Jag har läst ungdomsromanen Samurajens döttrar, I mästarens skola vilken är den första 
delen av tre i serien. Boken publicerades år 2008 i Storbritannien och samma år i Sverige.
Motiv: Förhållandet mellan föräldrar och barn. Även en släkts förfall.
Temat: Vägen mot seger över en större makt och kunskap om strider.
Boken börjar i provinsen Kai i ett palats. Det är stort, lyxigt och fint och det råder ingen fattighet inom palatset. Många har på sig fina kläder som ska visa att de är högt uppsatta. Kvinnorna har på sig typiska klänningar och männen lite tuffare kläder men ändå mycket prydliga och ståtliga. Landet har mycket skog som sträcker sig runt många byggnader inklusive palatset och det finns inte mycket åkrar eller öppna ytor runt omkring. Senare får man en inblick i hur en dojo ser ut och även där är det skog runt omkring. Dojon är inte så stor och gjord i trä. De personer som anses som ledare måste alla se upp till och buga för när de möts. Det anses ohyfsat att inte buga för en ledare och genom att göra det med värdighet får man större respekt. Ceremonier är viktiga där allting ska vara perfekt. Gör en tjänare ett misstag riskerar den personen att få ett straff, dock inte så hårt.
Av kläderna och omgivningen att döma så är årtalet långt tillbaka. Det står att det utspelar sig år 1216 vilket man förstår. Allting ska vara högtidligt, perfekt, fint och man ska respektera alla. Transportmedlet som finns är hästar men annars går man oftast till olika ställen. Vägarna är krokiga eftersom de går efter gamla djurstigar så man får slingra sig fram genom skogen. TV, mobil eller dator är det inte tal om utan det är leksaker gjorda för hand av trä eller annat material som man får hålla till godo med. Handlingen utspelar sig under några månader. Det nämns inte om någon fyller år så ålder på huvudpersonen är fortfarande hemlig men hon är förmodligen ca 14-16 år.
Boken handlar om två tjejer, Kimi och Hana där Kimi är huvudpersonen och den yngre dottern. Deras far, Yoshijiro är jito och har kontroll över riket. En dag kommer deras farbror på besök för att delta i en ceremoni. Där ska han tillfälligt bli nominerad till jito när Yoshijiro reser iväg. Kimi och Hana får inte titta på ceremonin men lyckas hitta ett ställa att kika in i byggnaden där den pågår. Där ser de hur deras farbror går fram till deras far och ska bli nominerad. Men när han kommer fram tar han fram ett svärd i smyg och hugger deras far till döds. Först förstår ingen vad som händer men sedan utbryter panik. Det kommer vakter från alla håll som tillhör deras farbror och de dödar alla i rummet, även Kimi och Hanas storebröder som har tränat mycket i strid och varit deras föredömen.
Kimi flyr med Hana mot ett tempel som ligger en bit upp för ett berg. Där hittar de ett meddelande från sin mor och lillebror där hon förklarar att de har lyckats fly och ska försöka sätta sig i säkerhet i en annan stad. Med det blir de mycket lugnare och börjar fundera på var de ska fly härnäst. De vet att det finns en dojo några dagsmarscher härifrån och bestämmer sig för att ta sig till den. Men problemet är att bara pojkar är tillåtna där. De måste alltså klä ut sig och låtsas vara pojkar för att kunna klara sig. Så kommer de fram till dojon, försöker ta sig in och lyckas med det. Väl inne i dojon måste de arbeta som tjänare eftersom ingen vet vilka de är, men de får fortfarande träna på att strida. Nu är deras mål att bli bäst av alla på dojon för att sedan delta i turneringen som hålls senare där deras farbror ska vara med. Där ska de försöka döda honom och få han att berätta sanningen för att visa vilken skam han har dragit över deras namn.
Skillnaden mellan Kimi och Hana är inte så stor. De tänker oftast lika och fattar samma beslut. Kimi är mycket bra på att strida men inte så graciös eller lugn. I en strid blir hon för upphetsad och tänker inte på vad hon gör, även om hon har lärt sig att man ska ta det lugnt och tänka igenom situationen. Hana däremot använder mycket fina rörelser och tänker innan hon gör någonting vilket innebär att hon oftast får stoppa Kimi så det inte händer någonting farligt. Ibland glömmer man bort att det är två flickor som strider eftersom de gör det så bra och vinner över svåra motståndare. Om de håller på att bli påkomna för att någon frågat en avslöjande fråga kan de med ögonkontakt komma på ett svar som gör att det inte låter misstänkt, deras relation med varandra är alltså riktigt stark.
