Att läsa eller inte läsa? Om skönlitteratur, kvalitet och kanon av Richard Ohlsson.
Om skönlitteratur:
Han skriver om allt som distraherar oss och gör oss rastlösa, och att därför borde vi:
”…då och då trycka på off-knappen och i stället sjunka in i den befriande tystnaden tillsammans med en bra bok. Om vi skall bli kvitt rastlösheten och hitta tillbaka till läsandet, på samma sätt som Lucy Pevensie till slut hittade tillbaka till Narnia, är det nödvändigt. Öppningen till hennes magiska värld doldes länge av en till synes ogenomtränglig vägg i en gammal garderob, precis som ingången till böckernas värld idag döljs av en kompakt vägg av distraherande brus från omvärlden.”
Om kvalitet:
”Det enkla och det lätta är inte alltid det rätta, ibland behöver vi lite motstånd för att utvecklas och det hittar vi i böcker – bra böcker”
Får man om skönlitteratur säga vad man tycker är mer kvalitet än annat? Vi kan prata om kvalitet vad gäller tyger och cyklar för då finns ett mått som hållbarhet. Men det blir svårare när det kommer till skönlitterär text.
I gymnasiet blev vi tvungna att läsa Processen av Frans Kafka. Jag läste den med naveln och begrep inget alls så jag gick till biblioteket för att fråga bibliotekarien vad den handlade om, ett referat alltså.
Som vuxen har jag förstått att Kafkas texter är kvalitet, men tyvärr blev jag nog immuniserad och har inte velat ta i hans böcker sedan dess.
Men jag tror jag vet när jag själv stötte på kvalitet för första gången när jag var yngre, det var i en sagobok av H C Andersen som jag läste om och om igen. I trettonårsåldern fick jag en hög böcker av min storebror. Böcker som jag var lite för ung för att läsa, men också Himmelska ängder av John Steinbeck, och där fick jag den kick som gjorde att Allers-romanerna så småningom tappade sin tjusning!
Om kanon:
Ohlsson diskuterar och förespåkar en litterär kanon och att likväl som att gymnasieelever tvingas lära sig räkna med andragradsekvationer också får ta del av ”mer krävande kanonisk kvalitetslitteratur, som på ett helt annat sätt än populärtexten bidrar till vår bildning, och allmänna förståelse av vårt eget liv och världen runt omkring oss.”
Stärkande och klokt!