En berättelse om en trasig familj

”Jag lägger en hand över Edies öra. Jag känner hur mina ögon stelnar till. Jag får alltid glasartad blick när Axel och mamma grälar. (…) Snart får vi tårta. Snart häller Bonnie upp iskall svagdricka, det släcker törsten bättre än öl, och snart sitter vi alla runt bordet och pustar ut under den gamla fläkten som bullrar som en helikopter.”

Bart Moeyaert är årets mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA-priset). Motiveringen löd:

”Bart Moeyaerts förtätade och musikaliska språk vibrerar av undertryckta känslor och outtalade önskningar. Med filmisk närvaro gestaltar han ögonblick där relationer ställs på sin spets samtidigt som berättelsernas komplexitet pekar på vägar vidare. Bart Moeyaerts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen.”

”Kärleken vi inte förstår” är uppdelad i tre akter och påminner mycket om ett filmmanus. Vi får följa en trasig flamländsk familj som trängs i en bil under en varm sommardag. Familjen består av en hund, mamman, storebror Axel, lillasyster Edie och berättarrösten som är mellansystern. De är på väg till storasyster Bonnies sommarhus där det ska finnas en utlovad fläkt och dryck. Allt är däremot inte som det verkar och stämningen trappas upp vilket till sist leder till ett blodigt slagsmål.

Berättaren blir tvungen att agera som vuxen när konflikten bryter ut mellan mamman, Axel och styvpappan Bordzek. Hon får ta hand om lillasystern Edie som är sex år men inte kan prata på grund av selektiv mutism. Historien berättas utifrån berättarens synpunkt vilket medför att vissa händelser har mer tyngd, till exempel när Edie blir åksjuk under bilresan. Fokus läggs då på problemet som berättaren måste ta tag i. Det antas att styvpappan har utnyttjat Axel sexuellt och att mamman inte tror honom men konfliken mellan dem pågår i bakgrunden. Det är en historia om ett barn som får ta vuxet ansvar när de vuxna runt omkring henne inte räcker till.

Den andra akten fokuserar på hur berättaren saknar en trygg fadersgestalt. En äldre herre vid namn Skip de Bootsman dyker upp i deras liv vilket leder till tragikomiska ögonblick då berättaren hoppas på att han har en massa pengar och kommer att ge familjen ekonomisk trygghet. Det visar sig att han bara är en dement gammal sjöman i rullstol som kände deras mormor.

Den sista akten slutar med att Axel lämnar familjen, då han inte står ut med mammans själviska beteende längre.

Berättelsen ligger mycket mellan raderna till exempel hur det framgår att barnen är äcklade av Bordzek men uttrycker det inte verbalt. Detta leder till en slags inre ångest som alla lider av, kanske mest av alla lillasystern Edie som på sitt eget vis förstår att något är mycket fel då de vuxna bråkar. Även om konflikten i berättelsen är väldigt mörk, handlar den om att iaktta ett bråk från sidan om, som man själv inte är delaktig i, vilket många barn och unga säkert har erfarenhet av.

Boken finns att låna på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

Sebbe sa: ”NEJ”

”Din bror har inte haft det lätt, men Anna får honom att lysa upp bara hon kommer in i rummet.”

”Anna?”

”Ja. Hon heter så.”

Bara att höra namnet får blodet att rusa till huvudet och inte på ett bra sätt.”

Niclas Christoffer är en stå upp komiker, författare och skådespelare. Han har skrivit ett antal ungdomsböcker om svåra ämnen som anorexi och sexmissbruk. Han föreläser även på skolor om bland annat sexualitet och näthat, baserat utifrån hans egna erfarenheter. Christoffer beskriver sina böcker som allvarliga men ändå underhållande och lättlästa.