Mäster Goku som är ledaren över dojon får Kimi och Hana att känna sig säkra. Han lyckas avslöja dem men säger inget till någon annan eftersom han förstår hur läget är för dem. Med hans stöd känner de sig mycket bättre och de kan prata med honom om det är något bekymmer. En av eleverna i dojon blir mycket god vän med Kimi och Hana och han hjälper dem att träna på en stridsteknik som han har tränat mycket på förut.
Hela konflikten som omfattar Kimi och Hana handlar om deras farbror som fått storhetsvansinne och vill ta över så mycket land han kan. Folket gör inte mycket åt det eftersom de litar på deras Farbror; Hiderhira och vet inte i början att han har dödat den riktige jiton. Eftersom de är på flykt kan Kimi och Hana inte säga vilka det är och måste därför dölja sina identiteter. Men de kan inte bara gömma sig och inte göra någonting eftersom de måste träna för att sedan kunna besegra deras farbror. Att deras mor och lillebror kanske inte har satt sig i säkerhet oroar dem ibland och gör att de känner sig nere. På dojon måste de se upp väldigt noga så att ingen avslöjar dem. De får inte visa att de har för bra kunskaper om vissa områden som inte en bondpojke skulle veta om, det skulle äventyra deras identitet.
Prologen i boken tycker jag är den bästa delen i boken. Man får en känsla av hur en samuraj är och hur man rör sig som en.
”Jag har blivit osynlig. Tänk dig att du tar dig fram på en livlig gata i den kejserliga staden Kyoto och trängs med hantverkare och köpmän. Du pressar dig igenom folkmassan och nuddar mig, men du ser mig ändå inte. Kanske går du ensam genom en öde gränd i någon avlägsen by. Det är möjligt att du promenerar rakt förbi mig utan att lägga märke till det. Jag kan rör mig tyst som ett spöke. Inget mänskligt öga ser mig. Och när jag anfaller gör jag det snabbt.
—
Aha, jag ser att du rycker till av förvåning. En flicka? Tänker du. En flicka kan väl inte vara en samuraj. Men där har du fel. Min syster Hana och jag har bevisat att flickor kan vara samurajer. Tillsammans har vi hedrat vår fars minne. Vi har vandrat krigarens väg och den är kantad av strapatser, faror och död. Det är märkligt att tänka på hur lite jag en gång kände till om faror, och om döden visste jag ingenting. Men nu smyger döden i mina spår. En mörk skugga följer varje steg jag tar, bevakar mina rörelser. Jag kan gömma mig för dig ute på gatorna, men jag kan inte gömma mig för döden. Ja, så är det. Döden och jag har verkligen lärt känna varandra. ”
Boken har en bra inledning som börjar in medias res med: ”Jag var ute i mossträdgården när klockorna signalerade att en besökare närmade sig stora porten. ”s.9. Det här får en såklart att börja undra vem som närmar sig porten och varför. Introduceringen av karaktärerna tycker jag går lugnt fram och man förstår vem som är vem. Det blir inte plötsligt en hop av personer som man inte vet någonting om. Eftersom historien utspelar sig i Japan så finns det många saker som inte är så lätta att översätta till Svenska, det är då lättare att skriva dem på Japanska. Författaren har skrivit dessa ord i kursiv stil och sedan gjort en ordlista längst bak i boken vilket är mycket bra. Det allmänna språket i boken är trevligt och väl förståeligt. Det riktar in sig på ungdomar ca 12-14 år tycker jag men det känns ändå kul att läsa. Det jag skulle vilja ha mer av är hur Kimi tänker. Även fast hon är huvudpersonen får man inte veta så mycket om vad hon faktiskt tänker. Anledningen är nog att författaren samtidigt måste skriva om Hana eftersom hon alltid är med Kimi.
Vapenstriderna mellan personer i boken beskrivs enligt mig riktigt bra. Jag har själv svårt att fantisera om striden men jag får ändå en insikt om hur den är. Detta kombinerat med en bra beskrivning på omgivningen ger en mycket bra upplevelse. Jag fick även en förståelse om hur det var att leva i Japan på den tiden.
Nu vill jag verkligen fortsätta att läse de två resterande delarna. Den ena har jag redan lånat och ska börja med den så fort jag kan. Det kommer förmodligen att bli en häftig upplevelse.
Martin Skåreby TE13A
Den vill jag läsa!
Bra! Noterat ditt inlägg! 🙂
Magda