Islamofobins offer

”Kärlek, hat och andra filter” av Samira Ahmed

Huvudpersonen Maya Aziz är sjutton år och bor i USA tillsammans med sin indiska familj. Mayas föräldrar är djupt troende muslimer och stödjer arrangerat äktenskap. De anser att Maya bör välja att gå på ett universitet i närheten av dem och gifta sig med en muslimsk kille av deras tycke.

Maya älskar sina föräldrar men har i smyg sökt till ett universitet i New York. Hennes stora passion är att filma dokumentärer och hon hoppas kunna utveckla sina färdigheter på filmutbildningen. Hennes moster som också brutit mot familjens konventioner och valt att inte gifta sig stöttar Mayas val och lyckas till slut övertala föräldrarna att låta Maya följa sina drömmar.

Då Mayas situation verkar ha vänt, inträffar en tragedi som skakar om samhället. En terrorattack sker mot ett köpcenter och flera personer blir svårt skadade och omkommer. Terrorattacken utfördes av en amerikansk extremist vars budskap var att stoppa invandringen men misstankarna riktas felaktigt mot en invandrare från Egypten vid namn Kamal Aziz.

Eftersom Maya delar efternamn med den oskyldigt anklagade blir hon trakasserad och mobbad på skolan av sin rasistiske klasskamrat Brian. Mobbningen börjar med verbala attacker men övergår snabbt till fysisk misshandel. Mayas pojkvän Phil bevittnar misshandeln och hamnar i slagsmål med Brian då han försöker försvara henne. Även Mayas familj blir trakasserad då de får en tegelsten inkastad på tandläkarkliniken som de driver tillsammans.

Phil blir, trots sitt civilkurage, anklagad för misshandel och arresteras av polisen. Mayas föräldrar blir paranoida och tar tillbaka sitt löfte om att hjälpa till att finansiera Mayas filmutbildning. De börjar kontrollera henne ännu hårdare i rädsla att något ska hända deras dotter igen. Maya är bestört och vet först inte hur hon ska konfrontera situationen men kommer sedan på att hon kan använda sina kunskaper som dokumentärfilmare för att få pojkvännen friad från misstankarna.

Boken visar på en slags dominoeffekt, hur ett brott kan leda till fördomar och diskriminering av vissa grupper. Boken tar också upp hur media framställer de muslimska terroristerna i kontrast med de ljushyade. När det framkommer att förövaren är ljushyad försvinner terroriststämpeln snabbt och vi får ta del av diverse snyfthistorier från hans barndom.

Boken är delvis baserad på författarens egna erfarenheter som själv är född i Bombay men bott större delen av sitt liv i USA. Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska samt som talbok via Legimus.

Vinnare av ALMA-priset 2018

Brown girl dreaming (2014)

Årets vinnare av ALMA-priset Jacqueline Woodson berättar om sin uppväxt i denna självbiografiska diktsamling. Hennes böcker fokuserar ofta på jämställdhet, segregation och social utsatthet.

Woodson föddes i Columbus, Ohio men bodde under sina tidiga levnadsår i Greenville, South Carolina innan hon och hennes familj flyttade till Brooklyn. Att dikterna är inte skrivna i kronologisk ordning är för att stimulera hur barndomsminnen brukar komma till oss fläckvis.

Hon berättar om hur den dåtida rasismen påverkade henne och resten av familjen. Under Woodsons uppväxt skedde stora förändringar för de färgade amerikanerna. De färgade fick fler rättigheter men mikroaggressionerna förblev. Hon berättar om hur mormodern blev ignorerad i kön på affären och hur hon tog med sig barnen längst bak i tåget för att undvika elaka blickar från de fördomsfulla vita amerikanerna som fortfarande levde kvar i det förgångna.

Woodson berättar också om familjens religion och hur det påverkade henne som barn att vara Jehovas vittne. De firade inte högtider som födelsedagar, jul eller nyår och fick inte vara med när de hissade flaggan i skolan. Woodson förbjöds lyssna på viss musik som exempelvis funk och soul, vilket hon och kompisen som också var Jehovas vittne gjorde ändå i smyg.

Woodson berättar hur hon ofta jämfördes med sin intelligenta och begåvade syster. Hon hade svårt att läsa i skolan på grund av skriv- och lässvårigheter men tyckte trots detta om att samla på ord. Hon kunde memorera långa berättelser och skriva sina egna sångtexter. Woodson tyckte mycket om graffitti och fick ibland skäll av de vuxna i sin närhet då hon alltid ville skriva någonstans, på väggar, skor eller kläder. Hon kommer till slut fram till att hon vill bli författare även om hon inte alltid uppmuntras av de vuxna som tyckte hon borde välja ett annat yrke.

Woodson blev trots detta författare och har vunnit flera priser för sina böcker som ALMA-priset 2018, H.C. Andersen-medaljen och National Book Award 2014. Hon har även blivit utsedd som ”National Ambassador for Young People’s Literature” 2018-2019.