Christoffers senaste bok ”Sebbe sa nej” handlar precis om det titeln skvallrar om; den berör våldtäckt och samtyckeslagen. Huvudpersonen Sebastian är 16 år och har ensam flyttat till Skellefteå för att gå med i ett hockeylag. Han är mycket duktig på sporten men plågas av skamkänslor gentemot sin funktionsvarierade bror som blev skadad i en trafikolycka. Brodern sitter numera i rullstol och Sebastian känner skuldkänslor eftersom det var han som utsatte honom för grupptryck och eggade på honom att köra fortare.

Grupptryck är ett ämne som boken kritiserar, då grupptrycket från Sebastians nya lagkamrater och tränare präglar honom starkt vilket i sin tur leder till många dåliga beslut. Sebastian börjar dricka hembränt, festa och fälla sexistiska och homofobiska kommentarer för att passa in i gänget. Kompisgänget utmanar varandra och går ofta över gränsen vilket Sebastian får erfara vid nollningen då han blir ofrivilligt fastbunden naken vid skolans flaggstång.

Grupptrycket börjar så småningom påverka hans relation med flickvännen Heve, en snygg och trevlig turkisk tjej som jobbar på en pizzeria. Han börjar objektifiera henne och fälla nedsättande kommentarer för att passa in i det ytliga killgänget.

Efter att ha druckit hembränt och festat en hel natt, är Sebastian otrogen mot Heve med en tjej som heter Anna. Hon är en av lagkamraternas syster och flörtar med honom när han är full. De går upp på hennes rum för att ha sex men när Sebastian ångrar sig blir han fastbunden vid en säng och våldtagen. Det visar sig att Anna är en sadist och besatt av våldsam pornografi.

Detta leder till att Sebastian börjar lida av ångest. Han skäms för att han blivit våldtagen men vågar inte erkänna det för sig själv. Han börjar undra om han har sig själv att skylla eftersom han var otrogen mot flickvännen och flörtade med Anna innan han blev våldtagen. Tack och lov, är Heve förstående och förklarar för honom att ett nej är alltid ett nej och att en persons kön och muskelstyrka inte är relevant.

Sebastian inser att hon har rätt men känner att det är för jobbigt och pinsamt att anmäla brottet. Dessutom har han börjat bli mobbad på skolan efter att Anna spridit falska rykten för att tysta ned honom. Men en dag kommer en annan kille i hockeylagen fram till honom och erkänner att han också har blivit våldtagen av Anna. Sebastian inser att det finns fler offer och bestämmer sig till slut för att anmäla Anna innan fler killar blir utsatta.

Christoffer tar upp ett viktigt ämne som tyvärr sällan diskuteras. Många våldtäcker blir aldrig anmälda och det kan vara särskilt svårt för en osäker tonårskille, som försöker passa in på normerna om manlighet, att erkänna sårbarhet. Boken trycker också på att det kan finnas flera situationer då en person kan bli våldtagen utan att det finns våldsinslag med i bilden, även om det var så det skedde i berättelsen.

Christoffer diskuterar också konsekvenserna av att normalisera pornografi, då både offret och förövaren har blivit negativt påverkade. Porr kan vara beroendeframkallande, då hjärnans belöningssystem börjar associera våld med sexuell upphetsning.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Teckenspråkets dag

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första land i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk. (Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Här är några boktips på böcker med döva karaktärer:

”Vad sa du?” av Ida Bäckström

I denna biografi berättar Ida Bäckström om sin dövhet. Bäckström drabbas av plötslig dövhet först på det ena örat och sen på båda öronen.  Hennes tillvaro förändras helt, vilket påverkar hennes jobb som frisör och hennes fritidsintressen. Bäckström blir tvungen att anpassa sig efter sin funktionsvariation och skaffa cochlea-implantat. Bäckström reser till Bali och Nepal för att hitta sig själv och bearbeta sin känslor.

 

”Seger – En dövhistorisk seriebok” av Viktor Jägerlund

Viktor Jägerlund är en döv serietecknare och berättar i denna seriebok om de dövas historia. Boken är lättläst och sammanfattar kort hur teckenspråket legaliserades och uppkom. Teckenspråket antas vara ett av världens första språk eftersom det användes när grottmännen kommunicerade med varandra under jakt.

