Sommarens böcker 2018

 

Ny litteratur – Sommar 2018: Klicka på omslaget för att komma vidare till bibliotekskatalogen och se bokens hylluppställning i biblioteket.

Trevlig läsning och glad sommar!   😎

Vinnare av ALMA-priset 2018

Brown girl dreaming (2014)

Årets vinnare av ALMA-priset Jacqueline Woodson berättar om sin uppväxt i denna självbiografiska diktsamling. Hennes böcker fokuserar ofta på jämställdhet, segregation och social utsatthet.

Woodson föddes i Columbus, Ohio men bodde under sina tidiga levnadsår i Greenville, South Carolina innan hon och hennes familj flyttade till Brooklyn. Att dikterna är inte skrivna i kronologisk ordning är för att stimulera hur barndomsminnen brukar komma till oss fläckvis.

Hon berättar om hur den dåtida rasismen påverkade henne och resten av familjen. Under Woodsons uppväxt skedde stora förändringar för de färgade amerikanerna. De färgade fick fler rättigheter men mikroaggressionerna förblev. Hon berättar om hur mormodern blev ignorerad i kön på affären och hur hon tog med sig barnen längst bak i tåget för att undvika elaka blickar från de fördomsfulla vita amerikanerna som fortfarande levde kvar i det förgångna.

Woodson berättar också om familjens religion och hur det påverkade henne som barn att vara Jehovas vittne. De firade inte högtider som födelsedagar, jul eller nyår och fick inte vara med när de hissade flaggan i skolan. Woodson förbjöds lyssna på viss musik som exempelvis funk och soul, vilket hon och kompisen som också var Jehovas vittne gjorde ändå i smyg.

Woodson berättar hur hon ofta jämfördes med sin intelligenta och begåvade syster. Hon hade svårt att läsa i skolan på grund av skriv- och lässvårigheter men tyckte trots detta om att samla på ord. Hon kunde memorera långa berättelser och skriva sina egna sångtexter. Woodson tyckte mycket om graffitti och fick ibland skäll av de vuxna i sin närhet då hon alltid ville skriva någonstans, på väggar, skor eller kläder. Hon kommer till slut fram till att hon vill bli författare även om hon inte alltid uppmuntras av de vuxna som tyckte hon borde välja ett annat yrke.

Woodson blev trots detta författare och har vunnit flera priser för sina böcker som ALMA-priset 2018, H.C. Andersen-medaljen och National Book Award 2014. Hon har även blivit utsedd som ”National Ambassador for Young People’s Literature” 2018-2019.

Ny litteratur – vt 2018

 

Nya skönlitterära böcker vt 2018: Alla nya skönlitterära böcker som köptes in under vårterminen 2018. Böckerna är kategoriserade efter hylluppställning.

Ny facklitteratur vt 2018: Alla nya faktaböcker som köptes in under vårterminen 2018.

För musen över bildspelet för att läsa några av böckernas beskrivning.

”Jag matar kriget med dem jag älskar”

”Redan som liten

var jag drömmaren

som kröp in i den heltäckande slöjan

satte mig framför en fläkt

och lät det uppblåsbara tyget

fyllas med tomrum

Jag tog fram kaffekopparna

och lekte att de var ett hem för beduiner”

Poeten och journalisten Rasha Alqasim föddes år 1989 i Samarra, Irak. Hon flydde från kriget och är sedan 2014 bosatt i Göteborg.

I denna diktsamling skriver hon om kriget i Irak men fokuserar på hemmets sönderfall både invändigt och utvändigt. Hon skriver om hur diktjaget som ung kvinna påverkas av familjens konventioner och könsroller. Alqasim skriver om arrangerat äktenskap och längtan efter att själv få välja sina älskare.

Diktjaget längtar efter att äga ett eget bibliotek men får överge dessa drömmar då hon som kvinna är tvungen att fokusera på sina hushållssysslor. Diktjaget berättar om sina bröder som tjänstgör i kriget och hur hon tvättar deras uniformer om och om igen i hopp om att de snart ska komma tillbaka.

Alqasim skriver om det som förlorats i krigets förödelse både materiellt och emotionellt. Hon skriver om melankolin; hur det är att bära sorgen inom sig, finna sin identitet och plats här i världen. Diktsamlingens namn ”Jag matar kriget med dem jag älskar” visar på hur tunn linjen som skiljer kärlek och hat ibland kan vara.

