads hemsida, inte via appen eftersom utmaningen inte syns där.

Tips på böcker:

On the Horizon

”Time to release Little Boy. At 8:15 they let it fall. The bomber pilot’s name was Paul. He’d named the airplane after his mom. Six hours back. No talk, still. None. Except: My God. What have we done?”

 

 

”On the Horizon” är en engelsk diktsamling av Lois Lowry (vinnare av Newberry Medal) som handlar om atombomberna som släpptes över Pearl Harbor, Hiroshima och Nagasaki. Boken är illustrerad av Kenard Pak.

Samlingen är baserad på Lowrys egna erfarenheter under andra världskriget eftersom hon växte upp i Hawaii och lekte på stranden i Waikiki när Pearl Harbor bombades. Hennes familj flyttade senare till Japan. En känsla av skam och olust har alltid funnits inom Lowry som känner sympati med dessa människoöden och ville hedra offren från båda sidorna.

Attacken mot Pearl Harbor skedde 7 december 1941. Lowry berättar om stridskeppet Arizona och besättningen som strök med. Hon la inte märke till skeppet den morgonen men på ett videoklipp som hennes familj spelade in, kunde man se skeppet försvinna mot horisonten, på väg mot sin undergång. Ett av offren var Jake Anderson. Han och hans tvillingbror var båda på skeppet. Endast en överlevde.  Brodern John bad att få bli återförenad med sin brors aska när han dog vid 95 års ålder.

 

Red Tricycle

”Shinichi Tetsutani played that morning, riding his red tricycle.

When his parents found him, he was still gripping the handlebar. He was so proud of his red tricycle.

Shin-chan, they called him. They buried him in the garden, and with him, they buried his red tricycle.

He called it his friend. Tomodachi.”

6-9 augusti släpptes atombomberna ”Little Boy” (Hiroshima) och ”Fat Man” (Nagasaki). När bomberna exploderade såg de ut som ett svampmoln. Över 200 000 människor omkom. Ett av offren var Shin-chan, en liten pojke som var ute och cyklade. Han hade fortfarande stödhjulen på sin cykel. Resterna av den lilla röda cykeln finns idag på museum. Även idag dör folk i Japan i cancer på grund av strålningarna av atombomben.

Lowrys far jobbade inom militären på ett sjukhusskepp vid namn ”Hope” på ön Tinian. Vad han inte visste var att de lastade in bomben som skulle fällas över Hiroshima som hämnd…

Lowry har lidit av nationell skam under hela sitt liv och alltid känt sig som en gaijin (utlänning). När en japansk kvinna ger henne komplimangen kirei (vacker) en dag för hennes vackra blonda hår, hör Lowry bara kirai (”Jag hatar dig”). Hon cyklar förbi grannpojken Koichi och vill bli vän med honom men de är för olika. När de träffades flera år senare när de båda var gamla, kom Koichi fortfarande ihåg hennes gröna cykel.

Diktsamlingen finns att låna på engelska på vårt bibliotek. Boken har även blivit nominerad för Goodreads Choice Awards för ”Best Poetry 2020”.

Det enda planet på himlen

Det enda planet på himlen - Natur & Kultur”Den som fastnade mest hos mig – det var nästan som mina ögon kunde zooma in honom där uppe  – var en blond herre i kakibyxor och ljusrosa skjorta, och när han hoppade, hoppade han nästan som om han hängde på ett kors, som Jesus. Han hoppade med blicken riktad mot himlen, och så föll han.”

 

”Det enda planet på himlen” är en ögonvittnesskildring av de som överlevde terrorattacken mot World Trade Center och USA:s försvarsdepartement Pentagon 11 september 2001.

Titeln refererar till George Bushs plan som var det enda på himlen eftersom den övriga flygtrafiken ställts in. Presidenten var på besök på en flickskola och var mitt uppe i en sagostund då Andrew Card kom fram och viskade i hans öra: ”A second plane hit the second tower. America is under attack.” Bush läste klart sagan för barnen innan han gick.

Totalt dog 2 996 personer och över 6 000 skadades i USA:s största terrorattack. De flesta dog när norra tornet kollapsade kl. 10.28. De övriga brann inne eller begick ”självmord” genom att hoppa från byggnaden (vilket ledde till kontroverser då djupt religiösa familjemedlemmar ansett att detta var fel trots situationen). Alla passagerarna i de kapade planen hade ingen chans att överleva och dog omedelbart.

Fyra plan kapades totalt: American Airlines Flight 11 (norra tornet) , United Airlines Flight 175 (södra tornet), American Airlines Flight 77 (Pentagon) och United Airlines Flight 93 (troligtvis Vita huset eller Kapitolium – men havererade i Shanksville tack vare de modiga passagerarnas insats). Kaparna tillhörde den islamistiska terroristgruppen al-Qaida. Detta var andra gången som World Trade Center blev attackerat av terrorister, det första attentatet skedde 1993 då al-Qaida bombade en källare.

Boken har inte löpande text utan berättas växelvis av offren, deras anhöriga och räddningspersonal. Även några avlidna vittnar i boken, via transkripten från de inspelade samtalen.