 

”A Silent Voice” av Yoshitoki Oima

En mangaserie om en japansk döv flicka, Shoko. Hon börjar ny i klassen och blir snabbt favorit-offret för mobbaren Shoya och resten av klassen. Hon tvingas byta skola på grund av mobbningen, vilket leder till att klassen istället börjar mobba Shoya. Sju år senare lider han av depression och självmordstankar. Han har starka skuldkänslor gentemot den döva flickan som han mobbade och bestämmer sig lära sig teckenspråk för att kunna be henne om ursäkt.

En mörk berättelse om krigets gråzoner

”Min brors kista sänks ner i gropen och ett kors med mitt namn, bara annorlunda stavat, sätts sedan på graven. (…) Jag tittar på korset med namnet Claus och tänker att jag borde byta ut det mot ett annat kors med namnet Lucas. (…) Tåget är nog ingen dum idé.” (sid 426)

 

Agota Kristof (f. 1935 – d. 2011) var en exilförfattare från Ungern som skrev för att överleva. I sin självbiografi ”Analfabeten” berättar hon om flykten från sitt hemland efter Ungernrevolten 1956. Av alla sina personliga tillhörigheter prioriterade hon att ta med sig en tjock ordbok och en anteckningsbok. Kristof skrev flera politiska texter, i hopp om att kunna skapa en förändring i samhället.

Hon kunde inte överleva genom att skriva på sitt modersmål ungerska utan var tvungen att översätta sina texter ord-för-ord på franska. Kristofs unika sätt att skriva har influerat många författare bland annat den japanska författaren Haruki Murakami som skriver både på sitt modersmål och engelska. I sin självbiografi ”Författare till yrket” berättar Murakami om hur han influerats av Kristof:

”Franskan var ett främmande språk hon hade lärt sig som vuxen (eller snarare blivit tvungen att lära sig). Men genom att skriva på ett främmande språk lyckades hon skapa en helt egen, ny litterär stil. Den fina rytmen i de korta meningarna, det enkla, raka uttryckssättet, de exakta beskrivningarna utan eftertänksamma utvikningar. Ändå lyckades hon skapa en gåtfull atmosfär, en känsla av att något mycket viktigt som inte är utskrivet döljer sig i texten.” (sid 36, Författare till yrket, Haruki Murakami)

Det abstrakta, det som inte står utskrivet, utan ligger dolt mellan raderna är precis det som utmärker Kristofs trilogi som innefattar tre kortromaner; ”Den stora skrivboken”, ”Beviset” och ”Den tredje lögnen”. Trilogin är en mörk fiktiv berättelse men är också ett vittnesmål på krigets grymhet från en överlevares perspektiv. Fokus ligger på hur människan påverkas av trauma och på gråzonerna mitt emellan, hur ett offer kan övergå till att själv bli en förövare. Vem är det då som bär skulden?

Den första romanen ”Den stora skrivboken” handlar om tvillingarna Lucas och Claus som flytt från den fiktiva ”Stora staden” för att komma undan krig och svält. Modern överger dem och lämnar dem hos deras mormor, ”Häxan”, en elak kvinna med alkoholproblem och dålig hygien.  Pojkarnas far antas vara vid fronten och hans öde är ovisst. Tvillingarna bestämmer sig för att föra en krigsdagbok över den absurda och grymma tillvaron. Pojkarna visar sig så småningom vara opålitliga berättare, de fyller dagboken med lögner.

Lucas och Claus anpassar sig efter krigssituationen; de blir emotionellt avtrubbade och förfäras inte längre av grymheterna som sker runt omkring dem. De härdar sig genom att slå varandra och ”öva krig” genom att svälta sig och ligga stilla i flera timmar. ”Häxan” och andra förövare blir galna på tvillingar. De känner äckel men kanske ändå en gnutta beundran gentemot bröderna som vägrar att vara offer och vika sig. Trots detta finns det empati för de utsatta och svaga begravt djupt inne i pojkarna. Bland annat hotar de med att offentligt skämma ut byns präst som utnyttjat den fattiga grannflickan ”Harläppen” sexuellt, om han inte hjälper henne och hennes svältande familj ekonomiskt.