”Det här kalla landet”

Huvudpersonen Noomi är 17 år och bor i Lindsborg i det fiktiva landet ”Nordland” som liknas med Sverige. I ”Nordland” har det fiktiva främlingsfientliga partiet ”Nya Demokraterna” fått större makt och motsättningar uppstår mellan de ”inhemska” och ”förflyttningarna”.

Noomis familj har haft det bra ställt men har på senare tid fått det sämre ekonomiskt. Flera butiker blir drabbade av ”Nordlands” dåliga ekonomi och hyllorna rensas i matbutiken. Noomis bror som är språkrör i ”Nya Demokraterna” skyller på invandringen vilket leder till heta debatter vid matbordet då deras far som är journalist är starkt emot detta.

En dag när Noomi är på väg till en bildlektion blir hon rånad av ett gäng beväpnade invandrartjejer. Hon förlorar sin plånbok och sin väska. Hennes främlingsfientliga bror stöttar henne efter rånet och lyckas, tillsammans med Sus, en av Noomis kompisar övertala henne att gå med i det främlingsfientliga partiet som lovar fler poliser och mer skydd för de ”inhemska”.

Den andra huvudpersonen i boken är Zahra som går i samma klass som Noomi. Hon bor ensam med sin pappa och har flytt från sitt hemland det fiktiva ”Istad”. Hennes mamma och hennes fyraåriga lillebror överlevde inte flykten. Pappan är deprimerad och isolerar sig. Zahra försöker dämpa ångesten med sex, fest och sprit men mår psykiskt dåligt efteråt. Hon blir sexuellt utnyttjad på en fest av en äldre kille i tjugoårsåldern som senare visar sig vara det andra språkröret i Noomis brors parti.

Motsättningar uppstår mellan de två huvudpersonerna på grund av deras skilda åsikter. Tjejerna hatar varandra men hamnar trots detta på samma fester och umgås med samma kille som tidigare var Noomis barndomsvän. Med tiden kommer de närmare varandra och Noomi börjar känna empati för Zahra men grupptrycket från brodern och kompisen är starkt.

Romanens ämne är aktuellt då främlingsfientligheten växer både på lokal nivå och i hela Sverige. Boken väver samman frågor om tonårsliv, sexualitet och politik. Det kalla landet ”Nordland” som beskrivs i boken, där främlingsfientlighet är normaliserad har tyvärr alltför många likheter med verklighetens Sverige.

Vittnesmål från en av de sista överlevarna av Förintelsen

”Och du kom inte tillbaka” är en självbiografisk roman av den franska filmaren Marceline Loridan-Ivens som överlevde Förintelsen. Hon var femton år gammal då hon blev gripen av fransk milis och deporterad till koncentrationslägret Birkenau år 1943. Boken är tillägnad hennes bortgångna far som dog i det närliggande koncentrationslägret Auschwitz.

Den sista gången de såg varandra var en kväll då de stötte på varandra på väg tillbaka till sina respektive koncentrationsläger efter en dag av hårt slavarbete. Pappan omfamnade henne och gav henne ett brev och lite mat som han lyckats smussla undan. Självbiografin är ett svarsbrev till pappans brev vars innehåll hon tyvärr inte längre minns.

Hon berättar om sitt liv efter befrielsen och hur hon bearbetade sina traumatiska minnen från krigstiden. Antisemitismen var fortfarande stark och det var många som inte trodde på överlevarnas vittnesmål. Marceline kände att hon inte alltid möttes med förståelse av sin familj vars värderingar var grundade i religion och dåtidens könsroller. Hon kämpade med depression, tappade lusten att leva och begick flera självmordsförsök vilket hon själv beskriver som ironiskt eftersom hon hade kämpat så hårt för att överleva i koncentrationslägret. Under tiden hon var fånge var hon tvungen att avskärma sig emotionellt för att stå ut med det ständigt närvarande förtrycket och våldet, vilket medförde att efterchocken blev stor då hon befriades.

Kontrasten var stor mellan minnena från koncentrationslägret och vardagen. Hon klarade bland annat inte av att sova i en vanlig säng utan sov på golvet i det stora och ensliga franska slottet som pappan investerat i innan de blev tillfångatagna av nazisterna. Författaren tror att slottet var pappans försök att kompensera för sin inre litenhet eftersom han alltid drömt om att bli en fransk medborgare men aldrig blev erkänd som detta under sin livstid eftersom han förblev en utländsk jude i samhällets ögon.

