”Men sprickan var inte tom, något hade fötts ur berget och låg nu blottat i nattens skuggljus. Fálfforijddas svalor dök längs branten för att se vad som kommit i dagen. Vem som äntligen kommit fram.” (sid 330)
”Mödramärg” är en roman av den samiska författaren Tina Harnesk och utspelar sig över två tidsepoker, i nutid och på 1600-talet. Precis som titeln antyder är moderskapet ett återkommande tema, både mänskliga mödrar och moder natur som exploateras i samband med kolonialiseringen av Sápmi. Boken är en fristående uppföljare till ”Folk som sår i snö”.
Vi får följa två berättarröster samen Majalis Eivor Pihl som är i 40-årsåldern och just återvänt hem till Sverige, till Vuojat, som ligger sex mil väster om Jokkmokk efter att hon bott i Dublin i 22 år. Hennes mage växer, och barnet därinne påminner henne om sin egen mor Maud som hon har svårt att försonas med.
Boken växlar till 1600-talet då vi får följa nomaden Nienna Mársso som är en stark kvinna trots den hårda tid hon lever i. Hennes man Antur har visat kolonialherrarna var silvret finns, och därmed dömt ut samernas heliga jaktmarker och fjäll. Detta kopplas även till nutid då Majalis och hennes två vänner skåningen Torsten och hunden Stigga genomlever en liknande kamp emot gruvan som ännu en gång hotar bevaringen av urfolkets kultur. Nienna inser dock vikten av att kunna kommunicera för att göra sin röst hörd vilket medför att hon blir så bra på svenska att hon kan fungera som en tolk mellan kolonialherrarna som bara klampar på och samerna som lider i det tysta. Psykisk ohälsa och självmord bland samiska män är ett starkt tema vilket skildras i en otäck scen, något som ofta återfinns i samisk litteratur.
Trots det tunga ämnet kan vi precis som i Harnesk tidigare bok ana att det finns en glimt av hopp och till och med inslag av feelgood-genren. Detta känns viktigt då vårt urfolks kultur inte bara skildras melankoliskt och som hjälplösa offer utan även de roliga och lättsamma stunderna får ta plats. En annan rolig anekdot är att Majalis beskriver väder och temperatur i början av varje kapitel vilket inger känslan av att kika på någons hemliga dagbok.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via E-lib och talbok via Legimus.
Läs även ”Stöld” av Ann-Helén Laestadius som också berör bland annat psykisk ohälsa bland samer:
”Enligt islam är Koranen Guds ord. Man får inte vara rituellt oren när man rör vid den. Kvinnor får inte hålla i den när de har mens. Man får inte ens slicka på fingrarna när man bläddrar i den. Ändå finns det tillfällen då även muslimer bränner koraner. (…) Den tredje kalifen Uthman hade så många olika versioner av Koranen att han samlade in dem, och sedan valt ut ”den rätta” lät han bränna de andra.” (sid 22-23)
”This is our house. This is our kitchen. This is our wallpaper. That’s our table where we had fish and chips every Friday night, so my mother could pretend that we were still Catholic.”
”That doesn’t mean I’m not a Christian. It means I recognize that not everyone else is and that libraries should have no role in futhering any one’s religion by excluding everyone who doesn’t follow the main religion of the community. Libraries are for everyone – the nonreligious, the woke, and the radical left, but also for Christians, Republicans, and the alt-right extremists.” (p. 250)
”But sometimes remembering isn’t for yourself, sometimes you do it just to make someone else smile. Those lies were allowed.”