Den första delen slutar med att tvillingarna separeras från varandra efter att Claus flyr över gränsen genom att använda deras fars lik som sköld för att undvika elstängslet. I efterhand blir det alltmer oklart om detta verkligen skedde eller om Lucas lider av en psykos och bara föreställt sig detta då han inte längre kan skilja på sanning och lögn. Finns det egentligen bara en tvillingbror? Och vem av dem är i så fall den riktiga? Detta är en fråga som aldrig besvaras utan är öppen för läsarens tolkning.

Agota Kristofs självbiografi ”Analfabeten” är mycket kortfattad med sina 52 sidor men är intressant läsning för att få ökad förståelse för trilogin och dess budskap. Hela trilogin finns tillgänglig på vårt bibliotek som samlingsvolym och som talböcker via Legimus.

En romantisk sommar i New York

”God, Arthur.” He kisses me. ”Te quiero. Estoy enamorado. You don’t even know.”

And I don’t speak a word of Spanish, but when I look at his face, I get it” (p. 294)

 

”What if it’s us” är en ungdomsroman med HBTQ-tema. Boken är ett samarbete mellan Becky Albertalli (författare till Love Simon) och Adam Silvera (författare till They both die at the end). Båda författarna är stora inom ungdomsgenren och Albertallis bok har nyligen filmatiserats.

Berättelsen följer huvudkaraktären, den judiske Arthur som besöker New York under sommaren. Han är en drömmare och tror på att ödet ska para ihop honom med den rätta killen. Av en slump träffar han katoliken Ben från Puerto Rico som bär på en stor kartong med sin ex-pojkväns tillhörigheter. Ben vill bli av med lådan men får kalla fötter och har svårt att släppa taget. Ex-pojkvännen var otrogen men ville inte avsluta förhållandet, vilket ger Ben skuldkänslor.

Arthur och Ben börjar småprata och flörta med varandra men innan Arthur hinner be om hans telefonnummer blir de avbrutna av ett frieri med en hel parad med orkester. Arthur tappar bort Ben i kaoset men är fast besluten att hitta honom igen och bjuda ut honom på en dejt. Han påbörjar ett mer eller mindre misslyckat detektivarbete med sina polare för att hitta Ben igen…

Författarna skriver var sin karaktär; Albertalli skriver Arthur och Silvera skriver Ben. Det märks i texten vem som skrivit vem men historien flyter trots detta bra ihop. Författarna har baserat karaktärerna på sina egna erfarenheter. Arthurs religion är reformistisk judendom och han har också ADHD. Albertalli kommer själv från samma bakgrund och arbetar som psykolog för ungdomar.

Silvera är homosexuell och från Puerto Rico, precis som karaktären Ben. Identitet och fördomar är ämnen som diskuteras i romanen då Ben är ljushyad och har begränsad kunskap inom det spanska språket, vilket medför att han inte passar in på den stereotypa bilden av personer från Puerto Rico. Detta leder till diskussioner mellan pojkvännerna då Ben uppfattar vissa av Arthurs tanklösa men oskyldiga kommentarer som mikroaggressioner gentemot hans härkomst.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Om ni är intresserad av att läsa fler böcker av Albertalli och Silvera, finns de i regnbågshyllan som fokuserar på litteratur med HBTQ-karaktärer.