”Jag snubblade på något, och hamnade ovanpå någon: en polis. Han skrek: ”Mina ögon brinner!” och samtidigt sa han till mig: ”Oroa dig inte, allt kommer att ordna sig.” Jag tror att det är inställningen hos någon som är tränad på det viset.”

Under katastrofen miste många oskyldiga människor sina liv men många dog också som hjältar. Den första som rapporterade om terrorattacken var den kinesiska flygvärdinnan Betty Ong på Flight 11 men flygtornet som kontaktades tog inte situationen på allvar. Det första officiellt identifierade offret var den homosexuella prästen Mychal Judge som kom med brandkåren för att stötta och be för de avlidna i byggnaden innan den kollapsade.

”Medan jag sprang fick vinden fatt i bakdelen av min hjälm, och jag såg hjälmen flyga iväg. Hjälmen flög snabbare och högre, och jag kunde se den medan jag sprang. Det var som Trollkarlen från Oz. Vid det här laget, när byggnaden kom längre och längre ner, var lufttrycket så kraftigt – man uppskattar att det nästan höll tornadostyrka – att det lyfte mig från marken och jag flög genom luften.”

Säkerhetschefen Rick Rescorla som hade varit med om terrorattacken 1993 bidrog till att rädda ca 2 700 liv. På hans begäran hade de investerat i utrustning som evakueringsstolar (för att lättare ta sig nedför de många trapporna). Han hade också analyserat och förutspått att ett flygplan skulle kunna flyga in i byggnaderna eftersom de var ett lätt mål eftersom de var så höga.

Rescorla var också en av de mest handlingskraftiga under katastrofen då han trotsade rekommendationerna och evakuerade nästan hela avdelningen Morgan Stanley. Endast sex personer dog, inklusive Rescorla själv som inte ville lämna platsen tills alla evakuerat. För att uppmärksamma de anställda om farorna gick han runt med en megafon. Några (kanske inte helt pålitliga) källor uppger även att han tog av sig byxorna för att få uppmärksamhet under paniken.

”Jeremy sa att det fanns tre andra killar som var lika stora som honom, och att de skulle kasta sig över kaparen med bomben och försöka ta tillbaka planet. (…)Han var amerikansk judomästare, så han kunde det där med självförsvar. Han skämtade: ”Jag har kvar min smörkniv från frukosten.”

Den kanske mest kända hjälteinsatsen skedde på United Airlines Flight 93. Kaparna hade otur eftersom det fanns många fysiskt starka personer ombord: en judomästare, en rugby spelare, en kvartsback, en tyngdlyftare och en fallskärmsjägare. Tillsammans försökte de ta sig in i förarkabinen med hjälp av en mat vagn. Det är oklart om de lyckades innan planet kraschlandade men deras hjälteinsats bidrog till att terroristerna inte nådde sitt mål och många oskyldiga skonades även om de själva miste livet. Händelsen har även filmatiserats.

Läs om över 500 tragiska hjältar i ”Det enda planet på himlen” som finns på vårt bibliotek på svenska.

The House in the Cerulean Sea

”Sometimes our prejudices color our thoughts when we least expect them to. If we can recognize that, and learn from it, we can become better people.”

 

”The House in the Cerulean Sea” är en fantasy bok om en 40-årig homosexuell socialarbetare som heter Linus Baker. Han har fått i uppdrag att undersöka ett barnhem som ligger på en avskild och socialt isolerad ö.

Linus bor ensam med sin katt Calliope som är hans enda vän. Han är deprimerad och har inte haft en relation med en man på länge. Han är trött på sitt jobb och blir behandlad någorlunda illa då han får oklara uppgifter och inte blir bemött med respekt. Linus vill bara komma bort från sina krav och ha semester vid havet. Lustigt nog får han precis som han vill även om det inte blir den avkopplande upplevelsen som han hade hoppats på.

När han mot sin vilja blir tilldelad att under en månad undersöka ett barnhem vid havet med barn som är extremt farliga för samhället förändras allt. När han öppnar filen med information om barnen får han en chock:

Name: Lucifer (Nickname Lucy)

Age: Six years, six months, six days (at time of this report)

Hair: Black

Eye color: Blue/Red

Mother: Unknown (believed deceased)

Father: The Devil

Species of magical youth: Antichrist

Trots den initiala chocken, märker Linus snabbt att hans fördomar färgar hans bedömning av barnen och barnhemmet. Barnen må vara annorlunda men de är trots allt lika mycket värda som alla andra. Ett av barnen är ett grönt monster med tentakler som drömmer om att bli en piccolo när han blir stor och vill hjälpa människor istället för att skrämma dem. Ett annat barn är en storvuxen mörkhyad pojke – som förvandlas till en liten hund när han blir rädd. Till och med pojken som anses vara anti-Krist visar sig bara vara en busig unge med en förkärlek för galghumor.

På barnhemmet finns också Arthur som ser barnen som sina egna och är villig att göra vad som helst för att skydda dem. Han utmanar Linus tankesätt och väcker hans passion till liv. Kanske är Arthur mannen som Linus saknar i sitt liv…

Boken finns tillgänglig på engelska på vårt bibliotek. Boken har även blivit nominerad för ”Goodreads Choice Awards” under kategorin ”Best Fantasy 2020” som ni kan kika på om ni vill ha boktips på engelska.