PoesiBoden

Elever från Björknäsgymnasiet deltog i  PoesiBoden som hölls på Bodens stadsbibliotek. Ett projekt som dragit igång av svensk- och tyskläraren Carina Strömberg. En jury utsåg Yana Kornyevas dikt Livets hav som  vinnare bland alla som skrivit på sina hemspråk samt skolspråken

Poesiveckor, Gunnar Ekelöf

Jag tror på den ensamma människan

Jag tror på den ensamma människan på henne som vandrar ensam som inte hundlikt löper till sin vittring, som inte varglikt flyr för människovittring: På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap? Fly den övre och yttre vägen: Det som är boskap i andra är boskap också i dig. Gå den undre och inre vägen: Det som är botten i dig är botten också i andra. Svårt att vänja sig vid sig själv. Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven. Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk. Det opraktiska är det enda praktiska i längden.

Gunnar Ekelöf, ur Färjesång (1941)

Poesiveckor, Carl Michael Bellman

TIL GRÄLMAKAR LÖFBERG I STERBHUSET VID DANTO BOMMEN, DIKTAD VID GRAFVEN                                                                                                                                                                                                                            dedicerad til Doctor Blad

Märk hur vår skugga, märk Movitz Mon Frere!
innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där,
Byts til grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,
Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom, hjelp mig och hvälf
Gravsten öfver vår syster.

Ach längtansvärda och bortskymda skjul,
Under de susande grenar,
Där Tid och Döden en skönhet och ful
Til et stoft förenar!
Til dig aldrig Afvund sökt någon stig,
Lyckan, eljest uti flygten så vig,
aldrig kringGrifterna ilar,
Ovän där väpnad, hvad synes väl dig?
Bryter fromt sina pilar.

Lillklockan klämtar till Storklokans dön,
Löfvad står Cantorn i porten;
Och vid de skrålande Gåssarnas bön,
Helgar denna orten. Vägen opp til Templets griftprydda stad Trampas mellan Rosors gulnade blad,
Multnade Plankor och Bårar; Til dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårar.

Så gick til hvila, från Slagsmål och Bal
Grälmakar Löfberg, din maka;
Där, dit åt gräset långhalsig och smal,
Du än glor tilbaka.
Hon från Danto bommen skildes i dag,
Och med Hänne alla lustiga lag;
Hvem skall nu Flaskan befalla.
Torstig var hon och uttorstig är jag;
Vi är torstiga alla.

1790

Poesiveckor, Leonard Cohen

Anthem
The birds they sang at the break of day
Start again I heard them say
Don’t dwell on what has passed away
or what is yet to be.

Ah the wars they will be fought again
The holy dove
She will be caught again
bought and sold and bought again
the dove is never free.

Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That’s how the light gets in.

We asked for signs
the signs were sent:
the birth betrayed the marriage spent
Yeah the widowhood of every government — signs for all to see.

I can’t run no more
with that lawless crowd
while the killers in high places
say their prayers out loud.
But they’ve summoned,
they’ve summoned up a thundercloud
and they’re going to hear from me.

Ring the bells that still can ring …
You can add up the parts
but you won’t have the sum
You can strike up the march,
there is no drum
Every heart, every heart to love
will come but like a refugee.

Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack, a crack in everything
That’s how the light gets in.
Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack, a crack in everything
That’s how the light gets in.
That’s how the light gets in. That’s how the light gets in.

från albumet The future (1992)

 

 

Poesiveckor, Tomas Tranströmer

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren. Han vet det inte. Han är en pakt mellan två där den ene skall vara synlig till hundra procent och den andre osynlig. Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”

De som inte kan vistas någon annanstans än på sin framsida de som aldrig är tankspridda de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den                Oidentifierade –

gå förbi dem!

 

 

Ur dikten Guldstekel av Tomas Tranströmer (För levande och döda, 1989)

Poesiveckor, Lina Ekdahl

Lek inte med språket

Lek inte med språket
Lek inte med språket i munnen
Prata inte med öppen mun
Stäng munnen
Munnen är ingen leksak

Böj inte ordet själv
Dammsugat
Säg inte så
Böj inte

Prata inte med maten
Maten kan inte prata
Sitt ner när du pratar
Titta inte på maten när du pratar
Maten skall tysta

Ät inte med öppen mun
Använd inte måltiden som en ursäkt
Använd inte måltiden
Det finns de som inte har
Lägg inte huvudet på sned
Lägg dig inte i
Lägg dig inte i maten

del av dikten Lek inte med språket ur Diksamling av Lina Ekdahl

 

PoesiBoden

Ett klipp ur dagens NSD:

”Boden Björknäsgymnasiet i Boden ska starta ett poesiprojekt, PoesiBoden. Det är Carina Strömberg Larsson, lärare i tyska, som har ansökt om projektpengar och beviljas 10 000 kronor av Bodens kommun. Målgruppen är invandrarelever och syftet är att de ska få en möjlighet att uttrycka sig i text om vad de har varit med om.

Pengarna ska användas till priser för att uppmuntra eleverna att uttrycka sig i skrift. Carina Strömberg Larsson menar också att projektet ger eleverna tillfälle att ses i samma sammanhang som de infödda eleverna på lika villkor.”

Poesiveckor, Wislawa Szymborska

Somliga gillar poesi

Somliga –
alltså inte alla.
Inte ens de flesta, bara ett mindretal.
Om man inte räknar skolorna där de måste,
och poeterna själva,
så går det väl två sådana på tusen.

pen & book by Jain Basil Allyas

pen & book by Jain Basil Allyas

 

Gillar –
men gillar gör man också makaronibuljong,
man gillar komplimanger och blått,
man gillar sin gamla sjal,
man gillar att hålla på sitt,
man gillar att klappa på hunden.

 

 

 

Poesi –
fast vad är poesi för nånting.
Månget vingligt svar
har getts på den frågan.
Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det,
som i ett räddande täcke.

ur diktsamlingen Dikter 1945 – 2002, översättning: Anders Bodegård: Med tillstånd via översättaren.

 

Poesiveckor, Nelly Sachs

Kommer någon fjärranfrån med ett språk som kanske låser in ljuden med stoets gnäggande eller koltrastungars pip eller också som en gnisslande såg som skär sönder all närhet

Kommer någon fjärranfrån med hundens rörelser eller kanske råttans och det är vinter så kläd honom varmt han har eld under fotsulorna (kanske red han på en meteor) så banna honom ej om din matta ropar sönderbränd –

En främling bär alltid sitt hemland i famnen som ett föräldralöst barn för vilket han kanhända inte söker annat än en grav

 

Del av dikt ur: Fluckt und Verwandlung (1959) av Nelly Sachs