”Hon är nog bara blyg” – en berättelse om social fobi

”I den här scenen, i den här världen, i mitt liv, är det här istället tillfället när jag till slut tar in resten av katastrofen: Gunnars ansikte över mig har sällskap av tjugotvå ansikten till, och de glor ner på mig allihop. Hela jävla franskaklassen står i en ring runt om mig och stirrar på mig där jag ligger. (…) Det är tisdag i mitten av mars, och jag ligger på golvet i ett klassrum på Katedralskolan i Växjö, och Gunnar säger: Vad fan hände?” (sid. 2-3)

Lisa Bjärbo är journalist och författare. Hon vann Astrid Lindgren-priset 2018 som delas ut årligen till författare inom barn- och ungdomslitteratur. Motiveringen löd: ”För ett mångsidigt, insiktsfullt och lovande författarskap som inte räds svåra ämnen, och som med hög trovärdighet skapar stora läsupplevelser för barn i alla åldrar.”

”Inuti huvudet är jag kul” handlar om den 17-åriga huvudpersonen Liv. När hon var två år krockade hon och hennes mamma med en älg. Liv överlevde och fick ett ärr över bröstet men mamman dog och lämnade ett stort tomrum efter sig. Liv minns inte mycket av sin mamma och bor ensam med sin sociala och yoga-tokiga pappa. Liv och hennes pappa är veganer och miljövänner och bestämmer sig för att inte köra bil mer efter olyckan.

En dag köper plötsligt pappan ett hus i Småland och Liv är tvungen att lämna Stockholm. Pappan är överlycklig över att flytta ut på landet till sina barndomstrakter men Liv känner sig illa till mods. Hon har alltid framstått som blyg och introvert men börjar alltmer må dåligt i sociala sammanhang eftersom hon känner sig överväldigad av alla nya människor.

Hon börjar utveckla tecken på selektiv mutism och när klasskamraten Nour som sitter vid bänken bredvid börjar ställa frågor till henne får hon inte fram ett ord. Detta leder till missförstånd i klassen då de tycker att hon är konstig som inte svarar på tilltal, vilket i sin tur leder till mobbning och skitsnack. Liv får panikångest och börjar undvika klasskamraterna genom att låsa in sig på skoltoaletten. Hon är väldigt ensam men skäms och vågar inte erkänna att hon lider av psykiska problem för sin pappa, vilket leder till att hon börjar ljuga om sina symptom.

Allt ändras en dag på bussen då hon lär känna Alia den tysta Candy-Crush spelaren som alltid sitter framför henne. Bussen fastnar i en sväng och chauffören behöver hjälp att backa, vilket tvingar dem att samarbeta. Liv får Alias telefonnummer och de börjar skicka sms till varandra. Liv är innerst inne glad över att äntligen ha en riktig vän men har svårt att hänga med Alia som gillar att festa och umgås med människor.

Liv träffar också Gunnar på bussen som alltid har näsan begravd i ”Brott och Straff” av Fjodor Dostojevskij. De blir ihop-parade under franskan för att göra ett grupparbete. De hinner inte klart, så de blir tvungna att träffas hemma hos Gunnar. Liv känner sig osäker men det visar sig att de har mycket gemensamt, då de båda brinner för musik och spelar piano.

Allt är frid och fröjd tills de blir tvungna att redovisa arbetet i helklass och Liv får sin första panikattack. Hon faller ihop i klassrummet och kan inte andas medan en förvirrad Gunnar och franskaläraren försöker ringa ambulansen.

Även om berättelsens fokus ligger på Livs ångest och hur hon och omgivningen hanterar den, skriver Bjärbo med humor och ett lättsamt språk. Boken diskuterar även vanliga missförstånd om ångest då Liv misstolkas som blyg och barnslig av omgivningen, vilket är en konsekvens av deras begränsade kunskap om ångest.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och talbok via Legimus.

Att se världen med nya ögon

”Regler för seende, nummer 248:

Kroppsspråk är inte ett enda språk, det består av en oräknelig mängd dialekter. En persons hopsjunkna kropp går inte at jämställa med en annans hopsjunkna kropp. En rynkad panna är inte alltid en rynkad panna.” (sid 272)

 

”Den som ser” är en annorlunda kärlekshistoria kryddad med humor och spänning. Huvudkaraktären Nova är en blind lesbisk kvinna som arbetar som tolk hos polisen. Hon talar 5 språk och är van vid att uppfatta världen via ljud och känsel.