Hon relaterar detta till nutidens problem, både den numera växande antisemitismen men också annan form av diskriminering i samhället. Hon kallar detta för ett ”evigt faktum som kommer i vågor med världens stormar”.

Marceline är idag 86 år och är en av de 2 500 personer som överlevde koncentrationslägret och en av de 160 som fortfarande lever och har möjlighet att berätta sin historia.

Serier om förtryck och rasism

Persepolis (2003)

Denna självbiografiska serie skildrar Marjane Satrapis uppväxt i Iran. Marjane var tio år när den iranska revolutionen började år 1979. Detta förändrar hennes liv då flickor tvingas bära slöja och pojkar och flickor inte längre går i skolan tillsammans. Marjane som är en nyfiken och intelligent flicka söker kunskap på egen hand via böcker då hon märker att undervisningen i skolan är manipulerad av religiös propaganda. Serien skildrar också kriget, hur Iran förändras av den nya regimen och hur de mänskliga rättigheterna kränks.

 

Vi kommer snart hem igen (2018)

En biografisk serie som skildrar sex överlevares upplevelser under Förintelsen. De blir tvungna att flytta från sina bostäder till det judiska ghettot, förlorar sina tyska medborgarskap och allteftersom även sina mänskliga rättigheter. De deporteras till olika förintelse- eller koncentrationsläger och förlorar flera nära och kära men blir befriade och får möjlighet att starta nya liv. Efter den traumatiska upplevelsen har de alla bestämt sig för att motverka rasismen genom att bland annat föreläsa i skolor.

 

Mitt extra liv (2016)

Mitt extra liv är en grafisk roman av Johan Unenge som blandar text och seriestrippar. Bokens huvudperson Mattias är en alldaglig svensk tonårskille som är intresserad av tv-spel, basket och snygga tjejer. I hans klass går Albin, en tuff kille som uttrycker starka främlingsfientliga åsikter gentemot mörkhyade personer och invandrare. Mattias tycker att detta känns fel men är ändå någorlunda oberörd eftersom han anser att detta inte påverkar honom och hans liv. En dag dyker en ensam utländsk pojke i hans egen ålder upp vid hans dörr. Han är en flykting och ber desperat om hjälp, så Mattias släpper i hemlighet in honom. Den utländska pojken visar sig ha liknande intressen och är till och med bättre än Mattias på tv-spel. Mattias blir kluven och blir till sist tvungen att ta ställning då han inte längre är oberörd av vad som försiggår i samhället.

Mvh, bibliotekarie Emelie Pettersson

Vinnare av Goodreads Choice Award 2017

The Hate U Give (2017) av Angie Thomas

”THUG – The Hate U Give” skildrar den nutida rasismen från huvudpersonen Starrs synvinkel. Starr är en sextonårig mörkhyad tjej som bor i Garden Heights, ett fattig område med mycket kriminalitet, i stark kontrast med den fina privatskolan som Starr går på. Majoriteten av Starrs kompisar på privatskolan är ljushyade rika personer men hemma i Garden Heights är de flesta fattiga mörkhyade personer. Starrs pappa har ett förflutet som kriminell och har suttit i fängelse under stor del av hennes barndom. Barndomskompisen Khalil tvingas langa droger för att kunna försörja sig själv och resten av familjen då jobbet som kassör på Starrs pappas lilla mataffär inte längre räcker till. Klasskillnaderna medför ett slags grupptryck och Starr slits mellan sina två olika identiteter.

En kväll går Starr på en fest i området och träffar Khalil som hon inte sett sedan han slutade jobba på affären. Starr är orolig för honom men han svarar undvikande på hennes frågor. Då festen spårar ur och det blir skottlossning blir Starr och Khalil tvungna att fly i hans bil. När Khalil skjutsar hem Starr blir de stoppade av polisen. Polisen tvingar ut Khalil ur bilen för kroppsvisitering men hittar inga droger eller vapen. Starr blir nervös och börjar darra eftersom hennes föräldrar har berättat för henne om polisvåldet mot färgade personer och att man ska undvika att göra onödiga rörelser. Khalil som är lite mer naiv blir orolig för henne och går tillbaka till bilen för att se om hon är OK. Han blir då skjuten av en polisman framför ögonen på Starr, trots att han är obeväpnad och inte betett sig hotfullt. Denna händelse kommer att påverka både Starr och samhället starkt.