En dag blir hon erbjuden en ögonoperation som hon tackar ja till. Operationen lyckas men det visar sig bli en enorm omställning för Nova som varit blind sedan födseln. För att hantera situationen skapar Nova en lista som hon kallar ”regler för seende”.

Efter att ha blivit lätt skrämd över hur (enligt henne) groteskt stor doktorns näsa är, bestämmer sig Nova för att försöka förstå sig på hur en godisautomat fungerar, vilket slutar med sparkar och svordomar. Hon träffar en annan patient, arkitekten Kate, som ligger inne för en skallskada som hennes man, poliskommissarien Tony, har orsakat. Kate hjälper Nova och deras liv börjar flätas samman.

Kate har sina egna problem, då hon under en lång tid anpassat sig efter sin aggressiva och nedlåtande makes behov. Kate blir attraherad av Novas positiva inställning trots att hon går igenom en svår tid. Hon börjar undra om hon också kanske måste lära sig att se världen med nya ögon.

Kate lämnar sin man för Nova och flyttar in hos henne. Även om allt inte är frid och fröjd, stöttar de varandra. Allt förändras en morgon, då de hittar grannens kanin död i brevlådan med ett dödshot adresserat till Kate…

Boken finns tillgänglig på svenska.

En berättelse om systerskap

”Vi är en” av Sarah Crossan

”Vi är en” (engelska: ”One”) handlar om sextonåriga Grace från New Jersey och hennes tvillingsyster Tippi. De är sammanvuxna vid höften och har två huvuden, två hjärtan, två ben och fyra armar.

Systrarna är väldigt olika varandra personlighetsmässigt, Grace är tillbakadragen och Tippi är mer utåtriktad och dominant. Systrarna irriterar sig ibland på varandra exempelvis då Tippi vill gå ut och röka och Grace vill flörta med killar men de har svårt att tänka sig att vara utan varandra.

Tvillingarna och deras familj har det svårt ekonomiskt ställt då hemundervisningen och sjukvården äter upp alla pengar. Deras situation försvåras ytterligare då pappan förlorar jobbet och börjar supa bort de få pengar som de har kvar. Tvillingarnas syster Dragon är en begåvad ballettdansös och drömmer om att flytta till Ryssland men får överge dessa drömmar. Hon börjar extraknäcka för att stödja sina systrar vilket tär på krafterna eftersom hon också lider av anorexi.

Tvillingarna blir tvungna att börja på ett vanligt gymnasium trots att de aldrig tidigare gått på en vanlig skola. De andra eleverna stirrar då de enbenta systrarna haltar runt på sina kryckor. Grace och Tippi känner sig annorlunda och mår dåligt tills de träffar Yasmeen, en tuff punkig tjej med rosa tuppkam som blir deras beskyddare. Yasmeen har levt med HIV i hela sitt liv och kan relatera till systrarna och deras situation då deras respektive sjukdomar gör framtiden oviss.

Grace och Tippi känner att de blir tvungna att göra något åt familjens ekonomiska situation och bestämmer sig motvilligt för att medverka i en film. Under en inspelning faller Grace ihop och de blir förda till sjukhus. Det visar sig att Grace behöver en hjärttransplantation vilket innebär att hon måste separeras från Tippi för att kunna överleva. Operationen är mycket riskfylld men systrarna har inget val. De bestämmer sig för att ta vara på den lilla tid de har kvar på jorden genom att göra en bucket list. En av punkterna som Grace skriver upp är att kyssa killen hon är kär i.

Boken är skriven i frivers, en unik typ av lyrik utan versmått eller rim. Om ni är intresserad av att läsa fler böcker i frivers kan ni också läsa ”The Poet X” av Elizabeth Acevedo. ”Vi är en” finns tillgänglig på svenska och som gruppuppsättning på engelska.