Polismannen som sköt Khalil blir inte straffad medan Khalil svartmålas som en gangster (engelska: thug) som har sig själv att skylla. Starr är till en början orolig för sin egen säkerhet men bestämmer sig för att ge den mördade kompisen återupprättelse. Hon blir engagerad i aktivism och börjar sprida sitt budskap via sociala medier. På vägen möter hon många motgångar, folk som inte tror henne och kompisar som sviker.

Trots bokens tunga ämnen finns det hopp för framtiden. Huvudpersonen utvecklas och lär sig att stå upp för sig själv och andra. Boken skildrar också Starrs relation med familjen, vänner och pojkvännen med humor och värme utan att det blir alltför endimensionellt eller uppstyltat. En viktig bok som jag starkt rekommenderar!

Boken finns även på engelska och som gruppuppsättning. Finns även som talbok via Legimus på både svenska och engelska.

Mvh, bibliotekarie Emelie Pettersson

Jag har läst: ”Att läsa eller inte läsa? : om skönlitteratur, kvalitet & kanon”

Att-laesa-eller-inte-laesa-om-skoenlitteratur-kvalitet-och-kanonAtt läsa eller inte läsa? Om skönlitteratur, kvalitet och kanon av Richard Ohlsson.
Om skönlitteratur:
Han skriver om allt som distraherar oss och gör oss rastlösa, och att därför borde vi:
”…då och då trycka på off-knappen och i stället sjunka in i den befriande tystnaden tillsammans med en bra bok. Om vi skall bli kvitt rastlösheten och hitta tillbaka till läsandet, på samma sätt som Lucy Pevensie till slut hittade tillbaka till Narnia, är det nödvändigt. Öppningen till hennes magiska värld doldes länge av en till synes ogenomtränglig vägg i en gammal garderob, precis som ingången till böckernas värld idag döljs av en kompakt vägg av distraherande brus från omvärlden.”

Om kvalitet:
Det enkla och det lätta är inte alltid det rätta, ibland behöver vi lite motstånd för att utvecklas och det hittar vi i böcker – bra böcker
Får man om skönlitteratur säga vad man tycker är mer kvalitet än annat?  Vi kan prata om kvalitet vad gäller tyger och cyklar för då finns ett mått som hållbarhet. Men det blir svårare när det kommer till skönlitterär text.

I gymnasiet blev vi tvungna att läsa Processen av Frans Kafka. Jag läste den med naveln och begrep inget alls så jag gick till biblioteket för att fråga bibliotekarien vad den handlade om, ett referat alltså.
Som vuxen har jag förstått att Kafkas texter är kvalitet, men tyvärr blev jag nog immuniserad och har inte velat ta i hans böcker sedan dess.

Men jag tror jag vet när jag själv stötte på kvalitet för första gången när jag var yngre, det var i en sagobok av H C Andersen som jag läste om och om igen. I trettonårsåldern fick jag en hög böcker av min storebror. Böcker som jag var lite för ung för att läsa, men också Himmelska ängder av John Steinbeck, och där fick jag den kick som gjorde att Allers-romanerna så småningom tappade sin tjusning!

Om kanon:
Ohlsson diskuterar och förespåkar en litterär kanon och att likväl som att gymnasieelever tvingas lära sig räkna med andragradsekvationer också får ta del av ”mer krävande kanonisk kvalitetslitteratur, som på ett helt annat sätt än populärtexten bidrar till vår bildning, och allmänna förståelse av vårt eget liv och världen runt omkring oss.”

Stärkande och klokt!

 

 

 

 

ur Lärarens återkomst av Jonas Linderoth

lararens-aterkomst”Den tekniska samhällsutvecklingen reser en rad frågor kring vad skolan bör lära ut. Skolan bör svara mot olika samhällsförändringar så att elever får relevanta kunskaper för att hantera sin samtid. Men när vissa aktiviteter till följd av digitaliseringen får mindre plats i barns och ungdomars liv bör skolan även ses som en kompensatorisk arena. När exempelvis uteaktiviteter och läsning får mindre plats i barns fritidsliv kan det vara relevant att skolan intensifierar sin verksamhet inom dessa områden. Med ett sådant kompensatoriskt tänkande får man ett annorlunda perspektiv på teknikimplentering i skolan. När det finns indikationer på att barns fritidsläsande minskar och delvis ersätts av olika typer av teknikanvändning kan en rimlig slutsats vara att skolan snarare bör intensifiera arbetet med att tillgängliggöra läsupplevelser än att dela ut surfplattor.”